torsdag 30 september 2010

Designtävling: snyggast vinner inte alltid hos läsarna


Årets prestigetävling för tidningar - Designpriset.
De snyggaste tidningarna ska utses av en jury med fyra reklambyråproffs samt läsares röster, 50 procent av rösterna vardera.
Snart presenteras vinnarna.
I min syn imponerar inte kandidaterna.

Den vanlige tidningsläsaren ser inte samma som designern.
Snyggast vinner inte alltid läsaren. Det är nyheten och det ”fula” som fångar.
Tidningar som vinner läsare har ofta varit lite djärvt avbrytande mot ”mallen”. Nu mallas tidningar, fasta block, lika varandra.

Designjuryn bedömer hur signalerna komponeras ihop; budskapet, formen, säljer den?, informationen, layouten, typografi, färger… Ger designen rätt känslor hos läsaren?
Jag efterlyser något djärvt och avbrytande. En försöker med bland de fem kandidaterna.
Här är mitt betyg i gruppen Dagstidning:

Aftonbladet: Bröllopstidningen dagen efter Victoria och Daniels bröllop. Lysande bilder; Victorias ögon, stämningsfullt från kyrkan och två kyssbilder. Kyssbilden på insidan kunde bytts mot någon av de andra sidorna. Det fanns flera och de gjorde att Aftonbladet vann kampen mot Expressen.
* Vinnarkandidat - men bröllopsbilder räcker nog inte.

Barometern: Rörigt på förstasidan! För många signaler redan i flygbilden. Fjorton (!) smårubriker längre ner kör ihop det ännu mera.
Insidorna ett urval från lokalt, debatt, familj och sport. Lättläst och allt lagt i block, skapat av en designfirma. En landsortstidning med flera efterföljare som ser likadana ut.
* Borde inte ens blivit nominerad.

Kristianstadsbladet: Bilagan K 2. Ljust, luftigt, lättläst. Djärv form, bilden gör läsaren glad. Visar insidor med möbler, mode och teknik. Ger dock lite katalogstuk, men sidor som fångar en designjury.
* Vinnarkandidat

Sydsvenskan: Tävlar med nio förstasidor efter formulär 1a: Nyhetsblock i topp, stor bild mitt på sidan, notisspalter i kanten och i botten. Rolig barnbild, bra på de fyra andra sidorna också. Fyra sidor med grafik med genomtänkta signaler. Ingen nyhetsdramatik i någon sida.
* Sånt här gillar en designjury.

Svenska Dagbladet: Dramatisk nyhetsbild från Haiti fångar hela ettan. Små diskreta notiser över och under. Rätt jobbat med säkert omdöme. Nyhetsbudskapet går hem. Tävlar bara med denna sida.
* Räcker en sida?

måndag 27 september 2010

GranTurismo - för drömmar om glänsande lyxbilar

Sportbilar drar till sig blickar.
Glänsande plåt.
Sköna linjer.
Glassigt glidande.

Tidningen GranTurismo följer samma stil.
Sidorna blänker i en softad ton. Närbilder på detaljer.
Dyra märken: Maserati, Porsche, Audi, Bentley, Lamborghini.
GranTurismo står för det exklusivitet.
I tidningen lyser det.

”Vi kryddar lite med livets goda, med mysiga resmål, mat och vin, klockorna som matchar din bil och prylarna du vill ha i ditt garage”, heter det i programförklaringen.
Tidningen är ett komplement till ett program i TV8 med samma namn.

När jag bläddrat igenom första halvan har mina ögon blivit avtrubbade av en ouppnåelig värld.
Inte en människa finns i bilderna.
Allt ger ett intryck av se men inte röra.
Svart och rött. Korta texter. Produktfakta och bakgrunder om bilarnas historia.

Sportbilsfolket har förstås flådiga klockor som Rolex och glasögon som heter Bugatti.
Resereportaget är från Bjärehalvön med ”smala vägar och upplevelser för alla sinnen och vyer i världsklass”.
Och så illustreras det med bergklippor och tomater!
En miss av en exklusiv tidning att inte ha bil som glider fram i den vackra miljön.

I andra halvan kommer människorna.
Mest är det Steve McQueen och kring det klassiska loppet Le Mans.
Tidsenligt presenterat med de flesta bilderna i svartvitt.

GranTurismo ska vara en tidning för långsam läsning.
Bilderna är snabb bläddring, men läsningen svår.
Genomgående används det smala tunna typsnittet Sanseriffer.
Texten blir svår att läsa, inga mellanrubriker, inga ingångsord - allt är sammanpressat. Ofta finns också färg bakom texten.

Sportbilar är inget billigt nöje.
Inte tidningen heller.
99 kronor är för mycket.
Första provläs-numret går på 69 kronor. Även det är för saftigt.

torsdag 23 september 2010

Vitt ute - brunt inne i husbilar

Husbilar - överallt på vägarna.
Alla svajiga husvagnar verkar vara borta.
Husbilar upplever en enorm boom nu.
Minst tre tidningar finns för husbilsfolket.
En av dem heter helt logiskt Husbilen.

Många har fallit för det praktiska med husbilen.
”Friheten och att man kan sticka iväg när man vill”, sa en granne.
”Allt finns ju på plats”, sa en annan.
Tidningen Husbilen speglar mest bilarna, mindre av upplevelser.

Det frossas i exteriörbilder av maffiga ekipage och alla är de vita/beige. Färgglädjen har inte nått det yttre.
Interiörerna är sittgrupper där det dukats upp till supéer med riktigt porslin och glas med rosévin i.
Soffor och stolar ser behagliga ut, särskilt när det är i vitt.
Men här finns också en del som påminner om 70-talets gillestugor med grovt brunrandigt i soffor och stolar.

Sängar bäddas upp på var sin sida i vagnen eller i en ståtlig ”drottningbädd” mitt i med lite förförisk dämpad belysning här och var.
Små pentryn med vask och kylskåp, toaletter och dusch - compact living.

Men en sak stör mig när tittat på alla interiörer:
Det är brunt, brunt, brunt, brunt i allt fanér i skåp och väggar.
Jag efterlyser lite ljusare och mer nyanser som lättar upp! Annars måste det vara frustrerande att tränga ihop sig i de trånga utrymmena.

Vad jag saknar i alla presentationer är personliga granskningar. Ett par, för det är väl bara två personer i en husbil, borde provat närmare och gett sin syn av det praktiska och opraktiska. För det ska ju gå att leva i utrymmet några veckor.

En guide finns med praktiska tips på regler och förhållanden i olika länder, den här gången mest i östra Europa.
En enda reseupplevelse finns med. En man berättar lite mångordigt om hur det var att köra omkring när Centraleuropa drabbades av den enorma regnkatastrofen med översvämningar.

Testerna är en utmärkt presentation av olika märken. Det här verkar vara ett specialnummer med tester.
Annars finns gott om annonser, bland annat en stor begagnatmarknad.
En annons glimtar till: Husbilar från 439 000 - skall bort…
Ett rullande hem är inget billigt nöje.

måndag 20 september 2010

Kvällspressens kamp - svårt val för vågmästare

Kris och kaos.
Lika som bär.
Kvällspressens kamp blev som valet självt - eller som ett presidentval i en bananreplik - båda vann…Många som jobbade på redaktionerna under valnatten är stolta över att de fick vara med.
Andra är i det tysta glada att de slapp.
Det blev för läsare inte lätt att jämföra Expressen och Aftonbladet.
Bilderna, rubrikerna, grafiken - likheterna var stora. Läsaren fick gå till omslaget för att se vilken tidning det var.

Jag ger dock ett plus för Aftonbladet. Rakare uppslag, bättre variation i rubrikorden, större bilddragare och raka textblock.
Därför blir det mest ett bilduppslag som följer.
Varje läsare får själv bli vågmästare och avgöra.
Aftonbladet till vänster - Expressen till höger:








Aftonbladet gjorde det lite roligare med kaoset.









Alla flirtar och vill ha Maria








Båda tidningarna månade om Mona








Åkesson firar i Aftonbladet men möts av iskyla i Expressen.







Lite mer kraft i Aftonbladet om Ohly.









Kampanjer för att markera om SD.







Maktkampen - nästan likadant presenterad
Expressen finns i två varianter till.
En är sydsvensk och kallas Kvällsposten.
Och - med samma material lyckades de göra flera uppslag bättre!
* En klart rakare förstasida.
* En bättre utgörning av Reinfeldts pussbild. De skar av mycket svarta kläder i bilden och lyfte in den egna förstasidan från förra valet som en jämförelse för att visa likheten. Fyndigare!
* Ett sent nyhetsuppslag om krismötet med tidsangivelsen. Uppgiften om de sparkade ministrarna är tidig, men osäker.
* Dessutom kraftfulla uppslag om de sydsvenska kommunerna med raka rubriker, ordentliga bilddragare och korta texter i lättlästa block.

Nu blev åtminstone en chefredaktör lite gladare…

torsdag 16 september 2010

Sportens julafton i klyschor

Guld. Super. Guld. Super…
Orden möter på varje sida i kvällspressens sportsidor.
Det har varit skånskt derby i Malmö och då finns bara två ord.

När jag jämför de båda kvällstidningarna - en av dem är en lätt sydsvensk variant - så är det ingen större skillnad.
Bara i antalet sidor. Den skånska varianten har lite fler än den rikstidningen.








Det
blev 2-0 på planen. Men 1-1 i rubrikmatchen.
Samma bilder på förstasidan i två vinklingar:
Sagohjälten i Kvällsposten. MAFFIGT! i Aftonbladet.
På första uppslaget kom basorden tillbaka:
Guldet är på väg himm igen i Kvällsposten.
Kungen av Malmö i Aftonbladet.

Sydsvenskan tog till lite kvällstidningstänk och hakade på: Guldgreppet.
Men på insidorna blev det mycket tamare i orden. Mest blev vad som kallas överskrifter - inga poänger eller kvickheter.
Rubrikskrivande är en svår konst i att hitta ord.

Sportsidorna i kvällspressen har - alla dagar - fem basord som allt handlar om:
Guld. Super. Miljoner. Europa. Kung.
Skjut in några korta ord till och allt är klart.
Mallat. Standardiserat. Förutsägbart.
Datorn fixar resten. Den mänskliga hjärnan är bortkopplad.

Stressade timmar när allt ska slås samman.
Då blir det så här.
Men var finns slagkraften när orden är desamma?
Det fyndiga, ovanliga, överraskande och läslockande saknas.

Svenska språket har inga nyanser på sportsidornas rubriker.
De korta orden saknar varianter.
Här finns inte den kvicka ordleken från engelska tidningar. Till och med danska tidningar är fyndigare i orden.

Det kommer nya tidningar med samma ord.
”Det blev ju så jäkla bra i går”!
Självkritiken är inte så stor på redaktionerna.
Det kan vara lätt att vara efterklok och raljera.
Försök i stället att vända på allt:

Sätt upp klyschorna på en stopplista!
Kalla in till inspirationsmöten. Björn Ranelid (bilden) och Fredrik Lindström bjuds in.
Några kvinnor också som med spontana uttryck hittar nya infall.
Bolla med orden och synonymerna.
Se likheterna i andra områden - i litteraturen, teatern, musiken, datorvärlden, tonårsspråket.
Kanske finns nya ord i stället för super, guld, kung, Europa och miljoner.

söndag 12 september 2010

Söndagskolumn: Design lockar sällan till läsning

När design är viktigare i tidningar blir det sällan läslockande.
Mer en syn för ögat än att fånga in texten att läsa.
Sydsvenskans Söndag hade sådan uppvisning i dag.
Titta på uppslaget här ovan. Det är vackert, färgglatt och mönstrat.
Men vad visar det? Och vilket är syftet?
Det tar en tid att fånga in figurerna. Efter en stund kan det tydas som bokstäver. Nästa pussel är att få ihop bokstäverna till något.
Då framkommer ett ord:
Medelklassen.

Detta är ”rubriken” till en artikel som handlar om medelklassen.
Sex sidor följer med samma grafiska bokstavslek.
Blommor, grönsaker, citron, bakelser, svampar, träbitar och andra figurer bildar bokstäver.
Artistiskt och fyndigt. Men vad har det för koppling till artikeln? Och hur suger det in läsaren?

”Ingenting att läsa i dag”, var nog en vanlig kommentar.
Jag kan hålla med vid en snabb bedömning.
Här fanns dock en text som var lättsam och personlig, lämpliga rubriker och bilder var många. Men inget kom med.
Rubrik och bild ska dra in läsaren, grafik komplettera.
Nu blev grafiken ensam bara en lekstuga.
Längre fram kom ett nytt uppslag med karta. Tips på restauranger, barer och kafeer i Göteborg.
Blekt och ljust, inget med kraft som fångade ögat eller suget att läsa.
Små notiser och siffror i kartan där det tog en tid att leta upp siffran som hörde till texten.
Några små bilder på ställena som det tipsades om hade ökat läsvärdet med hundra procent.

Tidningar designas alltmer. Mallar skapas på hur sidorna ska se ut. Fasta block för text och bilder.
Sydsvenskan använder ofta design och utmärkt grafik som förtydligar och förklarar något.
Den här söndagen schabblade de dock helt bort de läslockande signalerna.

torsdag 9 september 2010

Älgjakt - med bössa och frack


Vem trodde att man kan vara klädd i frack och ta hand om en skjuten älg?
Det är ett av 100 smarta tips i nya tidningen Allt om Älg.
För en ickejägare som jag var det också en nyhet.

Kanske inte så märkligt ändå. Alla har något förhållande till älgar.
Chefredaktören för tidningen, Mats Gyllsand, gillade egentligen inte heller älgjakt.
Men efter ett pass veckan före brunstuppehållet - älgar ska få ha lite roligt innan de blir skjutna - blev han ordentligt biten av att följa jaktdramatiken - i radion! Ett välriktat skott senare och lyckan var fullbordad.

Allt om Älg kommer som på beställning. En logisk uppföljning av tidningarna Vildsvin och Björn från samma förlag.
Mycket är sig likt i jägarvärlden, bara villebråden skiljer sig åt.
Här finns samma tips: flå djuret, ta hand om skinnet, hundarnas hjälp vid spårning, var stammen är som tätast, recept på läckra rätter, storjägarens kåseri, tips på heta jaktprylar - och massor av annonser med vapen, kläder och skor.

Snyggt presenterat som i de andra tidningarna - och helt oblodigt.
Det är där fracken kommer in. Tas den skjutna älgen om hand på rätt sätt så kan det ske med helt fläckfria skjortärmar, vilket visas i bilderna.
Däremot kan texten vara lite grymmare: ”…med bara händerna ligger tarmar och vomsäck utanför älgkroppen… skär av vid levern, mjölka undan bollarna i avgasröret och skär där också…”

Ännu mera barbariskt för djurvännen och ickejägaren är det när älgen ska flås:
”…skär ett snitt från analöppningen upp till älgens hals… såga av bakbenen utanför hälsenorna… frambenen tas av i knäleden…”

Lite kvicka rubriker dyker upp här och där: Älgdorado - en ordled av eldorado - och Den ofrivillige kalvjägaren.
Där tycker jag de kunde varit lite roligare med rubriken kring det där med fracken. Nu heter det ”Enkel passning i skogen”.
Jag trodde det handlade om att passa det skjutna djuret innan någon annan snodde det.
Passning är slaktarspråk och är att ta ur buk- och bröstorgan.
Men nu är tidning för jägare och inte för lustigkurrar.

Den lättsammare sidan fångas i en konstnär som specialiserat sig på att måla älgar. Och kul är det att se är att ardennerhästen kommer till nytta när älgen ska dras hem från skogen.
Däremot hittar jag inget förväntat som kungens älgjakt, galna tyskar eller stulna älgskyltar

måndag 6 september 2010

Snyggt förpackat med biografier


Anita Ekberg gnistrar på omslaget i kolorerad bild. Här finns också Fred Åkerström och Astrid Lindgren i svart-vitt.
Vi Biografi lyser färgstarkt och det doftar nostalgi.
En ny tidning på ”trendtemat” historia.

Många nya tidningar på ämnet histora har dykt upp på senare tid. Även nostalgi har fått en egen tidning.
I Vi Biografi handlar det om människor och biografier över deras liv.

Formatet känns spännande, ett A4 lite klippt på höjden. Bilderna är starka och genast vid genombläddringen väcks nyfikenheten. En lätt och ledig kavalkad över människor, de flesta av dem ligger nära i tiden.

Mixen på insidorna är en bred blandning. Anita Ekberg kommenterar bilder ur sitt liv. Härliga bilder med kvicka kommentar. Anita, snart 80, är en dam med vass tunga och är värd mer än att kommentera egna bilder. Ge henne ett eget tv-program!

Fred Åkerströms liv kommer fram genom dottern CajsaStina. Fyra stilbildande rockmusiker som dog före 27 års ålder porträtteras och Caroline af Ugglas listar låtar som betytt mycket i hennes liv.

I valtider sitter det bra med demokratins förkämpar; F-O Nilsson, baptistgrundare, Sophie Adlersparre, (Fredrika Bremer) och Hjalmar Branting, socialdemokraterna. De är den ”tunga” läsningen.
En titt i Astrid Lindgrens hem på Dalagatan i Stockholm blir en kul tittgrej.

Och så får man en fet annonsmarknad på många kommande biografiböcker.

Vi gör snygga tidningar. Stram uttrycksfull layout, bra bilder, lätta att läsa. Det syns att den här har influenser från huvudtidningen.
Jag är dock lite tveksam till namnet Vi Biografi. Vi står lite för präktighet och anonymitet. Biografi är inte ett särskilt starkt ord.
I tidningsstället för en ny tidning fångar det inte så många nya och nyfikna läsare.
En nedtoning av logon och ett nytt eget namn hade nog sålt bättre.

Jag känner ändå att den här tidningen har en marknad.
Den stora målgruppen läsare är nog 40- och 50-talister. Den grupp som håller papperstidningar levande.

torsdag 2 september 2010

Kataloger ska inte kalla sig tidningar


Två tidningar för 49 kronor.
Jag fick ett kilo katalog som borde varit gratis.
Vårt Nya Hem och Vårt Nya Bad passar inte in som tidningar.

Designnummer står det på omslaget. Design är kliniska miljöer, närbilder på detaljer.
De tre personliga hemmen, som ska finnas med, är som att titta i en exklusiv inredningsaffär. Stramt, avskalat och inga människor i bild som kunde ge spår av personlighet i hemmen.

Det här är två produktkataloger som plastats in och säljs i tidningskiosker i ett paket.
Mycket lite kan kallas journalistiskt eller redaktionellt.
De få texterna är i många fall svårlästa. I en titt- och bläddertidning ska väl inte texterna störa.

Mixen kring hem och bad är lite rörig. Ett stort modereportage finns med och en biltest som är ren reklam för bilmärket. En shoppingguide till Barcelona, exklusiva klockor. I badtidningen fanns stora hudnära bilder med några krämer och jox.

Katalogerna/tidningarna funkar dåligt för att ge inspiration.
Sida efter sida med glassiga miljöer blir bara tröttsamt.
Det måste vara några avbrott mellan annonser och det som kallas inredningsartiklar. Något som kan ge ögonen lite vila för att insupa nya miljöer.

Bad och Spa-tidningen är på 148 sidor. Badkar och handfat, detaljer och närbilder.
Simon och Tomas, kända från inredningsprogram i tv, visar upp sitt badrum. Mest fick de kämpa mot hantverkare som inte vill lägga in rören i väggarna eller ta bort trösklar.

En pristävling finns också. Prenumerera på en tidning och leta upp hur många buddahuvuden (!) som finns gömda i tidningen.
Det var då tur att det inte gällde att räkna badkar eller handfat.

Efter 312 sidors bläddrande är mina ögon förvirrade. Allt flyter samman. Är det en annons jag tittar på eller en inredning från ett hem?
Det tokigaste dök upp på en annonssida: ”Öka tuggtrycket - tugga dig frisk. Världens billigaste tandvård, 22 st håller 1-2 år.”

Det är länge sen jag såg en tidning som hade så dåligt tuggmotstånd och tog slut så fort.