torsdag 9 december 2010

Nya Råd & Rön behöver lite fler goda råd

”Äntligen!” brukar en medieprofil utropa.
Äntligen skulle jag också vilja utropa - nästan…
Konsumenttidningen Råd & Rön har kommit i ny form.
Ett kliv framåt blev det, men en bit är ännu kvar.

Formatet har blivit en drygt cm kortare och en halv cm bredare.
Logotypen, typsnittet på texten och rubrikstilen har blivit lite kraftfullare.
Pappret är mattare och allt är lite mera lättläst.
Det ser ögat direkt.

Öppningsuppslaget på sidorna 2-3 är också annorlunda, men när jag vänder till nästa uppslag blir det tvärstopp!
Här kommer läsarbreven, tre sidor, text rakt upp och ner i fyra spalter per sida med någon teckning infälld.
Läsarbrev är alltid viktiga och har högt läsvärde. Frågorna är intressanta med bra svar och det är ganska lättläst.

Men - en tidning måste ha en mjuk och lättsam öppning med nyheter eller småplock - eller pang på med ett starkt reportage.
Det går att göra läsarsidorna lättare och med en placering längre bak.
En miss är också en personlig krönika som göms fel längst ner på en sida med små nyhetstips.

Bilderna - eller avsaknaden av dem - är tidningen svaghet.
Var är människorna - konsumenterna som tidningen vänder sig till?
Jag får länge titta på sidan ett. Jag tänder - eller laddar - inte på en närbild av ett batteri!
Människor i bild är alltid en bättre signal till läsningen i de många testerna:
Någon som ligger i ett skumbad, en skidåkare med ryggskydd, en man som rakar sig med hyvel, ett barn som leker med leksaker.
Och gärna någon enkät om vad de tycker.

Detta är mina råd och rön till hur tidningen kan förbättras.
Testerna är tidningens styrka och här känns den igen.
De omfattande tabellerna finns kvar med mycket siffror och jämförelser. (bild till höger).
Jag noterar, att batterier och laddare, som jag brukar köpa i ett välkänt möbelvaruhus, är ett bra köp, men inte riktigt ”bäst i test”.

Helt rätt är många råd och tester kopplade till julen och klapparna: gps, kameror, tomtebloss, leksaker, fyrverkerier, gymkort.
Och alla smaker och dofter.
Lutfisk är inte min favorit och när jag ser att den behandlas i släckt kalk och kristallsoda, försvinner aptiten helt.

Saffran, som mest odlas i Iran, ska det vara i mina julbullar - eller kanel. En match med MFF blir mycket bättre med en kanelbulle till kaffet i halvtid. Det giftiga ämnet kumarin finns i kanel och kan ge leverskador. Men då måste man äta stora mängder. Riskfritt för mig för så dåligt spelar aldrig MFF.

Det är en nyttig tidning som konsumenter behöver. Men den bör läsas i bitar för att allt ska smälta in.
Och visst kan det väl presenteras lite roligare och lättsammare och ändå vara seriöst.

FOTNOT: Test av gamla numret finns längre ner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar