måndag 19 februari 2018

Siffertips och vackra bilder med ett skimmer


Ljuset kommer, lite av våren och skymtar och sommar-
drömmar växer, kanske med en resa.
Vad är då mer frestande än att titta i en resetidning.
Vagabond lockar med de bästa resorna 2018.

Drömmar förstärks redan när magasinet ligger i handen. Formatet är lite större än vanliga magasin, pappret är matt och känns lite ”oljigt”. Över omslagsbilden - med blått vatten, vit strand och palmer - ligger ett konstgjort lyster.
Det känns direkt handen att det är ett elegant magasin. Bilderna griper ögat. Något är gjort med dem. Antingen i photoshop eller i trycket. En svag ”dimma” ligger över allt, färgerna är förstärkta och känns inte alltid naturliga.

Bilderna har en genomgående ton: blått hav, vit sand, blå himmel, berg och dalar, stark grönska. Natur och miljö, människor syns bara i smått. Vatten lockar, även när det gäller städer.
35 resmål - ”som du inte får missa” - lyfts fram. 5 till 8 tips på sol och bad, städer, äventyr, mat, bästa länder och för den som söker det ovanliga – 10 häpnadsväckande trädhotell.
Jag känner igen det här med ”siffertips”. En trend när resejournalistiken förändrats. Traditionella, genomarbetade guider finns sällan. Folk är resvana och åker bara iväg. En flygstol eller restresa mer än länge planerade resor.

För den som ännu är nyfiken och vill upptäcka något nytt finns överraskningar. Som bästa land utses Albanien med ”sköna stränder och maffiga naturupplevelser”. Andra vill nog koppla det gamla diktaturlandet till lite annan maffia.
Albaniens riviera i södra delarna till Medelhavet är ett alternativ till Grekland och Turkiet. Bergen i norr och huvudstaden Tirana är också intressant. Prisläget är förmånligt.
Botswana, Peru och Bhutan, är andra intressanta länder lite länge bort.

Skimret över bilderna förstärker känslan av att semestern ska vara vacker med lite drömmar. Det kan vara storstaden Tel Aviv med en fin strandpromenad (ovan), in i det vilda med Amazonasfloden i Brasilien, lugnet vid en havsvik i thailändska Koh Pha-Ngan. Stora upplevelser till lågpris finns i Vietnam, kanske med tåg och avhopp på olika platser. Spännande matresor kan göras till Georgien eller KalabrienSicilien.
Det mest fantastiska kan vara att övernatta i ett trädhotell, i Nya Zeeland, Peru, Rwanda eller närmare i Harads i norra Sverige eller i centrala Berlin.
Detta är lite av tonen i ett urval från de 35 bästa resorna i år.

Vackert och ytligt, men en resa kan också ha en allvarligare ton.
Andreas Kölling, 27, var i Nepal (ovan) för att avsluta ett examensarbete när jorden rämnade under hans fötter. Jordbävningen var en naturkatastrof som förstörde stora delar av landet och livet för människorna.
Ett år senare åkte Andreas tillbaka för att vara med att bygga upp landet. Ett tufft jobb där bara en liten del är att tillverka jordbävningståliga tegelstenar. På sex sidor berättas om arbetet med återuppbyggnaden.
En krönika på slutet är en annan verklighet. Krönikören trodde sig vara nära paradiset med turkosgrönt vatten, prunkande grönska och pastellfärgade hus utmed branterna.
Men det var i en del av Kongo, med mord, våldtäkter och skräck bara en bit bortom lyxhotellet.

Ett klassiskt reportage med utförlig guide finns i ett 14 sidor långt reportaget från på Vancouver Island i Kanada (ovan). Här finns äventyren; svartbjörnar vid stränderna och ibland inne i städerna, spaning efter gråvalar, späckhuggare och havsörnar. Surfing är suveränt. I närheten av ett lyxigt hotell brukar premiärminister Justin Trudeau hyra ett hus.
STP säger inte mycket, men står för det lilla landet Sâo Tomé & Principe, en liten ögrupp utanför Gabon i Afrika. Kanske mera känt som chokladöarna och en gång världens största producent av kakao (ovan t h). Men den storhetstiden tog slut vid självständigheten 1975.

Grafiskt är Vagabond ett snyggt magasin, fina bilder som kanske är lite för vackra och tekniskt överarbetade. Texterna är i korta block och lättlästa. Alla tips på länder och resmål är i typsnittet Sans seriffer, som jag sällan är förtjust i. Men här är det i korta stycken och då fungerar det.
Bara den lilla textsnutten i bilduppslaget från Balis risterasser är lite svårläst. Att lägga en grön ruta med svag vit text i grön miljö, är inte den smartaste lösningen (ovan).

måndag 12 februari 2018

Fina linjen från antikt och auktion

Kallt och ingen vår i sikte. I den antika världen dock skymtar lite av den.
Magasinet Antik och Auktion lockar med inspiration till våren: 65 sidor tips för veranda och uterum.
Dock inte på 65 sidor och inte 65 tips heller. På de fyra sidorna hittar jag 29 tips.
Andra tips måste vara från övriga sidorna.

Vårens tips har lite antik fläkt över sig - inget modernt eller i plast. En enkel träsoffor av ribbor från Bukowskis för 1 800 kr, tvättkar, räfsor i trä, gamla järnstolar, kandelaber, klädhängare, skottkärra... allt i gammal stil. Eller en antik stol från Bukowskis för 10 000.
Jag hittar dock en kvast av rishalm för 110 kr och en trädgårdsspade för 198 kr, exkl frakt från England.
Jag stör mig lite på att hänvisningar från bildtext till bilder ligger i svagt grön platta med vit siffra. Onödigt svårläst.

 
Jag tittade i Antik och Auktion för två år sedan och inte mycket har förändrats. Stil och form är samma och inget behöver heller förnyas på så kort tid.
Layouten är inte särskilt stram eller exklusiv. På de större reportagen får bilder ofta en hel eller halv sida. Men här finns också inkopieringar, bilder på snedden, många frilagda, ramar och stora siffror. Knep som många tidningar använder för att göra det lätt att fånga in, men kan också uppfattas som rörigt.

Innehållet är gammal charm, exklusivt och lite dyrt. En bra bit från folkliga auktioner.
Allt är noga utvalt och värderat. Inte som Antikrundan med Anne Lundberg där folk kommer med något hemifrån som de tror är dyrt. Annes experter kan dock hitta dyra fynd.

Allt från auktioner är på en finare och högre prisnivå. För London kommer tips en en antikrunda (ovan). Här finns många fler än den folkliga och trånga Portobello road. Inga fynd eller prisnivåer räknas upp.

en stadsauktion kan göras fynd och Antik och Auktion har kollat in lite på auktionshusen i Göteborg, Dalarna, Skåne, Helsingborg. Billigast var en ishink för 625 kr och dyrast en grupp på fyra stolar från norska Vatne för 7 000 kr (ovan).
Läsarna får också sända in sina saker och försöka få dem sålda. Mest glas och porslin och mindre grejer men begärda priser är för den skull inte små.

Mycket kunskap ges om möbler och tillverkarna. Danska kvinnor har formgivit många klassiker (ovan).
Intarsia är en gammal metod att göra fina ytbeläggningar i möbler. Nu är hantverket tillbaka och yngre lär sig tekniken. Här krävs mycket precision för att fånga träets ådring och struktur och att limma ihop på rätt sätt.
På åtta sidor speglas konstnären Isaac Grünewald och hans färgstarka motiv.

En tupplur på dagbädden skulle nog många vilja ta ibland. Men här är det långt ifrån Kronbloms klassiska sofflock.
Möblerna är från exklusiva salonger i olika länder. Och så heter de förstås inte sofflock. Dagbädd kan gå an, men riktigt fint blir det med exklusivare namn, som duchesse brisée, en förlängd fåtölj i två eller tre delar.
Om detta lite ”svårare” ord och flera andra, lär Peder Lamm ut i en krönika på slutet.
Kan behövas efter 100 sidor finare saker och möbler.
















torsdag 1 februari 2018

Näringslivets flaggskepp kom med världsscoop

Först med ett världsscoop.
Drömmen för varenda tidning.
En svensk lyckades i söndags – Dagens industri.
Nyheten om Ingvar Kamprads död kom från Dagens industri vid 11-tiden.
Snabbt spreds den och drog igång extra insatser och sändningar i alla medier.

För just Dagens industri, som står för näringslivet och entreprenörer, var det en extra fjäder att nyheten handlade om Sveriges – och en av världens – största entreprenörer.
Ingen annan har som Ingvar Kamprad symboliserat ett framgångsrikt koncept.


Med sex nummer i veckan bevakar Di företagen både i Sverige och utomlands.
Di:s papper är svagt rosa, kanske hämtat från den italienska sporttidningen Gazetta dello sport, men också en signal för kvinnligt.
Här finns ingen sport och inte heller någon kvinnlig dominans.
Kvinnor finns förstås, både i reportagen och bland medarbetarna.


Män dominerar, både i bild och text, och oftast i framgångsrika rapporter om order, utmaningar och vinster.
Det är pang på direkt i nyhetsblocket från sidan 4. Spotify utmanar jättar, Stororder för Kockums, Skanskas nye vd reder ut problemen, SAS ligger högt på säljlistan.
I blocket Rapporter är det också offensivt: Autoliv har lagt in en extra växel, Alfa Laval har medvind.


Rubrikerna är rappa och kortfattade. En kraftig övre rad och en undre som förtydligar.
Klart bättre än en kvällstidning som ofta kör med två rubriker med ofta samma ord och budskap.
Layouten har inget nyskapande över sig, utan håller en lite traditionell och gammaldags stil.
Bilder är mest porträtt av män i vit skjorta, slips och kavaj, bara en visar sig stående.

Visst finns kvinnor med. I topp på omslaget finns chefen för amerikanska centralbanken, Janet Yellen, och AMF:s kapitalförvaltningschef Javiera Ragnartz.
Båda ligger inne i tidningen under blocket Dimension. Här tycker jag de kunde lekt lite med ordet och haft Di med tidningens logo.
Yellen byts snart ut mot en man, Jay Powell, och han står inför utmaningar (ovan).
Ragnartz får rejält utrymme i en tre sidor intervju och med en stor bild på hel sida (nedan).

Grafik används för att förstärka hur affärerna går. På åtta sidor i bakvagnen kommer alla siffror i tabeller från börser, fonder och råvaror.
Sist kommer fyra sidor med entreprenörer som satsat hårt och lyckats. Mäklaren Alvhem hittade sin egen nisch (nedan) och Locker Room Talk kämpar mot den negativa jargongen i idrottsomklädningsrum.
Fyra leende entreprenörer som speglar tonen i Di.
Med utgivning sex dagar i veckan är det, enligt egna reklamen, Nordens största affärstidning med 328 000 läsare.

tisdag 2 januari 2018

Nya e-sporten lite svårläst på papper


E-sport växer enormt, men få vet vad det handlar om, mer än att det är spel på dator, och hur stort det är. Det är en ung värld där målgruppen finns kring 20- årsåldern.
För tidningar kan det vara svårt att veta var materialet ska placeras – nyhetssidor, sport, nöjet...
Nu har en specialtidning kommit – GLHF.
Bokstäverna står för Good Luck Have Fun. Så säger spelarna när de önskar sina motståndare lycka till.
Kul att spela på datorn och sport är det.
- Det är inget snack om att e-sport är en sport, och att utövarna är just sportutövare, säger Marika Bark, förlagsdirektör på Egmont som ger ut tidningen.
Med ett färgstarkt, men lite svårläst premiärnummer på 52 sidor, testar de nu marknaden.

Formen är ett sportmagasin och det kunde handla om NHL-ishockey eller fotboll. Men här vimlar det av andra namn, uttryck och okända lag:
Dust 2, CS:GO, FaZe Glan, Dreamhack, GeT-RIOGht, Overwatch League, Counter-Strike, League of Legends, PUBG, SKT, Treeboydave...
Om framtiden är ljus för e-sport så är magasinet lite mörkt. Alla upplags har bakgrund i svart, grått eller lila. I det har bilder och text lagts in.

Nu är läsarna unga och ögonen skarpa - om de läser . För bitvis är det svårläst, ibland omöjligt. 
Vit text i svart bakgrund kan gå, men orange, lila och blått i svart bakgrund är ansträngande och svart i lila eller blå bakgrund försvinner helt. 
Mindre rubriker är i typsnitt där bokstäverna sitter tätt och lätt flyter samman, särskilt om det går i blått i svart bakgrund. Samma kan sägas om vissa ingresser.
Sammanställningen har skett i en lek på skärmen utan större tanke på hur det kan bli i tryck på papper.

Störst utrymme får William ”Draken” Sundin (ovan), som tydligen är den svenska e-sportens motsvarighet till Zlatan.
Han fastnade för spelvärlden redan i mellanstadiet, men först 2017 tog det riktig fart när han värvades till bästa laget – Ninjas in Pyjamas. Nu är kampen 
att
vinna en Major, finaste titeln i e-
sport.
Han tvinga-
des över-
tyga föräldrarna om att det gick att leva på spelet.
- De fattade inget, och det blev en massa bråk och diskussioner. I dag är de nästan engagerade, berättar han.
I GLHF skildras han som en stjärna i fotboll eller ishockey.
 
Nej, det är inte bara föräldrar som har svårt att förstå sig på e-sportens värld. Utanför spelvärlden har få har en aning om vad det är.
En annan stjärna är Roxyproxy - 28-åriga Roxanne Janevret  (ovan) - som är en digital kändis.
Hon har ett jobb som många bara kan drömma om - som streamer i spelvärlden med 35 000 följare.
- Varje dag tänker jag på vilken tur jag haft, säger hon.
I spelvärlden vill hon stanna, men funderar på vad nästa jobb blir, för streama kommer hon inte att göra resten av livet.

Färgrikt om spel och spelare, tempofyllt och med entusiasm för ämnet inleder GLHF en spännande resa.
Svårläst är den i många delar och precis som spelarna säger till varandra kan Egmont behöva ett lycka till. För ska det lyckas med en ny papperstidning i dag så gäller det nog att hitta en nisch som ingen annan har.

måndag 18 december 2017

Sex som sticker ut - i form och texter

Trettio år på marknaden och prisbelönad flera gånger.
Belöningar som skulle glädja varenda pappers-
tidning.
Ottar har fått priserna.
Priserna kom för fyra och fem år sen, men redaktionen suger ännu i sig berömmet:
För ett starkt omslag, fräcka bilder och en väl avvägd typografi”.
För en fräck attack, coola lösningar, bra typografi och tempo och en konsekvent design – ett föredöme!”
Visst sticker Ottar ut i sin form. Formatet är lite större än A4, pappret är matt och känns kartongtjockt och layouten är annorlunda med egen profil.
På vissa uppslag bryter Ottar mot en del grundregler, bland annat att rubriker bör finnas i topp på sidor och texter under.
Ottar gör några ställen tvärtom. Rubriker i botten och texten börjar högst upp på sidan (ovan). Men det fungerar i det här magasinet.
Texterna går i reportagen i tre spalter på sidorna och för krönikor i två. Jag hade gärna sett en liten större grad på texterna. Det är ok i dagsljus, men i sämre ljus kan det kännas tungt i ögonen. Det gäller huvudtexterna, men också notiserna som går seriffer.
På några ställen är texten i ljusblå stil och på annan plats i vitt i röd platta. Båda blev onödigt svårlästa.
Detsamma kan sägas om uppslaget som går helt i svart med infälld text i vitt (ovan). Okonventionellt, men bara svårläst.
 
Sex är ett förhållande mellan två människor och få ställer upp på bild och berättar hur de har det.
Bilder på människor i Ottar är därför inte många. Mest är det små porträtt på skribenter och forskare.
Mest är det kvinnor som förekommer, både som skribenter och tecknare och personer som berättar om sig själva.
Men tre stora personartiklar med bilder finns med.

Teckningar dominerar som illustrationer, stora och färgstarka.
Händer och blommor tecknas. Människor i sängen, tantraterapi, och onani för kvinnor är andra förhållanden som illustreras. Det hade varit svårare och djärvare att visa med fotografier.

Ottar har även fått pris för sina ”viktiga och relevanta texter om sexualitet, rättigheter, kropp och politik med syfte att skapa engagemang och diskussion kring sexualpolitiska frågor”.
Starka, engagerade texter. Sexsjuk med tappad eller överdriven lust, tantrateknik, onani, sexhäxa eller olika diagnoser är ämnen. Runda ord förekommer utan omskrivningar.
I det här numret är psykisk ohälsa det stora temat som får 34 sidor av 60.

Två kvinnor, en aktivist och en skådespelare möts och berättar om varför hbtq-personer mår sämre (ovan). Båda har haft svackor, men mår bättre i dag, mycket beroende på att en del tabu kring psykisk ohälsa skringrats och att de vågar prata om ämnet.
En kille från Zimbabwe berättar om modet han hade när han lämnade hemlandet och svårigheterna kring att vara aktivist i hbtq-rörelse.
Nu mötte han nya svårigheter i Sverige där han inte kände så många likasinnade och att de inte heller här lever i ett paradis. Här hamnade han i samma minoritet, kulturkrockar, kyligt väder och en asylprocess. En kamp som ännu pågår och han vet bara var han befinner sig i dag.

En rubrik med ett runt ord lockar eller retar säkert läsare (ovan). Men det krävdes att läsa hela texten innan rubriken fick täckning. Först på sista raden står exakt samma fras som i rubriken.
Det kan ses som ett utmärkt sätt att locka till läsning av hela texten, inte bara skumma igenom för att hitta det som stod i rubriken, men också bara något iögonfallande som sticker ut.
Det var en krönika om hur kvinnan når maximal njutning vid sex.





måndag 11 december 2017

Morfars påhitt piggar upp i julen


 
Julen är här om med dem jultidningar.
Några av dem är slitstarka klassiker och dyker upp varje år.
En som kommer för andra året är Nils Udes julatidning.
En samling tecknade tokigheter och påhitt skapat av Lars Yngve (ovan t h) med hustrun Maria som bollplank och tecknaren Martin Reslow. Allt på genuin skånska i den speciella dialekten från Hagestad i sydöstra delen av landskapet.
 
En hel del har verklig bakgrund, men också mycket skånskt ”hitte på”.
Lars Yngves morfar kom från de sydöstra trakterna och det är vad pågen Lars snappade upp som barn som han nu för vidare.
- Omgivningen och min morfar filtreras genom mig och kommer ut som Nils-Ude. Jag är ju hans språkrör, säger Lars Yngve om sina egna likheter med figuren.
- Bäst tycker jag om avsnittet där morfar får syn på en självscanner och provar den (ovan t h).

Halva julatidningen innehåller tecknade avsnitt om ”livet på lanned och landsbygdsaction i ultrarapid”, som Lars Yngve kallar det.
Prat-
bubb-
lorna är inte helt lätt att tolka för utom-
stående.
Andra halvan av tid-
ningen är dock skriven på svenska.
Grunden här ligger i Lars Yngves nedlagda tidning Nya upplagan. Uppskattade avdelningar som Bedeblaued, Test-Fnisse, Kära Hjärtanes, Insändare finns med.
Även kända namn som Björn Ranelid och Jonas Hallberg skriver.

Nya upplagan fick han ge upp. Allt jobb och ekonomin blev för tungt. Men den lever på nätet med många dagliga besökare, trots att den inte uppdateras.
Men han följer sin närmaste tidning, Ystads Allehanda.
- Jag anser att den är regionens överlägset bästa lokaltidning. 
*Går då julatidningen ihop?
- Går runt gör det väl för de flesta någon gång, se på Donald Trump! Där tycks det går runt dagarna i ända, kanske han dricker Cirkelkaffe?
*Du jobbar som svensklärare i skolan. Hur går det att lära ut både svenska och skånska bland dagens elever?
- Det går alldeles utmärkt att lära ut skånska också. Jag har dagens skånska ord. Eleverna tycker det är kul att lära sig vad orden betyder.
*Hur titulerar du dig själv? Kulturarbetare, redaktör, lärare..?
- Jag tillhör den typen av människor som anser att titlar är fullständigt oväsentliga. Jag bedömer aldrig en människa utifrån titel eller inkomst, jag bedömer den efter dennes agerande och varande. Det borde flera göra anser jag. Vem som helst kan få en titel, eller hur? Vissa dagar är jag medmänniska och vissa dagar är jag motmänniska, allt efter dagsform.