måndag 30 januari 2017

112 år av kärlek håller ännu i Lysekil

Armarna räcker knappt till.
Hela köksbordet tas upp.
Det är flera decenniers sedan jag höll i en sådan tidning.
Men nu har det hänt när jag fick LYSEKILSPOSTEN i mina händer.
Här håller de fast vid det gamla fullformatet 395x575 mm.
Charmigt, gammaldags och starkt lokalt har det hållit i 112 år.


Fyra dagar i veckan hamnar den 12-sidiga tidningen på köksbordet hos läsarna i Lysekil med omnejd. Upplagan är cirka 2 500 exemplar. En gång i månaden ökar de till en storupplaga på cirka 6 700 ex.
- Vi har ökat upplagan med 2.9 procent, är det första chefredaktören Ahlbin Gustafsson (t h) meddelar.
Ett samarbete med säljbolag och proffsigare försäljning är delvis en förklaring.
- Högre och jämnare kvalitet på tidningarna och en allt mer engagerad personal, ligger bakom den stora upplageökningen, säger Gustafsson. 
- Jag tror även att de som bor i Lysekil med omnejd har upptäckt att är det någon tidning som de verkligen behöver på köksbordet, så är det lokaltidningen.

Visst får läsarna det lokala när de breder ut tidningen på köksbordet och de känner alltid igen sin tidning. Första sidan har samma form alla dagar. Översta halvan är nyheter, nedre delen annonser. Till höger ligger den stora nyheten med bild och rubrik grå ton, till vänster en toppnyhet i svart rubrik och därunder två-tre puffar i mager stil.
Sidan 2 och större delen av sidan 3 fylls med annonser. Från uppslaget 4-5 och framåt tar det fart med en härlig blandning av allt: nyheter, insändare, sport, familj, kultur, skolmat, kyrkoherdens ”Goda nyheter” och historiska händelser.
Någon klar struktur finns inte. Några inrikes artiklar kläms in när det lokala inte fyller allt. Orterna lyfts ofta fram i rubriker, men bara Sotenäs/Munkedal får en egen märkt sida.

Det finns dock en värld bortom landskapsgränsen. Donald Trump svär presidenteden vilket även Lysekilsposten uppmärksammar (ovan). Notisen kläms in på en sida med den passande vinjetten ”Ett och annat”. Därunder ligger en notis om att popcornets dag firas. På den här sidan hamnar också korta bitar om personer i tv, blandat med spalten Det hände med äldre små notiser och en större kolumn om vad LP skrev om för 50 år sen.
Nostalgi verkar intressera läsarna. ”Gamla fotografier berättar” är återkommande inlägg.
Bohusläniana är en annan serie om gamla tider.
Sotenäs hembygdsförening får nästan en hel sida med att berätta om vad som hände för 100 år sen (ovan t h). Det är en hel serie. Första avsnittet var infört i april -16, andra i september -16 och tredje nu i januari. Artikeln slutar med ”Forts.” så det fjärde inlägget är väl att vänta framåt höstkanten.
Layouten är lika gammaldags som formatet. Artiklarna läggs in löpande i spalterna utan större struktur. Rubrikerna är inte alltid rappa, utan säger mest vad det handlar om.
Bilderna är klassiska kort – ett tryck på knappen ger ett porträtt som läggs in på 2- eller 3 spalter (nedan). Flera personer kan komma med på en gruppbild. Bohusläns fotbollförbund firade 100 och fick en kort spalt med text och fem bilder (ovan). Några var suddiga och med rörigt motiv. Bredvid låg en artikel om en ”högaktuell symfoni”.
Men allt är är rolig, charmig och härligt gammaldags läsning som har hållit i ”112 år av kärlek” (t h) som det heter i en annons.
En av den här bloggens läsare som har rötterna i trakten, förklarar tanken bakom det starka lokala:
- En lokal historia kan ha upp-
märksammats i DN eller Expressen, men har det inte stått i LP så är det ingen riktig grej.
Lite som Ölandsbladets gamla tänkande: ”Har det inte hänt på Öland så har det inte hänt”.
Ahlbin Gustavsson förklarar det så här:
- Den största konkurrenten är vi själva. Vi är aldrig bättre än vår senaste tidning. Sedan har vi konkurrens från Bohusläningen och Radio Väst när det gäller lokala nyheter, men vi försöker alltid vara "först på bollen". När det gäller lokala annonstidningar känner vi också en viss konkurrens givetvis. 
Det stärker också vad medieprofiler säger i dag om tidningars räddning: läsarna vill ha det som händer i deras närområde.


Annonserna är många, men luckor kan uppstå här och där. ”Ledig annonsplats” står det i en liten ruta och på sista sidan blev det också en lucka där de fick slänga in ”Ledig annonsplats – Ring Lena!
Lokalt stöd finns, även om det minskar lite. Sparbanken Tanum söker folk med driv, Mannes motor älskar människor, hos Strandflickorna går det att boka ett badpaket, Bellas hörna startar stick- och handarbetscafé och en hel mässdag ordnas på temat ”Handla-hemma-dag”.
- Vi har gått igenom ett litet stålbad de senaste åren. Annonsmarknaden har försvagats relativt kraftigt de senaste åren och priset på annonserna har även fått sänkas. Men de som annonserar i Lysekilsposten är oftast väldigt nöjda med genomslagskraften, säger Gustafsson.

Lite nya tider kan dock vänta i Lysekil. Läsarna har tillfrågats om de vill ha tidningen i det mindre tabloid eller behålla fullformat.
- Läget är fifty-fifty, säger Ahlbin Gustafsson. Jag tror inte att vår upplaga ökar om vi går över till tabloid. Det skulle vi gjort för länge sedan i sådana fall. Risken är att vi blir vi en tidning som försvinner i mängden bland gratistidningar och direktreklam i brevlådan och att våra äldre läsare inte skulle känna igen sig. Det är även en ekonomisk fråga, då det är ett sätt för oss att spara kostnader.
- Om vi går över till tabloid kommer hela tidningen att få en ny layout. Vi ska ta fram en dummy på hur en sådan tidning kan komma att se ut och testar på en läsarpanel. 
- Men vi har inga planer i dagsläget på att trycka tidningen någon annanstans. Då skulle hela charmen med fullformat i svartvit offset-tryck, distribuerad av Lysekils skolungdomar, helt försvinna 


Lysekilsposten bör nog vara försiktiga. ”Nya Lysekilsposten” med en djärvare stil kan nog skrämma bort läsare. Den ”gamla” charmiga som hållit i 112 år hänger nog med några år till.
Lysekilsposten borde få något kulturpris i mediebranschen.

måndag 23 januari 2017

Snyggt förpackat när vänstern vill locka läsare

En special ger signal om något extra.
Stavas det SPETCIAL i en ny tidning är det en fyndig koppling till vem som ligger bakom.
Förlaget ETC vill spetca (min egen ordlek) sin tidnings-
utgivning.
SPETCIAL är ett magasin med innehåll som varit publicerat i Dagens ETC. Tanken är att fler ska upptäcka vad det innebär.
Visst väcker magasinet uppmärksamhet och lyser i tidningshyllorna.

Det är ett snyggt magasin med limmad rygg, fint papper, färgstarkt och lättläst. Det sista känns bra eftersom jag kritiserat läsbarheten i två tidningar i mina senaste inlägg.
Omslaget i Spetcial har tio olika rubriker. Många signaler läsaren ska fånga. Intrycket är att magasinet innehåller mycket, men kan också uppfattas som rörigt. Orden säger direkt att det är ett samhällsmagasin: ”Frihandeln... sverigedemokraterna... jihadistkrigare... klimatförnekare... restaurangkollaps... rasistisk... stad i kris... räddar världen.”
Allt speglar grunden i 40 års arbete av ETC.

Redan på första uppslaget, sidorna 2-3, kommer programförklaringen. Skaparen Johan Ehrenberg står i vinjettbilden självsäker med armarna i kors och tittar mot läsaren och lägger ut texten (ovan):
ETC behövs, en motor för att göra nytta, berättelser är början till förändringar och medier är vägen att nå målet.
Ehrenberg vet vad han vill efter 40 års arbete. Borgerliga tidningar ger inte det han vill ha.
 
Socialistiska tidningar ger en annan möjlighet att skapa något. Solceller skulle aldrig funnits och inte ETC drivit på, anser han.
Detta är en liten del i en inledning som är lång och agitatorisk. Frånsett det är greppet fräscht att redan på sidan 2 gå pang på. Andra tidningar väljer att öppna med 10-12 sidor annonser och småplock innan det tar riktigt fart med innehållet.

Ehrenberg och ETC vill påverka mycket i samhället: mat, klimat, energi och miljö. Nu driver han den enda lösningen: El till allt – bilen, huset, båten, järnvägen, maskinerna, på sjön, i luften.
Även inom medier vill han växa. En dagstidning i Göteborg är ett projekt. För det behövs 10 miljoner kronor. Tio lokala veckotidningar ligger också i planeringen. För det behövs 1 miljon per tidning.
Ett annat projekt är rörlig bild genom webb och abonnerad som hos de stora jättarna. Som det är nu finns inte plats för det mera kritiska som ETC vill berätta.
Minskade annonser skapar 
kris hos andra tidningar, men inte hos ETC som inte har några annonser alls, frånsett egna annonser på slutet (ovan).
Spetcial är ett påkostat magasin på 100 sidor. Allt förlaget gör bekostas av läsare och statliga bidrag. Lån och bidrag från läsarna betalas alltid tillbaka år från år.

Med så trogna läsare och goda bidrag går det att göra ett snyggt Spetcial. Layouten är rak, enkel och uttrycksfull. I öppningsuppslagen läggs rubriken på vänster sida, bild täcker ofta hela högersidan. På få ställen går bilden över mittvecket.
Tre textspalter med ojämn högerkant per sida. Inga block känns tunga, klassiska mellanrubriker bryter av. Allt är lätt att läsa rakt igenom.
I krönikor är ingångsorden i versaler och mager stil. Halvfet hade kanske lättat upp mera.
Bilderna ger kraft och profil. Ett grepp är att lägga in Bilden – ett helt uppslag med en stark bild och en kort infällt text (ovan).
Flera teckningar finns med en stark känga åt näringslivet.

Spetcial har en klar vänsterton.
Magasinet når nog sina trogna, men aktuella ämnen kan fånga in nya läsare:
Airbnb – uthyrning av lägenheter som drar fram över världen – får nu kritik när flera städer infört regleringar.
Stresstålighet har blivit ett nytt krav i platsannonser.
Bostadsbristen löses med flytande containerhus.
Streamade musiktjänster har gett en stark kamp om lyssnarna.
Johan Ehrenberg som ser el som lösningen för hela samhället, har varit ute och provkört elbilar och illustrerar en artikel med Teslas nya röda elbil - en våt dröm som nog ligger en bra bit från vänster (ovan).
Restaurangbranschen blomstrar med många nya jobb, trots ändrade skatteregler.
H&M har skrivit nya avtal för sina textilarbetare, men en debattör tycker det ännu är för tidigt att jubla över villkoren så länge inte hon och andra kan tänka sig arbeta där.

”Tunga” ämnen finns också. Störst utrymme får bil- och tvåmiljonersstaden Detroit, i dag ordentligt på dekis med bara 650 000 invånare, ödehus och 300 mord om året (ovan).
Saudis kvinnor gör uppror, Venezuelas president får kritik för att vara en dålig imitatör, slö och ointresserad, i Nordh Dakota fortsätter kampen mot oljeledningar.
Flera kända vänsterskribenter gör personliga inlägg.
Allt är förpackat på ett färgstarkt och lättläst sätt.
Grafiskt är det en uppvisning utan att krångla till en form.

måndag 16 januari 2017

Nyfödd - blek och svårläst


Nyfödd – baby och tidning.
Förväntningar och spänning brukar vara stor under graviditeten.
Förlösningen bör sluta i lycka och glädje.
När det gäller nyfödd tidning är det inte alltid så.
Gravid och nyfödd är ett nytt magasin som är färglöst, blekt och svårläst.
Omslaget är elegant. En gravid kvinna sitter i ovanlig soffa med guld och glans.
Pappret är lite tjockare, vitt och fint. Ryggen är limmad. Rubrikerna diskreta.
Det känns klass över magasinet när det ligger i handen.
Rubriken på omslaget ”Så tacklar du förlossningsrädslan” antyder inte smärta, skrik och blod (insidorna visas ovan).
Här är första missen. Den rubriken hör inte till bilden. Rätt rubrik ligger i stället i liten stil högst upp på sidan. Kvinnan på bilden blev gravid vid första dejten. Den rubriken skulle lagts i bilden för att koppla ihop bättre.

Insidorna skapar direkt en besvikelse. Blekt, svårläst text. I vissa delar helt omöjliga att läsa. Typsnittet seriffer används i en mycket tunn och smal variant.
Redan på sidan 5 är det tvärstopp (ovan). I en svag blå bakgrund ligger en text. Överst kan jag läsa vem som är fotograf till omslagsbilden, modellens namn och vem som gjort make up och hår.
För att kunna läsa det som står under måste jag plocka fram förstoringsglaset. Med ansträngning ser jag att det är Francke Medier AB som ger ut magasinet, att det är tryckt i Lettland, att förlaget äger rättigheter till innehåll och kan återge det på hemsidan och andra sammanhang. Register förs över kunder och de kan begära utdrag ur register.
Vinstskatt som tidningen ordnar betas av vinnaren.
Men ingenting om någon redaktion, telefonnummer eller mejladresser.
Chefredaktör är Johanna Francke och hon skriver en inledning på motstående sida. Inte heller här är texten lätt att läsa. Det går, men graden på bokstäverna är liten, kanske 8 punkter. Ögonen tröttnar fort.
Så fortsätter det i hela magasinet – liten text på artiklarna växlas med notiser i liten blek seriffer.
Bilderna är inte många, i stället är det genomgående teckningar och illustrationer.
Öppningssidorna kan ge signaler om att det mest är förtäckt textreklam:
Olika prylar som mamman ”måste ha” och olika hudkrämer.


Johanna Francke skriver själv en artikel om infuzion – en väg att släta ut rynkor in ansiktet med hjälp av hyaluronsyra (ovan). En metod för att slippa använda nålar. Johanna ha själv testat det på en salong och hon rekommenderar metoden. Artikeln avslutas med att adress, telefon och hemsida till salongen.
Fyra sidor visar vårens trendiga mode för mammor och pappor. Bilderna är små. Fyra sidor visar lämpliga julklappar som läsarna kan vinna. (magasinet kom ut före jul).
De flesta tidningar brukar inledas med olika småplock, men här var det mest svårläst smygreklam.

En tidning för gravida och nyfödda borde förstås innehålla många mammor och barn – men här lyser de mer med sin frånvaro.
En artikel är kopplad till omslagsbilden. Angelica Karlsson, känd från Karlssons i TV3, har fått missfall och blivit gravid igen (ovan).
Angelica har fått hjälp med hår och make up och är lika stylad som på omslaget.


En annan mamma berättar att hon drabbades av förlossningsdepression. Hon finns med på en liten rund bild i svartvitt (0van). Artikeln illustreras helt av stora teckningar av hus. En märklig grafik.
En kort artikel handlar om havandeskapsförgiftning och illustreras av en bild som troligen är en fotomodell.


Sen är det helt slut med människor i bild. Några bilder på babys finns dock. Resten illustreras med teckningar.
Artiklarna tar förstås upp intressanta ämnen: hur farligt det är med socker, när amningen strular, förlossningsrädslan och graviditeten vecka för vecka. De många teckningarna ger en märklig profil. Jag tycker det skulle varit starkare och gripa läsarna mera om det varit mammor som ställt upp i bild och berättat.
Åtta sidor visar vegetarisk julmat med läckra bilder till (ovan).

Gravid och nyfödd säljer sig som ”magasinet för moderna föräldrar”. Kanske hittar den sin nisch där som motvikt till konkurrerande tidningar där mera ”vardagliga” föräldrar berättar.
Layouten är stram, breda textspalter och mycket vitt. Enkelt utan att krångla till det.
Kanske är det ”moderna föräldrar” som ska recensera den. Jag tycker dock den är svårfångad i brist på människor i bild och främst för att texterna är svåra att läsa.
Jag har inte fått tag i layoutaren Ellen Maria Eriksson och fått veta hur hon tänkt.


Fyra och en halv sida annonser är ganska magert på 84 sidor. Om nu inte också flera sidor med olika produkter också är en form av förklädda annonssidor.
På näst sista sidan finns en stor annons från säljansvarige Jeanette Broman:
”Vill du synas i vårt magasin?”
Det tror jag inte annonsörer vill.
Först bör Gravid och nyfödd göra texterna synliga.
Sen kanske läsare och annonsörer vill vara med.

måndag 9 januari 2017

Spretigt och inte fullt så flinkt

Flink stack ut i tidningshyllan. Ny tidning.
Ett kvinnoansikte tittar mot läsaren, som det gör från de flesta magasin. Elva olika rubriker på omslaget ska locka till köp och läsning.
Signalerna var inte de skarpaste.
Vad är detta för tidning?

”Välkommen till Flink” hälsar redaktören Carina Löfkvist i redaktionsrutan och förklarar vad tidningen står för:
”Som livet är mest – aningen spretigt”, skriver Carina och räknar upp vad hon tycker är ett spännande och underhållande innehåll: upplevelser, resor, mat, läsning, kultur, nöje och annat som förgyller vardagen.
Den bredden finns också i tidningen.
Carina Löfkvist hänvisar till synonymlexikon för vad ”flink” står för: snabb, flyhänt, rapp, kvick, duktig, smart, händig...
Flink blev arbetsnamnet när ägaren Marie Tillman drog i gång arbetet. Hon gillade namnet och det blev permanent.
Tyvärr tycker jag inte Flink helt lever upp till någon beteckning.


Jag blir inte imponerad när jag går igenom tidningen.
Liknande material finns i de flesta tidningar som främst riktar sig till kvinnor.
Många artiklar är kopplade till böcker som är aktuella till artikeln eller med utdrag ur dem.
Leif GW Persson berättar att han bränt upp tre färdiga manus, men inte det som blev hans senaste bok. Katerina Pitzner är diamanthandlare, en tuff värld för en kvinna och nyligen släppte hon en bok om sitt liv i branschen.

Torsten Flinck kämpar vara att vara kvar i rampljuset och ett utdrag ur hans självbiografi finns på tre sidor, dessutom lottas boken ut (ovan).  Här är det en märklig miss. Flinck och Persbrandts kamp om samma kvinna är störst rubrik på omslaget. Men inte en enda signal på insidorna! Det som toppar på sidan 1 ska självklart har en rubriksignal även vid artikeln på insidan. Här lyser en okunnighet kring tidningen och redaktionen.
Glutenfri mat är ett växande intresse. Nilla Gunnarsson och Susanne Hovenäs har satsat på det och har gett ut böcker med recept som Flinks läsare får ta del av (ovan). Malin Flink har också gett ut en bok i samma ämne och även här hämtas recept. Och Anna Brones och Johanna Kindvall har gett ut en engelskspråkig bok om det svenska fenomenet att fika.
Fucking nights är ett fenomen som spridit sig i världen och på fyra sidor presenteras utdrag ur en bok i ämnet som ett förlag gett ut.
På fyra andra sidor recenseras olika böcker (t h).
Mycket är kopplat till litteratur. Som näraliggande berättar Veronica Grönte att hon startat en författarskola för de som vill bättre sitt skrivande.


Andra ämnen finns också. Resor går till Lyon och paradisön Aruba. Kändispsykologen Eva Rusz har valt att flytta till den senare.
Andra kändisar kommer i korta intervjuer: Kayo har kommit ut med en ny skiva efter två års kamp mot cancer, Bob Dylans måleri granskas, Doug Seegers liv gick från missbrukare till hyllad artist när Jill Johnson upptäckte honom, Petra Mede behöver uppmärksamhet, Emma Isabella Karlsson blir konstkurator i Berlin för att öka jämställdhet. Liv Mjönes berättar om sitt teaterliv.


Det är inget fel på artiklarna, även om några kunde vässats lite.
Carina Löfkvist har skrivit många av texterna och även skribenter som heter Flink medverkar.
Vad jag reagerar på är formen och layouten.
Redan rubrikorden på omslaget ger dåliga vibbar. För många ord och inte särskilt skarpa.
Den stora bristen finns på insidorna och särskilt öppningsupplagen med rubriker.
Det är som om någon suttit och lekt på datorn, kastat in lite ord här och där och inte riktigt vetat hur en layout skapas och lockade rubrik skrivs.
Lite som en skoltidning eller första försök att lära sig ett layoutprogram.
Visst ger det profil, men inte som man väntar sig av ett proffsigt magasin.


Bilderna är ok, men kommer inte helt rätt fram på alla uppslag. Sex sidor är på temat ”Vi fortsätter spela rock´n roll”. Starka bilder, men tydlig text saknades som förklarade bakgrunden.
På ett annat uppslag lottas bilder ut från en internationell bildbyrå  (ovan).
En sida med sminkgrejer och tre sidor med mode kunde varit som hämtat ur vilken kvinnotidning som helst.



Annonsmarknaden är fet. Av de första 17 sidorna är alla annonser utom tre med innehållsförteckningen. Sammanlagt 34.5 sidor av 148 är annonser. Där har Flink lyckats bra. Få nya tidningar har så många annonser i första numret.
Flink borde ha fått en vassare profil och form och mera riktad till en bestämd målgrupp.
Nu är det precis som Carina Löfkvist skriver i förordet: spretigt.

Fotnot: Flink har även problem med sin mejl som inte fungerar.

måndag 2 januari 2017

Extrem överkurs för att trolla bort julmagen


Det här borde var tidningen som säljer efter jul- och nyårshelger.
När grabbarna klappar sig på den stinna magen och säger: nu ska den bort.
Snabbt ska sexpacket komma fram.

Fitness for Men kommer på så sätt helt rätt.
Men tyvärr når den nog inte män med stinna magar.
Fitness for Men är en renodlad träningstidning med redskap, hantlar och skivstänger.
Extremt vältränade kroppar lyser på alla bilder – målinriktad blick, spända välformade muskler, synliga ådror.
Här finns inte en enda soffpotatis på bild. Alla har redan nått sina mål, nu underhåller de och bygger vidare.
Omslagets huvudgrej brukar oftast vara tidningens stora säljare.
Jag bläddrar i Fitness for Men men hittar inte direkt hur sexpacket mejslas fram.
Först på sidan 78 – av totalt 100 – kommer artikeln, nu med rubriken ”Fixa stenhårda bukmuskler”. Här ska ”magen du alltid drömt om” komma fram genom ett trippelset med tuff avslutning (bild ovan).
Själva träningen verkar inte särskilt extrem. Tre olika rörelser med hjälp av hantlar ska upprepas mellan 6 och 25 gånger. Sen ska magens tvättbräda sitta där.

Magträningen är bara en delväg och ingår i träningspass 2. Pass 1 är att bygga stora armar, pass 3 är att skulptera breda axlar. Sen går det att bygga på med ”superset för bredare biceps” och ”bygg ett massivt bröst”.
Allt detta ingår som en träningsdel i slutet av tidningen. Elitmodellen Shaun Stafford (ovan) visar metoderna och hemligheterna för att nå målet.
Alla övningar visas i utmärkta pedagogiska bilder. Även vanliga motionärer skulle kunna träna efter dem. Men då bör det nog också vara ”vanliga” personer som visar och inte de som redan har extrema kroppar.

Framvagnen av magasinet är en mix av hälsoråd, skidåkning, kläder, träningstips och några produkter att stryka på den välformade kroppen.

I mitten får blocket med mat får stort utrymme. Här granskas de sju dieter som är populärast för att nå målet med all träning i gymmet – mjölkfritt, sockerfritt, vegan, medelhavs, paleo, 5:2-ditet och lågkolhydrats.
En annan smart väg är att äta grönt, särskilt grönkål är rena dunderkuren för ett friskt hjärta (ovan). En proteinpackad lunchmacka kan också sitta fint.
Inte oväntat dyker gurun Fredrik Paulún upp med sin egen supermat (ovan t h). Vältränad ser han också ut att vara när han poserar i tajt tröja.

Grafiskt sett är magasinet mest lättläst, färgstarkt och med bra bilder på träningsmetoder.
Typsnittet i texter är ofta seriffer, som vanligt blekt, men funkar åtminstone i bra dagsljus. Jag ser helst lite mera svärta i det typsnittet. Smala spalter med ojämn högerkant och gula överstrykningar av något viktigt, är genomgående signaler.
Däremot sågar jag fyra sidor där de lagt text i svart eller vitt i en blå bakgrund. Helt omöjligt att läsa i de flesta lägen (ovan). 
Två andra uppslag är med svart bakgrund där text i vitt lagts in. Lätt att läsa i korta avsnitt, men i längre stycken slår texten lite hårt i ögonen.
Extrem träning får i vissa fall även lite extrem layout.