måndag 25 april 2016

Full fart framåt utan att behöva trampa

Det våras och fler cyklister luftar hojen.
En del rullar riktigt fort utan att trampa.
Elcyklar! Förutom att de rullar lätt och fort känns de vanligast igen på en liten låda på pakethållaren.

Nu har elcyklar fått en tidning som också heter Elcyklar.

Elcyklarna blir fler och fler. Nya märken dyker upp. Nära 300 olika finns på marknaden.
Då insåg Gustav Forsberg att det behövs en tidning som hjälper villrådiga i djungeln.
Forsberg blev chefredaktör och han fick ihop 108 sidor i första numret.
En matig tidning med tester har massor av  hojar.


Indelningen sker i tre klasser efter priser, för det här är inga billiga saker.
I budget ligger priserna upp till 10 000 kr där den billigaste kostar 7 190 kr. I mellanklass är det        10 000 - 20 000 och i premium 20 000 - 30 000. I gruppen exklusiv går värstingen på 49 900 kr.
Köparna vill förstås veta var de lägger tusenlapparna bäst efter kvalité och användandet.


Guiden är enkelt uppbyggd: en stor bild, ibland tre små detaljbilder, text i tre korta spalter med punkterna byggkvalitet, utrustning, cykelkänsla, elsystem och utseende. Betyg sätts där 5 poäng är max i varje punkt (bild ovan).
Efter att ha läst om 21 olika modeller kanske läsaren är lite klokare på om vilken som är den rätta.


I biltidningar brukar "körglädje" vara standardord i rubriker.
Här hittar jag dock inte ordet "trampglädje". I stället är det "sportig, snygg, välbyggd, pansarvagnskänsla, vass, bra drag, stabil..."
Vad jag mest stör mig på i insidorna är att i rubriker finns "elcyklar" med 11 gånger  och "cykel" 16 gånger. Det 27 gånger för mycket och borde vara självklart i en tidning som heter Elcyklar. Och åtta gånger finns orden på omslaget. Här har de lite att fundera på till kommande nummer.


Reportagen kommer i framvagnen och efter testblocken. En genomgång görs av utvecklingen av marknaden och lite allmänna tips innan köparen slår till. I andra artiklar är det praktiska prov. I uppförsbackar är den som en bulldozer, i snö, vinter och kyla är det en svårslagen upplevelse med batteridriften och sist kommer entusiasten som satt två stora solpaneler på en släpkärra och med det kan komma iväg i 18 mil (bild ovan).
Vanligast är annars en låda på pakethållaren, men flera tillverkare satsar på olika placeringar på ramen.


Chefredaktören Gustav Forsberg (bild ovan) tog bilen till sommarstället i norra Halland och rullade och trampade hela vägen hem till Stockholm, en sträcka på 52 mil.
Annars är det nog tanken göra ärenden eller komma till jobbet utan att bli ansträngd och svettig.
Märkesfloran är stor och kvalitén skiftande. Det fick bröderna Walleräng i Göteborg (bild nedan) att satsa på en svenskbyggd cykel med full koll på kvalitén. En premiumhoj som kostar 29 900 kr.
Priserna på de flesta andra ligger på jämna hundratal, men även här smyger det sig in slutsiffror på 90 och 95.


Allt är lättläst, även texter som ibland lägger på bakgrund av färg. Layouten rak och enkel.
Jag undrar ändå hur mycket klokare läsaren blir inför ett köp. Djungeln är nog fortfarande lika stor för nyköparen: motor, batteri och riktigt hur tungtrampad är cykeln när batteriet är urladdat?
Sist kommer 24 sidor guide med olika modeller och alla verkar se likadana ut (bild nedan).

Fler gillar att rulla fram utan att behöva trampa så mycket. Det syns ute på vägarna. Tidningen har nog hittat en nisch. Annonsmarknaden på 14 sidor kan nog bli några till i framtiden.

måndag 18 april 2016

Gratis magasin i butiken farlig konkurrens


Ett gratis magasin till sina kunder.  Många affärer har satsat på det.
Flera av dem tar både läsare och annonsörer från betalda tidningar.
365 kommer från Naturkompaniet och Käk från Lidl. Dessa två har jag tittat på.
Likheter mellan dem finns, främst i det matta miljövänliga pappret.


365 har undertiteln "Gör vardagen till ett äventyr". Titeln syftar väl också på att alla årets 365 där är lämpliga för någon naturupplevelse.
Våren har ännu inte kommit till Naturkompaniet. Vårnumret dyker upp 21 april, så i de här numret är det ännu vinter.
Av de 80 sidorna är 35 redaktionella, 34 sidor är prylkatalog, resten annonser.


365 har fått en hel del beröm för snygg layout. Stramt och lättläst. De inledande sidorna med småplock (bild ovan) tycker jag mig känna igen från flera andra tidningar. Notiserna är lagda i spalter avskilda med tunna och tjocka linjer, små rubriker och flera stora siffror som signaler.
Vinterkul är temat och det kan innebära att kämpa en dag i utegymmet (bild ovan) eller en weekend med röda kinder och vit snö i Riksgränsen. En mörkerkikare är bra för att spana i naturen när ljuset inte är det bästa. Att klä sig rätt för att slippa fukten är en guide på lämpliga plagg som finns hos Naturkompaniet.
Tony Irwing (bild nedan) förknippas inte direkt med naturen, men han måste ha nära naturen, det är där han hämtar kraft i sitt hektiska liv. Att bada gör honom glad och när han går i skogen tänker han. Allt lärde han sig hos scouterna, dit pappa tvingade honom som krav för att han skulle få dansa.


Texterna är i två raka spalter, en hel del vitt mellan text och bilder. Stramt utan något onödigt.
Från mitten är det en ren prylguide (bild nedan) med tre inskjutna artiklar på enkelsidor. Alla prylar är frilagda och på vit bakgrund. 

Lätt att få en uppfattning av hur det ser ut och priser finns med.
Det får ses som ett rakt komplement till samma som finns på nätet. En dyr och påkostad variant på papper. Som magasin att läsa känns den elegant med sitt matta papper och limmade rygg. Men om den vill konkurrera med andra betalda, är nog läsningen lite tunn.
*     *     *


 
Käk är rakt och enkelt ord, men kanske mer signal på grabbig och stabbig mat.
Käk som matmagasin är riktigt elegant och innehåller en hel del finess i matlagning, men inget komplicerat.
På omslaget glänser logon, vissa rubriker och små röda plattor som om det är något påklistat.


Pappret är matt, form och layout är proffsigt snyggt. Mest är det ett bildmagasin. Mat ska se gott och lockande att laga. Här lyckas Käk bra. Formen påminner helt om BAKA, magasinet jag skrev om förra veckan. Där hade jag synpunkten på att motiven i bilderna alltid låg på mörk bakgrund och med recepten inkopierade. Käk har samma uppbyggnad i bilderna. Snyggt, men om magasinet ska finnas i köket vid tillagning som kan det bli svårläst.

Det är elegans i bilderna och vackert för ögat. Rätterna lockar fram aptit och inget verkar svårt. Detta är vår- och påsknummer som mat som hör dit dominerar.
Krögaren Mimmi Siezing dukar upp hela påskmenyn (bild ovan) på åtta sidor. Längre fram kommer bakning med olika bröd (bild nedan). Hela uppslaget påminner om motsvarande i BAKA och man kan undra vem som kopierat vem. Sist kommer en maffig chokladtårta.


Enda renodlade reportaget är en inblick i en grisgård (bild nedan) och en av leverantörerna till Lidl. Tipsen om ekologiska kryddor kommer från en inköpare på Lidl och nyttiga hälsodrycker är hämtad ur en ny bok som går att vinna om läsaren berättar varför man ska handla på Lidl.

Lidl har ryckt fram i Sverige, ljusa fräscha butiker, kanske inte samma "värme" som Icas butiker utan mera strama och rak uppläggning. Bra priser och alltid med fyndlådor.
Med Käk tar de upp konkurrensen med Icas Buffe och Coops Med Mera. "Farliga" gratismagasin som kan få många att undra varför de ska betala för någon av de många tidningar om mat som finns i hyllorna.

måndag 11 april 2016

Färgstarka läckerbitar behöver ljus bakgrund

Färdigbakat efter första numret i ny form.
Magasinet BAKA kunde fått en bättre nystart.
Snopet för den entusiastiska redaktionen som var "sprickfärdig av förväntan på nylanseringen", som chefredaktören Åsa Swanberg skriver.
De var snurriga själva av allt nytt och väntade bara på läsarnas betyg.
Det är lite för sent nu när det inte blir flera nummer i nya formen.
Prylsida till höger men få annonser


Bristen på annonser är det som knäckt BAKA. Det är lätt att inse. Bara två annonser på 84 sidor är magert i ett magasin som känns påkostat.
Mediavänner i Helsingborg - en avknoppning från Aller Media - ger ut BAKA. Jag har hyllat flera av förlagets olika tidningar som fräscha och lättlästa.
Tyvärr har jag inte riktigt samma omdöme om BAKA.

De första sidorna med innehållsförteckningen och chefredaktörens krönika, blir bleka med ett svagt typsnitt.
Det vill inte heller riktigt ta sig när jag går vidare. Då blir det mest mörkt.


Främst reagerar jag på bilderna. Bakverk ska vara läckra för ögonen och skapa ett sug: det här vill jag äta - eller baka själv.
Flera av bilderna har den här signalen, men långt ifrån alla.
De flesta bilderna läggs tätt ihop utan något vitt emellan. Allt kör ihop sig. Dessutom läggs ofta motiven på mörk bakgrund och de har i flera fall skärpan på det främsta i motivet och bakgrunden lätt suddig. Recepten läggs in i vit text i den mörka bakgrunden.
Om bilder skilts åt med klar vit omgivning och med recepten i svart text på vitt, hade varit klart bättre.


Lättare med vitt.
Redaktionen tycker de tagit ett vågat språng när de lagt recepten ihop med reportagen istället för att samla dem längst bak i tidningen. Nu har jag inte sett förra numret, men allt måste varit lite bakvänt.
Jag tycker det är en självklarhet att recepten ligger direkt ihop med reportaget och bilden.


70 recept ger hemmabakaren mycket att välja på. Från sex olika landskapsbröd till många små läckerbitar.
Här finns flera olika kärlekskakor till Alla hjärtans dag, våffelbitar, färgglada bakelser, fräscha tilltugg med citronsmak, marshmallows och fantasi-
full fun baking.
En över-

kurs verkar det vara att göra en malörts-
cheesecake. Den såg ut att vara serverad på en trädstubbe (bild ovan t h).

Kaffe är inte bara en gudadryck som ger oss avkopplande fikastunder, vilket chefredaktören Åsa Swanberg skriver en krönika om.
Kaffe går också att blanda i rågbröd, biskvier, surdegsbröd, cappucchinomousse.
En bildlektion visar också i hur gott kaffe bryggs.


Mest är det recept, men några personartiklar finns också med.
Vinnaren i Hela Sverige bakar - Linus Larsson - visar några av sina läckerbitar.  

Joel Lindqvist, som vann Dessertmästarna 2014, frestar med bland annat björkglass och harsyresorbet.
Fransyskan Sophie Maillard har öppnat ett bageri i Stockholm där hon bland annat säljer caneléer, ett bakverk från Bordeuxregionen.

Borde haft ljus bakgrund.
Synd att det, i min syn, är så mycket bilder med mörk bakgrund som gör det tungt. Det syns kanske mest i uppslaget om goda, nyttiga och färgstarka drinkar.
För annars ger BAKA intryck av kvalité: enkelt och rak grunddrag i layouten, tjockt, blekt papper som inte blänker, limmad rygg och lite större format ger tyngd i handen.
"Säg hej till Nya BAKA 2016" står det på omslaget.
Nu får vi säga tack och hej. Fler nummer blir det inte. Magasinet har köpts upp av ett annat förlag och kommer ny form igen, om det kommer alls.
Färgstarkt när det lyckas.

måndag 4 april 2016

Läsning i flygplan måste ha tydlig text

I dag är jag i luften. På väg i ett flygplan. Bra flygbolag med ett bra pris. Då rimmar det logiskt att flygbolaget heter BRA. I stolsryggen ligger ett magasin som heter Bra Koll.
Malmoaviation har bytt namn till BRA. Även i deras plan och olika dotterbolag fanns det magasin i stolsryggen. Grip hette en. Om den tyckte jag att den inte riktigt grep tag i läsaren. Texten var lite svårläst när ljuset inte är det bästa i planet. Paus hette ett annat magasin, mer lokalt inriktat till olika destinationer.
Bra Koll påminner mest om Paus.  Den var ganska lättläst. Papperet är också samma - tjockt, blekt och lite kartongaktigt. En papperstyp jag brukar gilla.


Bra start heter första sektionen som handlar om ett lokalt kök i Umeå som lagar till frukosten som serveras på planet. Fram till turerna klockan 9 är det gratis frukost ombord. Bra service. Förut serverade Malmoaviation gratis mackor och annat lite småvarmt under alla turer. Nu kostar det. Mindre bra.
Störde mig också lite på att menyn på vad som serveras ombord finns inne i tidningen. Förut fanns det på en separat lapp i stolsryggen. Klart bättre då många kanske inte bläddrar i magasinet och får veta vad som serveras.
Några sidor om nya prylar räknas också som en bra start.


Tre stora reportage ger kraft åt innehållet.
Clara Henry, en 21-årig tjej som videobloggar och har fått 350 000 följare i Youtube. En av många bloggartjejer som kommit fram på senare år. Clara tackar Gud för att hon är 90-talist och föddes precis rätt för att fångas upp av internet.
En annan stark tjej är Emma Arnesson i Östersund som startat det ideella projektet Hej Främling (bild nedan) med att ge flyktingar något att göra på asylboendet Grytan. Mitt i vintern med snö och kyla ger Emma värme och aktivitet och liv i långa vardagar.


Växjö har smittats av hockeyfeber av det egna laget Lakers (bild nedan). En ny kultur och lite av vilt party i Vida Arena där laget spelar. Tjejerna har börjat ta stor plats på läktaren, fångade av fläkten, glädjen och hockeyhunkarna nere på isen.

Tre starka reportage från tre olika orter där Bra har destinationer. Detta är grundtanken i innehållet - att spegla och få bra koll på vad som händer och skapas lokalt i städerna där planen landar. Tidigare var det flera lokala flygbolag under Sverigeflyg. Nu gäller det att sy ihop allt till något bra. Bra koll ska däremot inte fungera som något resemagasin. Lite av detta var det i de lokala magasinen.
Hur ledningen tänkt presenteras på fyra sidor egna sidor.


Chef-
redaktören Kjell Häglund fångar det ännu mera lokalt när han i en krönika går tillbaka till barndomsminnen från Gotland i brukssamhället Roma och socknen Burs på sydöstra Gotland (bild t h). BRA flyger också på Visby.
Andra korta artiklar om aktiva människor i Umeå, Malmö, Halmstad, Stockholm, Uddevalla och Trollhättan, finns på enkelsidor.


Visst ger det Bra Koll från ett flygbolag som vill täcka hela
landet. Men riktigt bra tycker jag inte magasinet är. Texten kunde gärna ha en liten större grad för att bli lättare att läsa. Flygplan har inte alltid bästa ljus- och läsmiljön.