måndag 30 augusti 2010

Bubblande framgångar för Damtidningen

Det här är tidningen där det skålas i bubbel!
Svensk Damtidning är upplagevinnaren i sommarens kronprinsessbröllop.
Kvällspressen satsade hela våren hårt på Victorias bröllop för att ta tillbaka upplageraset, men fick se sig slagna av ”den gamla damen”.

- Vi är Den Kungliga Veckotidningen, en helt ohotat nisch där ingen slår oss på fingrarna, starkare efter kronprinsessbröllopet, säger Eva Åström, (bilden nedan) redaktionssekreterare på tidningen.
- Kändisracet leder kvällstidningarna med råge. Och deras kändisar av Linda Rosing-kaliber, dokusåpakändisar som kan hoppas på 15 minutes of fame - sådana skriver vi aldrig om i Svensk Damtidning.

Kvällspressen, med sina hovreportrar och märkliga ”källor” och ”vänner” nådde någon dag bättre säljsiffror. De gav även ut extra bröllopsbilagor.
Men damtidningen nådde ändå rekordsiffror. Läsarna verkar älska den.
- Jag såg nyligen en läsvärdesundersökning, säger Eva Åström, där en av frågorna var: Om Svensk Damtidning är slut i din affär, vilken köper du då? Den stora majoriteten svarar: Ingen.
- Ingen annan tidning i Allers förlag har liknande siffror, säger Eva Åström.

Det är en tid sedan damerna Ebba Samuelsson och Lisa Winnerlid styrde på redaktionen.
Då var tidningen ofta i blåsväder när kändisar rasade över hårda rubrikvinklingar. Det har hänt även på senare år också. Nu verkar det lite lugnare. Rubriker har täckning i texten, åtminstone i det här numret.
Hovfotografen Charles Hammarsten hänger ännu med, lika pålitligt som monarkin själv.

Mycket känns igen i Svensk Dam. Den har genomgått lite förändringar, men någon revolution är det inte. Finns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept. Layouten är bekant: rubriker in i bilder, bilder på snedden, friläggningar, inkopieringar, färgplattor - lite tårta på tårta.
Designade tidningar når inte läsarna - det är de lite ”fula” som vinner.

I mitten av tidningen kommer en paus med tips på krämer och lite mode, innan det brakar loss igen: bilder, bilder, bilder. Kungligheter, deras vänner, adeln och kändisar poserar rakt upp och ner inför kameran.
Kändis- och skvallertidningar är tidlösa. Man måste alltid kolla datum för att förvissa sin om att det är veckans nummer.

Det är societetsbröllop med frack och glänsande långklänningar.
Sommarfester på ”guldkuster” och öar. Hotellinvigning på Mallorca. Solbränna och nya kärlekar. Utländska kungligheter.
Inblick i slott och herresäten, gallerivernissage, krog med recept.
Pålitligt och igenkännande. Som om jag aldrig missat ett nummer någon vecka, månad eller i flera år. Kungligheter och kändisar är desamma. Bara något år äldre och lite mera fårade.

Visst är kvällspressen lite före med det snabba. En del är hämtat därifrån.
Kändisar i de aktuella notiserna ”har berättat” eller ”sagt” något, men inte till Svensk Dam.
Tidningen har dock flera egna intervjuer med många citat och de tar fram en hel del bakgrundsfakta om ”nya” kändisar.
Ett snyggt jobb är att leta fram jämförelsen i bilder mellan kungen och Silvias bröllop och Victorias och Daniels. Vacker tittlikhet, men lite sent i augusti, när kvällspressen hade det dagarna efter bröllopet.

Resereportaget handlar förstås om Silvias födelsestad Heidelberg i Tyskland. Dit går det att vinna en resa genom att svara rätt på tre frågor. En skummande öl och en stinn korv är långt ifrån en kunglig meny och det missade jag när jag en gång gjorde ett stopp i stan.

När jag räknat skribenterna ser jag att det är tre stycken som skrivit de flesta artiklarna i den 80-sidiga tidningen.
Måste vara svettiga veckor på redaktionen.
Så visst är damerna värda att få skåla i lite bubbel ibland!

FOTNOT: - Vi sålde 265 000 exemplar av bröllopstidningen, en helt otrolig siffra som faktiskt ligger 80 % över fjolårssiffran, motsvarande nummer 2009, säger chefredaktör Karin Lennmor.
- Resultatet för juni-juli är fantastiskt, vi gjorde ett kanonresultat, men går inte in på siffrorna.

torsdag 26 augusti 2010

Yourlife - glassigt om en livsstil i storstad


Yourlife - en tidning, ett koncept och en livsstil.
Omslaget är lite överraskande i svartvitt med en leende kvinna som inte direkt känns igen.
140 sidor läslyx - mycket läsning och mycket tittglädje däremellan.
Kan de signalerna i tidningshyllan locka köpare?

Tidningen: nästan hela handlar om böcker - recensioner och tips - och intervjuer med författare som gett ut böcker.
Tunga och strama block med mycket text om Louise Boije af Gennäs, (Högre än alla himlar), Elizabeth Gilbert (Eat, pray, love) och även Micke Nyqvist har nyligen gett ut en bok (När barnet lagt sig).

Konceptet: olika events, arrangemang med gäster och visningar av produkter. Mest handlar det om författarträffar med möjlighet att köpa författarnas böcker. T ex en slottsweekend för 2 495 kr person.
Björn Ranelid kommer säkert att bli inbjuden. Han gillar att kränga böcker på det där sättet.
Allt hålls i Stockholm.

Och livsstilen? Kanske fångas den i två reportage.
* Jobbmode på sju dagar: Börja måndagen med en rivstart i svart kavaj, bälte och sidenklänning för totalt kring 5 300 kr.
* En kvinna berättar om sitt jobb i ”ett underbart glashus” i Stockholm. Jeanstjej i jobbet, men klädstilen är läderbyxor för 5 995 kr, skinnväst med nitar för 3 999 kr, skinnjacka för 6 375 kr och en parfym för 1 150 kr. Hon nätverkar och håller i kontakter och glider omkring i en BMW.
Dagen börjar dock med vanligt morgonkaos med barnen.

Carina Berg strålar på omslaget utan att direkt bli igenkänd.
Micke Nyqvist står för det manliga på insidorna.
Föga överraskande. Två favoriter i magasintidningar.
Mellan långläsning i text handlar det om mode, smink och krämer. Mycket har en fläkt av textreklam med tydliga bilder på burkar och klädmärken med alla priser.
Matreportaget handlar om företag som fixar vardagsmaten i hemmet. Livsstilen är kanske att ingen hinner lagar maten själv.

Stilen i plocksidorna känns igen från en tysk tidning jag såg redan för 15 år sen; ”uthuggna” plattor, handtecknad rubrikstil, linjer och understrykningar.
Lite influens känns igen från Tara och Amelia.
Känner läsaren inte igen andra tidningar, så har Yourlife en klar profil i sin form.

Yorlife är inte min tidning. Det är en renodlat kvinnotidning.
Det finns liknande tidningar med inriktning på män och deras intressen.
Kanske fångar Yourlife målgruppen läsare bland storstadskvinnor i businesslivet.
De har lämnat tidningen Mama, men är inte riktigt framme vid Tara och Amelia.
Yourlife kommer inte att gå hem i landsorten - mer än bland några kvinnor med drömmar om ytlig storstadsfläkt.

måndag 23 augusti 2010

Influens lyckas inte influera läsarna


Influens är en ny tidning som vill påverka politiker och samhällsbildare att utveckla ett mera klimatsmart samhälle.
Är det då Influens en tidningssmart lösning?
Nja, helt lyckat är det inte.

Omslaget och de första insidorna har en klar influens av andra lättsammare magasin. Korta nyhetsnotiser och tre korta personintervjuer ger en mjukstart.
Tyvärr tappas tempot efter det.

Svenska Teknik- och Designföretagen ligger bakom Influens tillsammans med medieföretaget Redaktörerna.
Programförklaringen är lite omständigt beskriven: ”Komplexa samhällsförändringar behöver gå långsamt och att processerna måste beskrivas i längre texter än 160 tecken.”’
Jag tror inte Influens når målet med det här numret.

Läsningen är tung.
Texterna måste bli rappare och mera journalistiska.
Det pladdras för mycket av olika experter.
Texten kunde varit i lite större grad. Nu ger sidorna ett blekt intryck.
Bilderna är ofta små och läggs i grupper.
Exemplen på förbättringar som genomförts måste belysas och lyftas fram mera.

Här finns intressanta ämnen:
Barn är på väg in i städerna och de stannar där. Nioåriga Isa visar sin kvartersmiljö. Bilderna och texten borde lyfts fram bättre, i stället för den tunga och svårlästa inledningen.
Att åtgärda miljonprogrammet - alla hus som byggdes på 60- och 70-talet - är fyra sidor tung, pratig text. Sist kommer en kort text om en genomförd ombyggnad av ett betongghetto. Det borde disponerats tvärtom - visa upp det som genomförts och lyckats!

Världsutställningen i Shanghai, inflyttningen till storstäder, tänkta byggen som aldrig blev av och en presentation av ett klimatsmart hus, är andra ämnen.

Förra tv-profilen Alice Bah Kuhnke dyker upp, nu som hållbarhetschef för ÅF, tidigare Ångpanneföreningen, nu ombildat till ett av Sveriges största konsultföretag.
- Alla mina fördomar om teknikkonsulter har jag fått bekräftade sedan jag började på ÅF, säger Alice.
- De är extremt kunniga, men lägger aldrig något smör på moset.
- Bara snack leder ingen vart, säger Alice. Vi måste forska, springa och göra - allt, samtidigt.

Just det. Tidningen är mest snack. De konkreta lösningarna och bra exemplen måste lyftas fram bättre och rakt på.
Kanske skulle Alice ta lite mera tag i tidningen och följa ledorden som står på omslaget: Gör om, gör smart.
Tidningen kommer med tre nummer om året, så möjligheten finns.

torsdag 19 augusti 2010

Skärgårdsliv fånger inte livet i skärgården

Tidningar som jag sågat bör få en andra chans.
Skärgårdsliv är en sådan - och den lyckas inte nu heller.
Omslaget ger också signaler om vad det handlar om - hus och inredning.
I bästa fall kan en liten glimt av vatten synas i någon bild.

Inledande reportaget är om en sjöstuga med ”perfekta proportioner, detaljer & trivselgivare.” Texten är en rak hyllning: ”…noggrannheten i detaljerna…lägg märke till hur alla snickerier är utformade…material i perfekt harmoni…notera glasytorna…en illusion av att byggnaden nästan svävar på tomten - magnifikt!…arbetet är väl utfört…stor precision…hög kvalité…”

Det är länge sen jag läste en så insmickrande reklamtext. Bilderna är kliniskt rena. Mörkt trä, marmor, vita ytor, detaljer, stämningsfull belysning. Inte en människa verkar ha satt sin fot i huset.
Artikeln är rak reklam för arkitekten och byggföretaget.

Men var är människorna i bild! Först på sidan 33 dyker de första upp - en liten bild på ett par som byggt ett huset som får så mycket reklam. På 116 sidor finns sjutton bilder med människor!
Det är ett grundfel i en livsstilstidning att det inte finns människor i bild! Lever inte skärgården? Finns inga människor där?

Längre fram beskrivs ett hus till i samma berömmande ton.
Däremellan handlar det om skördetider med att sylta, safta, ta hand om grönsaker och baka ekologiskt surdegsbröd.
En krögare får åtta sidor för att presentera sin krog och favoritrecepten.
En artikel handlar om att anlägga brygga, ett annat om att skaffa trägolv. Allt är info om regler och olika produkter.

Liv och människor dyker upp först i ett reportage från Gotland - Stockholms yttersta skärgårdsö! Ett franskt-svenskt par satsar på creperie i en ombyggd ladugård och cirkus i ett tält på gården! En vinodlare berättar om sin satsning i samma by.
En fläkt av människor och levande vardag. Jag vill läsa mera sånt om det ska vara skärgårdsliv.

Precis som förut söker magasinet skribenter och fotografer för att få med ”allt som har med en modern skärgårdsnära livsstil att göra”.
Skribenter och fotografer: Gör något!
Nu skriver chefredaktören själv det mest. Texterna är produkt- och reklaminfo, bilderna också.

Titeln Skärgårdsliv känns rätt. Nu kallar den sig ”Magasinet som tar dig med till drömhusen på både ost- och västkusten”.
Allt är mest en reklam- och produktkatalog. Lättsam och vacker fröjd för ögonen att vila på och kanske få inspiration.
Men något skärgårdsliv är det inte.

söndag 15 augusti 2010

Tidningsmakaren i Ystad väcker nyfikenhet i andra medier

Lars Yngve i Ystad går sin egen väg och det verkar vara ett vinnarspår.
Hans tidning Nya Upplagan hittar fler nya läsare och andra medier skriver om den egensinnige tidningsmakaren.
De senaste veckorna har han varit i radio, tv och i stora intervjuer i Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Känner du dig morsk nu eller är det mera en upprättelse inför alla som inte trodde på dina tidningsidéer?
- Jag har aldrig känt mig speciellt morsk. Däremot har jag fått en bekräftelse på att jag gör något av värde. Jag tänker i nya egna banor. Det är alltid den typen av människor som jag själv sett upp till. Alltså sådana som inte bara snackar eller skriver, de som jag brukar kalla för: med-facit-i-hans-människorna. De tar aldrig några risker och inte har någonting att förlora, de konstaterar bara på andras bekostnad om det går bra eller dåligt. Jag har aldrig haft något prestigetänk, jag vill fortfarande bara göra någonting som jag själv tror på med mina ideal som grund. Att folk tycker det är värt att uppmärksamma gör mig naturligtvis glad. Och att man förstår vilket arbete vi gör varje månad.

Vilka andra medier har uppmärksammat dig?
- Ärligt talat: jag vet inte. De som uppmärksammar oss är väl de som är nyfikna på nya tankar och kreativitet! Jag lägger inga värderingar på vem eller vilka som skriver om oss utan fortsätter att jobba stenhårt. Jobbet är det viktiga.

Har Ystads Allehanda ägnat dig något utrymme?
- Haha… Ja, de var de sista som skrev om oss. Det säger ju så mycket. Men jag läser inte tidningen, men å andra sidan så läser jag inte Hemmets Journal eller Lyckoslanten heller…

Du är en av de mest lästa i min blogg. Många kommer in efter att ha googlat på dig. Det är väl en fjäder i hatten?
- Ja, jo visst är det så. Men jag vet inte… Jag är liksom inte ute efter att synas som person, det viktiga för mig är Nya Upplagan. Att vi gör någonting som betyder något. Vi har aldrig försökt ställa oss in genom att tilltala en viss målgrupp, istället har vi skapat en ny målgrupp: Nya Upplagan-läsare, det tycker jag är ganska coolt!

Har du fått några erbjudanden från andra tidningar om att aktivt medverka i dem?
- Nej, inga sådana erbjudanden, och i ärlighetens namn: när skulle jag hinna med något sådant? Möjligtvis om jag jobbar in middagen och på så vis skapar 25 timmar på dygnet :-)

Vilka svenska tidningar läser du?
- Jag läser Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

Någon jämförde dig med Magnus Uggla, mest i hår och utseende. Ser du dig själv i några andra likheter med Magnus Uggla?
- Man får jämföra mig med precis vem - eller vad som helst - det har jag inga synpunkter på. Men visst, vi är ganska korta och har hår som pizzabagare båda två, använder gärna Converse och har humor och… ja, det finns nog en hel del beröringspunkter mellan oss, faktiskt!

Om du går ut på Ystads gator, vilket är troligast att folk viskar: "Var det där inte Magnus Uggla?" Eller "Det där var Lars Yngve som gör Nya Upplagan."
- Vet inte om någon viskar eller känner igen mig? Jag är ingen kändis och eftersträvar inte att bli känd, däremot blir jag glad när folk kommer fram och berättar att de gillar Nya Upplagan och att den är viktig.

Nu laddar tidningar inför höststarten. Vad har Nya Upplagan för nytt att komma med?
- Vi har alltid något att komma med, det är det som är själva poängen med tidningen, så när andra "laddar upp" så fortsätter vi som vanligt.

Är du fortfarande övertygad om att sprida Nya Upplagan i övriga landet?
- Javisst. Varför inte? Det är bara det att jag ibland önskar att jag haft en bläckfisk i släkten så att jag haft åtta armar. Vi skyndar långsamt och metodiskt. När det sker, vet inte exakt, men att det sker, kan vi nog säga att vi bestämt oss för.

torsdag 12 augusti 2010

Kalle Anka har hamnat i den digitala världen

Först var jag en fiskare som borde tycka om Fiskejournalen.
(se förra inlägget)
Sen blev jag en Kalle Anka.
Det är något lurt med den här undersökningen: www.tidningarfordig.se

Det visar sig att Kalle Anka också är ute och fiskar!
Hela havets torskfångst är han på jakt efter.
Och så fick han mig att köpa senaste numret.

Det är kring 50 år sen jag läste Kalle. Men det mesta är sig likt i Ankeborg.
Farmor fyller 60 år och ser precis likadan ut som förut.
Kalle är lika ilsken och trasslar in sig i olika situationer, men blir till slut ändå en hjälte.

Visst har tiden hängt med lite för Kalle, hans vänner och deras värld.
Kalle råkar ut för en paparazzifotograf. Hans evige antagonist Alexander vinner en kamera med alla moderna finesser och ser nu chansen att sätta dit Kalle i jakten på Kajsas gunst.
Kajsa själv har oturen att själv komma på en paparazzibild i en skvallertidning.

Joakim von Anka kollar numera börskursen på datorn. Men han älskar ännu att dyka i sitt berg med kvadriljoner och triljoner av pengar. Joakim får besök av en skolklass där tre elever bestämmer sig för att ha Joakim som förebild och bli lika rik som han.
Men Joakim gillar inte deras ideer, så de bestämmer sig för ett nyare sätt att blir rika: de hackar sig in på datorn i Ankeborgs sparbank, där Kalle fått jobb. Kalle trasslar in sig i bankjobbet och hotas med sparken och Joakim ser digitala maskar krypa på datorskärmen.

slutet av serieavsnittet står det: Om du vågar vänta till nästa nummer får du veta svaret.
”Varför slutar det alltid när det är spännande”, undrade jag för 50 år sen.
”Det är för att du ska köpa nästa nummer”, fick jag till svar.
Det fungerade den gången. Men det gör det inte nu.

Språket är inte direkt ungdomligt. Både Kalle och Tjatte, Fnatte och Knatte pratar lite högtravande. Översättaren Stefan Diös (bilden ovan) har det nog inte helt lätt med att göra det amerikanska originalet till svenska.
Men jag gillar när Kalle blir rosenrasande och vrålar: Vid alla saltgnistrande sillstim i hela salta havet!
Fucking och andra ord har ännu inte kommit till Kalles mun.

Kalle Anka har förstås också något extra inplastat som följer med tidningen. Här är det en liten röd plastpistol med en pil med svampgummispets och medföljande varning: Ej lämplig för barn under 3 år. Innehåller smådelar som tunn tråd. Sikta inte mot ögon och ansikte. Använd medföljande projektil.
Den är för farlig! Den vågar jag inte testa…

Då är det lite lugnare i den övriga tidningsvärlden med grillbilagor och presenter som pocketbok eller frottéhandduk.

måndag 9 augusti 2010

Testet som gav Fiskejournalen napp

Jag - en storfiskare!
I en undersökning, som kallar sig osocial, kom det fram att jag är en Fiskejournalen.
Det är lika överraskande som osannolikt.
Fiskejournalen heter en tidning och jag måste förstås kolla vem jag är.

Det är den där kampanjen som också går i tv. Mannen som blir störd i alla möjliga situationer. Så han tar en roddbåt och glider ut på ett stilla vatten, där plockar han fram en tidning och riktigt kopplar av och njuter.
Så långt kan det vara rätt för mig.

Man kan också testa sig på nätet. Det var där jag blev en storfiskare:
”Du får alltid napp vid sjön, vid baren, på arbetsförmedlingen, ja överallt där du är ute och lägger dina krokar. En del skulle nog avundsjukt säga att du håller på med storfiske. Du gillar helt enkelt att ha drag runt dig.”

Jag har alltid tyckt att fiske bara är vått, blåsigt och kallt och så luktar det fisk! Inte heller har jag fattat poängen med att i timmar i sitta och glo på ett flöte och kanske få napp med en liten mört.
Fiskejournalen väcker dock min nyfikenhet direkt. Bara innehållsförteckningen i början är tjusigt presenterad.

Sen flyter det på. Tjusiga miljöer med stilla vatten, fiskar, beten, krokar, utrustning, teckningar, guider - och storfiskare som poserar med sina fiskar!
Jag räknar till 48 bilder där fiskare poserar stolta och leende med sina jättefångster. Dessutom finns liknande bilder i reklamen.
Det stärker mig i tron att fiskare är precis som Thore Skogman sjöng i Storfiskarvalsen.

Som nybörjare får jag massor av tips av bara det här numret och ändå har tidningen kommit ut i 33 år.
Jag kan lära mig många nya ord på prylar jag inte visste fanns eller vad de hette.
Och så ordnar de en tävling. Rycks med i den här inbjudan: Snacka om att lägga i ettan, trampa gasen i botten, växla upp och accelerera till max! Vår nya predatorcup har verkligen fått fart på maskineriet och hjulen spinner så det ryker.

Fiskejournalen gnistrar, den har entusiasm, är pedagogisk, har fina bilder och är lättläst.
Men det hjälper inte. Jag blir nog ingen fiskare ändå.
På köpet fick jag gratis en grillbilaga. Säg den tidning som inte haft det i sommar!
Köpefisk. Grillad gös med citrusspett. Det passar mig bra. Socialt och seriöst.

FOTNOT 1: Jag gjorde ett osocialt test till och svarade tvärtemot på frågorna. Då blev jag en - Kalle Anka! Kvack-Kvack!
FOTNOT 2: Vill du själv testa vilken tidning du är - här: www.tidningarfordig.se

tisdag 3 augusti 2010

Torpet och gården - kulturvård i stället för modernt fusk


Ett rött litet torp eller en gammal gård.
En dröm för många med lite pyssel och avkoppling.
Glöm det - här är det jobb och kulturvård.
Gård och Torp är tidningen som fångar in den målgruppen.

Nostalgin flödar, känslan för det gamla.
Breda golvplankor, väggar med pärlspont, avskavda möbler, porslin, dukar, rostigt järn, zinkbaljor, snickarglädje, spröjsade fönster…
Till torpet hör förstås bilden med uteköket för disk och sånt. Charmigt på bild, men i praktiken?

Förr byggdes hus som skulle hålla i hundra år och det har de gjort också.
Nya generationer har kommit och moderniserat.
Avskräckande exempel finns på tillbyggnader och renoveringar.
En hel del har återfått den gamla stilen och det visar sig kunna vara både praktiskt och modernt.

Halva tidningen har temat Se om ditt hus och om tillbyggnader med goda råd i hur man återskapar och förnyar efter gamla metoder.
Laga spåntak, isolera sädesmagasinet, bygga till, göra en gärdesgård, måla med ekologiska färger…

Husen på Gotland och i Skåne finns med. Det är standard i sådana här tidningar.
Livet på Vinön i sjön Hjälmaren, med jordbruk och vardag verkar vara mycket opåverkat av tiden.
Och gråsparven flyttade med när folk på landet drog till stan.

En lektion om yxor ges också. De har överarbetats och förfulats mycket med åren och försäljningen sjönk.
Receptet: bort med finslipning och polering av järnet och lackning av skaftet. Åter till ursprunget. Det blev bättre och vackrare yxor som folk köper nu.

Tidningen borde läsas av torp- och stugägare och gör-det-självare som lockas av alla nya och enklare metoder som inte håller så länge.
Det gamla är vackrare och hållbart! Det är inte mer jobb, men lönar sig i längden.

slutet kommer Ninas husmorstips; Kaffesump är billig och bra näring i blomjorden. Kaffe är också giftigt för myror och ett effektivt sätt att hålla dem borta.