onsdag 23 december 2009

Plötsligt blev han den nya vardagshjälten - lokalredaktören från skånska skogsbälten

Foto: Helene Nordgren/Sydsvenskan
Plötsligt klev han in i tv-rutan och blev en ny vardagshjälte.
Lokalredaktören Bertil NilssonNorra Skånes redaktion i Broby.

Plötsligt igen är filmen om livet i Vinslöv - en uppföljare till den första för fem år sen.
Då var huvudpersonen Holger Nilsson. Han var med i den nya filmen också. När Holgers papegoja stals fick han besök av lokalredaktören - ”med det vackra namnet Nilsson” - som fått korn på en nyhet, och han tog plats direkt.
Bertil var sig själv - jordnära och vardaglig. Men lite fick han tumma på sin verklighet när han klev in i filmens värld:
Han sitter inte och äter kakor när han skriver och hans arbetsplats är inte den osannolika röra med gamla tidningar i högar.
Det var tv-filmarnas vilja för deras önskan att ge bilden av lokalredaktören.

Här är mera om lokalredaktören mitt i världen - Broby i Göinge, Skåne - som också avslöjar ett kommande scoop.

Foto: Arne Forsell/Bildbyrån
Lokalkändis var du redan förut i Göinge - nu är du kändis i hela Sverige. Hur känns det?
- Än så länge känns det bra. Det har inte varit så mycket tid att känna efter på allvar. Jag brukar säga så här: Jag är 62,5 år, född på bondlandet ett par mil norr om Hässleholm och är helt prestigelös.
Vilken typ av kommentarer har du fått efter tv-filmen?
- Hittills i princip enbart positiva. Folk har tyckt, att jag "spelat" lokalreporterns roll trovärdigt på något sätt. Ja, det har varit glada tillrop. Folk jag inte hört av på 20, 30, 40 år har plötsligt gjort det.

Hur många tidningar eller andra medier har bokat in dig för intervju?
- Nu efter tv-programmet har det varit ganska lugnt. Det var mer före. Lokal- och kvällspressen har ringt och kollat läget samt skrivit.
Dessutom har en del föreningar och liknande bett mig komma ut och berätta om Plötsligt igen. Exempelvis Lions Club i Hässleholm under julaftonsfirandet i Hässleholm.
Om TV4 hör av sig och vill ha med dig i Let´s dance - vad säger du då?
- Då blir det nej. Min bastanta kropp gör sig inte i sådana sammanhang. Och så har jag redan "träben" när det gäller dans...

Behöver du verkligen presentera dig när du kommer ut bland folk i trakterna.
- Det är blandat. Många känner igen mig. I Hässleholm och övriga Göingebygden (jag jobbar ju på Norra Skånes redaktionen i Broby i Östra Göinge nu) vet många vem jag är. Detta har, hittills, inte vållat några bekymmer för mig.
Du är alltid journalisten Bertil Nilsson från Norra Skåne. Men privatpersonen - vem är du då och vad gillar du att syssla med?
- Jag är som sagt 62 år gammal, född på ett småbruk i byn Sparrarp i Farstorps socken. Har alltid tyckt om att skriva. Gjorde min allra första notis till Norra Skåne 1959, alltså för 50 år sedan. Den handlade om söndagsskolans julfest hemma.
- Historia och historier är två intressen. Känner mig fast förankrad i den skånska skogsmyllan och är intresserad av livet både på landet och i stan. Har lätt för att ställa om och är inte rädd för förändringar. Böcker, läsning, idrott, resor, människor, naturen, orientering...

Det måste finnas någon historia om dig som inte är helt sann.
- Jag äter normalt inte kakor när jag sitter och skriver. Filmtjejerna Malin och Jenny ville, att jag skulle göra det på bild - och jag offrade mig för konsten.
Så nu blir jag väldigt ofta bjuden på kakor, när jag är ute på jobb. Betydligt oftare i Broby än i Hässleholm.
Hur kom det sig att du blev journalist och lokalredaktör?
- Är man intresserad av att skriva, så hamnar man nog, förr eller senare, inom journalistiken, tror jag. Mitt intresse för att skriva är nu cirka 55 år gammalt. Varje dag är det roligt att skriva (nåja) och jag gillar mitt jobb.
- Lokalredaktör i Broby, där Norra Skåne nu utökar från två till tre personer på redaktionen (mötesplatsen), är jag på deltid sedan i mars och på heltid sedan oktober-november. Redaktionschefen Mimmi Karlsson-Bernfalk frågade mig, om jag ville jobba i Broby. Jag svarade då ja.

Ser det verkligen ut på din arbetsplats som det gör i filmen?
- Nej. Detta var en tidigare arbetsplats - numera utröjd.Filmarna ville ha mig där, bland tidningarna. Är man "tidningsman", så är man ju.
Både i Broby och Hässleholm ser det normalt ut på arbetsplatsen.
Har du fått några jobberbjudanden från andra tidningar/medier?
- Jag har en gång i tiden tackat nej till ett jobb på Aftonbladet i Stockholm. Under årens lopp har det, sammantaget, blivit jobb åt många olika dagstidningar, kvällstidningar, veckotidningar, magasin, specialtidningar, idrottstidningar, lokalradio med mera. Under min tid som skrivande reporter på Bildbyrån i Hässleholm jobbade vi med alla möjliga kunder.
…och inga kvinnor som hört av sig?
- De får börja bilda en liten kö nu...

Du kör pekfingervalen på tangentbordet. Hade du problem vid övergången från skrivmaskin till dator?
- Nej, men jag har ett par "journalistspecialare", när jag skriver.
Norra Skåne kom med avgångserbjudanden förra året. Fick du inget eller ville du inte ha?
- Eftersom jag inte varit fast anställd på Norra Skåne förrän nu den 1 november 2009, har det inte varit aktuellt med avgångsvederlag. Jag har velat ha min frihet, även om jag under flera år jobbat mycket åt Norra Skåne, som för övrigt fyllde 110 år nu den 21 december.

Vilken är senaste nyheten om Holger Nilsson? (bilden)
- Att han bor en servicelägenhet i Sösdala, men att han ligger lite lågt ju nu, eftersom han delvis är drabbad av ohälsa. Alla hoppas vi ju, att han ska bli bättre.
Om du vill inleda 2010 med ett riktigt scoop - vad skulle det då kunna handla om?
- Gärna en bra Brobynyhet. Kommer kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge, Tommy Johansson, att fortsätta som kommunalråd efter fyra perioder och 16 år, eller lägger han av före valet?
"Tommy Johansson talar ut i Norra Skåne:
Så gör jag inför valet i höst."

Fotnot: Det är jul så det blev ett litet rim i rubriken... God Jul!

tisdag 22 december 2009

En krona som kan bli besvärlig för kvällstidningarna

1 krona!
Vad betyder den?
70 miljoner kr mer i inkomster per år, tror Aftonbladet.
50 miljoner, säger Expressen.
Båda höjer därför priset med en krona på tidningen.

Kalkylerna bygger på att läsarna fortsätter köpa tidningen till det högre priset.
Det kan vara en djärv chansning i en lågkonjunktur och när tidningen minskar i upplaga.
En krona är ingenting i kassan när alla andra varor slinker med.
Men en krona kan vara psykologiskt motstånd vid ett singelköp av en kvällstidning.
Spontanköparna - de som faller för dagens löpsedel eller förväntade nyhet - är en viktig marginalgrupp som kan betyda plus och minus i försäljning.

10-kronan jämt. Betalt. Ingen växel tillbaka.
Med 11 kronor blir det knepigare.
En krona har väl alla i fickan eller plånboken?
Kanske inte.
En tjuga lämnas fram. Affären ska ha en 5-krona och fyra enkronor att lämna tillbaka. Eller nio enkronor…
Trångt i plånboken och skrammel i fickan.
Affärer har problem med de små växelmynten.
Köparna vill inte ha en massa växelmynt.

Där kan kvällstidningarna gjort en felbedömning.
Det blir för besvärligt med de där enkronorna.
10-kronan jämt är en viktig psykologisk gräns.
För Kvällspostens läsare som köper av ungdomsförsäljarna i helger har tidningen plötsligt blivit tre kronor dyrare på två veckor. Förra helgen höjdes priset med två kronor som gick till ungdomsförsäljarna.
Nu lägger tidningen på en krona till och ungdomsförsäljarna får behålla sina två kronor.
Ett tufft uppdrag för de unga säljarna att förklara att tidningen plötsligt kostar 13 kronor.

Första kvartalet 2010 kommer att visa vad en krona kan betyda för upplagan.

fredag 18 december 2009

Lika som bär - ändå förnyat


Titta på förstsidorna här ovan.
Syns någon större skillnad i formen?
Det är formen som är ny, inte så mycket nyheterna.
Orden NU och Då är största synliga skillnader.
NU är som SmålandsTidningens förstasida ser ut nu efter en omgörning.
DÅ är hur sidan såg ut före omgörningen.

Smålandstidningen tyckte de behövde en förnyelse efter många år.
- Vi blev så himla sugna och valde att testa så här, säger en av redaktörerna till medievarlden.se
Allt har gjorts internt med lite hjälp av en utomstående ”guru”, en av många som gör svenska tidningar likadana.

SmålandsTidningen säger nu att de satsar på en ordentlig toppnyhet och en dragarbild.
Bilden blev någon centimeter större. Toppnyheten gick över fler spalter.
Men sen…?
Få läsare lär ha hört av sig och undrat.
Inte konstigt. Skillnaderna syns knappast.

Alla dagstidningar har ett standardkoncept för sidan 1:
Toppnyheten med textpuff, dragarbild mitt på sidan.
Bredspalt i kanten till vänster eller höger.
Notisrutor, ibland med porträtt, över eller under loggan.
Kanske ett block i botten ovanför annonsen.

Enkelt, lättläst, stereotypt.
Det är lika som bär. Skapat av en liten grupp formgivare.
Men ingen vågar ta ut svängarna och sticka ut.
En grundmall behöver alla tidningar.
Entusiasmen och modet att skapa en annorlunda form saknas helt.

SmålandsTidningens omgörning av förstasidan är nog den mest fantasilösa som visats.

söndag 13 december 2009

Sportkrönikören Åke Stolt växlar ord - en roman i stället för sport

Foto: Kennet Ruona
Åke Stolt lämnade Sydsvenskans sportsidor för tre år sedan.
En hyllad sportkrönikör - Stora journalistpriset 1990 - som lockade många nya läsare.
Nu läser han nästan ingen sport längre. Men han har inte slutat skriva.
Författaren har tagit över - en bok om året de senaste tre åren.
På gång har han nu en roman.

* När du slutade som krönikör, kände du att du gett allt - eller var det andra intressen som lockade?
- Jag var 67 år och tre månader när jag slutade, jag hade varit på femton OS, jag ville ge mig möjligheten att vara författare på heltid.

* Vad är bättre och sämre i dagens sportjournalistik?
- Det mesta är bättre. I varje fall i tidningarna. I etermedia är det lite för många hejaklacksledare och för lite kritiskt granskning.

* Om du varit sportkrönikör nu, vad hade du då sagt om MFF i år?
- Jag har i mina nätkrönikor (www.skaneidrotten.se) skrivit en del om det klena utfallet, på de stora resurserna, tränarens felbeslut, den ofta taggiga ledningen som inte ödmjukt kan ta kritik. Och så den snedvridna rekryteringen till spelartruppen.

* I dag är det väldigt många unga kvinnor skriver sport och även syns i tv. På vilket sätt tycker du de förnyar journalistiken?
- Är det så många? Ärligt talat tycker jag att de kvinnor som profilerat sig inte förnyat nämnvärt. Och i TV är det väl knappast journalistik de sysslar med, mera presentation.

* Du lockade själv många nya läsare, inte minst kvinnor som förut kanske inte brydde sig om sporten. Vad tror du det berodde på?
- Att jag inte är så intresserad av idrotten som sådan utan mera vad den står för, vad den speglar, vad den uträttar och används till. Sport är så mycket mera än idrott. Och så gillar kvinnor humor, de har dessutom modet att säga det vilket inspirerat mig mycket.

* Sportkrönikörer brukar rankas i olika topplistor. Nämn tre av dina favoriter som du gärna läser.
- Jag läser nästan ingen sport längre. Någon gång Mats Olsson (bilden) i Expressen. Han vågar vara sig själv. Jag vill ha närvaro, känslor, gråt och skratt och åsikter. Jan Hansson Borås Tidning har jag alltid gillat, Johan EskDagens Nyheter är bra.

* Har det blivit för mycket tyckande i journalistiken?
- Det är väldigt viktigt att tidningschefer inte bara bejakar journalisters lust att tycka. För det är alltid det bekvämaste och roligaste och mest uppmärksammade. Det gäller att uppmuntra dem som jagar nyheter, gräver, avslöjar, plockar fram oegentligheter, ställer makthavare till svars. Det är den viktigaste journalistiken och kommer alltid att vara.

* Om du skulle göra en Malmörevy 2009 - vilka personer och händelser vill du se där?
- Årets Malmörevy skulle nog heta ”Tunnelseende”, men det är klart att Percy och Ilmar och Vellinge-Ljungman och Tiger och Anna Anka hade inte gått att undvika.

* När du stöter på Cavalli Björkman - vad pratar ni om då?
- Jag ser honom aldrig. När vi stötte på varandra förr pratade vi inte - jag fick en föreläsning.

* Du brukar inte uppskatta bloggar, men i dag bloggar ju nästan alla journalister. Hade du inte gjort det också om du varit aktiv?
- Jag har inget emot bloggar om de har substans. Men dessa privata utläggningar om snoriga ungar och frukostmenyer intresserar mig inte. Jag är aktiv. Har skrivit åtta böcker, en om året de senaste tre åren, skriver en krönika i veckan, föreläser. Jag är inte fast anställd, det är enda skillnaden. Det skall man inte vara vid 70 års ålder. Vilket år som helst börjar jag blogga.

* Vad är skillnaden mellan ”sanning” i en tidningskrönika och tyckande i en blogg?
- En tidningskrönika är en personlig kolumn som aldrig besvarar frågan om sanning och lögn och det är väl detsamma med bloggen. Ett utrymme för personliga åsikter. Det är väl bara distributionsformen som skiljer. Men ett resonemang får ju inte grunda sig på en medveten lögn. Det är ju meningslöst.

* Är inte allt en generationsfråga? Hur använder du själv internet?
- Inte så länge till. Alla har väl dator om tio år. Jag läser tidningar, hämtar uppgifter till artiklar och böcker, kollar matrecept, kollar Youtube, använder datorn som uppslagsverk och så sköter jag brevkorrespondens förstås.

* Nästa år gör ditt gamla favoritlag Åtvidaberg comeback i allsvenskan. Hur går det?
- Det borde inte gå. Men det finns någon ting i det där klubbmärket (symbolen för koppar och för kvinna) som är starkare än logiken.

* Vad har du ännu inte är gjort, men som du vill göra?
- Skriva en roman. Den kommer. Göra en roll på Stadsteatern. Mera tveksamt.

* Vad blir titeln på boken om ditt eget liv?
- Tack för ordet!

torsdag 10 december 2009

Spanienmagasinet lockar inte fram reslusten


Spanienmagasinet dök upp mitt i julruschen.
Läge för att drömma om sol och värme i gråvädret.
Tyvärr lyckas magasinet inte fresta så mycket.

Omslaget är färgstarkt och lockar med signalord på välkända platser och upplevelser.
Alla drömmar får en knäck redan vid första reportaget.
Guiden över Kanarieöarna visar en bild (nedan) på en utbränd ö under molntappar. Insidorna har bilder över sanddyner, några översikter på stad och natur och två på folkdansare.
Rubrikstilen var konstig och texten direkt svag.

Lite bättre blir det med skidåkning i Sierra Nevada, bara två timmars bilkörning från Solkusten. Det är något som många kanske inte vet om eller tänker på.

Barcelona-guiden innehåller några tips, mer än Zlatan. Konstrunda bland Madrids gallerier och museer, alla inom fem minuters gångavstånd från varandra, visar bara byggnader och text om besökssiffror.
Golf på Mallorca, det finns 22 banor, borde varit en aktiv guide som lockar spelarna. Text, översiktsbilder och karta hängde nu helt i luften.

Och experternas bästa tips på hus i solen... Nja, så mycket tips var det inte. Det kan sammanfattas på 4-5 rader om att priserna sjunkit och att det kan vara rätt läge att köpa. Resten var en lång text med spekulationer om konjunkturläget. Men så var det också civilekonomer som skrivit.
I direkt anslutning till textblocket kom en annons om att alla hus har fuktskador. Och så tips om medlet som stoppar fukten.

Bilderna är typiska reklambilder med miljöer. Var finns människorna och det personliga? Texterna är svaga med tanke på att ”alla” varit i Spanien eller vet det mesta i grunderna. Layouten har flera konstiga rubrikstilar och en hel del märkliga utsmyckningar.
Men glassigt är det på speglande blankt papper.

Magasinet ger inget intryck att vara journalistiskt eller en tidning. Det blir bara ett mellanting av katalog och turistbroschyr.
Torra presentationer utan den aktiva närvaron och engagemanget.
Suget att åka dit uppstår inte.

Redaktionen bör kunna bättre eftersom den finns i Spanien och där ger ut flera tidningar riktade till Spaniensvenskarna. Eller kanske är det just där bristen finns. De har tittat för mycket på hus spanska magasin görs.
Spanienmagasinet ska komma med fyra nummer per år. Prenumerationer erbjuds - ”Missa inte något nummer”.
Tyvärr får jag säga, att jag nog inte missar mycket om jag missar något nummer.

söndag 6 december 2009

Jordnära och varmt i Land

Färgstarkast i tidningshyllan: Land.
Rött och gult bländar i ögonen. Färg på alla sidor.
Det är Sveriges största veckotidning med över 224 000 i upplaga.
Ändå är den svår att få tag i - den säljs inte i lösnummer.

”Jag postar ett par tidningar till dig, i gengäld hoppas jag du skriver några fina kommentarer om vår glada tidning”, säger en medarbetare och sänder en bunt.
Det är svårt att undgå att det blir så. I Land är det varmt, positivt, mänskligt och jordnära.
Layouten är kanske inte den mest designade. Det är mycket färger, plattor och rubriker in i bilder. Men texterna är korta och lättlästa.

Redan i början kommer en liten pigg avdelning som heter Landsvepet med små udda händelser, ungefär som Landet runt i tv. En avdelning som borde få ett större utrymme.
Men sen kommer det - hela Land är ett svep från norr till söder. ”Vanliga” människor i vardagligt liv:

Familjen som flyttade sitt hus i stället för att flytta själva, Christina som överlever tack vare medicinsk yoga, Sophia som lämnade storstan för en stuga i skogen, mamman som fött 10 barn trots att hon tidigt förklarades steril, flickan som hittade sin bortsprungna häst, renskötaren som med sin lasso räddade en man som gått igenom isen, en robot räddade Ove från cancern…

I den stilen är det.
Det är djur och natur, grönsaker odlas, trädgårdar och krukväxter vårdas, mat med smak från olika landsdelar och länder.
Glada och varma ansikten möter i bilder.

Ofta innehåller Land en konsumenttest om oumbärliga vardagsapparater: skruvdragare, snöredskap, fyrhjulingar, åkgräsklippare…
Även om jag aldrig skulle behöva en vedklyvare - de finns från 1500 kr till 60 000 kr - så är det underhållande läsning att gå igenom testet. Ska den klyva snabbt? Ha motorbroms? För bras- eller pannved? Hög motoreffekt?
Ovärderliga kunskaper!

Mode är en bit från trendiga Filippa K. Här är det H&M och postorder. Samlare får goda råd, det finns förstås stickmönster och korsord.
Många kontaktannonser finns med och det är flest kvinnor som söker. Chansen att hitta en egen bonde, eller åtminstone en riktigt jordnära vän, bör vara god.

En kändis brukar finnas på omslaget och i intervju på insidorna. Men så rykande aktuellt är det inte. Det mesta om dem har lästs för länge sen i andra tidningar. På landet kanske det tas emot lite långsammare.

Bland serierna finns det outslitliga paret August och Lotta. Kul är de kanske inte, men nostalgiskt.
91:an, den evige rekryten, som aldrig kommer att mucka, finns inte med. Men ett reportage finns om en av de många tecknarna som håller honom vid liv. Han har ritat i 25 år nu och hittar alltid nya infall, trots att värnplikten nu avskaffas.

Riktigt roligt blir det på slutet när Varumarknaden dyker upp. Här hittas det som inte finns någon annanstans:
Torp, hundar och fjällkor säljs, spågummor erbjuder råd.
Ska jag köpa en råttskrämmare - eller tantkalendern? Ett sittbadkar med dörr? En jämttun? Hasse Thors eller Harry Brandelius bästa i samlingsboxar. Moppedelar eller ett hemmarökeri för egen fisk.
Kanske starta ett servettryckeri med stora förtjänstmöjligheter. Eller varför inte köpa en fyrhjuling? Enligt en undersökning är 40 000 av Lands läsare spekulanter på en fyrhjuling.
Om inte annat så tips på ovanliga julklappar.

Hela Land är lite som Peps Persson på skiva: livet på lannet e va ja vill ha, livet på lannet, de enda som e bra…

onsdag 2 december 2009

Bäst i Europa från mörka smålandsskogar



I Småland har grisarna det bra.
I Småland växer de ståtligaste (jul)granarna.
I Småland finns Europas bästa lokaltidning!

Smålandsposten i Växjö har av European Newspaper Award utsetts till Europas snyggaste tidning för sin design och läsvänlighet. Utmärkelsen växer i styrka när det bara var en svensk med i juryn.
En prydlig vinjett lyser nu på förstasidan om priset.
Att den dessutom är ”Kronobergs ledande tidning för nyheter och annonser” blir då smått i sammanhanget.

För två år sen genomförde Smålandsposten en ny formgivning av tidningen.
Det syns att designkonsulter klivit in även hos SmP.
Färgerna, tonplattor, linjer, infällningar av smårubriker - mycket av dragen känns igen från andra landsortstidningar.

Förstasidan ger ett kraftfullt uttryck utan att på något sätt avvika från en standardmall.
De mer ”riktiga” nyheterna ligger i två eller tre små block under loggan.
En stor dominerade bild ligger alltid mitt på sidan. Men den är aldrig toppnyheten. ”Julafton för fönstertittare”, tofflor från Alvesta och ”Kvalitet med enkla medel” från ett äldreboende räknas inte in bland kioskvältarna.
Även på insidor satsas det mycket på bilder och det är alltid människor i blickfånget.

Sex smala spalter på alla insidor kan ge ett stereotypt intryck. Ibland kan en tvåspaltig ingress bryta av. Någon variation här och där kan göra sidorna mer levande.
Mindre nyheter läggs i boxar, ofta bredvid varandra där rubrikerna ibland krockar.
Smålandsposten genomför allt konsekvent, från första till sista sidan. Det är mycket färg och det är lättläst.

Visst finns lite egen profil. När andra tidningar ger stjärnor och getingar i betyg för något, så delar SmP ut granar! Ishockeymålvakten som motar de flesta puckar i en match kan få fem granar för det.
Och lite roligt blir det när den årliga gåsamiddagen på ett äldreboende placeras in under vinjetten ”Mingel”. Gott om bilder på glada pensionärer.

Två stora minus kan noteras:
Ledarsidan är i formen direkt tråkigt och inte läslockande. Det är märkligt att ingen tidning vid en modernisering kan göra något åt ledarsidan.
Insändarsidorna har alldeles för långa texter. Det saknas variationer i presentationen.

Olika temabilagar varje vecka höjer kvaliten starkt till lite mer än en vanlig lokaltidning, bland annat lördagsbilagan. Det var där vi hittade den lyckliga grisen.
Och vad är mera småländskt än isterband? En hel sida med recept på hur klassikern kan förnyas, bland annat med morotsmos eller Västerbottengratinerat. När Ikea verkar ha tagit bort isterband från sin servering får man väl själv laga till den.
Men här vill jag rätta Smålandsposten. Isterband ska vara med dillstuvad potatis, rödbetor och senap!
Annars är det inte Småland.

tisdag 1 december 2009

Andra resan - men När & Fjärran hittar inte riktigt målet


När & Fjärran gör andra resan. Nytt förlag och nytt format. Men ännu är den lite i fjärran bland resetidningarna.
”Bara reklam”, sa en läsare efter första titten.
”Svårläst”, tyckte jag.

Den förra varianten av ett annat förlag tyckte jag var rörig i layouten, hade rubriker som inte väckte reslusten och text som var svårläst.
Den nya varianten har ett mindre format som känns spännande och layouten är klart stramare. Fortfarande finns en koppling till reseprogrammet När & Fjärran i TV4.
Men ack vad tidningen är svårläst!
Texten är för liten och två breda spalter gör det tröttsamt för ögonen. Läslusten försvinner.

Synd att de schabblar bort det så. Flera av reportagen är intressanta.
En rundresa bland oaser i ökenvärlden kring Alexandria i Egypten, på luffen i Sydafrikas skärgård och en rundresa i de gamla städerna från guldruschen i Nevada faller därför ut när ögonen tröttnar.
Två större guider finns:
Den över spa-anläggningar verkar vara ren produktinfo.
Skidorterna har körts många gånger förut och känns opersonlig.
”Rätt” annonser ligger i anslutning och insprängt i guiderna och även vid reportagen.

På slutet kommer ett block med små tips: billiga sätt att göra Peking och New York, vinterns heta festivaler, de mest spektakulära hotellpoolerna och några konsumentsidor om förstörda semesterdagar och ersättning.
Förväntade artiklar i en resetidning och de fyller sin plats här också.

När & Fjärran måste dock byta textstorlek och få lite mera svärta, annars blir det bara en lätt bläddertidning.
Nu ligger intrycket av reklam- och produktkatalog starkt över tidningen. Det journalistiska måste lyftas fram och få mera profil.

För 39.50 kr är När & Fjärran billigast av resetidningar.
Ett ännu billigare alternativ kan vara att gratis hämta några resekataloger. Det kan ge lika mycket.

fredag 27 november 2009

Litet och piggt om modern psykologi

Hur står det till i huvudet?
Kanske dags att söka hjälp i mobilen.
Eller lite terapi över internet.
Det är modern psykologisk hjälp.
En tidning heter också Modern Psykologi.
Den är ett syskon till Språktidningen.
Litet piggt format och annorlunda layout gör den lite spännande att läsa.

Temat psykologi på ett lättsamt sätt är en nisch som saknats i Sverige.
M magasin har kommit med sin Hälsa/Psykologi (förra genomgången).
Den är skriven av kvinnor och riktar sig till kvinnor.
Modern Psykologi är mer riktad till både män och kvinnor.

Skillnaden mellan M magasins Psykologi och Modern psykologi ligger i förpackningen och sättet att skriva.
I grunden är de lika; människor, mat, relationer, böcker, frågor och svar och modern terapi.
Modern Psykologi gör det helt annorlunda: tre smala spalter på varje sida, rolig grafik, lugna rubriker som väcker intresse, fina bilder, texter om människor med växelspel där olika experter tillfrågas och stram layout.
Bara det känns psykologiskt annorlunda och rätt.

Roligt blir det om mannen som förvandlade sig till en extrem klädsnobb.
Anja Pärson berättar om sin vinnarskalle och den stora utmaningen att avsluta karriären.
För den som alltid kommer för sent finns guiden med punkterna till ett punktligare liv.

De fina bilderna och de intressanta texterna har förpackats lite tyngre.
”Vem tror du att du är?” är en analys där fyra personer beskriver sig själva, men allt vävs in i en lång text av en amerikansk psykolog.
Samma med tre föräldrar som förklarar osäkerheten i föräldrarollen. Det blir lite texttungt när olika relationsexperter ger sina förklaringar.

Internet är modern terapi där lösningar sökes. I åtta sidor går tidningen igenom det. Mobiler och Facebook har fått många att fastna, roas och oroas - eller bli osams och förbannade! Man måste kolla vad vännerna har för sig och säga lite om sig själv. En balansgång med hur privat man får vara eller vill vara.
Ladda applikationer i mobilen; gör din egen anslagstavla, notera saker som gör dig glad, skriv dagbok och sätt betyg på allt under dagen. Kanske blir du en mer harmoniskt människa och sover bättre på natten.

En mörk och tung novemberdag som i dag, när det inte är lätt att hitta orden, så har jag kanske lösningen i Modern Psykologi: maten!
Det går att bli klok på mat. Kolhydrater "städar" hjärnan. Feta fiskar som lax och strömming hindrar skräpet från att fastna i hjärnan. Och broccoli är bra för minnet och gör mig smartare.
Jag behöver en sådan lunch nu!

Det här är en pigg liten tidning, men kanske försvinner den för lätt i tidningshyllorna med sitt lilla format.

tisdag 24 november 2009

Amelias psykologiska knep att göra en ny tidning

Smart tidningsmakeri - det är också psykologi.
Amelia Adamo har förpackat ännu en tidning - Psykologi - en avknoppning av M magasin.

Form och innehåll känns igen - bitar av Amelia, Tara och M magasin.
Lite av Kajsa Vargs recept: Man tager vad man haver.
Ibland får man gå tillbaka till omslaget för att se vilken tidning det är.

Allt i pålitliga teman: kläder, inredning, relationer, sex, terapi, trend, jobb, resor, kultur - och ett test förstås: Är du en trygghetsnarkoman?
Vi har sett och läst det förut men i annan form.
Här är det en smart ny förpackning på ett lättsamt sätt.

Omslaget ger ett allvarligt intryck och döljer vad som dyker upp på insidorna: många kända personer och färgstarka bilder.
Och vad är bättre att börja med än vår tids tv-hjälte, Dr Phil, som med leende och varm blick möter kvinnorna - den stora läsargruppen. Sen är de infångade.
Allt är åt underhållningen till. Inget novembermörker och dysterhet. Ta plats på divanen eller skönaste läsfåtöljen och se psykologin i vardagens livspussel.

Som väntat dyker Malena Ivarsson dyker upp. Nu skriver hon själv om hur hon och ungdomskärleken Henry Unger pusslar ihop två olika livsstilar och inreder sitt gemensamma hem. Det är detaljer i hela hemmet, men bara en liten signal om Malenas specialområde - sovrummet: manglade lakan, fluffade kuddar, rätt belysning och en doft av såpa ger kvinnor bränsle till sin lust....
De många sidorna om vilka signaler kläderna i jobbet ger blir som en modetidning. Maud Olofsson, Annika Falkengren och Marie-Louise Ekman är några av förebilderna.

Allvar och flera kända människor blandas.
Människor i kris får råd om att aldrig släppa hoppet. Englas mamma, Härstedt från Estonia och tsunamidrabbade är några som berättar om sin väg.
En kvinna går till terapeuten och hela deras dialog läggs ut.
Den modernaste terapimetoden - KBT - hamnar under trend och får en stor genomgång.
Riktig långläsning blir det med ett utdrag ur en bok en kvinna skrivit om sin krasch och hur hon reste sig. Inte oväntat har hon levt i en värld som Sex and the city.

Inga tunga hjärnskrynklare utvecklar sina teorier i trista rapporter.
Freud (bilden) kopplas ihop med att han blivit musical och om Aksel Sandemose, som skapade Jantelagen, får ett barnbarn berätta hur det var att växa upp i skuggan av farfar.

Allt blir mest underhållningsläsning av kvinnor och för kvinnor i en fjärde variant av Ameliatidningarna.
Till sist dyker Amelia själv upp i en intervju med bland annat frågan:
Vilket är ditt måtto?
- Som man sår får man skörda.
Kanske har Amelia planterat några frön med växtkraft i den här tidningen.
Ett nytt nummer ska komma nästa år.

NÄSTA GÅNG: Ännu en ny liten psykologitidning.

fredag 20 november 2009

Di Weekend bjöd in till nya gratisnjutningar

Ett sms och min weekend skulle bli så mycket trevligare!
I ett vitt brev med Sydsvenskan kom inbjudan (se bild nedan). En vink från Di om att deras läsare varje fredag får lite extra läsning till helgen.
Jag vet inte om det samtidigt var en pik mot Sydsvenskans läsare…

Efter fyra misslyckade sms blev det rätt. En kod kom i mobilen och tidningen kunde hämtas på utvalda ställen.
En solig fredag är en bra weekendstart och Di Weekend frestar med mera.
Jag borde nog tänka på att byta ut skrutt-Golfen. En Jaguar för från 437 000 kronor kanske. Eller Mercedes E-klass kombi från 365 000 kr alternativt BMW X1 XDRIVE23D för från 370 000 kronor.
Ett litet nätt urval.

En miljon mer på mitt PPM-konto är möjligt. Ja, tack!
Såg på ett utdrag för ett konto jag är med i att det ökat med 153 kronor i värde förra året. För det tog banken nästan tusenlappen att administrera…

En ny mobil för 4500 kronor, ”hyllad för sin kristallklara bildskärm, inbyggda kamera och operativsystemet från Google”, känns inte helt fel, särskilt om Di kommer med nya sockrade bud jag kan sms:a efter och få gratis.

En weekend i Istanbul - det är hot om regn i Skåne - är ett bra alternativ. På hotell W som ligger som en liten tårtbit i Istanbuls mest fashionabla kvarter…” är bara atmosfären värd fullt betyg, fem ”sigiller”. I en ”härlig säng med utsikt över stjärnorna på natthimlen utanför takfönstret” slumrar jag nog behagligt in.

En middag på en italiensk restaurang, med rak och enkel mat från Piemonte och då gärna med lite vin från samma distrikt, en riktigt liten skatt, hör gärna till en trevlig weekend.

Nu ska jag inte ironisera mera. Det här var ett litet urval från artiklar och annonser.
Di Weekend är en påkostad, glassig tidning, dock lite besvärlig att läsa i det blänkande pappret.
Det gnistrar färg rakt igenom i bilder och annonser. Innehållet är anpassat för målgruppen, direktörerna i övre nivån. Jag kan inte säga annat än att texterna är välskrivna för just sitt syfte.

Fem utländska vd:ar berättar om hur det mötte den svenska chefskulturen.
Pappas pojke, Frankrikes president Nicolas Sarkozy´s 23-årige son Jean presenteras.
Kockums nye vd intervjuas och återinvigningen av konsthallen Rooseum i Malmö får stort utrymme.
På alla bilderna är det direktörer i mörk kostym, välstruken skjorta, korrekt knuten slips och gärna något i kavajens bröstficka.
I denna manliga direktörsvärld gnistar det därför till med ett reportage om integrationsministern Nyamko Sabuni, ensam på omslaget och i en härlig bild över reportagets första uppslag.
Dessutom en rykande aktuell artikel när debatten i Malmö är het om barnäktenskap. När föräldrar gifter bort en 12-årig dotter som sen blir mamma året efter rör det upp känslorna.
Nyamko Sabune kräver stenhård 18-årsgräns för giftermål.

Tack Di Weekend - det var värt ett sms.
I min verkliga weekend finns bland annat en inbjudan till julstart med glögg, pepparkakor, dans kring granen och julsånger av något som kallar sig för Muntergökarna.
Det får duga det med.
Trevlig weekend till alla bloggläsare också!

NÄSTA VECKA ska jag titta lite på tidningar och psykologi.

måndag 16 november 2009

Lifestyle visar livet med guldkant - långt från novembermörkret

Livet med guldkant. Elegans, sobert, lyx, glamour, dyrt. En livsstil.
Tidningen Lifestyle är inte det minsta blyg för sin inriktning.
”Endast det bästa är gott nog! Det bästa världen har att erbjuda”.
Redan på omslaget glimmar det till - logotypen och en rubrik är i guldton.

Redaktören Liv Lövendahl Hagman (bilden nedan) eldar på i höstens nummer:
”Sommar och semestervila? Bara humbug. Sätt det i relation till ett smattrande regn som istället lätt lakoniskt föreslår en förmiddag i sängen, smuttandes på en kopp te, bläddrandes i ett högkvalitativ magasin.”

Det är den tonen. Här får läsaren ett tjockt magasin på 196 sidor - eller egentligen mera en produktkatalog - för det mest exklusiva.
Annonssidorna slår emot med svulstiga klockor, förnäma viner, kläder, möbler, hotell - och dyraste båtarna: ”…utgångspunkt börjar på runt 46 miljoner…”
Vem stiger upp ur sängen till en grå vardag efter en sådan dos?

Lifestyle är inte ensam i en nisch där det inte speglas någon finanskris. Den svåråtkomliga Connoisseur, som bara utvalda får, och First Class Conscierge, som säljs i affärer, är i samma grupp.

Livets njutningar är drycker som kräver kunskap om de ädla dropparna; whiskyn från Tennessee i USA och destillerier kring Speyside i Skottland. Vin från världsmästaren i Rhônedalen, det utsökta i Languedoc-regionen, amarone från Valpolicelladistriktet i Italien och Sydafrikas bästa.

Grabbarna kör ”det ultimata machofordonet” - Hummer.
Golf i förnäm miljö på en exklusiv bana i Thailand. Resor till ”hit-måste-du-åka-ställen” - några paradisöar på Östafrikas kust eller en tågresa i Sydafrika med Blue train; "...om man vill ha créme de la créme i allt, från inredning, originalkonst på väggarna, de elegant serverade gourmetmåltiderna..."
Guld är förstås helt rätt att investera i - för det som blir över efter de andra njutningarna.

Allt är bländande vackert, ett skimmer över bilderna. De flesta verkar vara reklambilder, mest miljöer som ska ge längtan och drömmar. Få människor skymtar.
Texterna är en mix av produktinformation och reportage som är helt ok.

Mitt i allt påminns läsarna också om livets skröplighet - skänk lite pengar till Alzheimerforskningen. Nu, innan ni glömmer det! framgår det av tonen.

Hela tidningen är lite svårläst. Det blanka glassiga pappret speglar sig, texten är i minsta laget, framförallt sidorna med de korta notiserna, spalterna är breda utan några ingångsord eller mellanrubriker.

Med det här exklusiva innehållet är öppningsannonsen på sidan två lite komisk: ”Gå och lägg er på Rica hotels från 398:- per person”.
Det känns som budget på vandrarhemsnivå.

Allt detta får läsarna för 69 kronor. Det är åtminstone i nivå med andra tidningar.

fredag 13 november 2009

Weekendkrönika: Facktidningar bör fånga in anställda mer

Får anställda läsa chefens tidning?
Eller är de intresserade av vad som rör sig kring chefen?
Jag gick igenom Market, en nyhetsinriktad affärstidning vänd till cheferna. (se tidigare inlägg).

Market är en rapp tidning med artiklar som berör
handel, varumärken, trender, shoppingcenter och chefer.
Lite kvällstidningsstuk i förpackningen. Den når läsarna med en tempofylld ton.
Allt är lika intressant för affärsanställda. Jag tyckte tidningen borde ta steget och också fånga personalen.

Eva Andersson, (bilden) chefredaktör för Market, förstod inte min synpunkt.
- Det är cheferna vi vänder oss till. Det är själva poängen hos oss, säger Eva.

En tidning som vill överleva måste satsa på målgrupp eller nisch, inte spreta för mycket.
Köpcenter och stormarknader är i dag en upplevelseindustri, mycket mer än att bara handla.
Varje dag är ett spel för cheferna, butiksanställda och kunderna.
Varför skulle anställda då inte vara intresserade av samma tidning?

- Om personalen läser den också beror på hur tidningen t ex läggs ut i fikarummet, säger Eva Andersson.
Det låter ungefär som om chefen ska säga; ”här är en tidning för mig, kanske vill ni titta i den också…”.

Facktidningar med inriktning på cheferna, finns det flera av. Företag, produkter och chefer presenteras i en ganska torr ton och förpackning. Ofta kan man ställa sig frågan om chefen själv verkligen orkar läsa den. Få av tidningarna drar med personalen med en anslagen ton.

Med bara lite pigga artiklar och vinklingar till kan en branschtidning intressera de anställda mycket mer. Klassiskt tidningsmakeri för att bredda läsekretsen.
För inte slutar väl chefen att läsa/prenumerera på tidningen för att den breddas lite mot personalen? Intentionerna ska ändå vidare till de anställda.

Fler chefs- och facktidningar som kommer att granskas framöver.

tisdag 10 november 2009

Familjeäventyr med annat än att åka till Ullared

Äventyrliga familjer kan åka till Ullared och campa. En tillräcklig rysare.
Andra kanske vill ge sig ut på vandring i Lofoten, hummerfiske i Bohuslän eller hamna i Bombay som statister i en Bollywoodfilm.

En hel tidning som handlar om äventyrliga familjers semestrar finns.
Naturligt nog heter tidningen också Äventyrliga familjer.
Sådana familjer drar inte till Ullared - männens värsta fasa.
Pappor kan i stället åka och hälsa på sina vuxna barn, bo på hotell, äta på restauranger och uppleva skillnaden mellan campingsemestern när barnen var små.
Eller ta med sig tonåringarna, tält, packning, vandringar med skoskav och massor av aktiviteter i Lofoten. Bra rubrik till det reportaget: En känga farsan.

En mamma tar med sina små barn ut på hummerfiske för att lära dem följa familjetraditionerna vidare.
En ensamstående trebarnsmamma väljer att leva ett självförsörjande jordbruksliv i skogstrakter. Vackra bilder med bara några korta bildtexter.

Äventyr kan också vara att leva i en fembarnsfamilj. Komikern Özz Nujen och hans mamma berättar i varsin text om hur förhållandet mellan dem är.
För Özz är mamma allt. Han ger henne en minut i telefonen varje dag. Resten av tiden får flickvänner. Och godkänner de inte minuten med mamma kan de dra åt helvete. Raka besked.

Jag saknar uppgifter om vad äventyren kan kosta. Nu skrivs det mesta av journalister och deras egna upplevelser. En metod som ibland kritiseras för att få betald semester. Vanliga familjer som måste gneta ihop allt själva vill gärna ha lite prisuppgifter.

Det är en snygg tidning. Vitt miljövänligt papper - världens miljövänligaste - trendigt typsnitt i rubriker, fin layout och vackra bilder.
Men öppningsuppslaget om Bollywood var inte lyckat: svårläst och kladdigt.

Texterna är lite svårlästa. Två breda spalter på varje sida med en liten tunn stil gör att läslusten äventyras. Lite mer svärta, större grad och smalare spalter hade varit bättre.

Annonserna är några få från resebyråer med inriktning på äventyr. Flera helsidor är från förlaget som är kopplat till tidningen och ger ut böcker och tidningar med kulturinriktning.
Det är företaget Kraft och Kultur som ger ut tidningen. Kraft för att de säljer el till kunder - de har också bra kraft i att göra den här tidningen.

söndag 8 november 2009

SÖNDAGSKRÖNIKA: Jultomten slog ut Mårten Gås

Mårtensafton, svartsoppa och knaperstekt gås.
Det är den tiden nu i novembermörket.
Och vem tassar inte in om skrämmer bort Mårten Gås om inte självaste jultomten!

Det är full jul i tidningarna. I tidskrifthyllorna försöker de överträffa varandra med rött och budskap: Drömjul, härliga jul, pynt och magnifik gran, bästa recepten, sill, köttbullar, Jansson…

Allt i Hemmet damp ner med sin stora julspecial i förra veckan - ”för vi vet ju vad som får era hjärtan att klappa”, skriver chefredaktören.
Över 100 sidor med granar, blommor, glitter, mat och tips.
”Läs, njut och inspireras”.

Ett knep att fånga läsintresset innan det brakar loss? Eller bara något som ökar kraven och pressen på kvinnorna. För det är dem tidningarna handlar om och som de vänder sig till. De strålar avslappnade och leende på sidorna och berättar om vilka fantastiska jular de skapar.

I Allhelgonahelgen slog Expressens Söndag till med 21 sidor drömjul med Pernilla Wahlgren på omslaget:
”Jag frossar i pynt och glitter. Och hemlagat på julbordet är ett måste”.

I år infaller julafton på en torsdag. Med halv jobbvecka före gäller det för kvinnorna att ha simultankapacitet och trolla fram allt.
Pernilla Wahlgren säger att hon alltid vill vara ute i god tid. Alltid tänker hon laga hemlagade köttbullar. Men nej.
”Jag springer ändå dagen före julafton i saluhallen. Jag tackar saluhallen för deras hemlagade mat”.

Mysfarbrorn Ernst Kirschsteiger tassar också in barfota med en egen julbok. Julen ska vara på hans eget vis. Och Ernst kan hitta på, vet alla som sett hans tv-program.
- Jul är ingen tävling. Det handlar inte om att den som har flest tomtar vinner. Det handlar om att kunna ta en skinkmacka och en pilsner med en vän, säger Ernst.
Man önskar att det vore så. Åtminstone i tidningarna nu i november.