måndag 23 april 2018

Snygga kundtidningar kan ta mycket från andra

Fina bilar och fina tidningar.
Varje bilmärke håller sig med en egen kundtidning.
Jag kör Volkswagen och får alltså Volkswagen magazin.
Ett snyggt magasin om jag inte ser det reklam.
Men visst är det reklam. Hundra sidor med och om ett bilmärke som alltid är ett förträffligt val i alla situationer.
Både i handen och för ögat känns magasinet elegant. Med limmad rygg och lite lätt ”oljig” känsel i omslaget märks att det är påkostat.
Jag hinner knappt öppna magasinet förrän ett ilsket rött uppslag blänker till i ögonen.
Gladiatorn Pansar spänner musklerna och ögonen i läsaren. Givetvis kör han en VW och 5000 km om året.
Uppslaget är starkt, men jag är inte så förtjust i att lägga en tunn vit text i den röda bakgrunden. Lite onödigt svårläst.
Som i andra tidningar möter sen flera sidor med korta notiser - mjukstarten. Plattor i rött, blått och orange ger färgsignaler. I den lilla orangea plattan är den vita texten lite svårfångad för ögat.
På nästa uppslag öppnar det som i andra kommersiella motortidningar. En stor dragbild med framtidsbilen i blickfång. Lite onödigt svårläst blev det med texten inlagd i bilden.

Bilen är i centrum på alla bilder, men i olika miljöer: i städer, kulturmiljöer, vid havet, stranden, på isen eller fångad på vägbanan i fart, kameran vriden lite på snedden och bakgrunden lätt oskarp. I alla situationer är den bilen förstås tuffast och bäst. Detaljer i närbilder. Gasbilen kommer och VW har förstås en modell, pigg och en glädje att köra. En snål hybrid finns också. Bara beröm.
På de här sidorna är det rak presentation och reklam för olika modeller.
Sen kommer människorna in i bilden och alla kör någon modell från VW.
 
Skidtjejerna Stina Nilsson och Charlotte Kalla har varsin modell. För Stina är den enkel att hantera och för Charlotte den miljönyttig med en laddhybrid.
En hundstall som tar hand om hundar för omplacering sponsras av bilföretaget. När hundarna ska ut på skogspromenader finns en passande bil för transporten.
En vanlig hundägare har kombi där det finns rätt anpassade burar.
Ekonomiservice finns för de med lite äldre bilar och i Östersund kan ett företag erbjuda en rullande servicebil om kunden inte kan komma till verkstaden.

Stort utrymme får gröna vågen med elbilar. Ett energibolag i Umeå satsar på laddbara bilar. Här, i kylan gäller det att tänka rätt. Alltid se till att kupén är uppvärmd till 23 grader innan starten sker.
Hammarby sjöstad har flest laddställen i hela landet. En parkeringsplats med laddplats kostar kring 200-250 kronor i månaden och varje fastighet skulle utan problem kunna ha mellan 10-20 platser.
Inte helt oväntat påstår VW att de ska vinna elbilsracet.

Vad är VW utan den klassiska bubblan? Alla har någon relation till den bilen och det var även min första.
Folkabussen och Karmann Ghia är två andra stilklassiker. I Pålsboda vid Örebro finns ett museum där alla varianter och årgångar finns.
En av de mest trogna kunderna har hämtat ut sin 20:e VW och han har läst varenda VW magasin som kommit sedan 1960 har han läst.

Om jag blundar för att det handlar om ett enda märke skulle jag kunna se det som en vanlig motortidning. Formen och bilderna är journalistiskt och redaktionellt skapade. Kanske just detta är det farliga när bilföretagen satsar på egna magasin. För den bilintresserade som inte vill ha något annat än det egna märket och inte få några tester eller jämförelser med andra, kan det kännas perfekt att helt gratis få ett snyggt magasin några gånger om året.

måndag 16 april 2018

Paus några dagar

En veckas paus till nästa inlägg.

måndag 9 april 2018

Snabbt sätt att plocka ihop om heminredning

Ordning hemma och härligt hemma.
Så vill nog de flesta ha det.
Pynta och fixa till så det blir trivsamt och personligt.
Två specialtidningar vill här fånga in läsare.
Ordning hemma kommer från Expressen.
Härligt hemma är från Aftonbladet.

Specialtidningar inom olika ämnen är en vanlig satsning från förlag. En avknoppning från huvudtidningen med material som finns, oftast överskott som lätt kan kompletteras.
Expressens försök är nytt, Aftonbladet har kommit med nummer tidigare. En klar signal på att de bevakar varandra och kanske kopierar.

Först bör man förstås börja med att ordna upp hemma. Expressens signal på omslaget är en gul platta med 92 sidor och därunder ”städinspiration”.
En rubrik till är Vårstäda – 167 sidor tips & idéer för alla rum.
En lite märklig försäljning. Att städa är väl det tråkigaste för de flesta.
Kan det då locka till köp av en tidning?
Nu är det mest att röja upp och ordna till och mindre av renodlad städning.
Sju sidor är raka städtips från proffsen: dammsuga, torka av, skura – med miljövänligt material förstås (ovan).

Sen är det dags att hämta inspiration.
Börja med att rensa upp hemma med Kon Mari-metoden, ett japanskt knep som i åtta steg skapar ordning.
Ett par har inrett en skånsk skomakarbostad med mycket i svart (ovan).
En familj i Stockholms innerstad har mest valt den gröna linjen med fiffig förvaring och utrymmen på en mindre yta.
Detta är det enda redaktionella där ögonen får en bild av helhetslösningar.

Resten är inspirationssidor med massor av tips: förvaring i skåp och hyllor, i kök och sovrum, ordning i tvättstugan, inreda med tavlor, fixa kontor, skapa garderober eller själv göra ett sminkbord.
Till miljöerna kan redaktören i en del fall valt ut saker och fotografen tagit bilden. Men flera verkar det vara olika företags egna produktbilder.
Alla bilder har raka kanter med vitt emellan och ger ett lugnt intryck, ett fåtal produkter är frilagda. Bildtexter är inte alltid lätta att läsa när de ligger i färgplattor eller inlagda i bilderna.
Sammantaget en lättsam titt- och bläddring för 59 kronor på 92 sidor och 8,5 sidor annonser.

Härligt Hemma från Aftonbladet är rörigare. Enskilda möbler och prylar. Frilagda bilder och de verkar vara hämtade från tillverkarna. Ett billigt och enkelt sätta att sno ihop en tidning. Det blir mera som att bläddra i en katalog med grejer.
Hela bilder ligger ofta kant i kant och kör ihop sig lite. Ögonen kan behöva lite vitt emellan för att fånga in allt på bästa sätt. Sidorna med tapeter körde ihop sig lite särskilt när trenden är mycket blommor.
Bildtexterna kan bli svåra för ögat när de läggs in i bilder eller i färgplattor.

Tre reportage finns med: Vanessa i Sigtuna visar upp sin villa (ovan). Trendiga grå väggar blandat med mörkt och färgstarkt.
Ett par som bor i skärgården älskar att sitta på verandan och njuta av det glittrande vattnet. De visar också upp villan inne med detaljer som tegelväggar, gammalt fönster och synliga träreglar.
På slutsidorna kommer en annan familj som också valt sjöutsikt vid en del av Vättern.

Vem känner inte till bokhyllan Billy, Ikeas kända bokhylla som hängt med i 40 år (ovan). Här ges en kort bakgrund av hur Gillis Lundgren skapade den. Han kom även på idén med platta paket.
Störst utrymme får badrum på nio sidor. Bara enskilda grejer med namn, pris och från vilket företag.
Härligt hemma kräver också god mat och vin. Så här rundas av med bruschetta och en spagettirätt. Vinerna med plusbetyg känna igen från huvudtidningen.

Heminredningstidningar finns det många av.
Kvällstidningarnas varianter är ett ganska enkelt sätt att få ihop en tidning.
Aftonbladet håller lägst pris med bar 25 kronor. De kan ha råd att gå ner när det finns 17 sidor annonser på de totalt 84 sidorna.

tisdag 3 april 2018

Synkat i körsången men inte lika bra i tidningen

En kör låter. Är allt rätt synkat mellan dirigent, noter och sång kan det svänga ordentligt och gå fram kristallklart.
Körsång heter branschens tidning.
Här är text och form inte helt bra synkat.

Att synka allt rätt är en förutsättning för en bra kör som vill lyckas och som skiljer den från en mindre bra.
Detta kommer fram på en sida Sångtips. Dirigenten är viktig. Denne måste agera rätt och kören följa instruktionerna. Vara noggrann vid frasernas början och slut. Sjunga lika länge på konsonantljud och landa på vokalerna, följa andningsplanen och förstå vad lagato respektive staccato innebär.
Det sistnämnda får kanske många googla på för att bli helt säkra.

Körsång engagerar, skriver ordföranden Eric Sjöström i ledaren (t h). Han pekar då på att medlemmarna i förbundet hjälpte till att samla in 75 miljoner kronor i Musikhjälpen som gick till utsatta barn i världen.
Engagemang är också sångglädje och kärlek till musiken, men också annat som hör till runtomkring: att koka kaffe eller sätta upp affischer i Ica-butiken och att bry sig om kamraterna i kören.

Att engagemanget finns syns på sidorna. Större delen innehåller rapporter från olika: festivalsommaren som hålls på Skeppsholmen i Stockholm väntas locka många (ovan), i Adolf Fredriks musikklasser ger musik och sång barnen bra studieresultat.
Ledare får stipendier, gatans röster gör sig hörda, kurser ordnas, körmusiken kommer att lyftas fram i tolv korta filmer.
Appar testas och det är lönande att samarbeta med Kulturen bildningsförbund genom olika stöd och att starta en studiecirkel, mera än att få pengar.
 
Ute i distrikten är det full verksamhet: Turandot kom till Jönköping, Västra Götaland sjöngs det för Barncancerfonden, Eric Ericssons kammarkör drar igång en workshop och i Åre samlas folk för sång- och naturupplevelser.
Det ges rabatt på resor och några går till Bad Gastein och Helsingborg och det är tid för att anmäla sig till musiklägret Side by Side by El Sistema i Göteborg.
Rapporterna är korta och många på de 24 sidorna.

Bara två egentliga reportage finns. Störst utrymme får Elsie Einarsdotter från Österlen i Skåne, som upptäcktes för gåvan gehör och musikalitet (ovan). På pianot i hemmet upptäckte hon glädjen att sjunga. Föräldrarna backade upp henne och hon fick blomma ut. I fyrtio år har hon nu varit med om många stora arrangemang.
Ett klassiskt och stramt redigerat uppslag på tre sidor.
Den andra artikeln är ett snyggt uppslag. Tonsättaren Fredrik Hedelin har gjort en doktorsavhandling efter sitt eget sökande i musikens värld. Han tog filosofer till sin hjälp och genom att ordna upp tonerna på ett särskilt sätt så fick de nytt liv. En något djupsinnig avhandling och artikel.
Utgjort på svart bakgrund med röda inslag är det fint för ögat, men den vita texten i det svarta kan en del ha svårt att fånga.

Tidningen egen miss i synkandet är främst rubrikerna. Tidningen heter Körsång och jag hittar ”kör” och ”körsång” i elva rubriker, bland dem två på omslaget. Det är för mycket. Läsarna måste fatta vad det handlar om och andra ord användas.
Typsnittet i texten kan uppfattas som blekt och skulle må bra av en grad högre. Särskilt gäller det min käpphäst, typsnittet seriffer. Här är den fullt läsbar och i korta notiser, men liten och blek text kan få många läsare att hoppa över den.

söndag 25 mars 2018

100 år med Koloniträdgården håller ännu

Det våras i kolonin, lite sent i år. Men både jorden och stugan väntar.
Kolonisterna har alltid väntat på våren. En egen tidning har de också.
Helt logiskt heter den Koloni-
trädgården.
1 april i år fyllde den 100 år.


Mycket har hänt på 100 år, både i kolonin och i tidningsvärlden. Nr 1 2018 är en snygg tidning. Färgstark, limmad rygg, många bilder och teckningar, 52 sidor med mycket läsning.
Nr 1 april 1918 hade inte riktigt samma glans. Åtta sidor i format A4 häftade i mittvecket. Bara text, inga illustrationer (t h). Denna enkla tidning finns med som bilaga i senaste numret.

Kolonilotten i verkligheten ska förstås vara mycket grön och med färgstarka blommor.
Omslaget i senaste numret har också en bild med krispiga gröna blad, skördade redan i februari.
Tonen i bilden går igen i alla tidigare omslag. Något som skördats visas. Själva stugan finns inte med, trots att användandet har ändras mycket. Kolonistugan är ofta en sommarstuga och oas under fem månader. Blommor dominerar och nyttiga grönsaker som odlas är mindre.
Lite av det syns i ett besök tidningen gjort på Älvtomta koloni i Örebro (ovan och t h).
- Jag ville ha en sommarstuga, säger en av ägarna. Så fort man kommer hit pustar man ut, det är bara att njuta.


Här odlas det förstås också, med ekologiskt jord som föreningen tar hem och kolonisterna får köpa. Miljötänket är stort och området har diplomerats i bronsnivå. En gemensam arbetsdag ordnas varje år. Två gånger om året visas området upp för allmänheten.
Ett litet museum har byggts upp. Här samlas olika enkla redskap från förr som används vid odlingen.
Gemenskapen är stor, dansbanekvällar och kräftskivor, precis som förr. Området har, liksom som industristaden Örebro, förändrats mycket.

Annars håller Koloniträdgården hårt på det huvudsakliga och historiska – odlandet. Inget slappt sommarstugeliv här. Tips ges: Knepet att få vackra perenner. Från skörd av tomater till soppa eller mat som kolonister åt 1918. Att vara rädd vattnet och inte slösa för mycket är viktigt. Regnvatten och gråvatten är två källor att ta hand om.
Goda råd ges om skydd av växterna innan skadan skett.
Den japanska rörelsen shinrin-yoku växer (ovan). Den enda i Sverige som är diplomerad i området är Petra Ellora Cau Wetterholm. I hennes egen koloni öppnas alla sinnen; ta in allt, slappna av, att rena kroppen med vad naturen ger – en liknelse med meditation och yoga. En rak motsats till kolonins praktiska arbete med handkraft.

Mien Ruys är en i Europa känd trädgårdsdesigner som skapat mycket. Ett större reportage är om hennes liv och verksamt och tips från trädgården utanför Amsterdam.
John Taylor är känd från tv och programmet Trädgårdstider. John och hans sambo Torun Jorde har en egen liten koloni i Malmö. Här jobbar de mycket med odlingen, men nya tider anas. Stugan på 15 kvm ska bli dubbelt så stor med bland annat en veranda med vin- och klätterväxter. (ovan)
En koloni fäster sig ägaren vid och blir inte helt lätt att lämna. En kvinna skriver om vemodet vid avskedet. En annan skriver i ”Brevet från kolonin” en lättsam variant av Cornelis Vreeswijks klassiska låt.
Sammantaget mycket intressant för kolonisterna som vill hålla sin lott levande.

Grafiskt följer tidningen stilen att nästan alla rubriker läggs in i bilder. Fullt läsbart men viss mindre text kan försvinna för en del läsare. Bilder läggs ofta samman och placeras i sidornas över- eller nederkant. En hel del text blir då i stora block och kan uppfattas som tung. Lite annorlunda bildplacering hade gjort det lättare.
Brödtexten är helt ok och läsbar, men jag skulle önska en grad större. Liten textgrad uppfattas ofta som tung och många läsare är också äldre.

Störst utrymme får reportaget om ofredsåret 1918 när tidningens första nummer kom ut (ovan och t h). Krig, sjukdomar och nästan 40 000 människor dör. I det läget växte kolonirörelsen fram, en väg att ge tungt arbe-
tande 
männi-
skor och mindre be-
med-
lade en liten trädgårdslott för odling och avkoppling.
Första numret 1918 har i grunden samma innehåll som det senaste, men språk och ord är lite annorlunda. Fem rubriker sammanfattar allt: Koloniträdgårdarnas betydelse, Något om potatisodling, Konsten att gräva, Köksväxtlandets indelning och Minneslista för april (nedan).
Flera spalter är rapporter från koloniföreningarnas årsmöten och sammanträden.

Redaktören hette Bengt Eriksson och han skrev allt själv under hela namnet, ibland med signaturen B. E-n.
Tidningens målsättning anger han så här:
Vår strävan skall städse vara att från sakkunnigaste håll erhålla bidrag till belysande av de frågor, som speciellt röra den mindre trädgården och koloniträdgården.”
Vidare: ”...kunna fylla brist på för koloniträdgårdarna lämpade anvisningar… nyutkommen trädgårdslitteratur recenseras… kolonisterna kunna debattera brännande spörsmål… Kort sagt, vi skola göra vårt bästa för att skapa ett verkligt organ för koloniträdgårdsverksamheten.”
Tidningen skulle komma ut en gång i månaden och prenumerationspriset var 1 kr till årets slut.

Hundra år senare håller redaktionen samma målsättning, men med flera bilder och mycket snyggare utformning. Fyra nummer per utkommer och ingår i medlemsavgiften. Lösnummer kostar 59 kr.
Så visst har Koloniträdgården utvecklats.

söndag 18 mars 2018

KOlossalt mycket kring ett husdjur

Husdjur håller sig många med.
Hund, katt, kanin eller fågel. Tidningar finns för dem.
Men kor är inte lika vanligt.
Husdjur är en specialtidning för de som har kor.
Undertiteln förtydligar: ”Tidningen för mjölkföretagare”.

Den lilla underraden för är viktig för att skilja från med. Här handlar det om kor, odling och produktionen. Företagaren och människan kommer fram i mindre del.
På omslaget lyser dock en, Ola Danielsson i Nykil utanför Linköping, och han finns med i det inledande reportaget (ovan). Årets tredje skörd väntade han till sent på hösten med att packa in.
Danielsson ingår i temat i detta nummer - foderodling - på 26 sidor.
En till lyfts fram i avdelningen Avel: Christer Samuelsson i Askeby utanför Linköping. Han kräver långsiktighet och bra kor för att lyckas. Med 35 år i branschen vet han.
Andra mjölkföretagare finns olika platser i tidningen i mindre porträtt och roll i texterna.

Mjölk är gott och nyttigt. Men få vuxna har väl inte druckit ett glas vit mjölk sedan de var barn.
Antalet kor i Sverige minskar oroande mycket. I fjor fanns 323 440 kor. Det är kring 102 000 färre än år 2000.
Ändå dricker vi mer mjölk och nyttjar andra mejerivaror. Varje kossa levererar också lite mer än förr, men det är importen som håller konsumtionen uppe.
En del i det kommer fram i reportaget Inspiration från Holland (ovan). Här på en gård finns himmelriket för kor. Ljust och luftigt i stallet, gott om utrymme och ätplatser, bra liggbås och nyttigt foder att äta. Här gillar man inga robotar utan människans närvaro är viktig. På en bild sniffar odlaren själv på en ”lasagnelimpa” som kossorna sen ska få (ovan t h).
Trivseln i det här stallet gör det fullt möjligt för varje ko att leverera 12 000 kilo mjölk per år.

Tidningen Husdjur mår också bra.
- Tidningen har funnits i 70 år och firade förra året. Den får enastående resultat i läsvärdesundersökningar och är en av Sveriges mest uppskattade facktidningar enligt vår undersökning, säger Mette Rehnström som är marknads- och kommunikationschef i husdjursföreningen Växa som ger ut tidningen.
Nu är konkurrensen kanske inte så skarp. Bara mjölkproducenter är intresserade av ämnet.
Men annars skulle det gå att ”populärisera” flera artiklar med lite andra rubriker och bilder.
Försök görs med lättsamma rubriker: Äntligen - packat och klart (höstens skörd klar), Allt mer poppis böna (åkerbönan), Gör ett klipp! (ta prov på odlingen), Populära lusern (en trend i vallodlingen. Ovan.). Kor vi minns är också en lättsam sida.

Annars är det odlingar, maskiner med muskler – och kor. Liggande, stående eller med varma ögon riktade mot läsaren.
Längre bak under Föreningsnytt kommer tjurarna fram också. Ståtliga och vältrimmade visas de upp för bedömning.
VR Funk är en ny tjurfar från en gård i Habo som säkert har förväntningar på sig om att leverera perfekta avkommor. På bilderna syns att någon tar tag i tjurens nosring och lyfter upp huvudet för rätt ställning. Rak över ryggen, benen rätt, höger fram lite framför motstående och höger bak lite bakom motstående, om jag tyder det rätt. Det är nog inte helt lätt att vara tjur och posera perfekt och bli fotogenisk (ovan).

Tidningen söker nu en ny chefredaktör. Layoutmässigt kommer nye chefen till ett dukat bord. Formen görs av tidningskollektivet A4 och de är alltid skickliga. Vissa signaler känns igen från andra tidningar från dem, även i Husdjur.
Omslaget är snyggt. Vit bakgrund, logon Husdjur. med punkt efter. En klar och tydlig signal som når läsaren direkt. Runda plattor, en häcksax och en ko och ett streck med en pil är grafik som lättar upp.
På bild poserar en belåten företagare. Rubrikerna är inte några ”kioskvältare” och kunde gjorts med lite annat ordval.
Nu lyser och lockar förstås inte tidningen i något ställ med andra tidningar. Den når bara prenumeranter.

Bilderna är det inte helt lätt att göra något med. På två uppslag dras de över mittvecket: en traktor som samlar in höstens skörd och avelsbonden som står i ladugården (ovan).
I stället finns flera mindre bilder på varje uppslag och med texter i korta block känns det ända inte plottrigt.
Reportagetexterna är lätta i anslaget. I fackartiklarna är ordvalet lite tyngre, vilket kan speglas i den här rubriken: Högre smältbarhet i ensilaget ger bättre mjölk. Mjölkföretagaren är förstås insatt i orden.
Ett snyggt uppslag är guiden där vallmästare redogör för hur de jobbar (nedan).
Med limmad rygg och fint vitt papper syns att ambitionen är att göra en snygg tidning trots lite tunga förutsättningar.