lördag 24 januari 2009

Nye redaktionschefen - direkt in i elden

Det här är redaktionschefen som fick en smått osannolik start.
Peter Wennblad, 31, utsågs i höstas till ny redaktionschef för Gotlands Allehanda.
I förhandsintervjun lovade han att GA skulle bli vassare i nyhetsbevakningen, mera skulle bli granskat och att konkurrenten skulle få känna på flåset på allvar.
1 december var Wennblads första dag i jobbet. Det var en vanlig gråmulen, lätt blåsig dag i Visby.
Men strax norr om stan hände något:
En ”SVT-profil” sköt skarpt med pistol mot en man och skottskadade denne. Senare på kvällen sköt han mot den lokala polisen och nationella insatsstyrkan som kallats in.
Det var världsdramatik på Gotland.


Dagen efter kom Allehanda ut och namngav direkt gärningsmannen som Torbjörn Axelman.
Det väckte stor uppmärksamhet. I andra medier var han bara "gärningsmannen", "tv-mannen” eller "76-åringen”.
Wennblad försvarade publiceringen med att Axelman ändå hade varit igenkänt, med tanke på att han är en ende som bodde på platsen där det hände.
Dessutom hade GA på morgonen samma dag varit på plats och intervjuat Axelman inför de förändringar som gjordes i hans hyrda bostad. När de skildes åt ville Axelman att de skulle vänta med att publicera. På redaktionen bestämde dock Allehanda att de skulle ha reportaget dagen efter.
Snabbt skärptes situationen av en telefonsignal och polis- och ambulansbilars sirener..

När Axelman skjutit första skotten ringde han till er och sa: ”Nu kan ni skriva. Vi har gjort upp”. Såg du detta som en signal till att namnge honom?
- Hans samtal stärkte min uppfattning att vi skulle namnge. Men det grundläggande var att vi satt på hela historien om upptakten till skotten – förklarande information som hade blivit omöjlig eller obegriplig utan att namnge de inblandade.
Om ni inte varit på plats tidigare på morgonen, hade namngivningen kommit i annat läge då?
- Mycket möjligt. Det var den exklusiva information vi skaffade oss på morgonen som gjorde att det stod utom all rimlig tvivel vem gärningsmannen var.
Vad säger du i dag när efterdyningarna lagt sig?
- Att beslutet var rätt. Däremot tycker jag i efterhand att vi i bildredigeringen skulle ha gett den person som blev skjuten en mer tillbakadragen plats. Bilden på honom var omotiverat stor.
Kan det motiveras med att alla på ön ändå snabbt får veta vilka som är inblandade?
- En bra och svår fråga som jag inte har funderat färdigt på. I detta fall, när det rörde sig om två offentliga personer, tycker jag att det är ett argument som väger tungt.
Hur gör ni med namnpubliceringen i liknande fall som kan dyka upp?
- Jag har svårt att se att det någonsin kan inträffa en liknande situation igen. Skottdramer är i sig ovanliga på Gotland, och att det är två offentliga personer som är inblandade får nog betecknas som en unik händelse.
När detta hände satt konkurrenttidningens nyhetschef fast i Thailand och redaktionschefen var på väg till Indien på semester. Vad kände du när du tänkte på den situationen?
- Jag erkänner: en hejdundrande skadeglädje. Det är inte ofta man sitter med morgondagens tidning och vet att man inte bara kommer att vara bäst, utan överlägsen.
Hur kände du själv när du pustade ut första dagen efter en sådan kanonstart i nya jobbet?
- Det tog flera dagar innan jag riktigt begrep vilken kanonstart detta var. Att det blev en jäkligt bra tidning kände jag förstås, men jag förutsåg inte vilket genomslag det skulle få. Så när jag låg och försökte somna – det tog ett par timmar att varva ner – kände jag mig mest bara nöjd med en bra dag på jobbet.

På nyårsnatten skedde ett knivmord i Visby. Konkurrenttidningen namngav offrets hela namn, ni hade bara förnamnet. Hur bedömde ni där?
- Den andra tidningen hade, såvitt jag har förstått, fått familjens tillstånd att skriva ut namnet. Det hade vi varken bett om eller fått, men däremot hade vi träffat en grupp anhöriga som hade gått ut med ett manifest kallat Lasse-upproret. För att rapportera om manifestet skrev vi därför ut förnamnet.
GA:s läsare är väl ganska konservativa. Vad gillar de att tidningen blivit uppkäftigare och rakare i journalistiken? Du har fått viss kritik redan.
- Det är blandad kompott. Men jag hade räknat med viss kritik, och ser den på flera sätt som ett tecken på att jag gör rätt. Är det något jag lärt mig under mina år i tidningsbranschen, är det att göra den produkt som man själv tror på. Den tidning som läsarna säger att de vill ha, skulle förmodligen nästan ingen av dem läsa.
Vilka upplageförväntningar har du inför det kommande året?
- Jag hoppas kunna bromsa fallet i upplagan. Men generellt tycker jag att papperstidningens upplaga är ett föråldrat mått på framgång. Det viktiga är att vi gör en bra produkt, och att vi tillsammans med våra övriga kanaler kan nå fler och fler. Och det gör vi
.
Foto: Henrik Radhe/Gotlands Allehanda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar