måndag 25 september 2017

En lantman klär sig i finkostymen

Mulligt, maffigt, manligt.
Lantbruk – det är maskiner det. Stora, starka. Röda och gröna.
Lantmannen är ett magasin som skildrar den världen.
Lantmannen själv sköter maskinen. I bild syns han vanligast på en liten porträttbild.

Lantmannen har nyligen fått ny form. Ett elegant magasin, fint papper med lite sträv yta, snygg layout, fina bilder, lättfångade texter – och inte bara för lantbrukare.
Det här är inget ”gödselblad”, om jag kan säga så.
Flera artiklar bör vara allmänt intressanta för konsumenter. Rubrikerna är ofta riktade så och presentationen kan suga in läsare.

Ibland framstår lantbruket som riktigt romantiskt. Som när Peter Bertilsson på skånska Annedals gård, sätter sig i hytten och kör ut för att tröska raps en mörk augustikväll (ovan). Himlen är mest klarblå, den nedgående solen ger ett svagt rött sken i bakgrunden, svag belysning skymtar från hus i skogsbryn. Tröskan är i bilden centrum i en stark belysning. En suggestiv bild.

En annan personartikel har fått en kvick ordlek i rubriken: I Franckrike… Handlar om en fransman bosatt 15 mil från Paris, som heter Franck och odlar olika grödor för att sprida riskerna. En gröda är elefantgräs som skördas i mars. För de långa stängerna får han 60 euro per ton som sedan mals ner till ströfoder.
Kanske ett tips för mig? Mina tre stora plantor elefantgräs ger mycket jobb när jag ska kapa dem, dela i bitar och köra till återvinningen.
 
Öl gillar grabbar och två bröder fick idén att skaffa några humleplantor för att börja brygga. Efter två år har de 1 500 plantor och den största kommersiella odlingen i Sverige. Ett eget bryggt lättöl kunde de också servera besökare vid ett engagemang (ovan).
Havre finns i mer än gröt och i fram-
tiden kan det bli en lönsam nisch-
gröda till produkter som ”människor ska kunna äta, bli friska av och smörja in sig i”.
Regn har vi haft mycket i sommar och rapporter om översvämningar har kommit från övriga världen. Ett reportage sitter därför rätt om vad det betyder för skörden i olika länder. I Kanada och Frankrike är det bekymmer, men Sydafrika har haft den högsta majsskörden på 36 år och en lantbrukare i Ryssland har på 10 år fått den bästa skörden av höstvete och korn.
 
Visst lyfts människor fram också. Profilen är ett inslag i varje nummer. Dock sällan jordbrukaren med lite skit under naglarna. Ofta är det en VD i ett företag eller organisation. I nummer 9 är det Magnus Oscarsson i Östergötland, som är deltidsbonde men mest är riksdagsledamot och siktar på att bli landsbygdsminister. På bilden visar han också fingrarna med väl manikyrerade naglar (ovan).
Fördelningen bland profilerna är jämn med män och kvinnor. I ett annat nummer lyfts en kvinna fram som ”högklackat men med fötterna i myllan”.


Maskinerna ger det starkaste intrycket. En traktor som är snålare, stabilare och maxat bekväm. Tunga vältar, harvare med knorrpinne, balvagn med hydrauliskt reglerade sidogrindar. En Crosscutter Disc med kraftigt veckade tallrikar som bekämpar ogräs och stubb. En grym såbäddsharv från Danmark som är effektiv och intensiv, en traktor som ger 188 hästkrafter på hjulen. En tillverkare kommer med nya tröskor med massor av finesser i hytten: två kameror håller koll, sensorer mäter vikter och data bearbetas, en nyutvecklad körspak har 24 funktioner...

En tidskrift för professionella lantbrukare sedan 1890”, är nu också uppdaterad med inspiration från den fina magasin-
världen.
Texterna är inte så långa och har godkänd läsbarhet, men jag hade gärna sett en liten höjning av graden. Det hade passat bra till den övriga kraftfulla layouten.
Har läsaren riktigt ont om tid så finns i början en snabb översikt av det bästa som ska kunna läsas på två minuter (ovan).
 
Gamla Lantmannen hade i innehållet samma stuk med en rak, men inte lika fin layout. (Omslag ovan)
Med den nya formen kom allt fram ännu bättre i mixen och för-
pack-
ningen.
Om också läsaren tycker det vill gärna chefredaktören Anna Nilsson veta när hon bjuder in till en läsarpanel (ovan).
Uppslag i tidningen innan omgörning.

måndag 18 september 2017

Kur för hälsotidning utan att den var dålig

En tidning kan, precis som människor, ibland behöva någon kur för att komma i form.
I Södermanland har befolkningen fått Min hälsa från Landstinget. Nytt format och annan layout.
Är den då ”friskare” än föregångaren? Nja, nu tycker jag inte den förra vara så ”sjuk”.
Ordleken kan vara billig, men lite ligger i liknelsen.

När nya redaktören Johanna Haugness började för snart ett år sedan ville hon direkt ta tag i tidningen.
- Jag ville bidra till en lättläst tidning som kändes hälsosam och inspirerande, säger Johanna.
- Den skulle också erbjuda något för de flesta, oavsett om man läser hemma i lugn och ro eller 5 minuter i ett väntrum.
Johanna tyckte texterna var för svåra, bilderna för mörka och tunga och tempot i tidningen inte tillräckligt bra för att nå vår breda läsargrupp.
 
- Sörmlänningarnas läsvanor och förkunskaper om vård och hälsa varierar väldigt mycket. Våra läsare har heller inte bett om att få tidningen, den är gratis och skickas hem till alla sörmländska hushåll.
Ytligt ger Min hälsa direkt tre signaler: nytt format - A4 är klippt lite på höjden - nytt papper och ny logo.
En leende familj möter läsaren på omslaget. Ett av barnen har matallergi och familjen fick lägga om kosten. Artikeln fick ett uppslag (ovan).
Andra stora reportaget handlar om hotellchefen Sarah Böhlmark (ovan t h) som tidigt upptäckte att hon led av pollenallergi. Med åren lärde hon sig hantera problemen och är nu alltid förberedd när våren och sommaren kommer.

Artiklarna ingår i temat allergi. (Detta är första numret från försommaren i den nya formen.)
Båda reportagen lyfter fram människor i vardagen. Lättsamt skrivet, kortare texter och positiv ton. Läsarna kan känna igen sig och få ny kraft kring sin egen hälsa.
Var femte sörm-
länning anses ha besvär med aller-
gier. En över-
läkare intervjuas om olika läkemedel som finns.
En lista finns med svar på de vanligaste frågorna, rakt och lättfångat. En kort text ger info om var allergivården finns att få. Korta faktarutor hör till alla artiklar.
Mixen med människor och fakta balanserar bra. Två andra längre artiklar handlar dels om vanliga sommarolyckor, som avklippta tår av gräsklipparen eller brännskador vid grillen (ovan) och om äldre personers matlust.
 
Layouten har gjorts av byrån A4. En del av deras signaler känns igen: gula runda plattor och gula överstrykningar av något som ska framhävas. Likaså en tunn dragen linje för hand med pil.
Ljust och lätt på 24 sidor i behändigt format. En miss kan vara att texten till faktanotiser är lagd på en grå bakgrund. Det kan bli svårläst i vissa ljusförhållanden.
Min hälsa har kommit ut i nära tio år. Design och omfång har varit samma genom åren, men formatet har varierat.

Hur var då den gamla varianten (ovan)? Jag håller inte riktigt med Johanna Haugness om att texterna var tunga, bilderna mörka och tempot för lågt.
Formatet var knappt en centimeter kortare och nära två centimeter bredare än A4 med vitt, blekt matt papper lite tjockare papper.
När den här typen av format dök upp hos olika tidningar tyckte jag att det var en spännande och annorlunda variant. Men det är förstås en del år sen.
Visst kan bilderna vara lite mörka i bakgrunden, men då är det fotografen som valt det. Människor i bilderna kom fram tydligt.

Temat var smärta och huvudpersonen en tjej som spelat fotboll, men drabbats av ett trasigt korsband. Efter 10 månaders vila gjorde hon comeback, men det kändes inte bra. Det blev bara den matchen, sen vila resten av höst och vinter.
Något för Zlatan att tänka på när han närmar sig comeback.
En större artikel handlade om en man som drabbats av cancer. Senare fick bältros vilket gav en enorm smärta i ena armen. Nu kämpar och tänker han och frun i en positiv anda för att stå ut med allt.
En överläkare intervjuas om endometrios, kraftiga menssmärtor som många kvinnor drabbas av (ovan t h). Ingen träder dock fram och berättar om det.

Övrigt innehåll kan ses som info från Landstinget: att känna igen kroppens varningssignaler (nedan), hitta rätt i djungeln av smärtstillande medel och var hjälp finns att få. Snyggt presenterat i små block med olika illustrationer.
Två sidor är temat Aktuellt - korta notiser om nyheter med små bilder och teckningar till.
sista uppslaget kommer sidan Lättläst – sammanfattningar av de tre större reportagen i kort text med större stil.

Nu tycker jag att hela tidningen i den gamla formen var lättläst och layouten uttrycksfull. Typsnittet i rubriker och texter var lite annorlunda, men inte svårt på något sätt.
Med den nya och lite mindre Min hälsa ser kanske sörmlänningarna det mål Johanna Haugness vill nå:
”En informativ och folklig tidning med enklare texter utan att innehållet känns mindre seriöst”.

FOTNOT: Största förändringen ligger mot äldre nummer. Även i nr 1 gjorde Haugness och A4  förändringar. De äldre var mera sjukhusmässiga och landstingsinformation. I förnyelsen blev det mera journalistiskt och människor lyftes fram.

måndag 11 september 2017

Lätt och fräscht - men var är det lokala?


”Nya” metro är här.
Lite skarpare färger på omslaget, annars är mycket sig likt.
Frågan är om läsarna ser så stor skillnad.
Lättläst och snabb har Metro alltid varit. Den nya formen följer stilen.
Varje dag får sitt tema med tydlig vinjett: Karriär, Familj, Mode, Tech och Helg. Det syns även på första sidan.
Sidor finns också om Resor, Sex&Samliv, Mat och Hälsa. Längst bak kommer Debatt och Insändare.
Allt är rakt och lättillgängligt som en tidning i flykten ska vara. Korta artiklar med bara en bild till. Mode fick dock flera. Typsnitt i texterna är alltid känsligt. Metro har behållit den gamla, men lite tydligare, bättre än många andra. Även seriffer, som jag alltid klagar på, känns helt ok här.

Nyheter är svagt i Metro, även om de själva säger att de gjort ett tydligt nyhetsblock på 3-4 sidor i början. Främst saknas det lokala, och i det här fallet menar jag då Malmö/Skåne. Alla som uttalar sig om pappersmediers framtid säger att lokalt material är räddningsplankan.

Nyheterna är korta och raka från in- och utland för den som vill ha lite snabb och allmän info och som inte har någon annan dagstidning eller följer med på nätet. Men sidorna känns lite tunna.
Toppnyheten premiärdagen handlade om sexbrotten – med nya siffror - under festivalsommaren. På tisdagen följdes det upp med polisens synpunkter. Samma ämne avhandlades i riks- och Malmötidningar redan för två veckor sen.

Sporten kan man undra vem den riktar sig till. En lokal artikel från Malmö fanns med på måndagen – om e-sport och finalen i Dreamhack masters . Ett skjutspel på bildskärmar som spelades inför fullsatt Malmö arena och som miljoner följer på datorn. Men på sportsidorna..? Kanske bättre på sidor om nöjen eller livsstil. Jag är säker att de vanliga läsarna inte har en susning om counter strike, Ninjas in Pyjamas, G2, Na´Vi och Cache (t h).
På torsdagen fanns ett helt uppslag med den Ultimata guiden till NFL-säsongen (ovan). Vilken publik i Sverige bryr sig så mycket?
Läsarna är kanske yngre och intresserade av annat än det vanliga om fotboll och ishockey.


Fredagens tidningar är matigare, 28 sidor med temat Helg. Nöjen med film, teater och mingel. Mat med helgmeny och drycker. Korsord och Melodikryss.
Alla tema-
sidorna i veckans dagar, är pigga med en lättsam layout och ger säkert en hel del tips precis som om de också bara kan vara för kort tittnöje.
Sidor och uppslag för spel med casino och lotto, är märkta med annons (t h), men kan i sin form lätt ge intryck att vara redaktionella.

Profillös och opersonlig, skulle jag vilja säga om Metro. Men den grafiska formen är rak och lätt att ta till sig.
Ofta känns tidningen lite för lätt i handen, tunn och sladdrig. Särskilt dagar då det bara är 16 sidor.
I många ställ ligger också största bunten av tidningar kvar. Ingen bra signal.
Debatt och insändare
Formen har vässats internt under ledning av rutinerade John Bark (t h), som också anser han har en del i idé när tidningen skapades.
- Jag hävdar att jag var delaktig i tillblivelsen av Metro. Jag påstår att den rådande historieskrivning inte stämmer. Så det finns lite humor i att jag nu gör om Metro.
- Jag hade idén om en gratistidning bestående av korta nyheter som skulle distribueras i tunnelbanenätet. Delvis kom idén från en gratisblaska i NY som hette P. Jag delade byrå med Pelle Anderson på den här tiden. Jag drog idén på ett möte med gänget som mindre än ett år senare startade Metro. Om de gått och burit på en liknande idé vet jag inte. Men en sak vet jag, idén var inte Pelles. Det här skrev jag om i min bok "Från ett tidningshuvud" från 2007.


*Vad såg och tänkte du nu när du tog hand om Metro?
- Jag tänkte att det var dags för förändring. Metros form hade förfallit ganska ordentligt. Som det blir när tiden går och man tappar kontakten med de formregler man tidigare hade. Däremot hade fredag/helg-tidningen relativt nyligen fått en uppfräschning vilket hade uppskattas av läsare och annonsörer. Dessutom gjorde vi om Metro.se för ett antal månader sedan och bytte bland annat profilfärg där.
John Bark tror ändå på gratistidningar.
- Tryckt media och gratistidningar har en framtid. Det beror helt på vad du laddar produkten med och vad du bygger kring varumärket. Det kan vara digitala medier, socialt, event, e-handel mm. Den tryckta produkten är en god bärare av varumärket. Och fördelen med gratis är att du når ut ordentligt.


måndag 4 september 2017

Vilket lyft för en gråtråkig förbundstidning


Från en tråkig förbundstidning till ett fräscht magasin!
ILCO-magasinet har gjort ett stort lyft i form och presentation.
Med en ny logo, kapning av magasinets storlek med 16 mm på höjden och ett tillägg på 5 mm på bredden gav det ett bättre grepp i handen.
Men största förändringen syns på omslag och insidor. Här är det ljust, luftigt, lättläst och fräscht.

Ilco står för tarm- uro- och stomiförbundet. Ett område med problem som de flesta kanske inte uppfattar som det trevligaste.
Magasinet tar upp allt i en positiv ton. Ämnena är det rent praktiska kring att vara drabbad, men också också med starka familjeangelägenheter.
Omgörningen har gjorts i samarbete med byrån A4. De är kända för att göra fina tidningar och har gett ett stort lyft för flera gamla som kört på trist tomgång.
Visst kan jag känna igen flera grafiska drag från andra tidningar som byrån gjort. Nu gör knappast Ilcos läsare sådana bedömningar.

Om jag tittar i det gamla magasinet (omslaget ovan) så är det som förväntat när ett förbund ger ut något: grått, blekt och trist. Typiskt också gavs det största utrymmet med fyra sidor åt att presentera förbundets nya kansli.
Bara ett ordentligt reportage fanns som handlade om att vara närstående. En artikel skildrade unga ute i skidbacken (ovan t h). Info fanns om tandvårdsbidrag. En redogörelse om Världscancerdagen 2017 med bilder på tre i podiet och grupp lyssnare. En stark berättelse var förstås från en man som berättade om sin cancer. Men det var bara inslängt på två sidor med överskriften Min cancer (ovan t h).
Mycket mer var det inte. På
Länsrapporter i gamla tidningen
slutet kom rapporter från föreningarna landet runt.
Texterna vara i alldeles för liten grad, blekt och svårläst. 
Ledaren, chefredaktörens spalt och en krönika var i för breda spalter.
Rubrikerna var mest i typen överskrifter vad det handlade om och storleken var genomgående liten. Typsnittet i rubrikerna var lite speciell och kunde gett profil om den utnyttjats rätt i olika variationer.

När A4 tog hand om detta hade det mycket att bita i – och de tog i ordentligt. Gjorde om rubb och stubb.
Innehållet gavs struktur och journalistisk spänst. Öppningssidor med kortare notiser. Ett stort temablock mitt i om att vara närstående. Sidorna markerade med en rosa kant i sidan och flera rubriker i rosa ton. Detta med ett tema är något som magasinet ska ha i varje nummer i fortsättningen.

Ledaren och chefredaktörens spalt fick en klar profil, liksom krönikörens sida. En ny avdelning är Fråga experterna. Ett piggt och lättsamt uppslag är för Unga vuxna.
Sist kommer länsföreningarnas rapporter på sidor inramade i blå rand. Varje län under egen färgvinjett, korta texter med rubrik och bild. Ett stort lyft jämfört med det gamla. Förvisso var det mest årsmötesrapporter och personer som poserar i bild, men ändå.
Reportagen fick en journalistisk spänst och rejäla rubriker. Bilderna lyfts fram klart bättre i olika storlekar.
Många nya signaler till ögonen och direkt reagerar jag på typsnittet i texten: ordentlig svärta, större grad, rejäl luftspalt mellan blocken, blankrad inför varje nytt stycke som får ingångsord i fet versal stil. Mycket lättläst.
Om det gamla magasinet jämförs, är det förvånande om läsarna då ens orkade titta på den bleka och lilla stilen.

Grafiskt känner jag igen en hel del ”A4-signaler”: som kalendern i början (ovan), stora anfanger som inleder texter (t h), stor siffra i vissa notiser, spaltlinjer, färglinje för att avgränsa ett separat block. Reportagen har ofta bred luft i kanten och där läggs en faktatext in.
Hela magasinet är ljust, luftigt, färgstarkt och fräscht med en proffsig finish. 
ILCO-magasinet har lite diskret fått tillägget ”Nya”, men det är blygsamt. Det är en STOR förändring som gjorts.
Läsarna har äntligen fått en riktig tidning efter att ha stått ut med något grått, blekt och trist.