Läsning i flygplan måste ha tydlig text

I dag är jag i luften. På väg i ett flygplan. Bra flygbolag med ett bra pris. Då rimmar det logiskt att flygbolaget heter BRA. I stolsryggen ligger ett magasin som heter Bra Koll.
Malmoaviation har bytt namn till BRA. Även i deras plan och olika dotterbolag fanns det magasin i stolsryggen. Grip hette en. Om den tyckte jag att den inte riktigt grep tag i läsaren. Texten var lite svårläst när ljuset inte är det bästa i planet. Paus hette ett annat magasin, mer lokalt inriktat till olika destinationer.
Bra Koll påminner mest om Paus.  Den var ganska lättläst. Papperet är också samma - tjockt, blekt och lite kartongaktigt. En papperstyp jag brukar gilla.

Bra start heter första sektionen som handlar om ett lokalt kök i Umeå som lagar till frukosten som serveras på planet. Fram till turerna klockan 9 är det gratis frukost ombord. Bra service. Förut serverade Malmoaviation gratis mackor och annat lite småvarmt under alla turer. Nu kostar det. Mindre bra.
Störde mig också lite på att menyn på vad som serveras ombord finns inne i tidningen. Förut fanns det på en separat lapp i stolsryggen. Klart bättre då många kanske inte bläddrar i magasinet och får veta vad som serveras.
Några sidor om nya prylar räknas också som en bra start.

Tre stora reportage ger kraft åt innehållet.
Clara Henry, en 21-årig tjej som videobloggar och har fått 350 000 följare i Youtube. En av många bloggartjejer som kommit fram på senare år. Clara tackar Gud för att hon är 90-talist och föddes precis rätt för att fångas upp av internet.
En annan stark tjej är Emma Arnesson i Östersund som startat det ideella projektet Hej Främling (bild nedan) med att ge flyktingar något att göra på asylboendet Grytan. Mitt i vintern med snö och kyla ger Emma värme och aktivitet och liv i långa vardagar.

Växjö har smittats av hockeyfeber av det egna laget Lakers (bild nedan). En ny kultur och lite av vilt party i Vida Arena där laget spelar. Tjejerna har börjat ta stor plats på läktaren, fångade av fläkten, glädjen och hockeyhunkarna nere på isen.

Tre starka reportage från tre olika orter där Bra har destinationer. Detta är grundtanken i innehållet - att spegla och få bra koll på vad som händer och skapas lokalt i städerna där planen landar. Tidigare var det flera lokala flygbolag under Sverigeflyg. Nu gäller det att sy ihop allt till något bra. Bra koll ska däremot inte fungera som något resemagasin. Lite av detta var det i de lokala magasinen.
Hur ledningen tänkt presenteras på fyra sidor egna sidor.

Chef-
redaktören Kjell Häglund fångar det ännu mera lokalt när han i en krönika går tillbaka till barndomsminnen från Gotland i brukssamhället Roma och socknen Burs på sydöstra Gotland (bild t h). BRA flyger också på Visby.
Andra korta artiklar om aktiva människor i Umeå, Malmö, Halmstad, Stockholm, Uddevalla och Trollhättan, finns på enkelsidor.

Visst ger det Bra Koll från ett flygbolag som vill täcka hela landet. Men riktigt bra tycker jag inte magasinet är. Texten kunde gärna ha en liten större grad för att bli lättare att läsa. Flygplan har inte alltid bästa ljus- och läsmiljön.

ObeGRiPligt att det ska vara så svårläst

Jag vill inte förstöra julen för någon.
Men en tidning förstörde lite av min jul.
I går kom Grip - Malmö Aviations kundtidning.
Det är en extremt svårläst tidning! Bitvis på gränsen till oläslig.

Jag tror inte det är fel på mina ögon. Jag går igenom många tidningar och brukar inte ha problem. Små undantag kan finnas här och där.
Men Grip… det är obeGRIPligt att de kan sända ut en så svårläst tidning!
Jag har kritiserat den förut. Då gjordes den av ett annat förlag.
När jag med ansträngning kollar redaktionsrutan nu så är det Res Travel Magazine AB som gör den. Den uppgiften lagd med extremt liten stil på en grå platta.
Jag kan ana att de inte vill skymta så mycket med namnet.

Malmö Aviations egna infosidor.

Större delen av texten i Grip är satt med en Sans Seriff typsnitt i mycket liten grad, skulle gissa på 8 punkter.
Den går att läsa - men det är mycket ansträngande!
I flera fall är spalterna också mycket breda, vilket försvårar också.

Reportagedelen är lättare att läsa.

Mest är det notiser och reklamtexter.
En reportagedel finns också med artiklar om en tidningsmakare, om Mauro Scocco, en radioröst och livet på öar.
Här är det vanlig textstil, lättare att läsa om än lite blek och bitvis för breda spalter.
Bildtexter saknas. Men så kollar jag närmare och hittar  pyttesmå texter, gissningsvis 6 punkter inlagda i bilderna. I versal stil!

I jämförelse framstår det kritiserade finstilta om villkor och garantier som brukar finnas när vissa varor säljes, som föredömliga.
Hur har redaktionen tänkt med läsbarheten?

Alldeles för svårt att läsa!

Här och var finns färgplattor i rött, grönt, orange eller gult och där är inlagd en mager vit text.
Riktigt irriterad blir jag på kulturuppslaget. All text i blekt svart eller vitt, inlagt i lila plattor.
På vissa ställen är texten lagd ovanpå bilder, lika svårläst.

När läsaren måste anstränga sig, riktigt koncentrera ögonen för att se texten och fånga raderna, då är det något fel!
Jag ger upp, hoppar vidare i läsningen, men blir bara mera irriterad.
En tidning får inte vara svårläst!
Inte i dag när papperstidningar kämpar för sin överlevnad.

Jag har även försökt läsa den här tidningen i flygplansstolen. Den ligger i stolsfickan där. Men där är det ännu svårare i dåligt ljusförhållande och trångt i sätet.

Ett utdrag ur Res egen tidning

På slutet kommer utdrag ur Res egna tidning. Den är lättare att ta till sig, även om jag störs av notiser i liten textil och vissa färgplattor.

Malmö Aviations styrelseordförande Knut A Solberg skriver att han ser fram emot de nya flygplanen som kommer under 2013.
Och ger ett nyårslöfte: att leverera Sveriges bästa och pålitligaste flygresor.
Det brukar vara bra att resa med Malmö Aviation redan idag.
Som kund skulle jag önska att de även levererar en mer lättläst tidning!

Det är en hård bedömning jag gör. Jag tar också till det stridsrop som kan ljuda på en tidningsredaktion:
Gör om! Gör om! Gör om!

Inget som griper tag i luften

Tåget kan det inte.
Inte flyget heller.
Konsten att göra lättlästa tidningar anpassade för sin läsmiljö.
Grip heter Malmö Aviations ”tidning i luften”.

Jag har tidigare kritiserat SJ:s tidning Kupé för att vara svårläst.
Grip gör samma misstag: mycket litet typsnitt i sans seriffer med svag svärta, ofta lagt på färgplattor.
Det går att läsa, men är en ansträngning och kräver bra ljusförhållanden.
I ett flygplan är det inte alltid så.

Det mesta blir fel från början. Rörigt omslag med rubriker som kläms ihop och blir svårlästa. De 12 första sidorna med korta bitar skrämmer till fortsatt läsning. Små färgplattorna med text upp dyker här och där på sidorna.
Öppningssidorna om charterresor är en avskräckande uppvisning!

Jag kan omöjligt läsa om Jan Johansen som varit nykter i två år.
Och när det staplas små citatrubriker i upp till 16 rader ovanpå varandra, ibland i rosa ton, inser man att det inte är för snabb läsning. Det ska bara ses som en grafisk illustration.

När det svårlästa har bläddrats förbi finns en bra intervju med Babben Larsson och en med Kenny Bräck. Och det går också att läsa om sockerbagaren i Holmsund.
Jag skulle dock gärna se att frågorna i texten sattes i gemen stil och lite svartare och inte i mager versal.

Malmö Aviation bör - precis som SJ - ta en diskussion med produktionsbolagen som gör tidningarna.
Om nu tanken är att tidningar ska var för läsning.