Mera svårläst när reklambyråer gör tidningar

Det här är ett litet lästest. Jag har bytt från bloggens vanliga stil till denna.
Tryckt på blankt tidningspapper hade detta varit svårläst. Här kan det vara OK med stort radavstånd. I tidningar är det ofta tätare.
Typsnittet - bokstäverna - är en sans seriff.

On Track heter en tidning som genomgående har detta typsnitt. Det är en gratistidning som delas ut på Göteborgs central. Den går att läsa med lite ansträngning. Om man nu inte sätter sig på en skakig buss eller tåg.

Reklambranschen älskar sans seriffer.
I tidningar passar typsnittet bara i korta notiser. Annars blir det för jobbigt att läsa.
On Track är givetvis gjord av en reklambyrå.

Jag har förut kritiserat många svårlästa tidningar med det här typsnittet. Senast var det SJ:s tågtidning Kupé. Chefredaktören Claes Salomonsson svarade med att tidningen i sommar kommer som ljudtidning för synsvaga.
Det är inte synsvaga som har besvär. Alla ögon och åldrar tycker typsnittet är tråkigt.

Det går att läsa, men ofta är storleken för liten. Stilen är tunn. Svärtan svag. Det blir bara ansträngande. Mellanrubriker saknas ofta. Det är bara jobbigt att försöka hålla kvar ögonen och följa raderna.
Om graden höjs är det betydligt lättare.

On Track har åtminstone två bra artiklar: Ebba von Sydow gnistar med ögonen från omslaget. Intervjun, i frågor/svar, var intressant. Frågor i fet stil, svar i mager. Trollkarlen Stefan Odelberg fick vit text på helt svart bakgrund. Läsbart, men krävande för ögonen.

Resten var för magert och blekt! Ofta utan mellanrubriker. Många texter på bakgrunder av grått eller svag färg. On Track dödar läsintresset direkt när de kommer fram till åtta korta bokrecensioner. Pytteliten textstil, ungefär så här stor, och lagt på rosa bakgrund! Här behövdes förstoringsglas.

Reklambyråer ska inte göra tidningar!
Låt tidningsmänniskor göra det - de vet vad och hur läsarna vill ha det.
De här tre sista raderna är mera det rätta typsnittet i tidningar.