En i mängden som inte riktigt hittar hem

Det är mycket hem och hemma i tidningshyllorna.
Nu smyger Femina in en till: hemma.
För läsaren blir det allt svårare att hitta en tidning som känns speciell.
Alla är sig lika, både i namn, form och innehåll.

Femina hemma är ännu en typ avknoppning som blivit populär: ett välkänt tidningsnamn gör en specialtidning i ett ämne där både läsare och annonsörer finns.
Femina hemma har också den klara profilen att det ska synas att det är en Femina.
Det nästan klassiska typsnittet i rubriker känns igen, layouten också.
Skillnaden från huvudtidningen är att det inte finns modebilder.

Lättsam bläddring och ögonfröjd, korta texter. Jag retar mig dock lite på en del texter som är inlagda i bilder är lite svåra att upptäcka och läsa.
Många ”plock-
sidor” med sommar-
saker: stolar, gärna i korg och rotting, glas och porslin, blommor, vaser och krukor.

Sommarhusen känns igen: vita, bruna och svarta. Vid havet, naturtomter med skön grönska. Trädäck, solstolar och sittplatser.
Gärna lite utedisk, vilket anses charmigt, kuddar, korgstolar och hängmattor, vitmålad pärlspont, lite hattar och kläder hängande som dekoration.

Som en djärv kontrast kommer utlandshusen. En stugdröm på italienska där ”stugan” är fyra vräkiga villor på klipporna ner mot Medelhavet. Det danska huset, helt i tonen svart/vitt, påminner mer och ett gods. Huset på Bali är på 200 kvm, öppet där ute och inne flyter samman, rustika möbler i mörkt trä, kuddar på golvet, pinnjalusier.

Och givetvis hittar de familjen som fångade drömmen och slog sig ner i huset på skånska slätten. Försök hitta en heminredningstidning som inte har det reportaget.

Femina hemma har inte det jag efterlyser: att våga vara annorlunda i form och innehåll, att sticka ut bland alla tidningar.
I stället fick jag ännu en som försvinner i mängden.