måndag 30 mars 2009

Inte alla kundtidningar lyckas

Det är tätt mellan kundtidningar som trillar ur husorganet Sydsvenskan.
Nästan en varje dag.
Hitta ditt Hem var den som lyckades bäst i veckans skörd.
Ett flertal byggföretag i Malmöregionen visade sina färdiga nybyggen och även planerade.
Lättläst presenterat, gjord som en ”riktig tidning”. Korta artiklar, ljust och luftigt, raka rubriker, i något fall med en ”konstgjord” stil som skrämde lite.
Människor, inredning, livsstil - allt om hur tjusigt boende är i de nybyggda områdena.
Ett effektivt sätt för företagen att presentera sina nybyggen.
Tidningen var gjord av ett kundtidningsföretag som är ett av de bättre att lyckas med uppdragen.
Det här är en växande bransch, men med ett varierande resultat.

Köpenhamn kallar var ytterligare en tidning som trillade ut.
Gjord i Köpenhamn av danska redaktörer och översatt till svenska.
Den fungerade hyggligt och fick kanske en del läsare att stanna till.
Företag som betalat för det fick artiklar där verksamheten presenterades i lättläst form.
Säkert lockade det en del till Köpenhamn
Layouten var inte oäven, men det syntes att det var en reklambyrå som gjort det.
En sån här tidning ska nog göras från svenskt perspektiv för att locka fler över sundet.

Tänk om, hette något som också trillade ur tidningen.
Ett riktigt bottennapp.
Det var Sydsvenskans eget dotterbolag Innovator som ville göra reklam och locka annonsörer med att de kan producera tema- och specialtidningar med högt läsvärde.
I bild, text och form var det det ett utmärkt exempel på hur man producerar något snabbt till pappersåtervinningen.
Den borde mera användas som ett skräckexempel på en kurs i marknadsföring.
På slutet står det: Vi förverklingar dina idéer. (stavningen!)
Tänk om, är nog bästa uppmaningen till företaget bakom tidningen.

söndag 29 mars 2009

En shoppingguide som kan förföra

Färgstart, förföriskt - och farligt.
Så kan det sammanfattas om Red Pages Magazine - en typ av shoppingguide som verkar journalistisk och ser ut som ”en riktigt tidning”. Men det är rak produktinformation på ett mer förföriskt sätt.
Den är snygg, den är lättläst, den lockar troligen många att läsa.
Men bakom varje artikel finns ett varumärke som vill presentera sin produkt.

Sommarens alla sneakers visas i ett bildgalleri med kort text - och med en sportbutik bakom.
Förre fotbollsspelaren Johan Mjällby tippar lite om vinnare i Allsvenskan - med ett spelbolag bakom
Sommarens utemöbler presenteras - allt från en viss butik.
Tre tjejer berättar om hur kul det är att ha Facebook i fickan med mobilen - den sista är förstås ett speciellt märke som säljs i en viss butik.
Framtidens vinbutik presenteras där det går att prenumerera på ett visst vin och få det hemkört - av ett speciellt företag förstås.
I den stilen är det. 16 lättfångade sidor.

Längst ner på varje sida ligger en presentation: ”Denna artikel presenteras av xxxxx” - det företag som ligger bakom.
”Red Pages Magazine är en gratis shoppingguide i samarbete med leverantörer och andra vänner. Mer läsning, fler erbjudanden - ökad njutning!”, skriver redaktionen själv.
Den här typen av ”tidningar”/reklam är omdiskuterad. Rätt skött kan de var effektiva och flytta över reklampengar från tidningar. Men ofta är det dåligt och blir bara returpapper som retar mottagarna.
Även månadsmagasin och kvällstidningar frestas ibland att göra liknande artiklar.

Red Pages Magazine kommer ut med direktreklamen främst i Stockholmsområdet. Det går att få tidningen hemsänd i brevlådan också. Den har tidigare kommit som månadstidning, men ändrar nu inriktning.

torsdag 26 mars 2009

Lars Yngve om Nya Upplagan: Jag gör saker och ting på mitt vis


Entusiasm, magkänsla och att ha något som sticker ut.
Det brukar vara tre regler för den som vill starta en tidning.
Lars Yngve (bilden) i Ystad ger ut Nya Upplagan. En tidning som väljer sin egen stil och nu efter tre år börjar väcka större uppmärksamhet. Men han vill inte bli sedd som ”galen” för sin vågade stil.
- Om någon kallar mig för galen så svarar jag alltid: Om du anses som klok så är jag tacksam över att bli kallad för galen.
- Glöm inte bort att det är en hel del som folk kallat galna som det gått hyfsat för ändå!
- Jag vill ge ut en tidning som jag själv vill läsa. Mina förebilder är sådana människor som gått sin egen väg, jag gör saker och ting på mitt vis så får andra göra som de vill. Dessutom: ingen minns en fegis.

* Vad gjorde du innan du började med Nya Upplagan?
- Jag jobbade med långtidsarbetslösa i Sjöbo kommun. Jag startade tidningen eftersom jag tröttnat på alla likriktade och innehållslösa tidningar med löjliga löpsedlar och som bara innehåller en massa strunt och skvaller.
* Måste du leva på sponsrad ”spiddekaga” och vatten eller kan du ta ut någon lön?
- Jag livnär mig på tidningen. Nya Upplagan har funnits i tre år och har fått många läsare och vänner på väldigt många ställen. Vi går framåt. Vi har ju ingen koncern att luta oss mot, men vi har oerhört många roliga idéer och många bra medarbetare.

* Hur fick den namnet Nya Upplagan?
- Jag funderade på ett bra namn på en tidning helt enkelt och kände att Nya Upplagan är ett intressant namn eftersom man kan leka lite med namnet och namnet gör att tidningen känns ständigt aktuell.
* Vad säger Ystads Allehanda om din tidning?
- Har ingen aning? Det är liksom inte en tidning som jag själv läser, men rent spontant tror jag inte att de känner till Nya Upplagans medarbetare. Jag menar, ta en som Noam Chomsky, han bör man ju åtminstone ha läst en bok eller två för att veta vem det är!

* Kultur anses locka få läsare och Nya Upplagan gör det inte direkt lätt att läsa.
- Jasså? Jaha! Det är väl just detta: att jag ser möjligheter istället för hinder. Kultur ÄR kul, men det blir aldrig roligare/intressantare än de som skriver om det gör den! Att folk (inklusive du själv!) uppmärksammar Nya Upplagan beror väl på att den skiljer sig så markant från andra tidningar. Jag har fått många goda råd av folk som "vet" hur man ska göra - de flesta har aldrig haft med tidningsutgivning att göra. Jag underskattar inte Nya Upplagans läsare: de vet och förstår.
* Skulle ni inte med lite lättsammare layout nå några tusen flera läsare?
- Jo, kanske. Men varför ska vi göra det? Jag gillar när saker och ting är ett understatment, den som skriker högst behöver nödvändigtvis inte vara bäst. Men det intressanta är att vi sticker ut så pass mycket redan nu som vi gör utan några större insatser.

* Är det du som är bakom signaturerna Test-Fnisse, Icke-Pedia, Nils Ude, Irene Gren och de andra?
- Jag har sekretess och får inte avslöja personernas identiteter. Men så mycket kan jag säga, att det i alla fall inte är Alice Timander!
* Tidningen är i lätt österlenskt perspektiv.
- Det är ju mina rötter. Men i övrigt så har den inte något speciellt med regionen att göra. Tidningen finns på en del ställen i Stockholm och Göteborg också så jag tror inte att det spelar någon roll innehållsmässigt, rent geografiskt. Däremot har jag lagt märke till att tidningarna går åt snabbt i Malmö och Lund.

* Du får kända skribenter att skriva gratis. Är det din charm eller något annat som får dem att ställa upp?
- Det finns en anledning till att de ställer upp. De gillar tidningen väldigt mycket och de vet att jag och min hustru jobbar hårt. Vi har ett kontaktnät och ett förtroendekapital hos de medverkande som är, vågar jag påstå, ganska ovanligt. Det handlar också om trovärdighet.
* Om du fick mer resurser - vad skulle du göra med Nya Upplagan?
- Ja du… Jag har fått en del förfrågningar om samarbete, men inget som jag har nappat på. Hade jag haft resurser så skulle jag redan nu gått upp i en betydligt större upplaga och distribuerat tidningen i Stockholm och Göteborg. Det är det många som råder mig att göra. Innehållsmässigt spöar vi redan många, och idéerna har vi. Jag är positiv och när jag väl gör något så är det helhjärtat. Tidningen fortsätter att utvecklas.

* Vad skulle få dig att ge upp din tidning?
- Mitt eget dödsfall.

onsdag 25 mars 2009

Nya Upplagan upptäcks av fler

Man måste vara stor entusiast eller galning för att starta en egen tidning.
Lars Yngve i Ystad är kanske både ock.
Hans tidning heter Nya Upplagan.
Gratis utdelad och med en ts-kontrollerad upplaga på 19 000 ex. Den finns också på nätet.
Spridningsområdet är Ystad och Österlen - men ringarna har spridit sig mot Malmö-Lund och uppåt övriga landet.
Chefredaktören gör det mesta själv på tidningen.
I marsnumret har han intervjuer med Sanna Persson Halapi från Hipp-Hipp och Olle Ljungström.

Kulturtidning kallas den och innehållet handlar mycket om böcker, film, konst och musik.
Formatet är kvällstidningens men formen är en rak konstrast - mer åt Grönköpings Veckoblad till - och det ska inte ses som någon nedvärdering. Det är mest textblock i breda spalter utan något avbrott med mellanrubriker - bokläsning på tidningspapper.
Kopplingen till Grönköpings Veckoblad kan också ses i de ironiska och humoristiska notiserna från signaturerna Nils Ude, Irene Gren, Kära Hjärtanes, Ystas Allehanda, Test-Fnisse och Icke-Pedia.
Det märks att redaktionen har roligt när de gör sin tidning.

Profilen ligger i texterna. Bilderna är diskreta och läggs bara in här och där.
Här finns välkända skribenter som skriver helt gratis! Jan Guillou, Björn Ranelid, Susanna Alakoski, Marcus Birro är några som varit med. I senaste numret skriver också Kristi Brud - Åsa Waldau - en artikel som till och med kvällspressen kunde sålt på.
Dessutom har tidningen fått ett samarbete med New York Times och kolumnisten Noam Chomsky! I marsnumret skriver han om Barack Obama och Israel-Palestina.

I marsnumret överraskade redaktionen med att byta ut nästan alla bilder mot teckningar. Och dessutom att göra en hel riv-ur-bilaga - Edvard - med tecknade serier. Där finns bland annat Mäktige Månsson - Österlens beskyddare, skapad av Pidde Andersson och Jimmy Wallin. Månsson känns redo för större uppdrag - och större läsekrets!
Och efter att ha läst de galna “recensionerna” av Yngves egen krönikebok “Om” är man beredd att beställa den också.
Herr chefredaktören har lovat svara på lite om och kring sin tidning i ett kommande inlägg.

tisdag 24 mars 2009

Resetidning 5: Allt om Resor fångar det vanligaste

Pass, pengar och biljett. En välkänd grundregel inför en resa.
Och: en tidning att läsa med lite inspiration om resor.
Lite så är nischen som Allt om Resor fångat in.
Knepet har lyckas - störst i upplaga av resetidningarna.
Ett 20-tal sidor med små lätta tips och nyheter inleder.
Texterna är lätta att läsa och med aktiva skildringar, bredden är folklig och oftast kopplat till charter och paketresor.
Färgstarka bilder och tempofyllt presentation.

Och de vågar peka på vad som är mindre bra och rena turistfällar under resorna.
Faktarutorna är omfattande och lättast att läsa av alla resetidningar.
Här föredrar de andra en tunn, svårläst stil, men Allt om Resor har tänkt mera på läsarens ögon.
Prisuppgifterna är många och på vanliga utgifter, som vad öl, vin och taxi kan kosta.
Reseakuten ger läsarna svar på många frågor. Konsumentsidor om vad det kostar att ringa på semestern.


Grunderna är serverade inför resan - men de egna upplevelserna är kvar.
Här kommer bredden in:
St Tropez till budgetpris, Venedig en bit bortom turistfällan Piazza San Marco och agroturism på Cypern - att bo på lantgård på Cypern med billigt och bekvämt boende.
Drömmen om Hawaii har många och den görs möjlig här.
Valencia fick en stor guide kring upplevelser och San Fransisco tips på restauranger.
Största utrymmet hade en kryssningsguide: Nilen, Hurtigruten, Donau, Göta kanal och en familjelyxig Medelhavsrutt.


Snabbt tempo, läs- och bläddervänligt. Det här är tidningen som får hårdast konkurrens av Expressens och Aftonbladets satsning på resetidningar.
Nischen och utseendena är lika varandra.
Chartern är vanligast. Många har upptäckt lågprisflyget, bokar direkt där och hotell. Sen väntar upplevelserna.
Den som gör rätt tidning här fångar läsarna.

söndag 22 mars 2009

Resetidning 4: Escape - när det får kosta

Snyggt, glassigt, påkostat.
Escape kallar sig också Sveriges snyggaste resemagasin.
Namnet Escape signalerar inte direkt resor. Men omslaget lyser med mjuka, varma färger.
Toscana, Barcelona, Aruba är signalord för en del av innehållet.
Vackra färgstarka bilder utan alltför många människor.

Detta blandas med texter lite mer åt geografiskildring, än med aktiva upplevelser. Textspalterna är breda och de skiftar i bredd och går ibland in i bilder. Och som alla resetidningar väljer de i faktarutor den tunna smala stilen. Inte alltid lättläst.
Rubriker suger inte direkt in läsaren, utan är mest en ortsangivelse.
Tipsrutorna är mindre omfattande och framför allt syns inga priser någonstans. Det här är för resenärer som inte frågar vad något kostar.
Eller som chefredaktören skriver: “...när man vill unna sig något - för det är jag värd.”

Det är design och stil i tidningens form och i resorna.
Som Dubai med bara tjusiga bilder och kort fakta.
Modeskaparna fick visa sina lyxhotell i olika delar av världen.
Barcelona hade en stor guide med inriktning på restauranger, barer, hotell och shopping.
En rundtur utanför Madrid bland paradores - gamla slott, borgar och kloster som förvandlats till högklassiga spa- och boendeanläggningar.
I Kroatien vändes blicken bort från turistorterna och fångade in det orörda Istrien och konstnärernas land.
Toscana dominerade med fjorton sidor i en stor rundresa där de flesta platserna skildrades.
Även i Escape är kartorna i designstil i tunna streck och direkt dåliga. Både Toscana och den spanska slottsturen hade mått bra av vägvisande kartor.

Sista ordet i tidningen går till Victoria Silvstedt i en intervju:
Är det alltid första klass som gäller?
- Mina kunder betalar för business class, men jag uppgraderar alltid till first class.
Victorias ord ger lite av tidningens inriktning.

fredag 20 mars 2009

Resetidning 3: RES - när resor blir lyx och design

RES är en elegant tidning för den som vill ha det lite exklusivt.
Snyggt förpackat, stram design och välskrivna texterna.
Den estetiska linjen gäller för bilder. Byggnader och miljöer i olika ljussättningar.
Av 124 bilder skymtar människor i bara 23 av dem. Resenären ska tydligen inte bli störd av att andra finns i miljön.
Den eleganta stilen syns direkt på inledande sidor. En mjukstart med åtta sidor tips på lyxhotell och restauranger.

Det ska synas på resväskorna också: Ett uppslag tipsar om de smarta väskorna som sticker ut på rullbandet.
Mallorca, Turkiet, Hamburg och Venedig - inte särskilt ovanliga platser att resa till, men RES hittar bitarna, för den som vill sätta lite guldkant på resan.
Turkiet blir en av sommarens mesta chartermål. RES väljer att titta på Bodrum, som jämförs om Turkiets Saint-Tropez. Hotelltipsen ligger i prisnivån 4 600-6 300 kr/natt. De hittade dock även ett för 850 kr/natt.

På Mallorca fann de oaserna med slott som byggts om till tjusiga spaanläggningar.
Venedig fick en annorlunda ton när författarinnan Donna Leon berättade om ”sin” stad.
Weekend i två städer med kontrast: Kairo eller Los Angeles men med det gemensamma: de flotta hotellen, shoppingen, museerna och gallerierna.
Hamburg lyftes fram med arkitektur och shopping, men Saint Pauli och Reeperbahn glömdes inte, det var med finess i både text och bild.

Snö med en guide till de exklusiva skidorterna i Alperna och här fick ett flygbolag, specialist på Alperna, en annons bredvid.
Öken med en beduinsemester i Jordanien med en annons för ett flygbolag som flyger till Amman. Bra för just det bolaget, men mindre bra för konkurrenter. Reportage och näraliggande annonser kopplas ibland ihop i resetidningar.

När design ska styra kan läsbarheten få brister:
Kartorna är helt meningslösa - bara några tunna pennstreck.
Textblocken är kompakta utan mellanrubriker. Hamburg fick en meter text med bara 17 utgångar (att börja på ny rad). Lätt att tappa bort raderna i läsningen.

Exklusiv och tjock - 132 sidor. Det är kvalité som känns i handen och syns för ögonen. Det kan lätt bli en bläddertidning som inte riktigt griper den spontana reslusten. Designen tar överhand i form och bilder. Rubrikerna är små och har ibland utsmyckningar.
RES vänder sig inte direkt till de som tar charter med paketpris. Men upplevelserna ligger ofta nära chartermålen.
RES har fått en vass konkurrent sitt segment - Escape. En jämförelse kommer snart.

onsdag 18 mars 2009

Resetidning 2: När & Fjärran försvinner i fjärran...?

När & Fjärran är tidningen som är kopplad till tv-programmet i TV4. Där var det entusiasm och reslust när reportern och fotografen drog fram.
Samma finns i tidningen, men det kommer tyvärr inte fram:
Layouten och formen griper inte läsaren. Det är plottrigt och rörigt. Rubrikstilen känns fel och rubriken är mest en överskrift och fångar inte något av texten och lusten att resa dit. Texten är i minsta laget och faktarutornas text är ofta svårläst, särskilt när det läggs färg över. Textblocken är långa med få mellanrubriker och det är hopp mellan blocken.
Bilderna är många, men är rörigt placerade. Bildtexter är svåra att hitta eller saknas.
Flera av reportagen börjar på en högersida - det ger inte skjuts in i läsningen.

Läs- och reslusten väcks inte i tidningen.
Det drabbar skribenterna, för reportagen har bredden och skribenterna har gjort något under resorna och berättar om det och faktarutorna innehåller många tips: en stor rundtur i Gyllene Triangeln i norra Thailand, storstäderna Phnom Penh i Kambodja och Söul i Sydkorea, badinriktning på Lanzarote, i Hammamet i Tunisien och slappa dagar i Maldivernas övärld och skidåkning i Sylarna i Jämtland.

Fyra artiklar schabblades helt bort i presentationen: skridskoåkning på blankisen i Storsjön visades med en isbild som verkade vara en skrovlig knäckebrödsyta. En förklaring till hur hotellen gör stjärnbedömning gömdes med tung text på några plottriga sidor och 24 timmar i Gdansk klämdes tråkigt ihop på en sida.
Att åka lastbåt till Medelhavet är ett ovanligt sätt, men reportaget fick en tråkig presentation.
Märkligt: mitt i tidningen kommer ett helt annonsuppslag med konstgjort näringstillskott för muskelbyggare! Är det tidningens målgrupp?

När & Fjärran och Vagabond har samma förlag. Det märks att de försökt samordna text- och rubrikstilar.
Men När & Fjärran fick ingen egen profil. Den mer skrämde bort än lockade läsarna.
Nytt nummer skulle kommit den 5 mars, men har flyttas fram.
Tidningen läggs troligen ner.

måndag 16 mars 2009

Resetidning 1: Vagabond - bortom chartern

Vagabond är resemagasinet som lyser i tidskriftshyllan och ger tyngd i handen. Lite bredare och högre än de andra, en centimeter som betyder mycket.
Nr 3 var också extra tjockt.
Den säger sig vara Sveriges största resemagasin och har fått publishingpriset 2008. Allt om resor har dock större upplaga.
Vagabond var från början yngre backpackers tidning, men har vuxit i både innehåll och läsekrets.

Men tonen är ännu ung: här är det aktiviteter och upplevelser. Flera chartermål kommer också med, men då söker sig Vagabond en bit bortom playan och det vanligaste turistiska.
Tidningen har balans och profil i formen. Texterna är personliga och i guiderna verkar skribenten ha granskat det mesta som det tipsas om. Guidetexterna är som i de flesta tidningar, i en mager och tunn stil. Inte alltid lättläst. Lite mer svärta är önskvärt.
Textspalterna är breda och mellanrubriker saknas. Halvfeta ingångsord inleder nya block. Läsbarheten skulle bli bättre med lite smalare spalter.

Utmärkta bilder utnyttjas, både stora och små och nästan alltid finns det människor med.
Det är små detaljer som gör det: Vagabond presenterar 24 timmar i Gdansk och När & Fjärran 24 timmar i Valencia med en klar skillnad: det är lättare att ta till sig i Vagabond.
Weekendresor ökar och här fångade Vagabond in det på ett utmärkt sätt: Fem städer - Berlin, London, Edinburgh, Prag och Barcelona - som fick kosta högst 5 000 kronor, inklusive allt. Reportrarna lyckades! Utgångspunkten var från Skavsta flygplats i Nyköping.
Kairos buller, stök, shopping och kaféer och Nices elegans för den som vill flanera på solsidan, var två olika stadskontraster.

En guide för den som vill göra en sightseeing i slumstäder i världen är ganska udda, med blev rätt kopplat till filmen Slumdog millionare.
Ekosafari i Namibia och en roadtrip i Kanadas vildmark är också lite udda och Costa Rica för den som söker lite äventyrssporter.
Men äldre resenärer glöms inte helt: Hurtigruten i Norge kom också med.

Vagabond är inte för den som vill ligga på playan och steka sig.

Resetidningar kämpar om läsarna

Resemagasinen möter konkurrens.
Dyr dollar och euro och två nya uppstickartidningar.
Av de fem magasinen är en på fallrepet.
Expressen och Aftonbladet har vässat sina resetidningar.
Målgruppen finns och resedrömmarna är kvar.
Bokningar av resor inför sommaren pekar inte på någon större nedgång.
Några kanske skjuter på resan och låter drömmarna stanna vid att läsa i tidningar.

De fem största magasinen är Allt om Resor, Vagabond, Res, När & Fjärran och Escape.
De har likvärdiga koncept: reportage med upplevelser och guider med olika punkter: resa dit, ta sig runt, äta, bo, se och göra, köpa.
Med lite olika profil försöker magasinen hitta sin nisch.
Kritik brukar riktas mot resetidningar för det är olika arrangörer som betalt resorna och fått sina resmål omskrivna.

Bjudresor finns i branschen och det frestar många. Skribenterna vill gärna i väg och redaktionerna spara pengar. Ibland skymtar det igenom i texterna.
Stor försiktighet finns mot att nämna det som är negativt.
Lite sammanträffande är att i de senaste numren har flera av tidningarna haft reportage från Maldiverna och Kairo.
Riktade annonser kan placeras nära en viss typ av artiklar, ibland mitt i artiklarna.

Bredden och entusiasmen fångas - från badorter och storstäder, till äventyr i djungel och öken.
Skribenterna är personliga och verkar ha gjort det de skriver om.
Många nyttiga faktauppgifter läggs fram.

En genomgång av de fem magasinen kommer.

onsdag 11 mars 2009

Expressen - två män bättre än någon kvinna

Expressens nya chefredaktör blev två, båda män.
Thomas Mattsson blir chefredaktör och Per-Anders Broberg biträdande.
Inga överraskande namn.
Båda fanns med i diskussionerna.
Broberg hade lägsta oddset i vadslagningen eftersom han uppehöll tjänsten som t f.
Mattsson nämndes hela tiden och hade redan tjänsten som chefredaktör för digitala medier.
Nu blir han det för papper också.

Lite mer intressant är, att det kan ses som en utmaning mot Expressens nya personalpolicy.
Den säger: På varje ny ledig fast tjänst ska en kvinna tillsättas - om inte en man är mera kompetent!
Policyn är från årsskiftet. Den kan gälla starkare för systertidningarna Kvällsposten och GT, där den manliga dominansen är stor.
Internt nämndes en kvinna - Anna-Clara Welander - som journalistklubben förordade.
Expressen har på många andra avdelningar kvinnliga chefer.
För de två högsta tjänsterna är dock män mest kompetenta.
Två chefredaktörstjänster blev ingen markering för den nya policyn.
Expressen har tidigare haft en kvinnlig chefredaktör - Christina Jutterström 1995-96.

söndag 8 mars 2009

Söndag räddar "nya" Sydsvenskan

Piggt format, färgstarkt, lättläst.
Vad Sydsvenskan inte vågade med huvudtidningen gjordes i stället i nya söndagsbilagan.
Söndag var ett djärvt avsteg mot den gamla modellen.
Lite mindre format än huvudtidningen gör den behändig. Värd att spara en tid innan den åker till pappersåtervinningen.
Den konkurrerar mer med veckotidningar och månadsmagasin.
Visst har den drag av vad systertidningarna i Stockholm och Göteborg gjort.
Men form och format känns ändå som ett nytt grepp från betongkolossen på Segevång.

Det är kvinnor som läser och den tanken har Söndag dragit fullt ut.
Efter en mjuk öppning med lättare sidor följer en klar kvinnoton: 4 sidor mode, 10 sidor bröst, 2 sidor parfym, 8 sidor mat.
Var fångar Söndag in män...?
Resa till glaciärerna i Patagonien i Argentina frestar kanske. Inte kvinnosemester direkt.

Söndag bör nog göra lite för männen, mer än att bära tidningen till återvinningen.
Lite annorlunda reportage kring sport och bilar, är alltid ett enkelt knep.
Ett test av den lilla minibilen som fanns i annons kanske. “Söt” säger kvinnor. Vad tycker tjänstebilsmännen om att köra den...?

- Detta är bara ett nummer. Jag tror att även män är intresserade av mode, mat och bröst!, säger featurechefen Maria G. Francke. (bilden)
- Vi har ingen enskild förebild för tidningen. Vi har i mångt och mycket utgått från vad vi själva skulle vilja läsa. Tror att det är en bra utgångspunkt.
- Vi har fått mycket positiva reaktioner, men som alltid när något i en tidning förändras finns det också en del som tycker att förändringen i sig är något negativt.
- Det är många som konkurrerar om folks tid, det gäller att vara lite mer angelägen än konkurrenterna för att lyckas...

"Nya" Sydsvenskan - grådassig och tung premiär.

”Nya” Sydsvenskan landande hos sina läsare i lördags.
Efter lång tids planering, läsarundersökningar och inkallande av olika “gurusar” blev resultatet mest - grått, tungt och svårläst.
”Vi är gammelmedia”, säger chefredaktören Daniel Sandström i en kommentar om nysatsningen.
Efter en första titt i tidningen är det lätt att hålla med honom.
Sydsvenskan verkar leva i en tro att läsarna mest är 40-talister och pensionärer som älskar att läääääääsa och har hur lång tid som helst på sig

Några reaktioner:
*Förstasidan gav inget intryck av något nytt och piggt.
*Texten på insidor har fått ett nytt typsnitt men intrycket är att just den gör det svårare att läsa.
*Många annonser gjorde det svårt att få struktur.
*Kultur och nöje slog ihjäl sig självt.

*Bilderna skulle få utrymme. På hela mittuppslag låg en bild från skördetröskor i en åker i Brasilien. Inget som grep ögat, svårläst textruta.
*En kvinna berättade om hemlösheten. Hel bild på ena sidan som visade en vissen ros, all text på högra sidan. Var kom bildjournalistiken om hennes miljö fram?
*En sida med matpriser i tabell blev svårläst.
*Krönikören Claes Fürstenberg är underhållande och lättsam, men fick ingen sådan utformning. Krönikans placering gav intryck av att den var ”allvarlig”.
*En hel tidning om redaktionen och hur tidningen kommer till. 24 timmar på redaktionen var gjort som en spelschema, men blev helt oläsligt.

Första intrycket av en ”ny” tidning är ofta omtumlande.
När det satt sig efter ett par dagar kan det kännas mera rätt.
Och mycket riktigt - i dag söndag var den klart bättre!
Kraftfull förstasida, bra nyhetsjobb med bilder kring Davis cupmatchen, nyhetsveckan på mitten fick lätt utformning - det blev lättare med rakare struktur.
Även Malmö och Omkretsen kom fram bättre.
Men stackars Anja Gatu - murrig vinjettbild.
”Nya” Sydsvenskan är ändå traditionell.
Det är lite mycket Dagens Nyheter-kopia.
En "ny" tidning borde ha strävat efter:
Kortare texter. Lättare att hitta. Högre tempo.
När tidningen samordnas med webb och mobil borde det blivit lite djärvare.

lördag 7 mars 2009

Amelia Adamo ger allt nu - sen blir det "la dolce vita"

61. Två siffror.
Amelia Adamo har siffrorna.
Men hon vill inte se dem som ett åldersbegrepp.
"Åldern sorterar bort människor i jobben. Se i stället till vad personen kan och vill", menar Amelia.
Själv bevisar hon det gärna. Flera framgångsrika tidningsprojekt och nyligen i en egen tv-show. Hon tycker det är helt rätt att göra den nu, när många andra programledare ska bytas ut mot yngre.
Amelia hör inte att det viskas bakom hennes rygg att det kan vara dags att gå i pension.
Hon ger allt i jobbet nu - och en tid till.. Men sen ska det bli - la dolce vita.
* Du hävdar att sorteringsmaskinen går efter ålder och inte kunskap och vad personen kan ge och tillföra.
- Ålder är direkt stigmatiserande. Det sker en automatisk utresning efter 50. Det finns de som mörkar sin ålder. Vi hade nyss ett reportage om en kvinna som aldrig kom till intervju p g a att åldern som stod i CV. När hon tagit bort den så gick det bättre. 50+ är de första som får gå när det ska rationaliseras, så är det på varenda företag. Då talar man inte om kompetens, bara ålder.
* Kan inte yngre se det här som en förlängning av ”jätteproppen Orvar”, de som sitter kvar på sina jobb och blockerar?
- Jodå. Men det är inte alltid så att det kommer in en yngre efter en jättepropp. Det viktigaste är ungdomsarbetslösheten. Den är viktigare att lösa än 50+arnas jobb. Om en 50+ lämnar sitt arbete till en ung eventuellt arbetslös, då har man faktiskt gjort en insats. Men det är faktiskt inte så ofta det är så Många unga får inga jobb för att de inte har erfarenhet. De som efterfrågas är de mellan 30-45. Över och under är ungefär lika lite attraktiva.
*Hur är medelåldern på din tidning Magasin M? Hur många är 55+?*
- Tre stycken är 55+
* Är det som för idrottsstjärnor, att det är svårt att se att karriären är slut?
- Det är det säkert också. Det är alltid svårt att se sina begränsningar.
* Är du själv rädd för att bli en före detta?
- Nej, jag ser till att jag inte blir det genom att försöka hålla mig bra uppdaterad .

* Både du och Thorbjörn (Larsson, chefredaktör på Dagens Nyheter) jobbar för fullt i dominerande roller. Vad är er drivkraft?
- Våra drivkrafter är nog helt enkelt att jobbet är så roligt. Och så länge vi är framgångsrika så stannar vi.
* Vad gör du på din fritid när det inte handlar om något jobb?
- Umgås
* Har du inte funderat på att helt ut njuta av dina intressen än att göra tidningar?
- Nej, behöver inte sluta för att njuta.
* Hur fungerar du som mentor för yngre personer som vill komma framåt?
- Jag fungerar, anser det vara min plikt.
* Kan Blondinbella bli en bra journalist i framtiden?
- Kanske, men snarare än bra marknadsförare
* Vad säger du till alla unga tjejer, inte minst de som bloggar, som drömmer om att bli något i ”media eller mode”?
- Försök. Någon vinner alltid. Men var unik.

* Du poserar gärna i dina tidningar och på förstasidan. Hur mycket styling och retusch kräver du?
- En hel del. Brukar redogöra för detta.
* Amelia Adamo, 69 år, vad gör hon och hur lever hon...?
- Då är jag farmor mer än i dag, men inte på heltid, reser och sätter sprätt på pengar, är konsult och eventuellt inspiratörspratare. Gillar livet hoppas jag, men har inget fast jobb. Har äntligen lärt mig långfärdsskridskor och kanske jaga.
* ...och lite längre fram: 80-plussaren Amelia Adamo - hur bor hon?
- 80-åringen Amelia bor i kollektiv med sådana som är ungefär som hon. Det är pizza, piazza och vino fino. Viva Italia, där vill jag helst bo då.

Fotnot: Sedan intervjun gjordes har Amelia i dag meddelat att hon och Thorbjörn Larsson separerar några månader för att tänka över vad de ska göra med sina framtida liv.

fredag 6 mars 2009

Resemagsin - späckad som en katalog

Res - Expressens nya restidning går emot alla kriser.
Tjock som en katalog, fullmatad med annonser och artiklar - och sockrad med en guidebok om Egypten, allt för 20 kronor.
Färgstarkt och bildrikt, där en del bilder kunde haft bättre skärpa.
En mix av guider och upplevelser där medarbetarna gjort något.
Det tar 31 sidor med småplock och annonser innan reportagen kommer. Europa i vårsolen - bil utmed Rivieran Nice till Marseille, stadsvandringar i Lissabon och Barcelona med tillhörande guider. Lätt och stimulerande. Men Rom blev lite för opersonligt skildrat, mest typ ”...man kan”. Skribenten borde haft lite mera inlevelse.
Tåg på semestern är trend som ökar. 19 sidor med 30 oförglömliga resor på räls är en guide för den som drömmer om ovanliga resor med tjusig utsikt.
Tyvärr verkar ingen ha rest med någon linje och ger några erfarenheter. Det hade varit intressant att veta hur det är att ta tåget i Peru i stället att vandra Inkaleden. Eller den 100-åriga linjen New Jalpaiguri i Västbengalen till Darjeeling i Indien. Särskilt för de som inte sett filmen där den ingick.
Här missade tidningen att levandegöra någon tågupplevelse.

Sol- och badälskarna får tips om Oman och Egypten, bäst blev det om fem av Kap Verdes öar.
Gran Canaria blev mindre bra. För en plats där ”alla” varit gäller det att hitta lite ovanligt, både i ord och upptäckter.
Och krogguider finns det förstås med. Resejournalister älskar att sitta på krogen och restaurangbesök på speciella krogar, ser kanske många som en viktig del av semesterupplevelsen.

Med Res hårdnar kampen om reseläsarna och kanske främst Aftonbladet som kom med sin nya Destination för två veckor sen. De väljer lite olika stilar.
Känslan av Res 164 sidor är mera av katalog än magasin/tidning.
Det förstärks i slutet när tidningen vänds och blir 14 sidor annons för en researrangör.
Tidningen heter Res, samma namn som en annan resetidning.
Aftonbladets heter Destination, ett lite svävande namn.
Det verkar svårt att hitta ett bra namn på en resetidning

onsdag 4 mars 2009

Förlovningen en kamp mellan extra tidningar

Fr v: Aftonbladet, Svensk Damtidning, Expressen
Slagna av Expressen på scoopet om Victorias förlovning - men Aftonbladet satsade hårt för att komma igen.
Bäst dagen efter. Och i helgen kom en extra ”spara-tidning”.
Det var snabbt jobbat.
Efter nyheten i tisdags lyckades de göra en hel 48-sidig tidning som låg på diskarna på lördagen.
Om den nu inte var lite förhandsgjord...
Kanske Aftonbladet låg på något och bara väntade på nyheten.
Redan i onsdagstidningen hade de en annons om helgens förlovningstidning.
Det är en snygg tidning Aftonbladet gjort. En lätt och färgstark layout. Texten var förstås en sammanfattning av vad som stod i veckan, här och där lite uppgifter lånat från konkurrenten.
Expressen försökte haka på, men kunde bara få ihop åtta sidor som häftades in extra i ordinarie söndagstidningen, plus att Victoria och Daniel var på förstasidan. Det blev lite tunt. Två reportrar skrev snabbt en sammanfattning om bakgrunden. Det mesta stod i veckans nyhetstidning. Dock var inte något av hovreporterns pekoral med. Det brukar vara så roligt att det kan läsas en gång till och borde varit med i en minnestidning.
Även Svensk Damtidning, specialisten på kungligheter, fick se sig slagna. Den kungliga tidningen körde sin traditionella stil. Lite nytt i bild och text kunde de få med. 25 kronor kostar extratidningen.
Aftonbladet tog tio kronor och där fick tänkbara köpare mera.
Expressens läsare blev förmodligen besvikna om de ville ha en förlovningstidning att spara.

tisdag 3 mars 2009

Efter Arbetet blandar politik och nöje

Krogtest, nöjessidor med en tyckarpanel, klubbguide, bioannonser, en förstasida med drag av kvällstidning - och politik. En lätt överraskande mix.
Det är nya veckoslutstidningen Efter Arbetet som nu kommit ut med två nummer. En efterföljare till dagliga Arbetet som gick i graven år 2000.
Gamla Arbetet var, när den var som bäst, bättre än Sydsvenskan med lokala nyheter och hade en lättläst form.
Sen gick det sakta utför och annonsmarknaden var inte intresserad av Arbetet.
Sedan dess har s-rörelsen saknat en röst i Skåne.
Det är ETC-förlaget, med Johan Ehrenberg, som hjälpt till att ta fram tidningen.

Formen är lättläst, även om vissa textblock är långa. Bilder ges utrymme. Mixen är traditionell: ledare, debatt, lokalt, inrikes, utrikes, ekonomi, krönikor och sist det lättare nöjesblocket.
Några aktuella nyhetshändelser innehåller den inte.
Det är den politiska rösten och motvikten som S vill ha fram: arbetslösheten är värre än borgerligheten anger, bankerna lurar Anders Borg, välfärden behöver en satsning, barnfattigdomen ökar, bilindustrin begår självmord, Malmös polischef ställs mot väggen och politikerbråk i Eslöv.
Krönikören Susanna Alakoski får en hel sida och granskar Gustavsbergs fabriksområde utanför Stockholm. Lite märkligt ämnesval - det borde varit gamla industri-Malmö som synades. (Detta gäller första numret).

Efter Arbetet har ingen ambition att bli daglig.
Med drygt 2 000 prenumeranter går det runt och nästa mål är 3 000 ex.
Det blir närmast en tidning för de aktivt politiskt engagerade.
Men förstasidans form är fräsch och bör stimulera flera lokaltidningar att våga lite.

söndag 1 mars 2009

Så ökar upplagan i en lågkonjunktur

Lågkonjunktur och sjunkande upplagor, indragningar av redaktioner och minskad personal...
Dagliga nyheter från tidningarna.
Det fanns en tid med samma läge när en tidning i stället ökade upplagan!
Kvällsposten hade några enormt framgångsrika år i början av 70-talet.
Vissa månader kunde bruttoökningen vara nära 20 000 exemplar.
Först med nyheter, läsaraktiviteter och okonventionella metoder att göra tidningen var knepen till framgång.
Lars Braw var redaktionschefen som eldade på sin redaktion.
Han var punktlig med sina redaktionsbrev på tisdagar till redaktionen.
Ibland dyker sådan skön nostalgi upp, som några av hans klassiska redaktionsbrev. Det här är ett utdrag ur dem.

1971 skrev Braw en fras som blivit bevingad och som många efterföljande redaktionsledningar fått äta upp:

Det finns ingen lågkonjunktur för en bra tidning!

*I halvfet stil och understruket. Braw utvecklade sina tankar så här:
Det talas så mycket om den lågkonjunktur vi är inne i just nu, och våra konkurrenter har var och varannan dag basunerat ut hur bedrövligt allting är.
Många tidningar skyller nu på lågkonjunktur när deras upplaga sviktar. Jag skulle vilja säga att det inte finns några dåliga konjunkturer för en bra tidning.
Vad vi måste göra är att skapa ett sådant behov av tidningen, att den är en naturlig del av människans tillvaro, något som man helt enkelt inte kan undvara, hur dåliga tiderna än blir.

*Linjen höll och Braw manade på ett halvår senare:
Många frågar sig hur det kan komma sig att Kvällsposten ökar som den gör under förhållanden som betraktas som svår för pressen i allmänhet.
...så mycket är säkert att det måste bero på den ständiga aktivitet som vi har utvecklat under senare tid.
...vi måste alla hjälpas åt att ständigt, ständigt, ständigt finna nya idéer.

*Lite senare var det dags igen:
Största fienden vi har i vårt arbete är slentrian och rutin. Det är så lätt att vi gör saker på det sätt vi alltid gjort, att vi redigerar exakt likadant, att vi skriver likadant, och att vi tar upp samma ämnen som vi tidigare gjort.
Jag tror, kort sagt, att en bättre tidning är en tidning som lever, att vi varje dag gör tidningen med entusiasm, att vi varierar oss själva, att vi aldrig någonsin gör någonting slentrianmässigt.
Det är själva tonen i tidningen, tror jag, som är avgörande. Tidningen måste varje dag sprudla av entusiasm, av glädje, av engagemang. Vi måste göra varje sak i tidningen sådan att den bryter av mot vardagens tristess. Det måste bli mycket mera stimulerande, inspirerande, att läsa Kvällsposten.
Det är just där möjligheterna till framgång ligger.

*I budgettider var besparingar inte direkt Braws linje:
I årets budget har vi lagt in ganska mycket pengar på försäljningsfrämjande åtgärder och för att få det hela att gå ihop har ekonomerna räknat ut, att vi måste öka 7 000 ex per dag under innevarande budgetår.
Det är ett ganska hårt krav i en tid då upplageutvecklingen för tidningar i allmänhet är långt ifrån ljus, men vi tror att vi skall klara det. Kunde det gå i år måste det kunna gå nästa år också, under förutsättning att vi kan göra en tillräckligt bra tidning.
...det måste naturligtvis påpekas, att en ökning med 7 000 ex per dag sannolikt är ganska unik, och jag tvivlar på att någon annan svensk tidning satt detta som mål i sin budget i år.


*Entusiasmen och den ständiga jakten på förnyelse fortsatte:
...Efter alla de framgångar vi haft i höst kommer vi nu till en tid som kan bli svår för oss. För att vara uppriktig: vi har inte idéer tillräckligt för att kunna känna oss säkra.
Tyvärr är det inte så enkelt att göra en tidning, att man bara kan sitta och vänta på vad som kommer in och sköta sina bevakningar. Det leder ofelbart till stagnation.
... det gäller ju inte bara att köra i gamla hjulspår.

...Ingen tidning har förändrats så mycket som Kvällsposten. Kanske är det därför vi lyckats?
...Nästan allting måste förnyas. Det är tjusningen och samtidigt det stora problemet med det yrke vi har. Om vi anser att vi gör tidningen på rätt sätt i dag måste vi vara beredda på att det kan vara fel om ett år.


Det var läget för drygt 35 år sen.
Det kan läsas som lika aktuellt i dag.

(Fotnot: Lars Braw är grundaren till Rotarys Läkarbank, som ägnar sig åt hjälpande insatser i fattiga länder. Bilden är hämtad därifrån.)