måndag 16 december 2013

En uppvisning i hur kul det är att göra tidningar

De tre senaste numren.
En liten tidning - bara för att det är kul att göra tidningar!
#4 heter tidningen, gjord av gruppen A4.
Häromdagen kom ett nytt nummer i ett spännande format - 11,5x20 cm.
Tidigare i år kom ett nummer i A4-format klippt lite mer än halva höjden. Dessförinnan ett nummer i traditionellt A4. Tidigare kom en liten kvick guidebok om New York.
Så gör A4 med sina kundtidningar - för att visa en bredd i att göra tidningar - och för att det är så kul!


Londonuppslag i nr 9
Det är också kul och intressant att bläddra och läsa tidningarna.
Layouter, rubrikstilar och bildlösningar är alltid olika.
Ämnena varierar, ofta sätter sig medarbetarna själva i centrum med reseberättelser eller andra upplevelser. Eller så berättar de om hur de arbetar med sina uppdrag.
Och så älskar A4 typsnitt.


Uppslag i den lilla nr 10
I varje nummer är det en genomgång av typografi och typsnitt. Nya typsnitt med nya namn, olika skärningar och klämningar, skapade av olika stilbildare.
För vanliga läsare är det ofta detaljer som inte når ögat - bara det är lätt att läsa.
Och lätt att läsa är alltid A4:s tidningar!

Jag hittar inte ens mitt vanliga klagomål - bleka seriffer. När A4 använder seriffer så är det tydlig grad i storleken eller med lite mera svärta.
Uppslag i nr 8
Papperstyperna de använder är ofta blekt och matt, något jag gillar om en tidning vill sticka ut med egen profil.
I numret om London blandades två papperstyper på ett intressant sätt: blocket i mitten som handlade om London med många bilder, var i blankt papper. Före och efter var det block i matt, blekt.


Hur kan det då gå det att göra en så liten tidning som det senaste numret? (bild t h).
”Idealiskt att ta med i längdspåret eller till nyårspartyt” står det i en liten gul blänkare.
Så ska den nog ses - en liten nischtidning riktat till en mindre målgrupp som har ett intresse. Formatet fungerar knappast kommersiellt och i tidningshyllorna skulle den helt drunkna.

När papperstidningar snabbt rasar i upplaga har A4 en uppvisning i hur intressant och varierat det går att göra tidningar. Lite motsägelsefullt. Men byrån gör  också intressanta satsningar på webbdesign.

torsdag 12 december 2013

Intervju tidningsdesigners: John Bark

I en intervjuserie ger fem olika designers sina tankegångar kring hur en tidning görs om.
I dag: John Bark.

"Att efterlikna är
sällan en bra lösning"

 *Vilka är de vanligaste förändringar som görs när en tidning får nytt stuk?
- Byte av typsnitt: display och brödtext, spaltmodell/grid/grundmallar, vinjettsystem/
navigering, färger, disposition, avdelningar, tilltal, textlängder, genrer, bild-och illustrations policy, grafik, format, papper, logga, omslag/etta, puffar/hänvisningar samt synkning med övriga kommunikationskanaler.
 
*Vad kan en grafisk förändring ge för att hålla läsarna kvar?
- Förbättra, modernisera, underlätta läsning, underlätta förståelse av bild och text, navigering, skapa trivsel, trovärdighet. Lyfta fram bild, illustration och grafik.

*Hur kommer papperstidningars layout att anpassas till läsplattor?
- Det har redan skett och sker. Alla kommunikationskanaler lånar av varandra. Problemet är väl att ingen riktigt gör det maximalt bra.
- Frågan är hur mycket en papperstidning ska anpassas till andra medier, eller på vilket sätt. Att efterlikna är sällan en bra lösning.

*Nämn någon tidning som du ser som ett föredöme.
- Intelligent life (The Economist), Monocle och Vanity Fair är svåra att komma runt. The Guardian på papper och platta. DN har äntligen blivit bra igen. I övrigt några obskyra favoriter bland fanzine.

*Om du fick välja - vilken tidning vill du ta tag i?
- Något stort som gjorde mig rejält nervös och brydd, en indisk dagstidning med några miljoner i upplaga kanske. Eller en kinesisk motsvarighet.
- Då tänker jag mig ett omgörningspaket som inkluderar papper, webb, tablets, mobil, sociala mediekanaler; tutti.
Ett uppdrag där väldigt lite av erfarenheter och kunskaper kan tillämpas.
- Och extremt välbetalt förstås, så jag/vi kunde koncentrera oss på uppdraget under låt säga två år.

FOTNOT: John Bark och Bark design har en bred verksamhet med uppdrag för ett hundratal tidningar och magasin. John har jobbat i USA i fem år med bland annat Washington Post och Time magasin. Senare som art director för Esquire magazine. Under senare år har John arbetat med finska dagstidningar. Han ligger också bakom om:magasin, olika tematidningar som följer med dagspressen. Priserna har varit många, den senaste är av Sveriges tidskrifter för "årets omgörning" av Föräldrar & Barn.

*Flera intervjuer med tidningsdesigners kommer längre fram.

måndag 9 december 2013

Intervju tidningsdesigners: Morten Postrup

I en intervjuserie ger fem olika designers sina tankegångar kring hur en tidning görs om.  
I dag: Morten Postrup.

"Läsarna är vana vid att
se bra visuellt innehåll"
 
*Vilka är de vanligaste förändringar som görs när en tidning får nytt stuk? 
- Ofta kan en omgörning börja med att man vill göra om ”lite grand”. Men till slut brukar det ändå bli så att man går igenom ”allt”. Hur ser vi på läsarna? Vad vill vi uppnå med tidningen? Redaktionell struktur med artikeltyper, avdelningar och kortformer. Typografi förstås, typsnitt som kan användas på många olika sätt och dessutom känns moderna. Rubbet! 

*Vad kan en grafisk förändring ge för att hålla läsarna kvar?
- Eftersom kulturen blir mer och mer visuell är läsarna vana vid att se BRA visuellt innehåll. Därför gäller det att hela tiden ligga steget före och servera ett innehåll som inte bara är intressant och läsvärt utan som också hjälper läsaren att förstå och dessutom SER intressant ut.

*Hur kommer papperstidningars layout att anpassas till läsplattor?
- Inte alls, tror jag. Däremot kan man se att papperstidningarna är inne i en väldigt innovativ fas där mycket fokus ligger på visuell framställning. Det är bra. Läsplattorna befinner sig en barndom och där kommer det att hända mycket, förstås.

*Nämn någon tidning som du ser som ett föredöme.
- Magasinet Port gör allting rätt för ett magasin på papper. 

*Om du fick välja - vilken tidning vill du ta tag i?
- Ju nördigare desto bättre, tycker jag. Då finns det möjlighet att göra en tydlig och nyttig tidning. Exempelvis tidningen Bröd från Sveriges bagare och konditorer. Den skulle jag vilja göra om!

FOTNOT: Morten Postrup är tidningsstrateg och har gjort om ett 40-tal tidningar. Han har även skrivit boken Så gör du om din tidning. Morten gör alltid sitt jobb i samarbete med formgivare. Ridsport tillsammans med Per Boström, Råd & Rön tillsammans med Kate, Almegatidningen med Pär Ek, Trä med David Valldeby. 

PÅ ONSDAG: John Bark.

fredag 6 december 2013

Intervju tidningsdesigners: Pelle Andersson

I en intervjuserie ger fem olika designers sina tankegångar kring hur en tidning görs om.
I dag: Pelle Andersson.

"Papperstidningen kommer inte
att anpassas till läsplattans form "

*Vilka är de vanligaste förändringar som görs när en tidning
får nytt stuk?

- Ofta finns det faktiska skäl till en ny form, nämligen att tidningens innehåll och struktur förändras. Då brukar vi stuva om i ordningsföljden för avdelningarna, liksom antal spalter/sidor för varje avdelning. Ibland byts tryckeri, format och papper – mera sällan namn och logotyp. Vi introducerar ofta nya illustratörer och fotografer, som är en avgörande del i visualiseringen av innehållet. Att det blir nya rubrik- och brödtexttypsnitt är vanligt, liksom hur man använder dessa. På A4 lägger vi ner mycket omsorg på att göra produktionsvänliga och typografiskt korrekta mallar. Omslagsmallar för olika bildformat, eller om man saknar bild, är en efterfrågad tjänst. Slutligen så brukar vi även erbjuda ny struktur och form på webben också, som ju bör gå i takt med papperstidningen. Här är mobilwebb ett måste.

*Vad kan en grafisk förändring ge för att hålla läsarna kvar?
- Formförändringar kan aldrig rädda en tidning som läsarna inte uppfattar som relevant.

*Hur kommer papperstidningars layout att anpassas till läsplattor?
- Papperstidningen kommer inte att anpassas till läsplatte-form. Däremot finns det exempel på bra, enkel läsplatteform, exempelvis Cafés plattupplaga.

*Nämn någon tidning som du ser som ett föredöme.
- Svenska Dagbladet före den senaste omgörningen. The Economist därför att de framhärdar i prioritering av
innehållet. Vanity Fair för omsorgen om detaljerna, i såväl text och foto som typografi. Plus en massa magasin om mat, resor och arkitektur – fast de går bort eftersom ämnena är svåra att misslyckas med.

*Om du fick välja - vilken tidning vill du ta tag i?
- En tidning där redaktören förstår att formen inte har några andra uppgifter än att fånga upp läsarna, och sedan få dem att läsa artiklarna till slut. Annars är exempelvis New York Times i behov av en omgörning. Det har den behövs i flera decennier, även om den journalistik som finns kvar numera har svårt att hävda sig mellan alla real estate-annonser.

*Pelle Anderson är grundare av och styrelseordförande för A4, som fyller 25 år nästa år. A4 är mest känt som födelseplatsen för Metro, som Pelle grundade och designade. Under åren har A4 givit en rad kända magasin och nyhetstidningar såväl ny form som bättre innehåll – och i en del fall ny chefredaktör. Just nu jobbar A4 bland annat med branschorganet Allt om tidskrifter, mjölkböndernas tidning Husdjur, Arbetsförmedlingens Platsjournalen, tidningen Äldreomsorg, Grundskoletidningen och magasinet för gymnasielärare, Gy. Dessutom ger A4 ut det alldeles egna kvartalsmagasinet #4, som kommer med ett nytt nummer i dagarna.

PÅ MÅNDAG: Morten Postrup

onsdag 4 december 2013

Intervju tidningsdesigners: Tony Henschel


I en intervjuserie ger fem olika designers sina tankegångar kring hur en tidning görs om.
I dag: Tony Henschel.


"Design på läsplatta gör att
pappret snabbt känns gammalt"

*Vilka är de vanligaste förändringar som görs när en tidning
får nytt stuk?

- Jag tycker det viktigaste att ställa frågan: för vem gör vi tidningen? Varför behöver vi göra om den? En läsarundersökning kan vara en mycket bra utgångspunkt. Viktigt att veta vad man håller på med. Men jag tycker att svenska mediehus har blivit bättre på detta på senare år. Kanske tack vare att de ekonomiska ramarna blivit allt snävare, framför allt för de tryckta medierna. Men generellt förändras det grafiska uttrycket, färger, ordningen i tidningen.

*Vad kan en grafisk förändring ge för att hålla läsarna kvar?
- Behovet att redesigna och göra om papperstidningar har ökat efter webbens och ipadtidningens frammarsch. Det är lätt och snabbt att göra läcker design på internet och läsplatta, vilket gör att papperet snabbare känns gammalt. På 90-talet brukade man göra om tidningar var sjunde år ungefär. Nu är vi nere i vartannat eller var tredje år.

*Hur kommer papperstidningars layout att anpassas till läsplattor?
- Utseendemässigt går mycket igen från papperstidningen, fast anpassat till iPadmediet. Utvecklingen på läsplatta har ju gått rasande snabbt de senaste två åren. Men jag tror ändå att pappret klarar sig längre än vad de flesta förutspår. Doften, känslan av tyngden i ett magasin går helt förlorad på läsplatta. Kalla mig gärna bakåtsträvare, men en stor del av ett magasins personlighet ligger i det faktum att det finns i fysiskt form.

*Nämn någon tidning som du ser som ett föredöme. 
- Jag hade gärna varit med på Svenska Dagbladets
förvandling från ganska trött högerblaska till modern storstadstidning. SvD är ett föredöme för mig och jag är imponerad över hur tidningen vågar gå sin egen väg både vad gäller innehåll och form.

*Om du fick välja - vilken tidning vill du ta tag i?
- Eftersom jag läser bland annat Göteborgs-Posten till frukost har jag såklart mycket synpunkter hur den tidningen ser ut. Jag har några idéer på vad man skulle kunna göra för att behålla de allt färre pappersläsarna. Så om de hör av sig så ställer jag upp!
FOTNOT: Tony Henschel bor i Göteborg och har gjort omgörningar och nya tidningar i dagspressen i ett urval åt Borås Tidning, Skånska Dagbladet, Västerbottens-Kuriren, Resumé, Kommunalarbetaren, Klick.
Bland kund- och personaltidningar för SSAB, Posten, TV4, LKAB, SAAB, KI med mera.

PÅ FREDAG: Pelle Andersson, A4

måndag 2 december 2013

Intervju tidningsdesigners: Ole Munk

I en intervjuserie ger fem olika designers sina tankegångar kring hur en tidning görs om.
Först ut är Ole Munk
                                              *
 "En förändring som uppskattas utanför
fasta läsare kan ge hopp för tidningen"

*Vilka är de vanligaste förändringar som görs när en tidning får nytt stuk?
- Nya typsnitt, ny layoutprincip, ny färgpolicy, ny logotyp.
I nuläget även ofta rationaliseringar: Fasta sidmallar, artikeltyper, gemensamma sidstommar för fler tidningar inom samma koncern. Ett exempel är vårt aktuella arbete med MittMedia (bild nedan). 


*Vad kan en grafisk förändring ge för att hålla läsarna kvar?
- En grafisk förändring kan inte hålla läsarna kvar. Däremot kan en grafisk förändring användas för att signalera om det håller på hända nånting med innehållet och med journalistiken, och om det som sker är någonting som läsarna uppskattar - kanske t o m någonting som kommer att uppskattas utanför skaran av fasta läsare - då kan det finnas hopp om en framtid för tidningen. 


*Hur kommer papperstidningars layout att anpassas till läsplattor?
- Jag tror knappast att papperstidningens layout kommer att anpassas till läsplattor. Är tveksam till native apps som en framåt-
riktad lösning för nyhets-medier, snarare tror jag på en webblösning med responsivt design där tabletutgåvans layout kommer att bygga på mobilversionen. Den typiska papperstidningen kommer förmodligen att få mer magasinkaraktär. 

*Nämn någon tidning som du ser som ett föredöme.
- Jag är en stor fan av DN:s form. 

*Om du fick välja - vilken tidning vill du ta tag i?
- Vilken tidning som jag gärna skulle vilja göra om? Det känns på mig som att många tidningar - både i och utanför Danmark - har en form som inte riktigt motsvarar innehållet.
Helsingborgs Dagblad är ett exempel.


FOTNOT: Ole Munk är design- och kommunikationskonsult och grafisk formgivare som gjort om ett flertal tidningar i Sverige och Danmark. Bland annat de första tabloidprojekteten Smålandsposten och Baromotern 2001. 
Metro (international redisign som inleddes i New York) 2004.
Diena (största morgontidning i Lettland) 2007.
Kristeligt Dagblad i Köpenhamn, första omgörningen 2004, sedan löpande utvecklingsarbete omfattande större och mindre redesign, senast i 2012.
Samtliga betaltidningar inom Hallpressen (2010.12) och MittMedia.(2013), senast Gefle Dagblad och Arbetarbladet.

PÅ ONSDAG: Tony Henschel

torsdag 28 november 2013

Designers ger sin syn på omgörningar

När en tidning behöver få nytt stuk brukar designers kallas in.
Många landsortstidningar har i grunden fått samma form.
Skillnaden på förstasidorna brukar vara var de små notisblocken placeras. Rubrikstilen ger en viss profil. Insidorna har ofta samma raka grundform. Mycket är bestämt i fasta block.
Enkelt och lättarbetat för redigerare och lätt för läsare. Men kanske också
en stereotyp form utan någon profil som sticker ut.

En handfull av dem har gjort om flera tidningar, både dagspress och magasin.


I en intervjuserie som startar på måndag fem olika designers om sina tankegångar när en tidning görs om.

måndag 25 november 2013

Hej vad lätt att läsa tidningar i paddan

Klick, klick, klick, ett drag med fingret och en ny sida bläddras fram, nya drag med fingrarna och texten förstoras, nytt drag och sidan rullas uppåt, neråt eller åt sidorna…

En pappersläsare upptäcker hur det är att läsa tidningen på iPad.
Det känns direkt som helt suveränt!
Bekvämt för läsaren, men farligt för tidningen som fort kan tappa pappersläsare.


Dra med fingret och bläddra framåt.
Det är genom Readly jag börjat läsa tidningar i paddan. Just nu finns 122 olika att läsa för 99 kr månaden. Fler tidningar tillkommer.
Det är härligt att ha 122 tidningar för ögonen, på måfå klicka på en som ser intressant ut, snabbt bläddra och kolla lite ytligt.
Som när man står framför en välfylld tidningshylla i affären och det kittlar i fingrarna att börja bläddra i några. Det som är så pinsamt förbjudet och som affärsägarna ogillar.
På skärmen behöver jag inte ha det minsta av den känslan.

Äldre nummer finns sparade.
Alla tidningar finns sparade, lätt att gå tillbaka och kolla något gammal nummer. Tidningskiosken är alltid välfylld. Jag behöver inte spara en massa i buntar hemma eller släpa iväg till pappersåtervinningen.
Tidningarna behöver inte tappa annonser på läsning i skärmen. Alla sidor kommer fram och annonserna når läsaren lika bra som på pappret.


Jag behöver inte heller reta mig på att något är svårläst. Min käpphäst, det svaga typsnittet seriffer, brukar ofta vara svårt på papper - eller i alla fall ”tråkigt” för ögonen.
I paddan har jag inte det bekymret. Bara genom att dra me
d fingrarna på skärmen förstoras texten upp i lämplig storlek.
Hela uppslag visas bara i små miniatyrer i botten.
Visst ser jag nackdelar:
Jag kan bara se enkelsidor, inte två hela uppslag. Vrider jag skärmen syns bara en halv enkelsida. Klickar jag längst ner på skärmen dyker det upp miniatyrer av hela uppslagen. Här har jag en hel översikt, men mycket smått.
Det kan kännas som en nackdel för redigerare. Alla älskar uppslag, att få briljera med att dra upp en hel bild på uppslaget, lägga in en rubrik och kanske lite text och få ett kraftfullt uppslag som fångar läsarens ögon.
På skärmen kommer den effekten inte fram alls.
Det här kanske kan leda till att tidningarna anpassar layouten mera till att bra vara enkelsidor.
 

Jag kan också sakna känslan av att hålla i tidningen. Pappret i fingrarna, hur bilder och tryck går fram, hur texterna fångar ögat.
Allt detta försvinner på skärmen. Här blir alla tidningar likadana och opersonliga.


När sista sidan var framme stod jag första gången frågande: vad gör jag nu? Hur kommer jag tillbaka? Lite sökande och med ett klick längst upp till vänster i skärmen så dyker ”tillbaka” upp och efter några klick är jag tillbaka vid starten.

Hej paddan - det här kommer att bli bra.!
Men för den här bloggen måste jag ändå köpa tidningar som ska bedömas. Här måste känslan infinna sig med pappret i fingrarna och vad ögonen fångar.

söndag 17 november 2013

Bandyn laddar med en annorlunda portfölj

Bandysäsongen är i gång och lagom till dess har bandyn fått en egen tidning:
Bandy

portföljen

Namnet är träffande.
Portföljen hör till bandy. Vad portföljen kan innehålla är olika, men det behövs vid kyliga matcher.
Nu har många lag flyttat inomhus och portföljen är kanske inte längre ett viktigt inslag.
Portföljen som bandyns första tidning kan bli en fortsättning.


Tjockt papper, mycket text, väldigt lättläst med sitt kraftiga
Premiärer borde fått större utrymme
typsnitt. Mycket vitt gör tidningen luftig. Layouten är stram och ger också en egen profil. Öppningsuppslagen har kraft, men flera andra sidor kunde varit lite mera flyhänt utgjort.
Bilderna visar mest spelare i utrustning. Ofta glöms bildtexter bort.
Ett bra bildjobb kommer på slutet - jag hade gärna gett det större utrymme. Samma om fyra minnesvärda premiärer.


Jag reagerar lite direkt i starten. Första reportaget handlar om Otterbäcken, en liten ort vid Vänern som har ett bra bandylag.
Mycket text som förklarar framgången - men en total miss i bilderna! På en sida har de klämt ihop sex små frimärken som inte visar mycket. Orten och bandybanan borde kommit fram mera i bilder.


Ett stort bildjobb handlar om tillverkning av bandyklubbor (bild ovan). Jag fick länge titta på öppningsuppslaget innan jag fick något grepp om vad den oskarpa bilden visade. Efter en stund kommer det fram att det kan vara en liggande klubba under tillverkning.
På åtta bilder visas tillverkningen med förklaringar. Ibland blev texten i bilderna svårläst.
På sista uppslaget kommer en annons för företaget som tillverkar klubban!
Var det ett reportage eller reklam?

Så här svårläst får det inte vara.
Två uppslag direkt efter varandra är också mindre bra.
95-krönikören kunde nog utgått. Texten var inte direkt vass.
Uppslaget om hur bandyälskaren med sin portfölj överlever sommaren, blev en riktig miss. Tunn vit text i versaler, tätt ihop och infällt i den svarta bilden gick helt enkelt inte att läsa.

Bra bilder kunde fått större utrymme.
Första numret brukar ha sina missar och det hade Bandyportföljen. Redaktionen erkänner det själv.
I nummer två är en del fixat, men inte allt. Till tredje numret har de lite mera att ta tag i.
Bandyn har sin charm och även om en röd boll är svårt att upptäcka på planen, så ska Bandyportföljen inte vara svår att upptäcka i tidningshyllorna.

måndag 11 november 2013

Inget lågpris i läsningen hos Norweigian

Flygbolaget Norwegian är i blåsväder. Låga löner och hårda villkor för kabinpersonalen. Men allt är inte risigt ombord.
Passagerar-

tidningen är riktigt pigg.
n heter den, kort och gott.

Redan i handen känns den spännande med sitt lite halvmatta papper. Spänningen håller i sig genom alla 132 sidorna.
Norwegian är lågprisflyg och lockar unga som inte har så stor reskassa.
Tonen i form och innehåll är också ung. Lekfull layout, streckade, prickade och hela linjer, kortare texten med luft mellan blocken.
Inte ens min käpphäst, typsnittet seriffer, är svårläst här. Bra luft mellan raderna gör att texten fångar ögonen.

Reportagen fångar förstås platser dit Norwegian flyger.
En lättsam guide över Los Angeles får största utrymmet (bild ovan). Det gamla hippedistriktet Haight i San Francisco upplever en ny tid (bild t h).


Stavanger är en stad med djärv graffiti på väggarna (bild) och i Dubai guidar de till annorlunda upplevelser.

En intressant resa görs med förre jugoslaviske diktatorn Titos blå tåg, världens lyxigaste när det kom 1959 (bild). Det har stått avställt sedan Titos sista färd i kistan 1980.
Nu rullar det igen på 12-timmarsturer mellan Belgrad och Adriatiska havet. En spektakulär resa genom ett vackert landskap över 435 broar, men också en inblick i den överdådiga prakt Tito unnade sig ombord.

Djärv graffiti i Stavanger.
Stora bilder över ett uppslag finns bara på tre ställen.
Men det blir inte plottrigt, utan fartfyllt - och ungt.
Länge tycker jag mig känna igen layoutstilen, men kan inte riktigt placera in den. Sen klarnar det. Ett österrikiskt magasin med inriktning på frisksport, som jag såg för drygt 15 år sen, har samma stil.
Den stilen går hem lika bra i n i dag.
Fotnot: n är engelskspråkig.

KOMMANDE: Bandytidning

torsdag 7 november 2013

Maten innan den blir läcker på tallriken

Ännu en tidning om mat.
ÄKTA MAT.
För de som ”älskar mat från grunden på lokala råvaror”.
Fraserna känns igen.
Alla krögare som varit med i någon mattidning har sagt att de väljer närproducerat och säsongens primörer…


Hur mycket mat orkar vi med - i tv och tidningar?
Redaktörer och producenter verkar inte tro att läsare och tittare blir mätta.

Äkta mat vill lyfta fram maten i leden före färdiglagad.
Lamm, gås, ägg, kålrabbi, hummer…
Från gårdar, odlare, hav och hönserier.
Lamm och gäss vandrar på fälten, hummern glänser röd, ägg lyser vita och fina.
Råvaror innan de hamnar på tallriken.


Med lamm, gås och kålrabbi tajmar Äkta mat helt rätt i årstiden.
Lamm blir mums som höstens godaste kött i en mustig  värmande gryta. Tretton sidor som kanske knäcker motsträviga som säger att lamm smakar kofta. De detaljerade bilderna av styckningsdetaljer skrämmer inte mera här än i affärens köttdisk.
Gåsafesterna kommer nu tätt i Skåne. Här syns fortfarande de vita gässen på fälten, men de blir färre varje år. Bara 20 000 föds upp varje år - 1990 var det 100 000.


Kålrabbi då - vad har det med årstiden att göra?
Ja, Idol och Talang i tv. Tidningen jämför kålrabbi med en ny stjärna som kläcks och slår jury och publik med häpnad. Kanske som den lilla holländska 9-åringen Amira
Släpp fram kålrabbi i en audition, men ge den ett klatschigare artistnamn, tycker tidningen.

Lite lättsam tolkning för att råvarorna ska bli aptitliga.

Äkta mat vill inte bara ses som präktig och komma med pekpinnar. Chefredaktören vill att det ska vara lite lekfullt när man samlas och smågnabbas lite om tillagning och smaker.
Ett större reportage från ett hönseri - vi äter 66 miljoner ägg om året - lättas upp med en liten notis om att tuppen egentligen bara behövs för att skapa harmoni bland hönorna.
En del läckra bilder på färdiglagat lättar också upp, men recepten är bara tio.

Allt är snyggt förpackat, men mina ögon slås direkt av en kontrast: färgstarka bilder och blek text.
Texten borde haft en större grad för att nå fram bättre.
Äkta mat ger sig in i en tuff konkurrens. En utmanare kommer samtidigt i magasinet Hunger (se förra inlägget). Samma inriktning och målgrupp av läsare - men Hunger har text och typsnitt som mättar ögonen mera, om jag säger så.
Mina ögon noterar också av det verkar behövas vin till all äkta mat. Stora flaskor lyser i annonser på nio sidor.

måndag 4 november 2013

Hunger - om maten bakom glättiga bilder

Mat överallt - i tv och tidningar.
Mättad marknad - eller mera hunger?
Verkar som det sista.
Hunger - för den goda maten - heter en ny tidning.


Omslaget får mig att reagera lite.
Ett skjutet vildsvin ligger på marken och rubriken är:
Ät upp mig.
Läslockade eller provocerande i tidningshyllan?
Vildsvin får det kanske inte att vattnas i munnen på alla.



Vildsvin bökar upp trädgårdar, orsakar olyckor, skrämmer och kommer allt närmare folk.
På första reportageuppslaget kommer bestarna mot fotografen och rubriken: Välkomna till tallriken.
Hungers lösning på vildsvinsproblemet är enkelt: Ät upp dem.


En grym start på ett nytt magasin.
På de 20 sidor som följer får läsarna lära mera om vildsvin, bakgrunden, jakten och utbildning, slakt och beredning.
Men inga blodiga bilder och inte heller läckra färdiglagade rätter mer än en tallrik kotletter.
Läsaren ska få en bild som kan ta bort lite fördomar och rädsla för vildsvin.


Efter vildsvinen ges en inblick från ett fruktföretag i Holland om hur glansiga äpplen når oss (bild ovan), om Greta Huuva som vill lära ut om den samiska maten och en stor guide och genomgång av alla ölbryggerier i Sverige (bild nedan).
Fyra tunga reportage på 124 sidor, men ändå i lättsmält form.


Flera korta artiklar och notiser fyller på. En krönikör kommer fram till att av priset på det populäraste bag in boxvinet för 159 kronor får odlaren bara tre-fyra kronor.

Sist av allt kommer recepten. I fyra smala spalter per sida och med ett fåtal små bilder på lagade rätter (bild nedan).
Hunger vill gå bakom tv-kockar och glassiga matmagasin. Ge lite kunskap om matkultur och inspirera läsarna att bli lite påhittigare hemmakockar.
Mats-Eric Nilsson är chefredaktör. Han skrev storsäljande boken Den hemlige kocken och kommer i höst med Saltad nota där en granskning sker av restaurangbranschen.

Grafiskt är Hunger snygg med sitt matta papper. Formatet är lite mindre än A4.
Smidigt förpackat med bara två textspalter på ena sidan och bilder eller annons på den andra sidan. Texterna är lite längre men allt smälter bra. Mycket vitt gör uppslagen luftiga.
Flera av annonserna är snygga (bild ovan), lätt förvillande att tro de tillhör det redaktionella. Här slår det lite ovanligt mot ögonen. Kanske är de skapade av redaktionen.
Bakom Hunger ligger gruppen som även ger ut reportagemagasinet Filter och Offside, som handlar om fotboll.
Tredje gången gillt med ett kvalificerat magasin?

PÅ TORSDAG: Äkta mat

tisdag 29 oktober 2013

Ingen vann - kvällstidningar lika som bär


Storm, MFF, guld - Aftonbladet och Expressen.
Fem saker som dominerade tisdagen.
De båda kvällstidningarna kämpade om att vara bäst med de två säljarna.
Ingen vann. Oavgjort, tycker jag. Mycket lika som bär.



Nu tittar jag bara på fotbollen. Mycket storm där också.
Expressen sydsvenska edition heter Kvällsposten. Där satsade de lite mera än i riksupplagan.
Skillnaden markeras redan på förstasidorna.
Aftonbladet har stormen. Kvällsposten fotbollen. I riksupplagan hade Expressen stormen - med samma rubrikord som Aftonbladet!

Kvällsposten - bild utan rubrik, men pokal infälld.
Vad jag reagerar på är att de bygger upp allt likadant: bilder, rubriker, layout. Kan det bero på att ingen vågar sticka ut och vara annorlunda - eller den provocerande tanken: att ingen kan…När det gäller bilder är mycket låst. Fotograferna fångar samma situationer. På redaktionerna väljes de förväntade bilderna - kanske för att de passar till de redan skrivna rubrikerna och den valda layouten…
Aftonbladet


*Bilderna:
Aftonbladet hade på omslag och första insidorna en spelare sprayad i guldfärg, cigarr i munnen och sprutande 
champagne. Vi har sett det ”hundra gånger förr”. Ett medvetet valt tema. I småbilder visade de att de kört samma tänk i sju år! Dags för något nytt åttonde året.
På övriga sidor hade AB inte någon riktigt bra dragarbild. Text och många småbilder plottrade sönder sidorna. Ingen riktigt rak layout.


Kvällsposten
Kvällsposten öppnade hårt: Uppvikt fram- och baksida med en dragarbild när publiken stormade
Kvp: Ingen festglädje
planen. Tre mindre bilder visade förloppet vid inrusningen. Ingen rubrik förstörde bilderna. Kraftfullt.

På insidorna valde de att på två uppslag dra stort på en bild. Det förväntade: jubel och champagne. Uppslaget med festbilderna plottrades bort - och på dragarbilden såg ingen glad ut. Närmast begravningskaffe...
Aftonbladet
*Rubrikerna:
Hallå: måste de göra det likadant? Stora versaler, ofta samma ord, guldfärgat.
Varför byter ingen rubrikstil, tar bort guldfärg, söker nya ord? De vet ju i förväg hur konkurrenten tänker.
Ingen rubrik var bra - om någon kan kallas rubrik.
Aftonbladet
Krigsorden som används är mera vinjettord. De små underrubrikerna är pratiga utan kraft. Läser ingen längre texterna, tittar på bilderna, tänker kreativt?
Jag kan ge AB plus för rubriken ”Vinnare i HIMMELSBLÅST”. En ordlek utan att de markerade ”himmelsblå”.
Kvällsposten
*Guld:Kvällsposten har GULD i rubrik och vinjetter 19 gånger. Ordet har tjatats sedan i januari varje gång MFF spelat. Sen höststarten har det körts vid varje match, ofta 3-5 gånger på varje uppslag.
Aftonbladet hade GULD 14 antal gånger. Det vinner de på - ju färre desto bättre. Varenda läsare vet ju vad det gäller.
Kvällsposten: Norling kvar
*Vinklingarna:
Aftonbladet: Norling kvar
Alla hade samma. Guld, champagne, fest, jubel, Norling, vägen till målet, truppen, nyförvärven.
Kvällsposten avsatte Norling redan i somras - nu vänder de det till att han ska vara kvar.

Aftonbladet har en forward som tänkt nyförvärv, Kvällsposten en vänsterback.

Kvällsposten

Alltför kritisk syn? Som att jämföra Ica med Coop och se att de har samma varor? Läsare köper kanske inte båda kvällstidningarna och jämför inte på samma sätt.
Eller är det ett pålitligt koncept som säljer? 
Jag efterlyser dock en tidning som sticker ut, vågar vara annorlunda - och att det säljer bättre.