måndag 30 juni 2014

Inte mycket för en kvinna som vill läsa

Kvinna och en bild på en vacker Jill Johnsson.
En säljande kombination.
KVINNA är ett magasin som vänder sig till kvinnor.
Att kalla det tidning är en överdrift.
Detta är mer en produktkatalog.



”För den medvetna moderna kvinnan i karriären som gärna läser om andra spännande livsöden och vill följa det senaste inom mode och trender”, heter det i programförklaringen.
Kvinnor är läsare av böcker och tidningar.
Men magasinet Kvinna innehåller ingen läsning.


Här finns korta artiklar om en fotomodell som förebygger människohandel, om en personlig tränare och om Jill Johnsson.
Ett reportage från en mässa för de stora samlarna med priser i nivån 15-16 miljoner euro. Ett reportage handlar om fotokonst.
Texter som fyller knappt två sidor vardera plus många bilder.
Det är mager läsning i en tidning på 100 sidor.


Resten är reklam och produktinfo. Klockor, klockor, klockor, smycken, fina parfymer, mode.
Detta är kanske en del i kvinnor intressen.
En läsare kan knappast skilja på vad som är annons och vad som kan kallas redaktionellt. Det sista kamoufleras med små vinjetter som ”nyheter”, ”aktuellt”, och ”mode”. Medarbetare sätter sina namn som textansvariga.


Två bilar rekommenderas: en lyxig Lexus ”med kvinnlig touch” och en liten VW Polo som ”den perfekta andrabilen”.
Allt förpackat i en tjusig och lättsam bläddring. Kanske intresserar det karriärkvinnor som söker den lilla guldkanten.
Motsvarande magasin finns för män.


Jag vill inte räkna in KVINNA som tidning, men jag ser flera fördelar.
Det vita, matta pappret känns fint, formen är lätt att ta till sig, bilderna bra. Vissa notiser och bildtexter kan vara svårlästa. Den limmade ryggen ger ett magasinet ett elegant intryck.
Allt som behövs för ett bra magasin som vill fånga in en målgrupp. Men då ska det finnas kvalité i texterna. Och det har inte Kvinna.

måndag 23 juni 2014

Sommar och semester med kultuvård

Sommar med längtan till stugan, torpet och gården.
Det kan ge uppsving för en tidning som skriver om det.
GÅRD & TORP är specialtidningen som ökat sin läsekrets, enligt Orvestos senaste mätning.
Det är inte många tidningar som lyckas med det i dag.

Jag har gått igenom tidningen förut. Den håller sin stil, pålitlig och med goda råd.

Är gården eller torpet tänkt som avkoppling, är det knappast rätta tidningen.
Här är det jobb och kulturvård.


Redan omslaget och rubriken kan få mig att reagera:
Måla i sommar.
Det hotet eller längtan har alla husägare över sig varje sommar.
En stor gammal faluröd gård säger att hela semestern ryker om den ska målas om.
Den kräver, som andra hus och färger, en del förberedande jobb innan den stryks på och ger den äkta svenska stilen.


Falu rödfärg är den mest klassiska svenska färgen. Den är populär och finns i flera nyanser: svart, vitt, grått, gult, grönt.
Husen på bilder är de flesta röda.
Helt riktigt finns då ett reportage om Falu rödfärg - det röda guldet - från råmaterialet i gruvan till de svenska husväggarna.


Måla är det här numrets tema och det ges instruktioner i konsten att själv blanda till en annan kulturfärg: äggoljetempera.
Ägg, färgblandning och linolja.
Vacker färg i många fina nyanser som tar tid på sig att torka i etapper. Doften gör att man kan känna sig extra nöjd med jobbet.


En inblick i husen är en uppvisning i den gamla gårds- och torpstilen: pärlspont målat i olika färger, järnspisar, gamla kaminer, spröjsade fönster i äldre stil, blommiga tapeter, trästolar i glada färger, breda golvplankor…
En kvinna ville bygga nytt i 20-talsstil, men med modern funktion. Det gick på tre månader. På bilderna ser det inte nybyggt ut, varken ute eller inne. Alla gamla detaljer finns med, utom möjligen kylskåpet som bryter av.


Gård och torp kan kräva en tillhörande trädgård med passande klassiska växter. Ett företag har satsat på att få fram de rätta fröerna.
I många tidningar brukar det numera dyka upp ett reportage om någon som satsat på ett bageri. Är det inte surdeg så åtminstone en gammal bakugn som är grunden. Gård & Torp hittade paret som flyttade från storstaden för att satsa allt på en gammal vedeldad bakstuga.


Gård & Torp har inte gjort någon grafisk förändring eller kommit ut som ”ny”. Så där kan inte nya läsare lockats. Den lockar nog mer för att den känns präktig, pålitlig och har de goda råden. Tempot i tidningen är betydligt lugnare än andra som satsar på gör-det-själv-temat. Det vita halvmatta pappret känns också skönt.

En skön titt och läsning om klassisk svensk byggnadsstil som avrundas med en annonsmarknad där allt det gamla finns att köpa, ofta nytillverkad i rätt material och stil.

söndag 15 juni 2014

Tungt där språket bör vara lättsamt

Många vill kunna knepen att fånga in sina läsare/åhörare.
Popkom är ett företag som vill lära ut bitarna.

För det har de bland annat en egen liten tidning - KOMMUNICERA.

Titeln låter kanske inte spännande, men två omkastade MM i logon drar blicken till sig.
Kommunicera briljerar inte med rapp layout och fina bilder. Det behövs inte för att nå läsarna av de 2000 tidningar som trycks. De vill mera lära sig lite av texten.


Formatet är behändigt - 19x24 cm är lite ovanligt. Ett bra grepp i stället för standard i A4.
Omslagen varierar lite. En helt vit yta med en liten rubrik ”Varför en tom yta inte är en förspilld yta” väcker nyfikenhet - men kunde haft en vassare rubrik.
Att lägga en kampanj för prenumeration över halva förstasidan är inte lyckat. Inte heller att täcka ena kanten och logon med en rubrikplatta.
Nu kom omslagen i helhet på upplaget efter - och då såg de riktigt bra ut. Ett grepp som tidningar tar till ibland.


Kommunicera låter texterna dominera. Knep att använda tekniken och programmen rätt, samt ord och språkbehandling får stort utrymme i varje nummer. I de senare tycker jag att språket kunde varit lättsammare. En serie i flera avsnitt på temat ”Bättre presentationer” kändes väldigt tungt. Här når nog inte skribenten själv målet att fånga in läsaren.

Bilder/illustrationer är få. Ett lyckat tema är hur man presenterar sig tydligt, främst då i en tidning. Korta texter, streck och pilar som pekar på rätt och fel. Här fungerar det bra, även om illustrationerna kunde varit lite större.

Viktigast för att fånga in läsare är en bra rubrik.
Nu är det mest en kort rad på vad de vill lära läsaren, typ ”Så arbetar du med Word och InDesign tillsammans”
På de större artiklarna får Kommunicera bättra sig.
De här varianterna är inte de rappaste rubrikerna:
”Hjälpsamhet och rättvisa
inbyggda i människohjärnan”
*
”Språkkonsulter & språkrådgivare
bringar klarhet i språket”
*
”Ethos, patos och logos
i Mona Sahlins försvarstal”
*
”Ett festtal med kontraster, vändningar
och en skvätt besk medicin”


Popkom ordnar också kurser. En är temat ”Starta en tidning”.
En djärv och optimistisk utmaning när de flesta tidningar kämpar för att överleva.
”Starta INTE en tidning” ser nog många som en bättre tanke.
Som tidning håller Kommunicera en stram profil. Flera av de längre texterna borde varit lättsammare. Instruktörerna som vill lära ut är inte alltid de rappaste skribenterna.


KOMMANDE: Gård och torp

måndag 9 juni 2014

När öl är mer än svalka i strupen

Hoppsan! Vad är det här?
En rund röd platta med ordet ”nyhet”.
En rund ring till med ”Bara om öl”.
Det klarnar. Hops är engelska för humle.
c/o HOPS heter ett magasin som handlar om öl.


Sommar och öl hör ihop. Magasinet ger öldrickarna insikt i att det är mer än bara svalka för strupen.
Tung är den, 132 sidor. Klass i papper och tryck.
Och visst är det snyggt förpackat, både layouten och olika grafik och teckningar.
Snyggt förpackat är också öl i flaskor och burkar.
Etiketterna är små konstverk och en signal för att fånga in köparna när flaskor och burkar är likadana.


de flesta sidor finns en flaska eller burk och då har jag inte räknat annonserna. Bara 21 sidor är rena annonser, 18 av dem för öl och alla med den kända vita varningen under om att alkohol kan orsaka skador och olyckor.
Hela magasinet kan dock ses som reklam för öl.


”Att gilla öl ska vara glatt, vänligt och tillåtande och det viktigaste är att få dela den med andra”, skriver chefredaktören.
Här ges kunskaper om drycken: malt, humle, korn, jäst, smak och tips om vilket öl som passar till vissa rätter.
Öl verkar passa överallt - även till rabarbertrifle ”…som lyfts till en helt ny dimension med denna exklusiva och otroligt komplexa öl”. Ett belgiskt märke.

Svårläst i färgplattorna.
Texten i reportagen kunde varit lite större i grad.
På vissa ställen retar jag mig på att det nästan är oläsligt.
I flera små notiser är det för blekt och svårt för ögat. Man lägger inte heller en tunn vit text i en ljusblå eller rosa färgplatta. Inte heller svart text i en brun bild.

Svårläst till höger.
Ölälskarna får mycket kunskaper om drycken, mer än att det bara är något att hälla i sig.
Ändå stör det mig att jag ska betala 99 kronor för magasinet som egentligen är en enda tjock produktkatalog.

99 kronor kan på många ställen räcka till två stora stark. Det kan kännas lättare att ta till sig i sommarvärmen.

tisdag 3 juni 2014

Lars Yngve: Man kan sticka ut utan att sticka upp


Lars Yngve i Ystad är tidningsarbetaren med en helt egen stil. Hans tidningar är inte som andra.
I måndags gick vi igenom hans senaste projekt "Hej alla i vår kommun" från Ystads kommun.

Här berättar Lars Yngve hur han fick idén till tidningen:
- Förvaltningschefen i Ystad, Christer Olofsson, är en klok person som tänker framåt och är med i tiden. Jag fick lov att vara kreativ och nytänkande.
Jag ville ha en tidning med information från kommunen som inte gick direkt till återvinningen. En tidning som väcker läslust, nyfikenhet och är vänlig. Det tycker jag vi lyckats med.



Säg någon extremt tråkig presentation du sett från kommunen?
- Låt mig formulera om frågan: När fick du kommuninformation som du såg fram emot att läsa? Personligen har jag aldrig upplevt något sådant. Det finns det väl inte skrivet i någon kommunal lag att informationen måste vara så tråkig, att ingen bryr sig om den? 

- Jag gillar att skriva om verksamheter och företeelser som är besvärliga att nå ut med. Jag gillar utmaningen att plocka fram det positiva och beskriva dessa på ett kul sätt. Det är ju det kommunikation handlar om, att nå ut till folk.

Vilka synpunkter har du fått ta emot?
- Det har varit positiva omdömen från väldigt många som läst, skrattat och som dessutom tagit till sig informationen. En och annan har gått upp i ett falsett och klagat eftersom man inte gjort något liknande kommunalt tidigare. Så är det alltid när man ger ut något nytt. Den mest högljudda kritiken i grund och botten är en gammaldags avundsjuka.

Har du fler infotidningar på gång i samma tema?
- Jag har haft förfrågningar och möten med andra verksamheter som vill nå ut. Jag samarbetar med illustratören Pär Lundström  Gardh som är fenomenal på att illustrera mina texter. Vi får se tiden an, jag vet ju hur man når ut och hur media fungerar. Utbudet och infokanaler är ju gigantiskt numera så det gäller att vara kreativ om man ska sticka ut och det är vi. Man kan sticka ut på många vis utan att sticka upp.

måndag 2 juni 2014

Hej från Ystad med mycket text

 ”Hej alla i vår kommun” heter den hurtfriskt.
Sveriges roligaste, står det på omslaget.
Det låter förstås bra.
Ystads kommun tar ett nytt grepp att nå sina invånare. Kommunal information kan vara träig och torr.
Lyckas då Ystad vända på det?

För uppdraget har kommunen anlitat Lars Yngve, en profil i staden. En tidningsarbetare som går sin egen väg.
Gratistidningen Nya Upplagan, som han länge kämpade med, har gått i graven.
Nu är han tillbaka med en ”rolig” tidning i hans egen stil med kommunalt grundmaterial.



Här presenteras tre verksamheter:
Badhuset. IT. Ystads konstmuseum.
På kommunkontoret har tidningen diskuterats.
En tidningsman betecknar den som ”konstig”.
Och konst(ig) är den!
Lite mer konst än tidning.


Stilen påminner om Nya Upplagan. Långa texter utan mellanrubriker eller andra ”pauser” i läsningen och illustrerat med teckningar.
Lars Yngve sätter sig i huvudrollen genom att berätta om sina egna erfarenheter. Han tar en titt på nya badhuset i Ystad arena. På två sidor inleder med vad han tycker om vatten och simskolor. Sen blir det en rundvandring och guidad tur tillsammans med en kommunman och en byggledare.
En lista med priser och öppettider kommer med.
På samma sätt går han igenom kommunens IT-satsning i skolan och tar även en titt på Ystads konstmuseum.


Visst blir det en presentation av tre verksamheter inom kommunen.
Men det är mycket text och kommer inte fram rakt och klart.
Jag hade hellre sett text i korta block med rak info. Fotografier av miljöer hade här varit bättre än teckningar. Lars Yngves text kunde skjutits in i små lättsamma bitar. Allt i en mera lättsmält mix.
Som det presenteras nu tror jag inte det fungerar och direkt griper läsaren.


- Tanken var att göra en informativ och rolig tidning för kommuninvånarna, säger Christer Olofsson, ansvarig för kultur och fritid inom kommunen.
- Tidningen är producerad av tjänstemän i förvaltningen med bidrag från en timanställd kåsör.


Kåsören är alltså Lars Yngve.

Vill man läsa kåserier av Lars Yngve (bild nedan) kan det vara kul. Han ofta uppskattad för sin stil, inte minst i Ystad och på Österlen.

Mycket text och teckningar blev det. Men inget som får mig att direkt ta Pågatåget till stan för att kolla in allt.
Olofsson ser inget allmänintresse i frågor jag har om tidningen. 
- Din blogg får recensera, säger han.

PÅ TISDAG: Lars Yngve berättar om hur tidningen kom till.