måndag 18 december 2017

Sex som sticker ut - i form och texter

Trettio år på marknaden och prisbelönad flera gånger.
Belöningar som skulle glädja varenda pappers-
tidning.
Ottar har fått priserna.
Priserna kom för fyra och fem år sen, men redaktionen suger ännu i sig berömmet:
För ett starkt omslag, fräcka bilder och en väl avvägd typografi”.
För en fräck attack, coola lösningar, bra typografi och tempo och en konsekvent design – ett föredöme!”
Visst sticker Ottar ut i sin form. Formatet är lite större än A4, pappret är matt och känns kartongtjockt och layouten är annorlunda med egen profil.
På vissa uppslag bryter Ottar mot en del grundregler, bland annat att rubriker bör finnas i topp på sidor och texter under.
Ottar gör några ställen tvärtom. Rubriker i botten och texten börjar högst upp på sidan (ovan). Men det fungerar i det här magasinet.
Texterna går i reportagen i tre spalter på sidorna och för krönikor i två. Jag hade gärna sett en liten större grad på texterna. Det är ok i dagsljus, men i sämre ljus kan det kännas tungt i ögonen. Det gäller huvudtexterna, men också notiserna som går seriffer.
På några ställen är texten i ljusblå stil och på annan plats i vitt i röd platta. Båda blev onödigt svårlästa.
Detsamma kan sägas om uppslaget som går helt i svart med infälld text i vitt (ovan). Okonventionellt, men bara svårläst.
 
Sex är ett förhållande mellan två människor och få ställer upp på bild och berättar hur de har det.
Bilder på människor i Ottar är därför inte många. Mest är det små porträtt på skribenter och forskare.
Mest är det kvinnor som förekommer, både som skribenter och tecknare och personer som berättar om sig själva.
Men tre stora personartiklar med bilder finns med.

Teckningar dominerar som illustrationer, stora och färgstarka.
Händer och blommor tecknas. Människor i sängen, tantraterapi, och onani för kvinnor är andra förhållanden som illustreras. Det hade varit svårare och djärvare att visa med fotografier.

Ottar har även fått pris för sina ”viktiga och relevanta texter om sexualitet, rättigheter, kropp och politik med syfte att skapa engagemang och diskussion kring sexualpolitiska frågor”.
Starka, engagerade texter. Sexsjuk med tappad eller överdriven lust, tantrateknik, onani, sexhäxa eller olika diagnoser är ämnen. Runda ord förekommer utan omskrivningar.
I det här numret är psykisk ohälsa det stora temat som får 34 sidor av 60.

Två kvinnor, en aktivist och en skådespelare möts och berättar om varför hbtq-personer mår sämre (ovan). Båda har haft svackor, men mår bättre i dag, mycket beroende på att en del tabu kring psykisk ohälsa skringrats och att de vågar prata om ämnet.
En kille från Zimbabwe berättar om modet han hade när han lämnade hemlandet och svårigheterna kring att vara aktivist i hbtq-rörelse.
Nu mötte han nya svårigheter i Sverige där han inte kände så många likasinnade och att de inte heller här lever i ett paradis. Här hamnade han i samma minoritet, kulturkrockar, kyligt väder och en asylprocess. En kamp som ännu pågår och han vet bara var han befinner sig i dag.

En rubrik med ett runt ord lockar eller retar säkert läsare (ovan). Men det krävdes att läsa hela texten innan rubriken fick täckning. Först på sista raden står exakt samma fras som i rubriken.
Det kan ses som ett utmärkt sätt att locka till läsning av hela texten, inte bara skumma igenom för att hitta det som stod i rubriken, men också bara något iögonfallande som sticker ut.
Det var en krönika om hur kvinnan når maximal njutning vid sex.





måndag 11 december 2017

Morfars påhitt piggar upp i julen


 
Julen är här om med dem jultidningar.
Några av dem är slitstarka klassiker och dyker upp varje år.
En som kommer för andra året är Nils Udes julatidning.
En samling tecknade tokigheter och påhitt skapat av Lars Yngve (ovan t h) med hustrun Maria som bollplank och tecknaren Martin Reslow. Allt på genuin skånska i den speciella dialekten från Hagestad i sydöstra delen av landskapet.
 
En hel del har verklig bakgrund, men också mycket skånskt ”hitte på”.
Lars Yngves morfar kom från de sydöstra trakterna och det är vad pågen Lars snappade upp som barn som han nu för vidare.
- Omgivningen och min morfar filtreras genom mig och kommer ut som Nils-Ude. Jag är ju hans språkrör, säger Lars Yngve om sina egna likheter med figuren.
- Bäst tycker jag om avsnittet där morfar får syn på en självscanner och provar den (ovan t h).

Halva julatidningen innehåller tecknade avsnitt om ”livet på lanned och landsbygdsaction i ultrarapid”, som Lars Yngve kallar det.
Prat-
bubb-
lorna är inte helt lätt att tolka för utom-
stående.
Andra halvan av tid-
ningen är dock skriven på svenska.
Grunden här ligger i Lars Yngves nedlagda tidning Nya upplagan. Uppskattade avdelningar som Bedeblaued, Test-Fnisse, Kära Hjärtanes, Insändare finns med.
Även kända namn som Björn Ranelid och Jonas Hallberg skriver.

Nya upplagan fick han ge upp. Allt jobb och ekonomin blev för tungt. Men den lever på nätet med många dagliga besökare, trots att den inte uppdateras.
Men han följer sin närmaste tidning, Ystads Allehanda.
- Jag anser att den är regionens överlägset bästa lokaltidning. 
*Går då julatidningen ihop?
- Går runt gör det väl för de flesta någon gång, se på Donald Trump! Där tycks det går runt dagarna i ända, kanske han dricker Cirkelkaffe?
*Du jobbar som svensklärare i skolan. Hur går det att lära ut både svenska och skånska bland dagens elever?
- Det går alldeles utmärkt att lära ut skånska också. Jag har dagens skånska ord. Eleverna tycker det är kul att lära sig vad orden betyder.
*Hur titulerar du dig själv? Kulturarbetare, redaktör, lärare..?
- Jag tillhör den typen av människor som anser att titlar är fullständigt oväsentliga. Jag bedömer aldrig en människa utifrån titel eller inkomst, jag bedömer den efter dennes agerande och varande. Det borde flera göra anser jag. Vem som helst kan få en titel, eller hur? Vissa dagar är jag medmänniska och vissa dagar är jag motmänniska, allt efter dagsform.

måndag 4 december 2017

Späckat och lättläst om hästar

Tjejer, hästar och ridsport.
Tre saker om kopplas ihop.
Magasinet Ridsport är deras egen tidning.
Snygg, späckad och lättläst.

Direkt när jag tittar i Ridsport känner jag igen flera grafiska signaler:
Gula och röda runda plattor, röda siffror och smårubriker, en luftig spalt mellan textblock där bild och liten rubrik lagts in, en röd pelare med + och -, rosa färgplattor med mindre notiser.
Allt går igenom i hela magasinet. En känd tidningsdesigner har varit med och påverkat formen. Där känner jag igen stilen från andra tidningar.
Detta är likheter som Ridsports läsare inte behöver känna igen. De får en attraktivt förpackad tidning.

Det är Lotta Lundin A4 som med slutfinishen hjälpt Ridsports egna redigerare, Mattias Lundgren och Ulrika Andersson, med den nya designen.
Uppdraget var tydligt: Ordning, balans, struktur och tydliga vinjetter.
Kanske också en kvinnlig ton genom de många rosa färgplattorna.
Jämfört med den gamla formen är det ett stort lyft.
Positiv ton om både hästar och aktiva.

Genomgående är allt presenterat under vinjetter i topp på sidorna: Stalltips är största blocket med mängder av tips. Avel och Sport är två andra förutom Granskning och Porträtt. På slutet kommer förstås Till sist.
Mycket läsning, texten har ett perfekt typsnitt och grad och är lätt för ögat. Inte ens seriffer, som är min käpphäst, är svår i Ridsport. Jag hittar faktiskt inte en enda notis som ögat inte direkt kan läsa.
Möjligen kan jag peka på att rubriken om hingstägarna (ovan) försvinner lite i bilden.

Formatet är tre centimeter bredare och högre än A4. Med 96 sidor blir det en tung och matig tidning.
Omväxlingen på sidorna är stor och tempot blir högt. Alla artiklar hålls på en sida eller ett uppslag.
Undantag är de två tunga: öppningsreportaget om mannen som fick djurförbud (ovan) som ligger under vinjetten Granskning , på nio sidor.
Porträttet är på tolv sidor och handlar om Malin Nilsson (nedan) som under sju år haft drömjobbet på en hästanläggning i Tyskland.

Inom ridsport finns förstås också män. I magasinet fångas de in i tre artiklar: en man har fått djurförbud efter brister i djurhållningen och en veterinär berättar om de ökade problemen med hästar som blir halta (nedan). Tips om utbildning
ges också av en man.

En och annan skym-
tar också förbi i mindre bilder. Men sen är det genomgående kvinnor och hästar i både bild och text.
Hästen är i centrum i alla artiklar, tipsen och råden är många, alltid med entusiasm utan några pekpinnar.
Jämfört med gamla Ridsport, som innehöll mer om tävlingar, så är det ett stort lyft, både i innehåll och form.