måndag 29 juni 2009

Driva eget - ett test för Anders Andersson

Ständigt denne Anders Andersson...
Den välkände skatterådgivaren och ekonomiexperten i olika medier har hittat en ny nisch: Driva eget.
Så heter hans nya tidning.

I lågkonjunkturen är det nya verksamheter som ska skapas och byggas upp.
Andersson driver själv sin roll i tidningen som egen företagare, precis som de andra i redaktionen. En av dem är hans första kollega i journalistkarriären, som nu svarar för formgivningen.
Tidningen kanske är Anderssons eget sätt att äntligen komma till skott. Att starta en egen tidning var hans och några kollegers första idéer. Allt var klart, men det var bara ett fel - de genomförde det aldrig.

Andersson poserar på första sidan och olika platser i tidningen. Han gör en liten Amelia-variant.
Men det är inte grabbarnas värld. Kvinnliga företagare och ídésprutor förekommer lika mycket.
Med Driva eget vill Andersson ge råd och mod till alla entusiaster och drömmare att våga förverkliga.

Det sprutar av entusiasm med både goda råd och lätt generella.
Knepen att sälja mera, billigaste fraktsätt, framtidens affärsidéer, konsten att vara delägare, att utnyttja internet, exportera, skatte- och aktietips...
Det är nytta och nöje i en matig, lättläst förpackning.
Formen är rak och enkelt uppbyggt i samma stil genom hela tidningen.

Driva eget har också hakat på en variant av tv-trenden från bland annat svenska Drakarna: den som kommer med bästa idén får 100 000 kronor.
Sju optimistiska kandidater ställer upp: engångs synål i plast, städklubb på nätet, ett nygammalt brädspel, eller någon av de andra.

Att driva eget är mer än ett jobb - det blir en livsstil.
Och mer än så. Bara den lilla rutan med ”viktiga siffror” kan ge egenföretagaren magsår...
Vad som saknas i tidningen kan vara en omvänd Sverker Olofsson - en som ryter till om de många snåriga reglerna för egna företagare - och kanske också mot besvärliga kunder.

I höst dyker Andersson upp i tv i en roll som påminner om tv-kocken Gordon. I sju olika fall ska han vägleda olika företagare att bli vinnare - eller försvinna.
Det kan det också vara för Andersson själv! Att starta en tidning i dag är en den hetaste affärsnischen. Med tredje numret verkar Driva eget vara på rätt väg - men det är läsarna och annonsörerna som avgör om det är en lysande idé.

fredag 26 juni 2009

Tidning för entusiastiska entreprenörer som lyckats

Om du har idéer på att starta en verksamhet behövs några medhjälpare.
Det blir Du & Co.
Det heter också en kundtidning från Posten till företagare i Sverige.
En hel del handlar förstås om att Posten är en bra samarbetspartner.
Men också entusiastiska artiklar om företagare som lyckats - ofta utan Postens hjälp.

Krandrottningen från Flen är en sådan. Störst i Sverige med att hyra ut kranar. Nu satsar hon på ett byggföretag till.
Många har svingat en bägare på O´Learys och kollat lite sport samtidigt. Mannen som skapade företaget kör sitt framgångsknep.
Arlanda flygplats är också en motor för 250 olika företag, bland annat ett modeföretag som omsätter 65 miljoner.

Andra har haft draghjälp av Posten vid distribution.
Coolstuff , som sysslar med social shopping, tjejerna som lyckades med träskor, killen som ger företagen profilmaterial som brevpapper och visitkort...

Entusiastiskt och stimulerande i lågkonjunkturen. Bilder på personer som utstrålar självförtroende och framåtanda, lättlästa texter och fräsch presentation.
Mycket är annonser för andra företagare som vill hjälpa de nya entreprenörerna med ekonomisystem, hemsida, webbhotell, administrationsprogram, betalningssystem...

Söker du personal så skriv inte bara i annonsen ”engagemang, positiv, uthållig...” utan ställ krav på att växa och utvecklas: ”...du ska öka försäljningen, lär dig allt om varumärket, komma med förslag till din och företagets förtjänst...”.
Chefen som följer trenden i dag går efter linjen om kärlek, förändring, tydlighet och ansvar.

Om det nu alltid funkar. Folk måste ibland sägas upp. Dock aldrig på en fredag eller före semester. Ta reda lite på medarbetarens livssituation och uppträd alltid schysst.
Lite ytligt om råden ibland, men det här en tidning som stärker den som går med företagsidéer.

Som kundtidning funkar den väldigt bra.
En annan tidning i samma nisch är Driva eget.
Kommer i nästa tidningssyn!

måndag 22 juni 2009

Blogguiden - när skrivlusten kommer till nästa nivå

Bloggarna blir fler och fler.
Och nu har de fått en egen tidning och guide: Blogguiden.
Tjock och späckad med vägledning - 132 sidor. Och nästan lika mycket i pris: 129 kronor.
Tidningen är en avknoppning av Allt om PC.

Tommy K Johansson, som är redaktör, är kunnig och har skrivit allt.
Det blir mycket text på de 130 sidorna. En tredjedel hade kunnat strykas och lika mycket info ändå kommit med i ett högre tempo.
All text är dessutom i ett smalt tunt typsnitt som blir jobbigt i längden. Lite mera vanlig brödtext hade varit att föredra.
Men delar man och tar varje kapitel i lugnt tempo sväljer man det.

Allt är uppbyggt i kapitel. Från att komma igång, hitta verktyg, installera, bildhandling, design, få besökare, tjäna pengar...
Klara instruktioner som visar hur skärmbilden ser ut när man klickar sig fram.
Ju längre fram i tidningen desto mera avancerat.
Det är mest för den som vill ta steget vidare.
Kanske får tipsen att öka antalet läsare eller att få annonser.
En ny snygg och lättläst layout kan också dra blickarna till sig.

Mycket kan vara en överkurs för ”vardagbloggaren”.
Blogger, som den här och Blogg är vanligast. De är lätta att komma igång med på egen hand.
Blogguiden koncentrerar sig mest på Word Press, ett mera avancerat forum.
För den som börjat med en blogg är det bäst att hålla kvar vid den. Att byta forum innebär att besökarna tappar adressen.
Skrivlusten och de egna orden fick igång bloggarna.
Och det är innehållet som lockar läsare.
Med Blogguiden kommer nästa nivå - affiliateprogram, Ping, Google AdSense, trackback, RSS-flöden, html-koder...
Inte helt omöjligt med tålamod och tidningens hjälp.

onsdag 17 juni 2009

ThailandsMagasinet missar många drömmar

Thailand är drömmen för många svenskar. För semester eller bo där större delen av året.
ThailandsMagasinet är en tidning som försöker fånga in drömmarna.
”Sveriges enda livsstilstidning för Thailand” står det i kanten på omslaget i en liten stil som kräver förstoringsglas för att synas.

Omslaget rör till det för ögonen. Många rubriker staplade ovanpå varandra. Bilden i bakgrunden kommer aldrig fram. Logotypen Thailand känns inte helt rätt.
Redan vid första reportaget hakar det upp sig. Vem är Arne som ordnar cykelturer i Bangkok? På de fem bilderna kommer han inte fram klart på någon.
Andra reportaget är ö-hoppning med en fin koppling i bild/rubrik. Men texterna om de fyra öarna är lagda på olika färgbakgrunder. Svårläst.

Efter den starten är det lika svårt att fånga in resten.
Det är plottrigt och rörigt, bilderna kommer inte fram, bildtexter saknas eller är svårlästa.
Layouten saknar struktur.
Textspalterna blir ”tråkiga”. Blocken är långa. Det börjar på ny rad för sällan och det finns inte indrag på första raden. Mellanrubriker saknas.

Så mycket gnäll... när det finns förutsättningar för något bra.
Artiklarna speglar upplevelser för en hel lång semester, livsstil eller halvårsboende:
Köpa hus, villkor för en flytt, gifta sig på stranden, dyka vid sköldpaddsön, vingårdarna, södra sidan av landet, shoppingtips i Bangkok, tjejen i fängelset som blev världsmästare i boxning och slog sig till friheten. En tung text om Thailand i dag.

Men tidningen lyckas inte med förpackningen.
Texterna behöver en ordentlig putsning, särskilt ingresser.
Firandet av thailändska nyåret - Songkran - börjar så här:
”Årets upplaga av Songkran, 2009, gick som vanligt av stapeln den 13:e april för att firas under tre dagar”.
Svenska lokaltidningar brukar vara lika entusiastiska när de skildrar en hembygdsförenings årliga sommarträff...

ThailandsMagasinet saknar den journalistiska touchen.
Med lite textredigering och bättre layout bör tidningen ha en chans.
Annonsmarknaden verkar fet - och målgruppen resenärer är stor.

måndag 15 juni 2009

Söndag - räddning för papperstidningar...?

Expressen Söndag är ”ny” och Sydsvenskan är officiell sponsor av söndagar...
Några tidningar vill erbjuda prenumeration på papperstidningen i helger och övriga dagar på nätet.
Söndag verkar bli en intressant dag för tidningar.
I veckorna sitter läsarna vid datorer och följer allt där - i helgerna har de tid att läsa papperstidningen.
Eller hur tolkar tidningarna det?

Expressens Söndag är ”ny” för tredje gången på 2000-talet.
Gamla tidningar som börjar kalla sig ”nya” brukar stå vid fallgropen.
”Jaså, var den ny...”, ”...den var precis som vanligt”, var två spontana kommentarer.
”Nya” Expressen Söndag är lugnare och mer folklig. Lite åt familjetidningarnas stil. Stramare layout, mera text, inte så mycket medarbetare som poserar på jättebilder.
Efterlysningen och Matresan är tidningsvarianter av två framgångsrika tv-program.
Min historia - läsarnas berättelser - känns igen från familjetidningarna.
Sommarsidorna finns förstås med, liksom sex och samlevnad, hälsosidor, plock och prylar, smink och mode.
För män finns Manspanelen med och fyra män, 30,40,50 och 60 år ska kåsera om livet kring sina åldrar.
Heminredningen var en kopia från Leva och Bo.
Räcker ”nyheterna” för att få tillbaka läsare?

Kvällstidningarnas söndagsbilagor har tappat mycket på senare år. Profilen och målgruppen är inte helt klar. De trampar i ett ingenmansland. Det är lite av varje efter ett standardkoncept.
Det känns som om tidningarna står inför ett allvarligare läge. Hösten kan bli tung.
De klassiska familjetidningarna överlever alla epoker och de riktade entusiasttidningarna har sin målgrupp.
Men kvällstidningarnas söndagsbilagor...?

Sydsvenskan har alltid varit tung på söndagar. Nu ”sponsrar” de söndagen som den stora dagen för tidningsläsning.
Helst hela förmiddagen i sängen eller vid köksbordet.
Fyra tjocka huvudtidningar. Inrikes, utrikes och ekonomi. En kulturdel, en bostadsdel och lite lokalt i en bilaga. Tunga textblock, kompakt redigering.
Det är bara de små radannonserna som blivit färre och dödsannonserna som blivit flera...
Där speglas mycket. De gamla tidningsläsarna ”dör ut” och de nya yngre fångas inte in.

När det kommer till den femte delen - den lilla behändiga söndagstidningen - så blir desserten inte heller direkt lättsmält. Lite mer bilder, mera luft, men lästiden känns redan för lång.
Tanken är kanske fem tidningar för fem olika målgrupper.
Sydsvenskan gör inget för att förnya läsningen, göra den lättsammare, ledigare, annorlunda.
De säljer ett tungt paket med en kvick reklamfilm i tv.

Sköna söndag, härliga söndag, satans söndag, tidningssöndag...
För de flesta har söndag olika innebörd.
Snart kommer siffror som visar om läsarna har mer tid för tidningar på söndagar.

onsdag 10 juni 2009

Snälle Staffan vill gärna vara farligare

Staffan Wictorin gör dagen lite roligare för sina läsare. Som krönikör i Kvällsposten och Hemmets Veckotidning får han läsarna att le och ibland bli upprörda. Han blandar humor, ironi och allvar, men tror att kvinnor ibland ser honom som en fåne.
- Jag skulle gärna vilja haft en farligare image...

Hur beskriver du skillnaden mellan att vara fri krönikör och att jobba på en redaktion?
- Jag sa upp mig från Arbetet i samband med den första konkursen 1992. Kände att jag nog kunde stå på egna ben och då var det bättre att någon yngre medarbetare fick stanna kvar. Skillnaden är friheten, att inte behöva närvara kroppsligen utan att jag kan vistas nästan halva året i Bohuslän. Nackdelen är förstås otryggheten. Hittills har jag dock haft tur – mina grundbultar i försörjningen verkar stå ut med mig och det handlar om löneförhandlingar var eller vartannat år plus ett handslag. Jag är inte road av att förhandla knäck för knäck, det känns på gränsen till förnedrande och jag är inte bra på att sälja.
När du var allmän- och sportreporter, kunde du då hitta ovanliga eller roliga vinklingar?
- Jag har varit fascinerad av humor sedan barnsben så visst gick det att hitta roliga vinklar och infall även inom nyhets-och sportvärlden. Jag gjorde det så fort jag fick läge och på Arbetet fick alla sportmedarbetare skriva krönikor inom sina specialgebit. Jag initierade bland annat nyårskrönikor i den mer lättsamma stilen och många andra tidningar hakade på. Man kan dock inte skämta om allt som allmänreporter. En av mina ikoner, Torsten Ehrenmark, var kruttorr mellan kåserierna.

Vilka tidningar och andra medier brukar du dagligen följa?
- Jag är ett P 1-freak. Dessutom älskar jag matprogram och sit coms. Allt med humor rannsakas.
Finns det något ämne/område du inte skulle vilja ironisera över?
- I stort sätt inte. Humor – eller ännu viktigare – självironi är livsviktig för mänskligheten. Ingen av världens förtryckare har humor. Varken historiskt eller i nutid.
Vad är du totalt ointresserad av?
Allt från folks sexuella läggning till att gå upp tidigt på morgonen. Det är massor jag är ointresserad av. Jag gör i stort sätt ingenting.

Du har två bostäder med havsutsikt. Vad ger havet dig för inspiration?
- Skulle jag vänta på inspiration blev det inte många kronor över till hyran. Jag älskar havet men det har inget med jobbet att göra. Krönikor utgör ett hantverk och har ingenting med inspiration att göra. Men vissa känns angelägnare än andra. För mig är dagspress färskvara och ska återspegla nuet. Få av mina krönikor håller för tidens tand. Det är helt okej. Ingenting är angelägnare än morgondagens tidning och ingenting är mer förbrukat än gårdagens.
Det bör finns svarta tillfällen då du ska leverera men inte hittar något. Vad gör du då?
- Jag försöker vara så professionell som möjligt och låter inte yttre omständigheter påverka arbetet. Även under mycket svåra personliga kriser lämnar jag text enligt överenskommelse. Den dagen jag inte förmår att hitta på ämnen att skriva om är jag nog slut som krönikör. Vad jag gör? Jag sätter mig ner och skriver.
Rinner inspirationen till bättre med något glas vin eller öl?
-
Nej. Jag har varit påverkad en gång i jobbet och det blev en läxa för livet. Jag dricker inte så mycket som en lättöl förrän arbetet är klart och lämnat. Förr var packade journalister ingen ovanlighet, kolleger täckte upp för dem och det ansågs lite charmigt och bohemiskt. I synnerhet inom sportjournalistiken. I dag håller inte den inställningen.

Behövs mer humor och lättsamhet i medier i dag?
- Ja, definitivt. Mixen är ett fundament för all media som vänder sig till en bred allmänhet. Det är en plikt för en tidning att roa sina läsare. Man ska dock inte sätta likhetstecken mellan ”lätt” läsning och dålig kvalité.
Hur tolkar kvinnor din ironi? Får du ilskna mejl och kommentarer?
- De flesta kvinnor betraktar mig med milt överseende och betraktar mig som en fåne. Tyvärr. Jag hade gärna haft en farligare image.
Vad säger särbon om att ständigt bli omskriven?
- Varken särbon eller familjen läser mig annat än högst motvilligt. De får nog av mig i verkligheten, säger de.

I dag handlar det mest om internet och sociala medier. Vet du något om bloggar, twitter och YouTube?
- Inte mycket. Twitter? Vad är det? YouPORN känner jag till.
Vem lever längst - du eller kvällstidningarna?
- Vi lär inte bli särskilt långlivade någon av oss, är jag rädd.
Det är väl ganska osannolikt att du blir chefredaktör. Men säg att du blir det. Vilka fem punkter skulle du då genomföra?
- Mer lokala nyheter. Visa större lojalitet och engagemang för läsarna och deras problem. Balansera upp mixen. Satsa på mer engagerad bildjournalistik. Erbjuda verkligt bra fängslande och fördjupande långläsning.

Du som är en njutare av mat och dryck - vad ska det vara till den perfekta trädgårdsfesten i sommar?
- Jag är en familjemänniska och den vet att jag helst lägger mig i soffan efter maten och tittar på tv. Utomstående brukar bli sårade av att värden försvinner så jag håller mig till särbon, barn och barnbarn som gäster. Men innan min sorti utfordrar jag dem med en grillad, hel lammstek kryddad med vitlök, rosmarin och timjan. Fransk potatissallad på kall färskpotatis, kapris, gräslök, rödlök, finstrimlad chili och en dressing gjord på lika delar fransk och söt senap, olivolja och lika delar vitvins- och balsamvinäger. Salt och grovmalen svartpeppar. Rödvinssky. Halva grillade majskolvar och grillad getost med söt hjortronsylt på toppen fullbordar anrättningen. Och så tärnad rotselleri stekt i ankfett. Till det dricker jag något enkelt lådvin

måndag 8 juni 2009

Vildsvin - en riktigt grym tidning

Det är entusiasmen, att hitta en nisch och lite galenskap som kan ge en ny tidning.
Vildsvin heter en tidning som fått fullträffar där.
Snygg, stram layout, fina bilder, elegant och glassigt förpackat. 116 sidor.
Den är riktigt grym - för djurvänner som kan uppröras, men främst för att fånga in jägarnas specialintresse.
Vildsvinsstammen ökar i Europa och är stark i Sverige.
Tidningen, som är en avknoppning av Jakt - jaktmarker och fiskevatten, har hittat sin målgrupp.

Det är mycket hundar, vapen, ammunition och jägare i full utrustning.
Men det är inte bökigt, väta, väntan, termoskaffe, missade skott och fullträffar.
Reportagen hittar poängerna och det informativa.
Flakmoppen - någon som minns den? - är perfekt vid jakten. Ett fällt svin fyller precis flaket.
Stjärnkockar som är jägare lagar till läckra rätter. Kändisen som är jägare berättar.
Träning med hundar, konsten att skjuta säkra skott, jakt vid belysta platser, heta prylar.
Blodigt blir det inte förrän de sju sidorna som visar hur delikatessen styckas upp.

Det är engagemang och inlevelse i välskrivna reportage;
”...dimman hänger som fastsydd på bokarnas nakna grenverk... ”...borsten glänste i ljuset, den kastade med huvudet och glodde mot mig med sina tättsittande ögon...” ”...vilken fart, vilket fotarbete, jag hade glömt bössan...”
Texternas storlek är kanske i minsta laget. Jägare kan vara vana vid att se i kikarsikte, men orkar de spana in alla textmassor i breda spalter?

För novisen finns också sanning och myter om vildsvin.
Gamla galtar, äldre än fyra år, är farligast. De har pondus, tyngd och kraft och har varit med om att spöa upp några hundar. De uppträder kaxigt och känns igen på svansen som står högt.
Vildsvin ger sig dock normalt inte på människor. Men ha respekt.
Precis som för tidningen. Respekt för ett grymt bra initiativ!

onsdag 3 juni 2009

Sportkrönikör i stället för doktorand i ekonomisk historia

Anja Gatu är sportkrönikör på Sydsvenskan som snabbt etablerat sig och blivit respekterad.
Det var kanske inget lätt uppdrag att efterträda Åke Stolt och ge sig i en lejonkula där Malmö FF är dominerande.

* Vilken var din reaktion när du blev erbjuden jobbet på Sydsvenskan?
- Jag hade sökt det och det var en lång anställningsprocess så jag hann ställa in mig på att jag kunde få jobbet. Men jag blev väldigt glad den dag jag fick det slutgiltiga beskedet. Sportkrönikör har varit mitt drömjobb sedan jag var tolv år gammal och började läsa dagstidningar.
* Sport är ännu mest grabbarnas värld. Hur möts du som kvinna där?
- Vi blir fler kvinnliga sportjournalister hela tiden och eftersom de flesta är väldigt bra på sitt jobb möts vi av respekt från de allra flesta. Jag har aldrig mött några större problem på grund av mitt kön, men vet samtidigt att jag blir granskad under lupp av vissa som gärna vill se mig göra fel.

* Varför blev det sport för dig?
- Det var det jag var mest intresserad av att skriva om och jobba med. Sport är så oerhört brett, du kan få in de flesta frågor om livet och samhället och samtidigt få de ständiga kickarna som liveidrott ger. Jag har jobbat med andra saker också i perioder, men alltid saknat sporten.
* Var tycker du att du har din läsekrets?
- Jag har många läsare som ofta återkommer med synpunkter. Det är roligt, då blir det en dialog i stället för monolog. Jag märker att läsekretsen är väldigt bred, får mycket kommentarer på stan som alltid (förutom när det är alkohol inblandad) är positiva, det är roligt att Sydsvenskan har en sådan genomslagskraft i Malmö.
* På vilket sätt märker du att du fått nya läsare?
- Många, framförallt kvinnor, mailar och säger att de aldrig läser något annat på sporten utom mina krönikor. Det är roligt även om jag hoppas att de hittar till det övriga sportmaterialet sedan.

* Vad är skillnaden mellan en kvinnlig och manlig sportkrönikör?
- Jag tror inte att det finns någon given skillnad, däremot har alla krönikörer olika utgångspunkt beroende av deras intressen och tidigare erfarenheter. Vissa erfarenheter delas av kvinnor och jag tror att det är viktigt att även de kommer fram i journalistiken. Journalistik blir bra av mångfald, då ökar dynamiken och den bild av världen vi berättar om blir mer nyanserad.
* Vilket hade varit ditt yrke om du inte blivit journalist?
- Det var nära att jag blev doktorand i ekonomisk historia istället, jag sökte faktiskt pengar för ett projekt med inriktning på landsbygdsutveckling i Brasilien men fick det inte och gick inte vidare med det eftersom jag sedan fick jobb på Sydsvenskan. Jag har alltid velat bli högstadie/gymnasielärare också.
* Har du fått några kommentarer av typ "det var bättre med Åke Stolt”?
- Jadå. Men framförallt har jag fått många brev från läsare som hade förväntat sig att jag skulle vara mycket sämre än Åke Stolt men sedan upptäckt att jag inte alls var sämre utan bara olik honom. Det är roligt med människor som kan ändra uppfattning, och dessutom känner ett starkt behov av att berätta det.

* När Åke Stolt blev sportchef på Sydsvenskan blev Cavalli Björkman upprörd. Han visste inget och fick inte vara med och påverka. Hur har du blivit bemött av Madsen och Borg i MFF-ledningen?
- De tycker oftast inte om det jag skriver – men det vore kanske konstigt om de gjorde det med tanke på att jag varit väldigt kritisk mot MFF under en längre tid.
* På vilket sätt är Expressens Mats Olsson din förebild?
- Jag har alltid tyckt att han varit en stilist helt i en egen klass i Sverige. Dessutom är han en människa som alltid visar andra människor stor respekt och kan konsten att vara elak på ett humoristiskt sätt och aldrig gå över gränsen.

* Vad gör du om tio år?
- Jag vet inte. Jag har svårt att tänka så långt framåt i tiden, då får jag bara panik. Men jag hoppas att jag har barn och har lika roligt på jobbet som jag har i dag.

Tidningar du alltid läser: (utom Sydsvenskan) Kvällstidningarna, Offside, Bang.
Lag du alltid följer: Många. Det som är absolut mest närvarande i min vardag: Malmö FF.
Krönikör du alltid läser: Nej, under mästerskap t ex och andra längre samlingar undviker jag att läsa andra krönikörer. Det är så lätt att bli påverkad även om det är undermedvetet och därmed färgad av vad andra tycker.

måndag 1 juni 2009

Golf för kvinnor inget hole in one

Kvinnor gillar golf för det trevliga som hör till!
Red Tee - en golftidning för kvinnor förstärker den tanken.
Hoppsan.

För golf, mode, hälsa, spa, gourmet, resor, säger tidningen.
Så mycket golf är det inte.
Men mest av det andra.
Redan omslaget är förvirrande. En blond kvinna som tittar rakt mot läsaren.
Det ger mer antydning till skönhets- eller frisyrtidning.
Möjligen går det att se att hon håller en golfklubba bakom huvudet - om den slagpositionen finns i golftekniken...

Formen är plottrig och några av texterna är inte lätt att läsa.
Det verkar mest vara en reklamtidning, bland annat om ett spa, men även kläder och andra produkter.
Tio sidor är om mode, passande i baren. Lämpliga sminkprylar. Mat där mango ingår verkade vara en gratisannons för ett känt spritmärke. En sida med solglasögon.
En genomgång av golfklubbor för kvinnor borde vara intressant, men även här doftar det reklam för olika klubbor.

En intervju med Louise Permelin, som vill lyfta fram svensk elitgolf ger lite tyngd. Även ett reportage om mental träning för att lyckas bättre på banan.
Övriga texter blir lätt pladdriga. Chefredaktören berättar om den perfekta packningen (snygga kläder, smink, accessoarer), en krönika om skillnaden mellan tjej och kärring och ett golfproffs skriver en dagbok om det mesta utom golf.
Golftidningar för män innehåller golf och kanske är det ingen skillnad på hur män och kvinnor läser dem.

Red Tee hittar inget golfstuk och allt det andra gör andra tidningar för kvinnor mycket bättre.
Slagtekniken från omslaget kan finnas - för att klippa till med järn-9:an i skallen på den som recenserar så här...