söndag 4 oktober 2009

Runners World låter inte löparna vila

En ”elak” tv-kock och en ”galen” chefredaktör är bara två bitar av löparnas värld.

Runners World (svenska varianten) heter tidningen och den har en större bredd.

Chefredaktör är Claes Runheim, (bilden nedan) som hette Åkesson när han var synlig i tv. Nu har han lämnat tv för ord på papper i en lätt glassig tidning. Hans stora problem är att kunna ta vilodagar från löpandet! Filosofin är att aldrig vila!
”Vanliga” joggare tycker annars det är tvärtom - svårt att få fart på benen och att det finns mängder av skäl för att inte springa. Många fler än höststormar.

Runheim och tidningen är ambitiösa med att ge löparna läsning. Efter 34 sidors inledning, mest med olika krönikor, kommer första reportaget - om uthållighet!
Så symboliskt! Uthållighet. Det kan krävas för att klara tidningen.

Det är mycket supermänniskor. Med 78 kilometers bergslopp i Schweiz, maraton i svenska fjäll eller Alperna och det tuffa Lidingöloppet blir det mycket överkurs för ”trivseljoggare” - eller drivkraften och moroten att verkligen göra grejen.

Mycket män, men kvinnor pryder omslaget och visar sin styrka på insidorna.
Zola Budd, (bilden) den sydafrikanska ”barfotaflickan” från OS i Los Angeles 1984, dyker upp igen. Det har varit många tragedier i hennes liv efter OS. Nu, 42 år gammal, springer hon fortfarande.
Malin Ewerlöf-Krepp har fått fart på benen igen efter tre barnafödslar och satsar mycket på tjejmilen.
Martina Haag, uppskattad krönikör och fyrabarnmorsa, svär över sitt Midnattslopp.

Runners World har fått lite uppmärksamhet för sin form. Grundstilen är enkel. Reportagen öppnar med rubrik på ena sidan och bild på den andra. Inga fantasifullare variationer. Lite lättare och mer omväxling mellan reportage och krönikor kunde det varit.

Tidningens kampanjpris på 39 kr (ord 59:50) kan inte bero på lågkonjunktur i joggingen. Den upplever en ny boom med rekordmånga deltagare i flera lopp.

Och den ”elake kocken”? Det är Gordon Ramsey som i tv-program skäller ut kockar och krogägare som han anser vara hopplösa. Ramsey är inte särskilt snäll mot sig själv heller. Han springer fyra dagar i veckan, var han än är i världen. Dessutom har han ett löparband hemma.
Det var svärfar, som sprungit 79 maror, som fick fart på honom och tvingade honom springa London maraton. Nu har han sprungit tio maror i London, snart väntar New York och i januari tänker han prova på Ironman. 2011 kommer att bli ett tufft år - då ska Ramsey springa Sahara - fem maraton på sju dagar.

Det är lätt att se Runners World som galningarnas värld.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar