måndag 17 december 2018

Mest plotter när Veckorevyn lägger ner pappret

 
Veckorevyn på papper har kommit ut för sista gången.
”Tjejer läser inte så mycket på papper”, är ett skäl till nedläggningen.
Det är en hållbar motivering.
Veckorevyn på papper har inte mycket läsning.
Mest är det blädder, tittnöje och reklam.

Veckorevyn säger sig vara Sveriges största tidning för unga kvinnor i åldern 18-25 år. Upplagan för 2017 var 33 000, varav 6 800 digitala prenumeranter.
Tidningen startades 1935 med veckoutgivning. Sedan har utgivningen minskat genom åren och det här året kom sex nummer ut. Inriktningen har varierat lite med åren, men alltid varit riktat till kvinnor.
De första åren var den kanske inte inriktat på unga kvinnor – eller att unga kvinnor var äldre då.
Omslaget till nummer 9 1944 var Inga Tidblad, då 43 år gammal (ovan).
1978 gjordes en större satsning som gav chefredaktören Gunny Widell stora journalistpriset 1981.

Beslutet om nedläggning måste kommit snabbt. Sista numret i år är också det nya första för nästa år: 1/19. På slutet i detta nummer finns reklam för att nästa nummer kommer 28 februari (ovan).
Tidningen kan verka annonsstinn, men det är mest text med reklam på olika saker som skribenterna tycker om.
Rena annonssidor finns bara 26 på 116 sidor. Resten är mest reklam för produkter de tipsar om.

Jag hittar bara fem artiklar som jag kan kalla redaktionella och inte reklaminriktade:
Brittiska bandet Wamp har varit i Stock-
holm och intervjuas, bloggaren och influencern Margaux Dietz berättar om sitt liv, Sofia Händén fick som åttaåring veta att hon hade en stor tumör i magen. Efter operation har hon kämpat sig tillbaka (nedan t h). 
Tidningens egen inredningsprofil visar upp sitt hem och en annan influencer, Josefin Dahlberg be-
rättar om en mörk period i sitt liv.
Detta kan räknas som repor-
tage.
Här finns också en handfull sidor om hälsa och träning, sex och relationer, horoskop och lite julmat.
En sida är ”oumbärliga tips för alla popkulturjunkies där ute”.

Glansigt, mycket bilder, korta texter – papperstidningen är mest en uppmjukning och skjuts in till det som väntar på sajten.
Trots korta texter är den lite svårläst. Stil-
graden är ok att läsa, men i minsta laget. Unga tjejer har kanske skarpa ögon.
Ofta används typsnittet seriffer som i sig kan bli blekt. Svårläst blir det texten läggs i en svagt färgad platta – rosa, grönt, violett med vit text.

Tidningen fortsätter på en sajt som drivs av Irena Posar.
Den har funnits på nätet en tid där tjejer och influencers skriver vad de tycker om – och får betalt för att göra reklam för varorna.
Om ned-
lägg-
ningen på papper säger Irena Posar till Dagens Media:
– Jag tror att vi är överens med både tittare och läsare om att det är dags.
Jag håller med. Sista numret innehåller inte mycket läsning.
Nu får tjejerna trycka på knappar på datorn och titta vidare

torsdag 15 november 2018

Starkt från landsorten mot glassigt från storstaden

Papperstidningar kämpar mot internet, men kämpar också internt mot varandra
När årets Publishingpris skulle delas ut stod kampen delvis mellan två olikheter:
*Landet mot staden.
*Glassigt mot grådassigt.
Bonus Weekend från Barometern i Kalmar var nominerad i final ihop med Dagens Nyheters Lördag och Di Weekend.

Bonus Weekends redaktion: Ia Sellerberg, Carin Janefrid och Mats Holmertz.

- Vi vann inte, men gratulerar DN Lördag för bästa helgbilaga. Nu åker vi hem efter ett roligt dygn i Stockholm, skrev redaktören Carin Janefrid på Facebook.
Roligt verkar de ha hemma på redaktionen också.
- Lusten, glädjen, bredden och vanliga människor är vår drivkraft och vår ambition med Bonus Weekend. Alla människor där vi bor har något att berätta, som inspirerar andra och sprider energi och hopp på olika sätt, säger Carin.

Tävlingstidningen som Bonus Weekend sände in var från december förra året, ett lite extra tjockt nummer på 24 sidor. Här speglas vad magasinet brukar innehålla.
Öppningen på sidan 3 är alltid den lokala Panelen (ovan): sex olika ämnen med lokala tyckare i varje. Ämnena är familj, hälsa, mat & dryck, hem & trädgård, böcker och resor. Totalt medverkar 24 tyckare under säsongen och varje höst växlas med nya röster. Längst bak kommer Läslust, om och kring böcker.

Största och starkaste artikeln är reportaget – sju sidor - om 28-årige Josefine Fridell (ovan). Hon drabbades av skelettcancer och fick amputera ena benet. Som en följd av medicineringen påverkades hennes hjärta. Lite senare fick hon genomgå en hjärttransplantation.

Det hindrar henne inte från ett aktivt liv. Hon springer, simmar och studerar till specialistsjuksköterska.
Här reagerar jag på omslagsbilden – en anonym simmarbild, visserligen med Josefine.
Bästa bilden hade varit den från insidan där hon springer med sin benprotes. En stark bild som griper läsare. Det var också den bilden som grep redaktörerna och ledde fram till reportaget. Nu fick den bilden gå på förstasidan i huvudtidningen.
Det är möjligt att bildvalet påverkade juryn så att tidningen inte nådde vinnarplatsen.

Men Bonus Weekend når sina läsare. Ett hemmareportage gjorde att redaktionen fick idén att ordna en exklusiv visning för läsarna (ovan). Två visningar lockade 30 läsare varje gång och biljetterna gick åt på tio minuter.
- Vi hade kunna sälja bil-
jetter till minst fem vis-
ningar till, så i vår siktar vi på en ny omgång, säger Carin Janefrid.
Människor först, men som i andra magasin finns även mat och dryck med. Ofta också presenterat på liknande sätt. I det här decembernumret var det glögg som var dryckerna och påminde mest om en produktpresentation från Systembolaget (ovan t h).
Vad jag kan sakna i sådana magasin är att mat och dryck görs på lite avbrytande sätt jämfört med andra. Och jag kan sakna sportvinklingar, människor och lite vid sidan om de vanliga tävlingsreportagen.
Kanske är det något Bonus weekend hittar och hamnar i vinnarspåret.


Men de gör det bra och jordnära i Kalmar. Välskrivna och fina texter, bra bilder. Lättläst, med rätt balans av luft på sidorna. Även om det är en större artikel är texterna inte långa eller tunga. Rubrikerna är i mindre grad och läggs konsekvent på en sida. Ingen dras över ett uppslag, men bilderna går ofta över mittvecket.
Grafiskt känner jag igen flera signaler från andra håll: gula överstrykningar av texten här och var, längre citat i större stil placerat på olika platser i stället för rubrik och även de små faktarutorna.

Bonus Weekend är inte på något sätt grå, även om det är vanligt tidningspapper. Färgbilderna är starka och ger ett dominerande intryck på alla sidor.
Människan lyfts alltid fram på olika sätt – i hemmet, vardagslivet, fritiden – och de lever i Kalmar och närområdet. Lärare, ekonom, affärsanställd, socionom, hemtjänst, kakelugnsmästare. Alla har de något i sina liv som är värt att berätta om. Närheten till läsarna knyts.
Flera människoöden är extra starka och griper läsaren.

33-årige Dan Ericsson i Kalmar kände till att han hade syskon han aldrig haft kontakt med (ovan). Han vågade inte ta kontakt, men nyfikenheten växte. Förra julen fick han ett litet paket av sambon – det innehöll ett brev från hans syster. Efter 30 träffades de lite senare.
Ett dominerande uppslag i Bonus Weekend som väckte uppmärksamhet. Båda kvällstidningarna följde upp med artiklar och sådant är alltid en stor fjäder i hatten för en mindre lokaltidning.

Ett annat starkt reportage är om 31-årige Christoffer Johansson i Mönsterås som började söka efter sin biologiska mamma (ovan). Han är adopterad och börjar googla och som en slump får han direkt en kontakt med en kvinna om visar sig vara hans mamma. En omtumlande upplevelse som senare ledde till möte hemma i Kalmar och ett reportage med omslag och sex insidor.
Här kan jag reagera på bilderna på omslaget. Två porträtt och ordet ”Mötet” är lite för anonymt. Jag hade sett son och mamma på omslaget och en rubrik som direkt säger vad det handlar om.
Balansen mellan vilken bild som ska dominera omslaget och i reportaget på insidan är alltid svår. Det kan inte vara samma på båda om det inte finns varianter och någon sida kan förlora.
(Reportagen ovan är ett urval från tidningarna under året).

Vinnare av Publishingpriset blev Dagens Nyheter Lördag (ovan). Glassig i papper och bilder, lite mindre i format men tung i läsningen. Typsnittet hade mått bra av en lite större storlek, i gengäld borde texterna kapas.
Nio sidor och två och en halv meter text (!) om Kim Walls föräldrar, engagerande liksom de andra artiklarna, men i mesta laget att läsa.
En tendens i flera tidningar är att lägga mycket läsning på fredag-söndag för då anses läsarna ha tid. Men internet påverkar här också – folk vänjer sig med kortare och snärtigare texter.
Den andre konkurrenten Di Weekend är ännu glassigare 
(ovan  t h). Ofta med välbärgade och framgångsrika människor.
Ett intressent reportage är en inblick i det stängda kärnkraftverket Marviken. Och så testkör de ”en av världens roligaste bilar” - McLaren 600LT som kostar 2.5 miljoner kronor. För säkerhets skull kördes den på en avstängd tävlingsbana. Det är ingen bil för vanligt folk på vanliga vägar.
Även Di weekend har en text som är i minsta laget.

FOTNOT: Publishingpriset som utdelades var i kategorin Print – Helgmagasin och weekend.



måndag 20 augusti 2018

Ny papperstidning tar död på sig själv

En ny papperstidning damp ner i brevlådan. Helt gratis.
Några optimister satsar på Info Express som snart döps om till Öresunds journal (med danskt ö).
En tidning för alla på svenska, danska och engelska.
Optimister och lite glada amatörer har startat projektet. Här saknas det mesta för en ”riktig” tidning: layout, rubriker, texter, bilder…
De har börjat på första insidan och släppt ner texter i två eller tre spalter.
På näst sista uppslaget kommer en programförklaring i en stor, men blek stil (nedan t h).


Ett enmansprojekt av Laurentiu Mihai, med erfarenhet av tidningar i sitt hemland Rumänien. Han tyckte "att Malmö behöver en lokal tidning med tydligare inriktning på kvalité".
Det var att ta i. För kvalité saknas helt här.
I maj tillkom en journalist som heter Mats Björling. Hans namn är felstavat i redaktionsrutan.
Tidningen kallar sig ”En till 100 % fristående tidning”.

I höst ska det ske en storsatsning i Öresundsregionen. Minst 25 000 tidningar ska ges ut och ska finnas där folk rör sig: i butiker, restauranger, tågstationer, hotell. Målet att satsa på att finnas i vartenda personalrum i regionen.
Jag kan med en gång säga att Öresunds Journal inte kommer att bli läst där om den ska se ut som detta nummer – om den ens släpps in hos företagen.
Redaktionen erkänner att starten varit tuff.

Att ge ut tidningen gratis kräver annonser. I det här numret finns annonser som motsvarar fem helsidor av 28 sidor.
För att få mera pengar vädjar de efter en sponsor ”som är beredd att satsa på oss och i gengäld får oerhört mycket publicitet, både i form av annonser i tidningen, men också i form av goodwill som den som var beredd att satsa på den första sundsöverskridande papperstidningen. Vi vill åstadkomma en fantastisk tidning, men för att vi ska lyckas behöver vi finansiellt stöd.
Dessutom kan läsare frivilligt swisha 25 kronor.
25 kronor skulle jag hellre lägga på något annat gränsöverskridande som redan fungerar: en röd pölser med bröd.

Jag bortser från att tidningen grafiskt är läsdödande och försöker tränga mig in i vad de vill.
I första artikeln frågar de varför det måste kosta att röra sig i regionen och åka över Öresundsbron.
I en guide och enkät granskas Malmö och där är det mesta ”ett smul av Köbenhavn” (ovan). Några direkta fördomar hittades inte.
Fallgropar när folk pratar öresundska är egentligen bara ett uttryck: ro på på danska har inget med rodd att göra utan betyder att ta det lugnt.

En intressant artikel kan vara ”Vad man som nyanländ måste veta om Sverige och svenskarna”.
Råden är enkla: gå aldrig mot röd gubbe, plocka bort luddet från torktumlaren, följ lagar, tacka aldrig nej till kaffe, skryt aldrig – utom i sociala medier, träng dig inte före i kön, passa tider, sätt dig aldrig bredvid en främling på bussen, om det inte går att undvika.
Fler råd kommer i nästa nummer.

En större artikel handlar om Olof Johansson, vd för fastighetsbolaget Trianon (ovan). Han började sin bana som 12-åring med att sälja gräddbullar. Nu äger han fastigheter för 5,5 miljarder.
Elon Musk (förutsätts att alla vet vem han är) får kritik för att han gjort ett uttalande om en dykare i samband med att ett fotbollslag skulle räddas ur en grotta i Thailand. Annat handlar om att antalet feldiagnoser ökar inom sjukvården, laddning av elbilar, ökande teknik och mobiler förstör vår vardag, vad myndigheter kan göra åt miljön.
Nordmakedonien är ett exotiskt resmål (nedan). En fråga tas upp om Malmö kan lära av Cannes för att göra stan renare.
På slutet kommer en spalt med ”allvarligt menade frågor får dumma svar” som tydligen ska vara humor.
Ett månadshoroskop avslutar.

Innehållet är inte helt fel, men inte något nytt. Det har tagits upp i andra medier många gånger.
Men formen och det slarviga språket gör det inte läsvärt.
Jag skulle vilja ge rådet till det här gänget att satsa på något annat än att göra tidningar.

onsdag 27 juni 2018

Genial rubrik som satt där

 
En lysande etta i Metro!
Kort, slagkraftigt och fyndigt rubrikord!
Sveriges vinst i matchen gjorde att allt satt ännu bättre.

John Bark, som varit med och skapat Metros form, gjorde själv rubriken.
Ibland är det min tur att sätta rubben på Metros förstasida. Och att förutspå händelsernas utveckling”, sa John i en kommentar på Facebook.
John delar dock på berömmet i ett tillägg:
Som vanligt snyggt och effektivt teamwork av duktiga metroredaktionen!” 

Förr brukade det här vara kvällspressen läge att briljera.
Numera har de tappat stinget.
”Ödesmatchen” fick bara Expressen till det.

måndag 18 juni 2018

Mycket lika som bär om sommaröarna

 
Sommar och semester och många lockas till någon ö.
Gotland och Öland är de största och lockar flest turister.
Båda öarna satsar på glassiga magasin för att fresta med sina många godbitar.
ÖlandsMagazinet - Ölands goda sidor - räcker hela sommaren och Gotland Just nu - för dig som älskar Gotland - ett nummer för varje månad.
En match med många sidor med mycket läsning och bilder.

Gotland frestar med ett omslag med innehåll som kan locka. Anna Brolin - ”känd från tv” - älskar ön för solnedgångarna, havet, orter vid kusten och golf. Anna gifte med en gotlänning vid ett litet fiskeläge med utsikt över Karlsöarna. Somrarna tillbringas i Ljugarn vid östra kusten.
Reportaget fyller de sex första sidorna, men så mycket Gotland handlar inte texten om. I stället är det mest om och kring hennes jobb i tv.
Men bilderna speglar det romantiska och avkopplande som hon hittar på ön.

Ölands omslag har bara en gul bakgrund med ett par solglasögon som flyter ut i en spegling. Förmodligen en koppling till ”solen och vindarnas ö”. Men som lockande omslag i ett tidningsställ fungerar det inte för att fånga in läsare.
Även här inleder ett längre reportage. Karin Fransson, välkänd kock på Hotell Borgholm, kallas också för örtdrottningen (ovan). På Öland hittar hon sina smakingredienser – nässlor, ramslök, svampar – som sedan gästerna får smaka av i hennes rätter. För sina rätter har hon tre år i rad fått en stjärna i Guide Michelin.
Karin borde hamnat på omslaget också för att locka in läsare.

Ett tungt reportage avslutar också Gotland – åtta sidor om Ingmar Bergman och hans Fårö, ön där han levde och spelade in några av sina filmer. Här var han, när han levde, anonym och skyddad av Fåröborna som inte talade om för nyfikna turister om var han bodde.
Nu firas han i en vecka från den 25 juni, 100 år efter han föddes: filmer, teater och musik och på födelsedagen den 14 juli hyllas han också.
Bilderna är fina och typiska för det karga landskap som en gång lockade honom. Men jag saknar bildtexter från miljöerna som visas.

Ölands längre reportage handlar om Kackelstugan, en gammal gård som blivit ett kulturcentrum med bokförlag, bryggeri, restauranger, bed and breakfast och ett brett musikliv.
Även här saknar jag bildtexter. Jag ser en bil, bilratt och lite från ett bryggeri men det bör finnas någon kort text till som ger lite mer.
Utgrävningarna i Sandby borg har fått stor uppmärksamhet och magasinet ger det fem sidor. Bland annat har en massaker från 400-talet konstaterats då borgens alla invånare slogs ihjäl.
Resten av magasinet är mera lättsamt om vad ön vill locka med.

Givetvis finns Sollidens slott med liksom Borgholms slottsruin, där Wilmer X gör comeback, och flera andra artister uppträder, främst under sista delen av juli.
Surfing, en levande prästgård, gröna gårdsidyller, gårdsmejerier, yoga, konstsommar, kamelmingel, mat och mycket annat lyfts fram.
De flesta artiklar går på två sidor med kortare texter och många bilder i kollage. Genomgående saknar bildtexter till bilderna. En kort förklaring ger alltid ett lyft när ögonen frågar vad som visas.

Gotland kör en uppbyggnad med artiklar bara på enkelsidor. Kraftfull rubrik i versal och korta texter men inga bildtexter här heller.
Cykellopp, ruiner, strandbarer, smultronställen, trädgårdar, kaféer och krogar, pensionat, musik och nöjen, Stora Karlsö och mycket annat finns med.
Genomgående är det presentationer där det skjuts in några citat från ägare eller arrangör.
På enkelsidor finns också många kortare notiser.

 
Grafiskt påminner båda magasinen om varandra. Breda textspalter med likvärdigt typsnitt. Gotland har kanske mera svärta.
De delar upp inslagen var de ligger – i norr, söder, öster, väster eller städerna Visby och Borgholm.
Öland har till varje artikel en kort sammanfattning på engelska och tyska.
Gotlands sidor med korta notiser har text i ett typsnitt som är lättare att läsa (t h ovan). Ölands motsvarande sidor har valt det bleka seriffer vilket är jobbigare för ögonen (t h nedan). Dessutom har Öland lyckats gör en spalt helt oläslig med att lägga svag vit text i en grå bakgrund.

Ambitiöst och lättfångat med mycket annonser. Ölands sista 56 sidor är bara annonser.
Orkar turister läsa allt? Öland har 164 sidor och Gotland 90 och de lockar med likvärda upplevelser.
Kanske ligger skillnaden i läsarnas inställning. Den ena frestar med öns goda sidor och den andra lockar de som älskar ön.