tisdag 27 december 2011

Alla med skrivklåda fick sin egen tidning

Hur startar man en ny tidning?
Ja, hittar en grupp entusiaster.
Alla som tycker om att skriva hör dit.
Skriva fick tidningen också heta.

Redaktörerna som såg nischen är Martin Karlsson och Per Adolfsson.
”…det fanns tidningar för folk som gillar bröllop och graviditeter och bicepsövningar och jättestora traktorer och recept på hur man tillreder ett vildsvin. Men det fanns ingen tidning för oss alla som gillar att skriva.”
Där har de poängen!
Att vara unik och ensam är en chans.

Skriva siktar högt redan i premiärnumret.
7 steg för att lyckas med din roman är en bärande artikel:
Planera skrivandet, bygg karaktärer, härma andra, dialoger, skriva ur första eller tredje person, tänka i scener och hitta egen stil.
Ett stort steg från bloggandet, dagboken eller dikterna i byrålådan.

Sen är det tre steg för att hitta bokidén: inventera, sorter, utveckla!
Här är det många frågetecken som den tänkta författaren måste svara på. Allt rätas inte ut. Råden är generella och får det nog inte att lossna för den som sitter och trycker med sina tankar.
Då är det enklare med beskrivningen om att starta sin första blogg - om nu inte alla med skrivardrömmar redan gjort det.

Som en extra hjälp ger några författare tips om hur de gjorde på vägen mot romanen.
Torbjörn Flygt visste tio år i förväg att han skulle skriva en fortsättning på sin första bok, Underdog.
När tio år gått skrev han den nya, Outsider, på en månad i ett litet rum i Paris.

Åke Edwardson skriver ner idéer för hand på papper. Det är nyckelord som sen blir kapitel. Långa skrivpass orkar han inte med. Så han rör på sig, även om det bara är några meter från skrivbordet till soffan.
Susanna Alakoski skriver ner korta rader på lappar; lukter, tonfall, känslor minnen. Allt samlar hon i mappar, bitar som sen ingår i en bok.

Tidningen har profil, intressanta författarporträtt med bra bilder till.
Grafiskt är sidorna med de många tipsen lite röriga med omväxlande inkopierad text i bilder, bakgrundfärger eller helt i vitt.
Kunde varit stramare och konsekvent.

Formatet är A4, klippt några centimeter på höjden.
Typsnittet i texten kunde haft lite mera kraft.
Vad som oroar är bristen på annonser.
Tre och halv sida på 76 sidor.
Det är lite och kan göra tidningens framtid osäker.

torsdag 22 december 2011

Mest hårda paket till tidningar 2011


Hårda - och kanske lite sura - paket i min julsäck till tidningar - och några personer - jag granskat under 2011.

Till Icon: En livboj. Lyxlivstidningen håller på att sjunka. (bild)
Till Cykeltidningen Kadens: en rostig gammal mormorcykel för att påminna om ursprunget.

Till SkärgårdsHem: en hötorgstavla av en fiskargubbe som kan ge tidningen lite skärgårdsfläkt. (bild)
Till Magasin Morberg: en kartong ägg (till en sås så skurit sig. Tidningen läggs ner?)

Till Riksettan: en skiva med Roy och Rogers ”Macken”. (bild)
Till Journalisten: ett program som kapar 50 procent av textmassorna.
Till Mina nya skor: ett par träskor

Till Thomas Mattsson, Expressen: hackad lök (framkallar tårar som sparkade medarbetare fått).
Till kungen: Bildbehandlingsprogrammet Photoshop så att han själv kan manipulera bilder.

måndag 19 december 2011

Samordning ger två nya "lika som bär"?

Två ”tegelstenar” och en weekend.
Sydsvenskan och Dagens Nyheter.
Två olika tidningar, men i stora delar lika varandra.
Snart kanske de blir ännu mera lika.

Både Sydsvenskan och Dagens Nyheter ska spara.
Då kommer med säkerhet ”trendordet” synergier - när en sammanslagning ger något som blir bättre.
Inrikes, utrikes, motor, ekonomi, näringsliv, vin, mat, söndagsläsning är avdelningar som inte behöver göras på två olika sätt. De är redan mycket lika i formen. Titta på bilderna här, skillnaderna är inte stora.

Ett beslut krävs: var ska det gemensamma materialet redigeras?
På en plats, på ett sätt och bli samma i båda tidningarna. Där ligger synergierna.
En inte för vild gissning är att blir det i Stockholm hos Dagens Nyheter.
Kvar blir varsin egen lokal del: DN/Stockholm och Sydsvenskan/Malmö. Troligen redigeras de på respektive ort.

Räknenissarna kanske glömmer en annan effekt när formen samordnas:
Hur viktiga är tidningens egna profiler som skriver? Mat- och vinskribenten? Motormannen? Ekonomireportern?
Hur reagerar läsarna om det plötsligt är någon annan som skriver om ett visst ämne?
Läsarna har ofta sina vanor och favoritskribenter.

DN bytte nyligen bland annat rubrikstilar.
Nu kan Sydsvenskan stå i tur att få samma stilar.
En liten signal om att tidningarna och städerna vill närma sig gjorde DN i helgen ett stort reportage om författare i Malmö. (bild).

Ett exempel på total samordning är Expressen. Redigeringen av editionerna Kvällsposten i Malmö och GT i Göteborg flyttades till Stockholm.
Tidigare gjorde Expressen rikstidningen och Kvällsposten/GT avgjorde själva vad de ville ta bort och lägga in eget lokalt.
Här fanns i klartext en underton från Stockholm: ni gör inte den lokala kvällstidningen tillräckligt bra.
Många medarbetare blev uppsagda. Andra pendlar från Malmö och Göteborg till Stockholm där de sitter och redigerar och gör jobb per telefon på händelser på hemmaplan.

Papperstidningar står inför förändringar. Både redaktioner och läsare har ett intressant 2012 framför sig.

tisdag 13 december 2011

Mest en katalog utan personlighet

Ännu en heminredningstidning i en nisch som redan är överetablerad:
Hemma
Magasinet
.
”Inspiration, tips, härliga hem, smarta knep, måla, upplysning” lockar omslaget med.

Redaktören pumpar på i sin krönika: ”…det ska vara personligt skapat just för dig som bor där”.
Och: ”…stoppfull med information”.
Det sista blev rätt. Detta är mera en katalog med produkter än en personlig heminredningstidning.
Tidningen ges ut av hemmaportalen.se - ett företag som säljer på nätet.

Annars börjar det bra. En familj ritade sin drömvilla, ”skräddarsydd, allt valt med omsorg, med en spännande och mångfacetterad inredning…”
Texten var formulär 1 a som heminredningstidningar har.
Men inga människor syntes, inget personligt. Bilder påminde om en katalog.

Reportaget efter var bättre. En familj som renoverat och skapat sig ett personligt hem i ett gammalt trähus - en Astrid Lindgrenvärld (bild).
Människor, barn, hund - lite personlig vardagsmiljö.

Sen tar katalogen över - helt. Badrum, kök, kaminer, tapeter, golv, stolar och soffor, värme.
Visst är det tips och information. Säljare ger generella upplysningar, men det blir långt ifrån den målsättning redaktören skrev: trivsel och personlighet.
Men hennes viktiga tillägg stämmer: ”Stoppfullt med information”.

De 132 sidorna blir mest så. Bilder från kataloger, produktmärken, priser.
Läsaren får själv välja och skapa sitt personliga hem. Tidningen inspirerar inte genom att visa människor som gjort något, frånsett familjen i början.

Layoten är lite personlig, handskrivna rubriker, pilar, färgplattor och färgöverstrykningar. Texterna är i korta block, lätt att läsa. Undantag är en översikt av värmekällor, text på färgbakgrund som blev jobbig för ögonen.

En annons får mig att rycka till! En motordriven skottkärra med batteridrift! Om det varit 1 april hade jag skrattat gott, men det här verkar fullt sant. Klarar 100 kg i uppförsbacke och fem timmars batteritid.
Det var det roligaste jag sett på länge. Den behöver jag!

slutet kommer ett tips om ”ett perfekt utflyktsmål”. Och vad är det?
Ja, till en mässa som tidningen är inblandad i!
Tack och hej!
Detta är en katalog med bilder på produkter och info om dem, men ingen personlig heminredningstidning.
En fördel är priset: 19 kronor. Men den borde vara gratis.

fredag 9 december 2011

Expressenchef ser ett drömjobb längre fram

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har en tuff period nu.
Hårda besparingar på GT och Kvällspostens redaktioner, dagliga möten, paneldebatter och nästan alltid uppkopplad mot nätet.
Mattsson ser det som ett jobb under en begränsad tid.
Här avslöjar han en dröm om vad han kanske gör om några år...


* Du verkar vara i farten dygnet runt. När börjar en vanlig dag för dig och när slutar den?
- Det varierar förstås, men det handlar nog lika ofta om när barnen vaknar som när tidningen har deadline. Men som ansvarig utgivare ska jag ju varje kväll och natt godkänna ordinarie löpsedel och förstasida och ta ställning till olika publiceringar, det är ju själva uppdraget. Jag har dock ett nära samarbete med både den ställföreträdande utgivaren, Per-Anders Broberg, och exempelvis chefredaktörerna för GT och Kvällsposten.
- Det här är ett jobb som är mer intensivt nu, med alla olika mediekanaler, än vad som kanske var fallet tidigare då utmaningarna var andra. Jag tror att man gör det under en begränsad tid, men då måste man förstås ha fullt fokus. Besluten som tas är viktiga för de vi skriver om, men också för medarbetarna - ibland måste man ju exempelvis gör rena säkerhetsmässiga avvägningar när det handlar om utsända i krigs- och katastrofområden.

* Har du någon tid när det inte är jobb och du inte är uppkopplad? Vad gör du då?
- Då umgås jag med familj och vänner. Tack vare dagens teknik kan jag komma senare till redaktionen och ändå gå hem tidigare än många av mina företrädare, men en förutsättning är förstås att jag alltid är tillgänglig via mobilen och mejlen. Tack vare närvaron i exempelvis sociala medier på nätet framstår det nog som om jag och andra mediechefer är ständigt uppkopplade, men riktigt så är det ju inte. Tack vare den nya mobiliteten kan man så att säga jobba lite då och då och dessutom från distans.

* Nuet är tufft, men inte för evigt. Vad gör du om 6-7 år?
- Ingen aning. Presschef för Liverpool FC, kanske? Eller är det bara en dröm…?

* Hur uppfattar du vad redaktionerna i Malmö och Göteborg tycker om dig?
- Det är nog få som känner mig väl som privatperson, det är ju trots allt dryga 60 respektive 50 mil mellan oss. När det gäller jobbet så tror jag att många har respekt för min ambition om att göra Kvällsposten och GT till bättre lokala kvällstidningar. Alla kan inte alltid vara överens om alla lösningar, men de som följer branschen betvivlar nog inte att jag är rätt tydlig med hur viktiga editionerna är.
- Som enskild medarbetare kan man aldrig förväntas ha helhetsperspektiv, men det är ju min uppgift som ansvarig utgivare att tänka också långsiktigt och då måste jag ibland fatta beslut som medarbetarna kanske inte håller med om där och då men som, förhoppningsvis, visar sig bra i framtiden.
- Jag har förståelse för om det ibland finns olika uppfattningar. Men ytterst är mitt uppdrag att förvalta och utveckla Kvällsposten och GT och säkerställa editionernas framtida utgivning. Martin Kroon och Lars Näslund, de lokala chefredaktörerna, leder arbetet i Malmö och Göteborg och jag är en tydlig kravställare på dem: vi är marknadsledare - men på grund av konkurrensen måste vi bli ännu bättre.

* I onsdags hade Kvällsposten en löpsedel:
ALLA NYA
LEDIGA JOBB
I MALMÖ

Hit kan du byta

Det var bara tio lediga jobb i Malmö. Kvällspostenmedarbetare som blivit uppsagda såg det som en skymf mot dem gjort från Stockholm. Hur ser du på löpet? Tycker du det har täckning?

- Det var ett vanligt ”listlöp”, vi gör ibland flera i veckan, och de handlar ofta om inkomster, villor, lägenheter men också om bilinbrott eller andra saker som är intressant lokalt. När vi gör listlöp över hela landet blir det, med alla editioner och alla kommuner och storstädernas stadsdelar, cirka 500 stycken olika löpsedlar bara på en enda dag. Listorna med lediga jobb publicerades över hela Sverige, och att utelämna rikets tredje största stad på grund av att Expressen gjort en intern omorganisation hade nog varit en smula konstigt. Jag har inte sett listan för just Malmö, men vi gör förstås löpsedlar för läsarna och inte för medarbetarna.

* Mediechefers förmåner har diskuterats. Har du själv bonus, pensionsförmåner och annat?
- Jag har lön och bonus, inget annat. Enligt en sammanställning i Medievärlden verkar jag ha samma villkor för uppsägning som andra mediechefer inom Bonnier och Schibsted.

* Skryt och var generös: var är Expressen bättre än Aftonbladet och var är Aftonbladet bättre än Expressen.
- Expressen är bättre på egna nyheter i allmänhet, men kanske särskilt om exempelvis politik och kungafamiljen. Vi har bättre skribenter, inte minst krönikörer, och har en större bredd på innehållet med bland annat ekonomi som viktigt bevakningsområde. Vi har höjd ”lägstanivån” med fler fasta moment och gör livligare helgtidningar.
- Aftonbladet är bra på koncept, som ”Rockbjörnen” och ”Svenska hjältar”, och den rosa färgen har gett Sportbladet en egen profil. Historiskt har Bladet varit bättre än Expressen på ämnen som arbetslöshet, försäkringskassan och så vidare - men numera utmanar vi också här.

* Var går gränsen när det är lönsamt för Expressen att trycka tidningen och distribuera till alla orter?
- Det beror nog lite på hur Aftonbladet ser på samma sak, vi har ju samdistribution i delar av landet. DN och Svenska Dagbladet är ju i princip redan att definiera som Stockholmstidningar, så för oss är det en konkurrensfördel att ännu vara en ”rikstidning”. I glesbyggda områden, som Norrlands inland, är dock vår distribution dyr. Kanske ska man, som i England, prisdifferentiera geografiskt?

* Expressen och Aftonbladet blir alltmer lika som bär i formen. Vem är det egentligen som har ett original och vem har kopierat?
- Strukturen med ledare och kultur i början och tv-tablåer och väder sist är ju en svensk tidningstradition, men de senaste åren har Aftonbladet kopierat rätt mycket från Expressen. Kom ihåg att de flyttade fram insändare och debatt och fick exakt samma ”bakvagn”, införde daglig rättelsespalt och dessutom en lång fördjupningstext - så kallat ”dokument” varje dag. Vi ser detta som exempel på att Expressen nu har initiativet.

* När jag står och tittar på tre kvällstidningars förstasidor är de lika varandra. Skulle inte någon sälja mer på att vara avbrytande och sticka ut i formen?
- Nja. Det är vanskligt att bryta en tradition, har den moderna kvällstidningshistorien visat oss. Man behöver inte gå till Expressens redesign 2001 för att finna såna exempel, så sent som 2010 gjorde Aftonbladet ett misslyckat försök med ettorna på söndagar och tvingades backa.
- Sen 2009 har Expressen återinfört blåramen, bytt geting, tillfört en ny pay-off och på helgerna gul färg. Det är trots allt ganska mycket för ettorna. GT och Kvällspostens ettor har också ändrats lite.

tisdag 6 december 2011

Snygga modebilder men lite för män som vill läsa

Män och deras tidningsmagasin är en smal nisch om det inte handlar om motor.
En ny försöker smyga in: Stayhard , ett modemagasin som vill vara Sveriges största livsstilsmagasin för män med en upplaga på 55 000 exemplar.
Stayhard säljer kläder på nätet och i två butiker.
Magasinet sänds hem till kunderna som en bonus med en mission: läsarna ska få komplimanger för sin klädstil.
Målgruppen är killar i åldern 18-35 år - och de får en ordentlig dos mode och kläder.

Den här typen av magasin anses farliga för de köpta och prenumererade - de kan ta både annonser och läsare.
Stayhard är dock ingen konkurrent när det gäller läsare.
Tjusiga annonser med kläder är det mycket. Läsning är inte samma njutning.
Det lovas grävande reportage, sport, film, musik, resor, motor och intervjuer.

Börje Salming är förstås med - han finns i varenda tidning som vill skriva om män.
Två intressanta reportage hittar jag:
* Freestyleåkaren Jon Olsson (bild) får stort utrymme. Irriterande var dock att större delen av texten var i kursiv stil.
* Falska fotbollsagenter raggar unga talanger i Afrika, (bild), lurar föräldrarna att betala pengar och lovar de unga killarna guld och gröna skogar. I Frankrike, dit de flesta lockas, lämnas de killarna vind för våg. Ingen klubb väntade på dem och agenten är försvunnen. En organisation, Foot Solidaire, har bildats för hjälpa de drabbade och förhindra nya fall.
Här visar magasinet lite klass.

övriga sidor om resor, motor, film, musik, mat och dryck, är texterna tunna. En del sidor ser ut att vara redaktionella, men blir ändå mest reklam.
Profil och layout känns igen från andra magasin för män. Inget är nyskapande och sticker ut.

Visst känns tidningen skön i handen: 100 sidor, limmad rygg, snygga modebilder, glassig - men det är ändå en mest en tjusig annonskatalog.
Vill magasinet också bli läst måste den göra ett lyft med texterna. Två bra reportage räcker inte.

lördag 3 december 2011

Besparingar Expressen-Kvällsposten-GT

Första nätterna långt
från nyheterna på hemmaplan

Första dagarna med nya ”Expressposten” - Kvällsposten gjord i Stockholm.
Så mycket Sydsvenskt och skånskt det blev direkt!
Och så mycket bättre..?
Jag väntar med att bedöma.

Förstasidor (bild ovan) var uppföljningar av nyhetsdramatik, båda med ortsangivelser i rubrikerna. Skånska signaler i de andra nyhetspuffarna också. Helt rätt! Bara ”hästbonden” lyckades slå sig in från ”yttervärlden”.
Insidorna följde upp med sydsvenskt, bara mindre notiser från andra områden.
Politikerstuket hade tonats ner. Men Juholt - som Expressen gett sig tusan på att få att avgå - fick köras ett varv till på mittuppslagen.


Jag
saknar något nytt, annorlunda presenterat.
Avdelningen Sydsverige runt är en kopiering av hur Aftonbladet gör. (bild t v)
Nye chefredaktören tittar bakåt på stora händelser som Kvällsposten skrivit om under 70- och 80-talet. Saker som han minns att han läste.
En serie K-märkta bilder och texter kommer. (bild ovan t h)
En "ny" artikel som också borde K-märkts är reportaget om hjulklappar till hojägare. (bild nedan). Den har presenterats på samma sett de senaste tio åren.

Bilder från de första nätterna på redaktionen visar hur jobbet gick till.
Många nya chefer och ryggsäckar över medarbetare och pekande på skärmen.
Signalen är lite tydlig till skåningar och göteborgare:
”Det här har ni inte kunnat förut.
Nu ska vi visa hur det ska vara.”

Kritiken har varit kraftig mot att den lokala kvällstidningen ska produceras i Stockholm. Besparing och samordning kallas det.
Redaktionen har en hård press på sig att leverera nu.
Därför syns det tydligt de två första dagarna att det byggts upp en bank med lämpliga artiklar. Inte alla direkt rykande aktuella - men sydsvenskt och skånskt.

Flera medarbetare pendlar nu från Malmö och Göteborg för nattjobb i Stockholm som de lika gärna kunde gjort på hemmaplan.
Nu gäller det att se hur länge medarbetarna orkar med det - och hur länge det går att tänka syd- och västsvenskt - 40 mil från utgivningsorten.

* Expressens chefredaktör Thomas Mattsson återkommer längre fram i veckan.
Sen kan det vara dags att titta på lite nytt.