måndag 25 juli 2011

Så funkar INTE en tidning!

Sveriges roligaste läsning, säger tidningen.
Sveriges rörigaste läsning säger jag.

Jag har inte sett en tidning som packar in så mycket på sidorna.
På varje uppslag finns omkring 35 olika rubriker, notiser, bilder, grafik.
Det blir över 2500 saker som ögonen ska fånga in om jag ska orka med 115 sidor.
Det kör ihop sig, blir bara för mycket.

Tidningen Världens vetenskap vill med ett tjockt dubbelnummer visa smakprov och locka nya läsare.
Tyvärr får jag säga att de inte lyckas.
Ändå är materialet helt fantastiskt.

Titeln är fel. ”Hur det funkar” låter som något riktat till grundskolebarn.
Och det är långt ifrån vad det är.

Redan i öppningen på sidan 6 kommer en broms med rubriken:

Supertung materia
i LHC-acceleratorn

Experimentet ALICE vid partikelacceleratorn LHC i CERN har skapat materia med högre täthet än en neutronstjärna

Vilken ”vanlig” läsare lockas av den rubriken?
Nu var den ett undantag, men psykologiskt fel att köra i öppningen.
Resten är rakt på vad det handlar om och sedan en lång pratig utläggning i underrubrik. Här kan mycket kortas ner.
Det stör mig också att det finns väldigt många ”så funkar” och ”så fungerar” i rubrikerna.

Det är mycket som inte funkar om det gäller att locka nya läsare.
Grafiken är i flera fall för liten, svårt att ta till sig detaljerna.
Många notiser har pytteliten stil.
Ibland läggs text i färgplattor eller bild.
Båda sakerna gör det extremt svårläst.
Längre texter saknar ingångsord eller mellanrubriker. Ögonen tappar lätt raderna.

Nu har det mesta gjorts av tekniker och akademiker. Tidningsmakarna har tyvärr inte varit inblandade.
Då hade det presenterats annorlunda.
Hälften av materialet hade räckt. Resten hade då lyfts fram på ett attraktivt sätt.
Flera uppslag fungerar bra.
Nya läsare hade fångats in.

Grunden är alldeles lysande:
Korta texter, utmärkt grafik och ett lättsamt sett med att förklara hur saker och ting fungerar i omvärlden och det som vimlar förbi i det dagliga nyhetsflödet.

jag nappar ändå på tidningens erbjudande:
Två nummer för 49 kr och en dvd. Sen retar det finstilta mig: 30 kr tillkommer för porto.
Det borde stått ”allt för 79 kr”. Eller är porto frivilligt tillval?

I ett kommande inlägg ska jag ta en titt i Världens vetenskap och se hur de presenterar sig där.

måndag 18 juli 2011

Cykeltidningen behöver öka tempot

Svenska cykelsommaren och Tour de France sammanfaller nu.
Vad är mer rätt än att då kolla in en tidning om det.
Cykeltidningen Kadens handlar båda sakerna.
Tidningen hette förut bara Kadens. Det kanske mest hopplösa namnet i tidningshyllan. Nu har den förstärkt med Cykeltidningen i kraftfull stil så det framgår vad den handlar om.

Det här är inte för dem som trampar mormorcykel med korg framme eller en barnsadel bak. Här gäller racerbågar, specialskor och matchande designade snygga kläder (bild nedan). Sex sidor visar årets färgstarka cykelkläder.
Tips om träning, teknik, kost, cyklar och prylar, mountainbike.
Vasaloppet på cykel är en av sommarens utmaningar på hjul.
En extrem racercykel testas. Den kostar - håll i er nu! - 75 000 kronor.

Texterna skrivs av kunniga entusiaster. Bitvis blir det mycket text på sidorna (bild nedan).
Layouten är inte direkt flyhänt. Sidorna är uppbyggda på två bredspalter. Rubrikerna är små och ligger i överkant på vänstersidan.
Det gör sidorna stereotypa.
Bilderna kommer inte till sin rätt och många hamnar i en bredspalt.

Här kan det göras roligare. Dra på vissa bilder och ge några öppningsuppslag kraft med en vass rubrik.
Även innehållsförteckningen på två sidor i början var väl tung. Tajta till. Den ska gå in på max ¾-dels sida.

Tour de France är världens bästa turistreklam varje år. Lika lysande som det rafflande cykelloppet. Kameran missar inget av de vackra bitarna av Frankrike: böljande landskap, vattendrag och viadukter, slott och monument, städer och bergsbyar.
Cykeltidningen vill ge den kompletta guiden till Tour de France, men gör det inte lika elegant som tv.

Jag har direkt synpunkter på omslaget. Det är lite fyndigt att göra kartkonturen av Frankrike med en cykelkedja inför Tour de France. Ett helt gult omslag är inte riktigt lyckat. Jag hade hellre sett en snygg och dramatisk bild och cykelkedjan inkopierad på något sätt.

Tidningen inleds med ett block med bilder från touren, kallat Tjuvstart.
Visst är det lättsamt, men bildtexterna är bristfälliga och i några fall saknas de.
Det känns lite som en tjuvstart också, något som borde göras om.
Som tv-tittare får jag lite bakgrund som ökar min kunnighet, mer än att njuta av vackra bilder. Förklaringen till de olika färgerna på tröjorna ges (bild ovan), de största lagen och profilerna presenteras.
Varje dagsetapp presenteras med tv-tider och höjdskillnaderna i banan. Mekanikerns slit lyfts fram.

Inte oväntat kommer härvan kring Lance Armstrong i större reportage.
Rätt tajmat är artikeln om hur Mark Cavendish ska lyftas fram till totalsegern. Han vann också 15:e etappen när det här skrivs.

Cykeltidningen är ensam i sin nisch. Den behöver en starkare layout som lyfter bilderna. Det kan ge ett vassare tempo som i en spurtduell och kanske som en snyggt filmad panorama från Tour de France.

FOTNOT: ”Kadens betecknar en ofta stereotyp ackordföljd som avslutar en fras, ett avsnitt eller ett helt tonalt musikstycke”. (Wikipedia).

måndag 11 juli 2011

Färgstark och djärvt för tidningsnördar

En tidning kan se ut lite hur som helt.
Och komma lite då och då.
Dessutom heta något ovanligt.
Som Maj20Elva.

Tidningen kommer från A4-gruppen, ett redaktions-kollektiv i Stockholm som sysslar med att göra om tidningar och ge dem ett lyft.
Då är det genomarbetat och konsekvent utgjort och ibland lite igenkännande signaler mellan de olika tidningar.
Med Maj20Elva verkar gruppen vilja släppa loss allt.

Färgstarkt med plattor och bakgrunder och en frisk blandning av olika rubrikstilar.
Som ett ungt, lite vilt och nyskapande fanzinemagasin.
Det är nog som sådan den skulle hittat sin målgrupp - om den kommit ut regelbundet.

Nu är det en tidning för att presentera redaktionen, dess medarbetare och en del projekt de genomfört.
Leklusten i tidningen gör det inte alltid så pedagogiskt rakt och lättillgängligt när de vill visa en del av vad de gjort.
Speciellt inte när det är tre ”tunga” titlar: Dagens samhälle, Svensk Farmaci och Reumatikervärlden.

Det är inte alltid helt lätt att se skillnaden mellan före och efter.
För tidningar som funderar på att göra om sig, kan röran vara lite avskräckande.
Nu har dock A4 vunnit flera fina priser för lyckade omgörningar av olika tidningar.

Däremot väljer medarbetarna att lyfta fram sig själva i starka bilder och uppslag.
Matt papper och korta texter ger också profil.
Här gör de det riktigt bra. Men så gillar redaktörer gärna att synas själva.

Maj20Elva är en kul titt och bläddring och kanske lite inspiration för nördar som jobbar med tidningar.

torsdag 7 juli 2011

Lättsam bläddring med nostalgi - men bara en gång

Lill-Babs!
Finns det mer nostalgi än i denna outslitliga dam?
Klart att hon måste vara på förstasidan då.
Precis som hon varit i sex decennier.
Nostalgi är en bilaga från Aftonbladet.

Av 100 sidor snor Lill-Babs åt sig de nio första.
Sen är läsaren i gång.
Hela rapsodin kommer: raggarbilarna, filmstjärnor, tv-programmen, möblerna, kläderna, möbler och prylar.

Jag tycker det blir mycket plottrigt. Ett stort öppningsuppslag om tiden eller ämnet och så några sidor med massor av småbilder.
En rapsodi över en tid där alla hittar sina minnen och historia.
Från 50-talet fram till 80-talet.

Jag bläddrar och ler igenkännande åt bilderna - de som säger allt hur det var.
Texterna är korta sammanställningar med återblickar. Bara intervjun med Lill-Babs och om raggarkulten är en längre genomgång.

Det är kul och blir alltid aktuellt på olika sätt.
Som 60-talet då Siw Malmkvist - av alla! - gjorde en ”troschock” (bilden).
I tisdags dök hon upp i Allsång på Skansen som pigg 75-åring i präktig blommig tantklänning.

Inget är mera 70-tal än Abba - sju sidor - , Stenmark, Borg och jeansen som fick nya trendmärken.
Redaktören för tidningen är född då och plockar fram mycket från sin tid.
Det är gruppen 70-talister som nu fångar in mycket av nostalgivågen - och då inte bara sin egen tid.








Nostalgi
och retro syns i tidningshyllorna.
Historie- och krigstidningar finns det många. Likaså om gamla bilar och traktorer. Möbler och inredning har några.
En del lever bara i några nummer.
Som lättsam bläddertidning fungerar Nostalgi bra en sommardag.
En engångstidning som det dröjer tio år tills den återkommer.

söndag 3 juli 2011

Retro fångar tiden alla minns och ger en bibel för sommarens loppisfynd

Min gamla pinnstol - och bredvid den barndomens kaffekopp.
På första sidan i en ny tidning!
Retro heter tidningen som fångat in trenden med möbler och inredning som inte känns så långt borta.

Nu var det inte exakt min pinnstol eller kaffekopp, men mycket nära.
Nostalgiska känslor dök kring sparade saker.
I Retro doftar det 50-, 60- och 70-tal.
En härlig mix mellan klassiska hem/interiörer och mängder av detaljbilder på prylarna.

Namnet Retro täcker mycket, men bilderna och rubrikorden ger signalerna att det handlar om möbler och design.
Läsekretsen här finns bland 40- och 50-talisternas barn som nu känner igen alla sakerna - och förstås deras föräldrar.
Formen känns lite igen från antikvitetstidningarna som tar upp det lite ”finare” sakerna.
Jag hade svårt att gripas av öppningssidorna som var lite röriga. Nya tidningar kräver lite tillvänjning.
Men när Abba - Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid - dök upp sina hemmiljöer från 70-talet klickade det till.
Sen följer hela nostalgikicken.

Rolig bläddring med igenkännanden.
En samlare visar upp hela sitt hem, en formgivare visar hur hon lyfter fram sina ikoner.
Riktigt charmigt är reportaget om den gamla, men färgstarka husvagnen. Här är det lite av verklighet av Musse Piggs campingsemester i Kalle Ankas jul.

Mycket i tidningen är en guide för att ge kunskaper om prylarna.
För här finns allt som dyker upp i loppisar och fyndmarknader. Saker som inte exponeras rätt och som lätt blandas in bland annat skräp.
Det rätta från den här tiden börjar nu få ett värde i pengar.

Det kan vara mammas och mormors gamla kaffekoppar, främst från Gustavsberg och Rörstrand, Ikeas färgstarka lampor från 70-talet, Lisa Larsons alla keramikfigurer och nio sidor handlar om alla pinnstolar, både original och olika kopior.
Retro kommer här rätt som en guide till sommarens semester och fyndjakt.
Helt riktigt kommer också på slutet en stor guide över 465 ställen i Sverige där man kan göra sina fynd.

Fotnot: Min pinnstol är Eker från Ikea och kaffekopparna Spisa Ribb från Gustavsberg. Original från 50- och 60-tal och dyrgripar.