torsdag 29 september 2011

Nya Dagens Nyheter är bättre på hemmaplan

Nya Dagens Nyheter är bäst på hemmaplan - i Stockholm!
Jag var i min genomgång (se tidigare inlägg) inte helt nådig mot tidningens omgörning.
Men varnade mig själv för att ge kritik av de första dagarnas tidningar.
Från DN fick jag också en synpunkt om att vara försiktig med motorsågen.

hemmaplan är det är en betydligt bättre tidning än den riksupplaga om kommer till Skåne. Tjockare, innehållsrikare, annonstätare och mera Stockholm.
Främst bilagan DN Sthlm ger mycket mera.
En prenumerant av riksupplagan tycker jag ska känna lite besvikelse.

Efter en hel vecka ser jag att DN är stram, men ändå lättläst.
Formen är förstås en standard som de flesta dagstidningar har.
DN är inte nyskapande på något sätt. Jag hade väntat mig lite av detta och främst fler signaler av Rickard Franks tänkande från Trelleborgs Allehanda.

Tjockast är det i helgerna - fredag, lördag, söndag.
I bilagorna är reportagen lite mer flyhänt utgjort i bilder och layout.
Kulturdelen är som kultur brukar vara - mycket texttung.
DN har mycket annonser. Flera sidor blir lite plottriga där varken text eller bilder kommer fram.

Jag tar till finsågen på några saker:
Förstasidorna övertygar mig inte alla dagar.
Alldeles för ojämnt. Vissa dagar är det plottrigt. Toppnyheten/bästa grejen lyfts inte alltid fram. De röda blocken med kortnyheter kommer inte till sin rätt. Här behövs en åtstramning. Färre och mer kontraster.

DN är förtjust i grafik: kartor, ringar, siffror - ofta tillsammans i ett paket.
Lösningarna är inte alltid de mest lättfångade för ögat.

Jag vänjer mig vid typsnittet i rubrikerna, men tycker ändå det är ett val av en gammalmodigt form.

Sporten var tunn, för att inte säga dålig, i riksupplagan. I Stockholm är den matigare. Lokalsport är svårt i storstadstidning. Det blir ändå lite riksreferat över de större händelserna. Jag saknar personlighet i texterna. En del bakgrundsartiklar med hel bild på ena sidan och all text på den andra, blir tungt.

här tror mitt dagliga husorgan - Sydsvenskan - blir när samordning sker med Dagens Nyheter!
Likheterna är redan många.
Utrikes, inrikes, mat, motor, ekonomi och lite till kan bli samma i tidningarna! Sidorna behöver bara göras en gång.
Sen fyller man på med lokalt i Stockholm och i Malmö.

Jag har sett en sådan samordning i kvällspressen.
Det är inte alltid lyckat för den tidning som blir slukad.
Nu blir det intressant att se vad som händer med Sydsvenskan.

måndag 26 september 2011

Icon lyfter det exklusiva till en ny nivå

Pappret. Tyngden. Formen.
Tre saker som direkt sätter tonen på det nya magasinet ICON.
"Vår tids inspiratörer” som magasinet heter i en undertitel
Stil, klass och exklusivt. Det känns genom alla de 148 sidorna.

Jag reagerar på omslaget när jag ser det i tidningshyllan.
Inga säljsignaler som direkt fångar ögat och lockar till köp.
En bild, som vid en snabb blick är svår att bedöma: är det en man eller kvinna? En kursiv rubrik i vitt som inte får mig att rycka till. Därunder fler små rubriker i vitt som är mycket svårlästa.

Efter 39 sidor (!) inledning med småplock och tjusiga annonser kommer första reportaget och personen på omslaget:
Bob Shaye, en stark profil i Hollywood och mannen bakom 600 filmer, bland annat Sagan om ringen, och med 21 Oscarstatyetter.
Ändå är Shaye kanske inget känt namn i Sverige. (bild).

Shaye får 19 sidor och anger tonen för hur långa reportagen ska vara!
Percy Barnevik (bild) finns också med men får nöja sig med 14 sidor.
En krögare som slagit sig ner på Österlen i Skåne och öppnat en finkrog hör nästan till standardreportagen i en sånt här magasin - och här dyker en upp också.

Legobitar tillhör kanske inte det exklusiva, men har väl alltid lockat pojkar. Berättelsen om hur Lego vände en kris till ny framgång intresserar nog pojkar som vuxit till sig.
Mode (bild) får stort utrymme i renodlade bilder med höstens signaler från Paris och de kända märkeskläderna.
Och några författare berättar vad kläder betyder för dem och vilka märken de gärna klär sig i.
Den moderna sidan av Istanbul lyfts fram med hotell, restauranger och shopping.

Det här är mixen av artiklar som förväntas locka män.
Magasinet är snyggt rakt igenom.
En stram lättläst layout.
Välskrivna texter, fina bilder, annonser med exklusiva varor.
Bilderna växlar mellan svartvitt och färg.
Det vita pappret ger en lugn balans mellan text och bilder.

Papperstypen har jag berömt förut hos andra enklare tidningar - vitt, matt och lite tjockare.
Här lyfter pappret en nivå till.

Plocksidorna (bild) som inleder och avslutar är ett föredöme på hur man kan få med många korta bitar på ett attraktivt sätt.
Den grafiska formen har vissa signaler från andra håll, men här ger det ändå en egen profil.

Jag brukar ha synpunkter på texter utan ingångsord eller mellanrubriker. Det kan bli lite tungt att läsa.
Icon har inget av dem, men de långa textspalterna är ändå lättlästa. Stora anfanger här och där lättar upp tillräckligt.

Icon ska vara ett livsstilsmagasin för män.
Den ska ta upp konkurrensen med några andra manstidningar.
Läsarna väntas vara storstadsmänniskor - mediefolk, reklam, mode, business.
Så många ”vanliga” läsare lockar nog inte Icon.
Priset, 89 kronor, är också en liten spärr.

tisdag 20 september 2011

Nya Dagens Nyheter borde varit djärvare

I går kom nya Dagens Nyheter ut.
Mycket med förväntningar och tal om drömredaktion.
Kanske blev det mycket nytt för DN:s invanda läsare.
Jag ser DN med nya ögon och jämför inte med något.
Det är en tid sen jag följde tidningen lite regelbundet.
Då var R:et Eklöw en vass sportkrönikör och Thorwald Olsson en nyskapande sportreporter. Och Knivsta Sandberg härjade ännu i Djurgården.
Det var inte förra säsongen direkt.

20 000 trogna läsare har varit med och haft synpunkter på nya DN.
Den grafiska formen av tidningen imponerar dock inte.
Nu ska ett första intryck av första numret vara lite försiktigt.
Redan efter ett par nummer brukar ögonen vänja sig och det mesta sitter där.

Chefredaktören Gunilla Herlitz har hela första sidan (bild) i ett extra omslag.
I höga stilettklackar och rak i ryggen stoltserar hon över den nya tidningen.
Jag tycker dock fru Herlitz ska sparka av sig stilettskorna och komma ner lite på jorden.
Så mycket imponerade är inte nya DN, om jag nu håller mig till den grafiska formen.

Tidningen är hårt mallstyrd och lik ett flertal lokaltidningar.
Förstasidan (bild t v) ser ut som morgontidningar gör.
En stor dragarbild på dominerar.
Färgglada plattor med svårläst text i toppen.
En blek och grå botten med många textsnuttar.




Tisdage
ns förstasida (bild t h) blev inte bättre.
Ingen signal om vilket nyhet som var störst eller mest intressant. Alla var små rutor. Men största bilden handlade om drömmen om rent vatten - i Pakistan!
Förstasidorna måste få ett kraftigare stuk! Här behöves mera balans och konstraster.

Typsnittet i de största rubrikerna ger ett gammalmodigt intryck.
Några bra reportagebilder finns med, men också många porträtt, flera av dem för stora.
Knepet att dra upp en stor, bra bild (bild t v) över ett helt uppslag, känns igen från andra tidningar.
Vinjettbilderna på medarbetarna är i ynkligaste laget. I kvällspress överdrivs skribenterna i vinjetter, men i DN är det för smått.

Sporten håller inte! Här måste DN skärpa sig!
Tunga förhandsartiklar om kommande tävlingar (bild) - men inget aktuellt som hänt! I måndagstidningen saknades resultat från fotbollen, bland annat hade Hammarby-Brommapojkarna spelat en avgörande match. Inte en rad.
Och i tisdagens tidning fanns inte en rad om det stökiga måndagsderbyt mellan AIK och Djurgården! (Åtminstone inte i den som kom i Skåne)

Det var mest den grafiska profilen.
Jag tycker att nya medarbetaren Rickard Frank borde fått lite mer att säga till om. Han har lyckats bra med bild och layout i många delar i lilla Trelleborgs Allehanda.
DN hade mått bra av sådana, djärvare grepp!

Visst hittade jag flera intressanta artiklar. Men DN ger ingen kraft åt nyheter. Mest blir det tungt och tempofattigt med olika bakgrunder.
I Skåne borde jag inte gilla att få en del som heter DN Sthlm (bild t h).
Men jag är nyfiken på Stockholm och delen innehöll mycket lokalt. Stan är stor och det lokala gällde mest innerstaden.

Kanske ska jag i nya DN se lite av en kommande förändring i min dagliga tidning, Sydsvenskan.
När de nu ska samordna kanske DN ger den nya profilen?

Nej, fru Herlitz har lite att ta tag i om hon vill profilera sig som tidningsmakare. I en intervju förutspår hon att någon av Stockholms fyra dagstidningar försvinner inom fem år.
Risken är stor att Dagens Nyheter är den första.

söndag 18 september 2011

Inget nytt i tidningarnas helgsatsning

Helgen är tidningarnas grepp att fånga in läsarna.
Då har de tid att läsa, har redaktörerna räknat ut.
Min lokala dagstidning - Sydsvenskan - har gjort sin satsning.
Nu kommer Aftonbladet med sin.

Sydsvenskan kommer med tre tunga tegelstenar fredag-söndag.
Aftonbladet satsar på lite extra sidor lördag-söndag. (Samtliga bilder är därifrån).
Men egentligen kommer ingen med något nytt.
De bara pumpar upp det som alltid funnits i weekends.

Mat, vin, bilar, resor, kändisintervju och något tyngre reportage har alltid hört till helgen.
Samma som det nu görs nysatsning på.
Aftonbladet har alltid varit färgstarkare än konkurrenter: bättre svärta och tryck, mera färger, många bilder och ofta långa texter.
Skillnaden mellan övriga artiklar och helgsatsningen är att de senare fått vinjetten ”helg”. Annars är det sig likt.


Jag
hittar förstås Schulman, Lindqvist, veckosammanfattningen, Svenska Hjältar och quiz.
Och så Leif G W Persson förstås. I ena kvällstidningen berättar han om sin uppväxt och sin pappa. I den andra om mammans svek, pensionen och svår uppväxt.
Camilla Läckberg finns i stor intervju i kvällstidningen och pratar om nazimammorna, i morgontidningen berättar hon om sitt författarliv… Men så vill hon gärna bli omskriven nu när en ny bok släpps.

Papperstidningar står inför en kris i att fånga in läsarna.
Jag tycker att läsarna bör bli överraskade av något nytt. Annorlunda artiklar. Ny form i layout och presentation.
Nätet har ökat utbudet. Läsarnas krav har ökat på att texterna ska vara kortare och tempot högre.

Min morgontidning Sydsvenskan har alltid älskat lååååånga artiklar i helgerna för de tror läsarna vill ligga i sängen läääääänge och riktigt njuta av att lääääääsa.
Så redaktionen valde att ta bort några sudukokryss, ”Det är ingen som bryr sig.”
Protester vällde in. Nu har tidningen fått ta in flera suduko igen.
Så snopet för redaktörerna att något så simpelt som sudoku är mer intressant för läsarna än lång artiklar.

Tyvärr är ofta redaktörernas värld en annan än läsarnas.
Framgångsrika tidningar har i alla tider byggt på magskänslan, en intuition av vad läsarna är nyfikna på. Redaktören måste själv se sig som en vanlig läsare.
Nu har något hänt. Internet har ruskat om hela medievärlden, en total strukturförvandling.
Ett nytt tänkande krävs och hela papperstidningsvärlden är sökande.
Jag tycker inte att helgsatsningarna är något nytt som kan fånga in läsarna.

I VECKAN tänker jag granska ”nya” Dagens Nyheter som ska komma i ny form och med en stor Stockholmssatsning.

måndag 12 september 2011

Gratis för de riktiga magasinnördarna

Pressbyråns tidningshyllor är ögongodis för tidningsnördar!
Det kittlar i fingrarna och många kan inte låta bli att bläddra.
Mitt i mängden hittar nördarna sin egen tidning - helt gratis.
SID är Pressbyråns gåva till alla med kärlek till tidningar.

Ett nummer kommer per år och det tredje har kommit nu.
Jag har gillat de två andra. Djärv, uttrycksfull layout och intressant läsning.
Årets SID satsar mer på det ”fina” magasinen - mode, livsstil, affärer - och gärna utländska med lång, tung läsning.
Och då är förstås bland alla Andy Warhols Interview.

Tolv sidor får Interview och då är det långläsning, närmast åt bokhållet till (bild).
Som tidningsläsare vill jag gärna ha lite ”andhämtning” i läsningen, antingen med halvfeta ord som inleder nya block eller klassiska mellanrubriker.
I de fina magasinernas värld är sånt störande. Här ska texten vara ljus, stram och tät. Bilderna visar hur starkt styrd sidornas utformning är.
Men läsningen är intressant för den som går igenom.

SID ger läsarna en bra inblick i magasineras värld.
De följer arbetet på några redaktioner, presenterar olika redaktörer (bild). Långläsning blir det när reportrar får berätta om sina scoop som de var först och ensamma om och genomslagskraften det fick.
Men ändå tycker jag att det blir en tidning för nördarna och de som jobbar i branschen. Jag känner inte riktigt att den ”vanlige” läsaren grips lika mycket.

All text i SID har samma strama form. Det kan kräva ett tränat öga och ett perfekt dagsljus. Redan vid en ”vanlig” läslampa kan det bli tröttsamt.
Några smala spalter mitt i de inledande sidorna har alldeles för liten text.
Några inkopieringar av text i bilder blev direkt svårlåst.
Så jobbar många magasin - det får inte vara något som stör det strama.

Bara en riktigt ”folklig” tidning hittar jag i SID.
Det är tidningen Traktor som får berätta om vilka tidningsomslag som varit mest säljande.
Överraskande nog visar det sig att traktorer kan sälja tidningar - särskilt om traktorerna är gula, gröna eller är helt gömda i vit snö.

måndag 5 september 2011

Hollywood mot bönder i kundtidningsstrid

Ica dukar upp med Buffé och Coop med Mersmak.
Två kundtidningar som är ganska lika som bär.
Mycket mat och recept.





Buffé
vill vara lite trendigt aktuell. Ungefär som i tv-reklamen.
Mersmak vill vara mer präktig och miljömedveten.
Buffé dyker upp hemma hos Hollywood-
frun Maria Montazami som bjuder upp till just buffé.
Mersmak satsar på svamplycka från skogen - och morotsodlande bönder på Gotland.

Skilda världar och kontraster. Två omslag som lockar olika typer av läsare.
Hollywoodfrun är aktuell i höst igen och skapar känslor. Hennes fester är alltid lite extra där varje gäst ska känna sig särskilt välkommen.
Här bjuder hon på tilltugg som ostbollar och lite annat smått och gott med kalifornisk/svensk ton.

Buffé ger lite mera glamour i reportagen.
Pappret har mera glans och fler människor dyker upp och berättar om sina recept.
En italiensk kock visar klassiska recept - ur egen bok. Tidningens receptmakare frestar med ryska rätter.
Ett läckert bilduppslag visar 10 snabba mellanmål.
Däremot känns det fel att öppna tidningen med ett grilltema. Det har alla tidningar på våren. Här frestar de med vildsvin och wokade kräftor.

Mersmak möter Hollywood med svamp och morötter.
Svamp har dock många tidningar haft nu i höst. Här är det artisten Anna-Lotta Larsson
Men morötter tillhör nog det mindre ”sensuella” på matbordet.
De två odlande bönderna på Gotland har dock lyckats med sina odlingar och hittat nya köpare.
Och så frestar de med läckra plättar, drinkar och smoothies av morötter.
Änglamark en ett annat präktig tema i Mersmak.

Skillnaden i tidningarna ligger mest i reportagen.
Lite flashigt i Buffé och präktigt i Mersmak.
Matrecepten presenteras likadant.
Båda tidningar tävlar om en utmärkelse i Svenska Publishingpriset.
Som ett gratis alternativ till andra mattidningar fungerar de bra.