måndag 29 augusti 2016

Hösten blir mörk i hemmen


Sensommar med nästan tropisk värme.
Men hösten och mörkret väntar.
Heminredningsmagasinen är redan ute och visar vart det går.
RUM hemma lockar med rubriken "Inred för en mysig höst".
På omslaget och insidorna slår hösten till ordentligt: brunt, svart, mörkt.



RUM hemma är mer en tjock och glansig reklamkatalog än ett redaktionellt inredningsmagasin.
Det tar 31 sidor med rena annonser och sidor med utvalda prylar i bilder som någon i redaktionen valt ut, innan det första reportaget kommer. Om jag nu kan kalla det reportage.


En kvinna i Norge föll pladask för ett svinstall och bestämde sig för att göra om det till sin bostad (bild ovan). Hela andra våningen målades helt i svart. Enkla brädväggar, kraftiga takbalkar, rå golvplankor, synliga springor mellan väggplankorna och kring fönster, fritt luftinsläpp i taksprånget.  I bottenvåningen är de rå betong och tegelväggar. Oisolerat och inga synliga värmekällor. Hur det här kan vara en bostad är svårt att tänka sig, ens under varma sommardagar.
Jag ser det mera som en ovanlig fotomiljö för reklambilder. Och mycket riktigt driver kvinnan en inredningsbutik i Oslo.


Svarta väggar och mörkt blev det också när en man i Bristol hittade sin drömlägenhet i gregoriansk stil (ovan). När han flyttade in var allt beige och creméfärg, men han ville ha något murrigt och ombonat. Förvandlingen skedde i etappar och lyckan kom när den murriga heltäckningsmattan revs upp. Därunder fanns ett svart trägolv. I sovrummen behölls de beige väggarna och stora fönster släpper in ljus.
Även den här ägaren driver in inredningsbutik. Det gjorde han inte är lägenheten skaffades, men eftersom inga lämpliga möbler fanns fick han starta en butik också.


Helvita linjen på alla väggar är en trend som stylister och mäklare älskar. Det lockar köpare och säljer bra. Men när en stylist fick uppdraget att göra om en tvåa i Stockholm, så åkte det vita ut (bild ovan). Väggarna blev genomgående grå. Möbler, mattor, golv och tavlor fick gå i brunt, svart eller mörkt blått.
Det var inredningsreportagen, om de nu kan kallas så, gjorda av personer som jobbar med inredning. Tonen i texterna är efter standardformuläret: familjen/paret hittade av en slump sin drömbostad och bestämde sig för att skapa ett personligt hem. De både bevarade och rev ut, gjorde om, blandade nytt och gammalt, gjorde överraskande upptäckter och kom i efterhand på att en del gör de aldrig om. Men slutresultatet blev ett hem de är nöjda med. Så som körschemat brukar vara när sådana här texter skrivs.

En skön kontrast och mera folkligt är det när en kvinna visar upp sin tvåa. Helt vanliga möbler, många i rent trä och av typen populära auktionsfynd. Akvareller och kärleksbrev dekorerar väggarna, kökets pinnstolar och skåpens insidor är målade i pastellfärger, golvet är schackrutigt.
Mer färger blev det också när magasinet granskar Miami. Mest är det olika exteriörer och gnistrande neon. Färgstark inredning visas också i en lägenhet i Phoenix i USA. Givetvis är ägaren verksam inom inredning och design.


Tema i magasinet är kök vilket visar sig mest vara ett fotokollage av kökets mest använda och föga trendiga prylar - vispar, slevar, potatisskalare, formar, durkslag, byttor och saxar...

Om det är mörkt i inredningsbilder så är det ljust, luftigt och lätt för ögonen på de andra sidorna.
Visst kan läsarna få inspiration när de vill göra om hemma, men de 148 sidorna ser jag mest som en reklamkatalog, med snygga saker, vad de kostar och finns att köpa, med en bra bredd från olika företag. På inredningssidor är det ofta det som läsaren frågar efter när de ser bilderna.
49 kronor är ett lågt pris. Olika möbelföretag kan ha liknande kataloger, men då är de gratis.

måndag 22 augusti 2016

Amelia håller glansen på papper



Amelia trappar ner men behåller greppet om M magasin och sina läsare.
Åtminstone på omslaget. Där finns hon kvar i varje nummer, leende och fräsch från topp till tå. Inga tecken på åldersrynkor syns.
Amelia Adamo har varit med i många år och slitit hårt med sina tidningar Amelia och M magasin.

Precis som Amelia själv håller tidningarna stilen utan större förändringar.
M magasin känns igen: Format, tyngd, lättläst, stora bilder. Och priset 57 kronor är attraktivt i magasinvärlden där det ofta ligger på 85-90 kr.
M kan i många delar vara en förebild på hur en tidning kan förpacka attraktivt. Inte minst när det gäller att använda typsnittet seriffer där många använder för liten grad, tätt mellan raderna och tunn, blek svärta. Svårläst och ögonen tröttna fort.
Så är det inte i M. Många texter går i seriffer men allt flyter på i läsningen och det gäller både vid normal svärta och halvfet.


En grafisk signal i Amelias tidningar brukar vara stora siffror för att dela in i olika punkter eller ämnen. Det används flitigt i M också. En annan signal är streckade ramar och tunna linjer med pilar. Det finns bara på få ställen i detta nummer.
M:s läsare är kvinnor 50+, en grupp som vet vad de vill, har friheten och vågar bryta mot traditionella roller. Det är en klar profilskillnad mot kvinnor i familjetidningarna, som Allas och Året Runt, som jag senast gick igenom.


Damer 50+ och även 65 vågar tatuera sig. En av de som vågar tycker det är ascoolt med äldre tatuerade kvinnor. Hon började med en symbol på svanken, nu är armar och axlar täckta och och hon vill fylla hela ryggen. Vackert..? Nja, i mina ögon är det nog snyggare med en diskret symbol som skymtar någonstans.

Amelia själv har ingen tatuering, inte vad som syns på bilderna i det här numret. Hon väljer att ge sig själv ett nytt ansikte på en kvart. Det fick hon på ett ställe i Stockholm och skimret höll sig en vecka. I London provade hon en halvtimmes kur och kände sig fräsch som nyponrosor.
Det är dock ingen av dem kurerna som används till bilden på omslaget. Här är det något som heter Photoshop. Med några enkla penseldrag i bilden försvinner alla rynkor, varje hårstrå ligger perfekt, ögonsvärtan är diskret och de röda läpparna har en glans.


Färg, tempo och omväxling speglar M. Människor och relationer inleder där Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otter talar ut, kändisbarn berättar om försoningen med föräldrarna, en kvinna gifte om sig med sin man sedan gjort könsbyte till kvinna, en annan kvinna gav sig ensam ut på världshaven.
 
Sen tar det mera lättsamma över: mode, möbler, mat och vin, hälsa, böcker. Och så reser kvinnor - dit sommaren håller länge och ännu längre bort till Kuba där det lockas med nedcabbade gamla bilar, drinkar, cigarrer, heta rytmer och härliga bad. M är själv medarrangör till många resor.
På slutet kommer Mkrysset - bara ett enda korsord på en sida. I familjetidningarna får kvinnorna minst 16 sidor korsord som omväxling till all matlagning.


M - med den egna reklamen - "Nu med ännu fler läsare", hänger nog med flera till med att följa de tankegångar som Amelia skriver om i sin krönika: Var nyfiken med engagemang.

måndag 15 augusti 2016

Blunda och välj - alls är de lika

allas är ett namn som antyder att det borde vara en veckotidning för alla.
Folklig, varm, vänlig och positiv.
Men den är bra en av fem familjetidningar som alla är likadana.


 
allas har ingen egen profil. Jag trodde nästan det var samma tidning som jag gick igenom i förra veckan, men då hette den Året Runt.
Mat, kryss, människoöden, noveller, mode, hem och trädgård, hälsa. Samma stuk och samma ordning som i Året Runt och de andra.
13 sidor mat och 16 sidor kryss på sammanlagt 112 sidor säger att det materialet inte är dominerande i innehållet. Som läslockande tar det dock hela omslaget.


Alla tidningarna - Allas, Hemmets, Allers och Året Runt kommer från samma förlag. Hemmets journal, som är den femte, kommer från annat förlag.
Ibland tror jag de kan byta bilder och text med varandra. En smulpaj i all
as i år kan nog duga som smulpaj i Hemmets Veckotidning eller Året Runt nästa år. Få läsare skulle märka något. Men jag tror inte de byter.

Skillnaden mellan allas och de andra verkar vara att allas vill nå yngre kvinnor i 30-årsåldern. Det syns i bilderna i frisyrspecial och mode. Fotomodellerna är också "vanliga" kvinnor.
Men inget i inne-
hållet 
sticker ut som eget eller annor-
lunda. Människorna i reportaget har haft någon motgång men vänt till något ljust och positivt.
Novellerna med sina teckningar har landsbygdsstuk. I trädgården och stugan är det höstfint. Efter sommarrufset är det dags att få ordning på frisyren till hösten.


Hälsosidorna är lite fler - 11 stycken. En kvinna har botat din tandläkarskräck, en annan kvinna säger att städning är bästa sättet att rensa skallen. Flera expert ger sina råd i olika ämnen. Läsare berättar direkt från livet. Ett par som skilde sig hittade varandra igen och gifte om sig. Ett annat par hittade sin barndoms sommarstuga.
Allt är varmt och medmänskligt.


Efter allt det positiva, de mumsiga pajerna, fina frisyrerna och alla hälsokurer behövs någon svårsmält motvikt: Veckans brott. Den här veckan är den en man i London som länge misstänktes ha mördat sin fru och till sist blev fälld för det.
På slutet kommer en annons om innehållet i nästa veckas nummer. En bakbok följer med på köpet - något som läsaren inte får missa. Precis samma sa Året Runt i förra veckan om sin bakbok. Jag gissar att det snart är en en bakbok är kommande bilaga även i de andra tidningarna.


Lika som bär, ingen har egen profil. Jag skulle vilja be några köpare att blunda och på måfå välja en av de fem familjetidningarna och de skulle inte märka om de tog någon annan än den de brukar läsa.

måndag 8 augusti 2016

Året Runt är sig lik året runt

Lättsam sommarbläddring i en familjetidning. En sådan som alltid finns på plats i stugan - eller utedasset.
ÅRET RUNT heter den, en av fyra tidningar som egentligen alla är lika varandra.


Året Runt är en bra titel, för det är alltid samma innehåll året runt - och i decennier.
Tidningen känner jag igen sedan 50-talet. Inte mycket har förändrats i stuket. Grunden är alltid olika människoöden. "Vanliga" människor som varit med om något, ofta en sjukdom eller olycka, men att de sedan vänt livet till något positivt.
Gamla klassiska noveller med teckningar (bild nedan) hör också till liksom hälsosidor.

Däremot minns jag inte om det var så mycket mat och korsord. I dag dominerar det helt på omslaget. I varenda nummer är det mat, bakning och kryss. Vecka efter vecka.
Man måste beundra redaktören som gör omslagen. Att denne står ut. Inga variationer verkar tillåtas. Mat och kryss. Kryss och mat.
Alla fyra familjetidningarna - Året Runt, Allers, Allas och Hemmets Veckotidning - kör samma ton på omslagen.


En enkel undran är: varför vågar ingen sticka ut, vara lite annorlunda och lyfta fram reportagen med människor?
De 21 första sidorna innehåller 13 starka personartiklar. Flera av dem skulle kunna vara läslockande på omslaget. Nu finns bara en med i. En liten blänkare i kanten i bilden av en äppelkaka: Kvinnan som jobbade med hjärnskadade och plötsligt själv blev patient.


Jag hittar 17 sidor med mat och mitt i maten bryter det av med ett block med 24 sidor korsord plus ett till i framvagnen.
Matredaktören står i bild klädd i blommigt förkläde och med rosiga kinder och välkomnar läsarna.
Blir jag inte mätt på mat och bakning kan jag vänta till nästa vecka då det kommer en hel extra bilaga med bakning, med uppmaningen "missa inte".

Specialtidningar om mat finns nästan hur många som helt och det går snart inte sätta på tv:n utan att någon står där och lagar mat.
Hur länge håller det med all mat i medier? När tröttnar läsare och tittare - om de inte redan gjort det?
Det ska bli intressant och se om någon av familjetidningarna vågar bryta något lite av mönstret och satsa på en egen profil.


I Året Runt hittar jag mer klassiskt material som varit med i decennier: Novellerna med teckningar som speglar livet på landet.
Reportaget om loppis, auktioner och antikt (bild ovan) är lika förväntat i ett sommarnummer.
Hälsosidorna är välbekanta. Här botas det mesta med enkla kurer och mediciner.


Stickning finns förstås med och heminredningssidorna doftar lantlig romantik med gardiner, blommiga tapeter och vardagliga möbler. En bit från de glassiga och trendiga designmagasinen (bild ovan).
Längst bak i tidningen kommer den outslitlige 91:an
Teckningarna doftar 50-tal och språket i pratbubblorna är gammaldags.
Så visst speglar 91:an hela Året Runt. Det är en gammaldags tidning som hänger med i 2010-talet med ett innehåll som aldrig förändrats.