måndag 28 september 2015

Mycket slit på land för njutning på vattnet

Vad kan en 
land-
krabba bry sig om båtar?
Jag bor nära vatten och kan varje dag se små båtar guppa invid en brygga.
Snart är det dags för dem att komma upp på land.
Det är intressant, för det bråkas om hur uppläggningsplatsen ska vara för båtarna nära mig.
Tidningen Praktiskt Båtägande kan vara en guide.

Temat i senaste numret är nämligen upptagning. Men här finns inga tips för de enkla båtar nära mig. De vänds upp och ner på stockar.
"Riktiga" båtar kräver kärlek - och jobb. Efterfest kallar tidningen det när båten är på land. Fest är det sociala umgänget och det kan behövas. Om det så bara är en sval öl när de pustar ut på en bänk. Annars är det mest slit.


En lyftkran behövs nog för att få upp båten. Stöttar ska fixas till om alla finns kvar. Spola rent, kontrollera skador, tömma ut vatten, kolla oljan, fryssäkra toa och pump, montera av propellern, ta hem lös elektronik och annat stöldbegärligt, skydda tampar och en hel del till, täcka båten...
Åtta sidor med test av högtryckstvättar passar bra när båten ska spolas ren.


Mycket jobb är det också med att lura tjuvar som kan dyka upp under vinterförvaringen.
Allt illustreras med mängder av småbilder med instruktioner så det är lätt att tro att båtägarna är nybörjare som behöver lära sig.
Andra sidor handlar om praktiska tips. Snygga till skavanker med att slå  in plast precis som i en bil. Fixa själv nya linor och tampar - ett riktigt "pillejobb". Alla råd och tips visas i mängder av småbilder - jag räknar till 98 stycken i lite mer än frimärksstorlek.


Många andra småbilder finns i reportagen. På fyra inledande sidor från mässor blev det för plottrigt och inget gav något intryck.
Samma kan jag säga om uppslaget "inspiration" från ett stopp på en ö utanför Åstol. Mest blev det båtar som ligger i hamn, lite som när badstränder illustreras med packade solstolar. En bra stor inbjudande bild hade jag gärna sett även om öppningsuppslaget var dramatiskt.


En norsk segelbåt beskrivs som en svärmorsdröm och ett pensionärspar har hittat sin drömbåt, en klassiker av uppdaterad 70-talsmodell. Här blir det också en syn av insidan. Rymlig ruff med bäddar, litet pentry, öppen och fin förarplats, soldäck med soffa. Men precis som när jag tittar i tidningar om husvagnar och husbilar är det för mycket brun fanér.

Titeln på magasinet är rätt, med betoning på Praktiskt. Inget glassigt och lyxigt. Layouten är rak och klar, texterna korta och  lättlästa. Även typsnittet Seriffer i notiser och bildtexter, som jag brukar klaga på, har bra svärta och når ögat.
En matig tidning som räcker länge för läsarna.
"Meckandet är halva nöjet för en båtägare", säger en seglingsentusiast nära mig. Själv tycker jag största nöjet är att från bryggan se båtarna ute på ett spegelblankt sund.

måndag 21 september 2015

Smålänningar kostar på sina magasin


Smålänningar snålar inte alltid.
Inte om de jobbar med möbler och glas och satsar på annonsmagasin.
Då är det fina gatan och hög kvalité. Fint och dyrt papper, klass på trycket. Proffsiga bilder och ofta bra texter. Gratis till kunderna.
Svenssons, som gör möbler med Lammhult som utgångspunkt, och Glasriket har satsat på var sin typ av magasin.


Den här typen av annonsmagasin kan bli ett hot mot flera specialtidningar. Svenssons är en bra bit på väg med att mixa bra läsning och visa produkter som säljs i de egna butikerna.
Artiklarna handlar förstås om personer som är involverade i möblerna som de säljer.
Texterna är i en del fall skrivna av journalister som "bytt sida", men bilderna är från reklamfotografer. Det gör att det blir mer katalog och konkurrerar inte med traditionella heminredningsmagasin.


Jag har skrivit om c/o Svenssons förut och magasinet har blivit hyllat för sin form och sitt innehåll. Den stilen fortsätter de med. Exklusiva möbler att titta på med avbrott för några artiklar. 100 påkostade sidor.
Hur kunderna fångar in magasinet är en annan sak. När jag häromdagen gick runt i deras Malmöbutik fanns stora staplar på olika håll av sommarens magasin som tydligen inte gått åt.


Glasriket visar en annan variant när smålänningar kostar på sig.
Blankt papper, proffsiga annonsbilder, snygg layout. Men texterna är inte lika bra. Typsnittet är i minsta laget och griper inte ögat direkt. Inga namn på skribenterna finns. Allt är mera annons och produktinfo om glasbrukens inriktning och produkter presenterat i en annorlunda förpackning.


Visst finns här mycket om och kring ett besök i glasriket men inget har den journalistiska spänsten i reportagen.
Unga konstnärer har blåst liv i Boda, i Målerås satsas det inte på massproduktion, Skrufs är ett familjeföretag med egen profil och tre mästare berättar om hur de skapar sin stil.
Snyggt presenterat, men ändå inte i en stil som ett "riktigt" magasin som lyfter personer i en verksamhet.


Ett uppslag om aktiva upplevelser i glasriket - cykla, paddla, vandra, glida på linbana eller skidåkning på vintern - schabblades bort i en konstgjord presentation. Rubrikordet "Outdoor" kan inte heller suga in läsaren till några upplevelser.
En heldag i Kosta visas med bilder och klockslag men blev också alldeles för tillgjort.
Just detta att det inte är den journalistiska reportagestilen gör att den inte är ett hot mot etablerades magasin.
Jag har sett andra annonsmagasin som är "farligare".

måndag 14 september 2015

Mera mat med en varm ton

Mycket kärlek till mat krävs för att kunna ta emot allt som presenteras.
I tv lagas mat i alla kanaler.  I tidningshyllorna är konkurrensen stentuff.

Den ganska nya tidningen matkärlek kan göra både marknaden och läsarna mätta.

Med matkärlek i handen kan läsaren bli lite hungrig. Det matta pappret i omslaget känns behagligt för både ögonen och handen. Priset 49:- lyser i gult och 47 recept i en annan ruta. En dryg krona för mycket mättande.
Den behagliga känslan från omslaget fortsätter på insidorna. Ett fint vitt papper och en läsvänlig stil i texten.

Innehållsförteckningen med Varsågod är en lätt aptitlig meny.
Som i alla tidningar inleds det med några sidor notiser och kortare artiklar. Först på sidan 18 smäller det till med ett slag för kött. Första receptet är högrevschili.
Sen följer allt i ett mjukt tempo. Matkärlek gör inte som en del andra tidningar där sida efter sida fylls läckra matbilder som gör läsaren mätt redan efter en kort bläddring.


Här mixas recept och bilder med olika reportage, både personer och ämnen. Öppningsuppslagen har ett magasinstuk över sig. Mejerivaror, skolmat och vitkål och konsten att göra eget nötsmör är fyra ämnen. Frukost är också ett större tema: fixa läckra alternativ till ägg och bacon. En annan redaktör gör själv fyra alternativa höjdare att starta dagen med: äppelscones, pannkakor, bananvåfflor och morotsfrallor.
I personreportagen finns Katrin Zytomierska om sin kostfilosofi och Kristin Kaspersen om glutenfritt. En ung kvinna gick ner 42 kilo med LCHF-metoden.


Chefredaktören Anne Aobadia gör en meny med vardagsmat som får lite lyx över sig. Här blev jag direkt sugen på två rätter: moussaka a la LCHF och nektarinkaka. Moussakan sprack direkt. Jag kunde läsa ingredienserna men helt omöjligt själva tillagningen. Texten var inlagd i bilden. Vita bokstäver försvann mot vit eller mycket ljus bakgrund. Även i några andra recept var det samma fel. Ett misstag tidningar gör ibland. Det ser snyggt ut på skärmen, men blir helt oläsligt i tryck på papper.
Nektarinkakan fick bli ett praktiskt test: omslagets sockerfria kaka såg läcker ut. Men... undras om det inte blev ett litet tryckfel i receptet. 150 gr rumsvarmt smör är mycket. Min form flöt i smör efter gräddningen.

Omöjligt att läsa delar av texten på högersidan.
Ingredienserna till de olika recepten är inte alltför ovanliga. De flesta har många hemma eller hittar i närmaste butik. Här brukar mattidningar ofta briljera med de mest märkliga tillbehör.
Men po fiber och fiberhusk finns inte i mitt skafferi.


Matkärlek görs av förlaget Mediavänner som även gör några andra nyare och pigga tidningar om mat, bakning och även en om löpning. Vissa grafiska signaler kan kännas igen från alla, men det blir så när de görs gemensamt.
Matkärlek söker en annonssäljare. Denne har nog en del uppdrag som väntar. Bara åtta sidor annonser på 100 sidor är lite.

måndag 7 september 2015

Politik blir etik i KD:s tappning

När en tidning byter namn ligger det ofta en kris bakom. Ett namnbyte kan vara en räddning - eller början till slutet.
När Krist-

demokraten byter till  POLETIK är det kanske inte den bakgrunden.
De trogna anhängarna av KD får mest en dos av partiets visdomsord i annan förpackning.


Det nya namnet Poletik kan jag ge poäng för. Lite som en ordlek kvällstidningar brukar syssla med. Politik med betoning på etik.
Mest synligt, förutom namnbytet, är att formatet skurits med en centimeter både i bredd och höjd.
Pappret är av samma blanka typ.
Rutorna i topp har bytts mot enkla rubrikord, rubrikstilarna är nya och texten verkar ha en lite obetydligt större storlek.
Spaltlinjer har införts mellan textraderna.
Detta är väl vad ögat främst noterar.

 
Form och förpackning, som jag mest brukar granska, vinner knappast pris för "årets omgörning".
De första sidorna med notiser i stora block, har fått stora siffror som signaler, en variant som jag känner igen från andra tidningar som gjorts om.
Öppningsreportaget, om en islamist som hoppat av, har en fläkt av hur andra magasin gör.

 
Sen är det slut med direkta nyheter. Texten är lättläst och det är väl främsta syftet, mer än själva formgivningen.
Marcus Jonsson är ny chefredaktör. Han förklarar i inledningen att tidningens syfte är "genom att fördjupa, problematisera och argumentera vill vi ge kunskap i allt mer komplicerade politiska frågor".
En inte oväntat högtravande programförklaring.
Men det lovas också utrymme för livsstilsfrågor, nöje, kultur och även matrecept".

 
Det sista, matrecept, syns inte i nya numret. Men till livsstilsfrågor och nöje får väl räknas uppslaget "Träna hemma".
"Har du slöat till" är den lite provocerande rubriken. Om inte nya tidningen gett en kick finns ett gymprogram med olika rörelser. Andra tips är att cykla, gå i trappor, åka kommunalt och att stå vid skrivbordet.
Två sidor korsord hör väl till avdelningen lugnare avkoppling.

 
I sista numret av Kristdemokraten gav Jonsson en bredare bild av sitt tidningsintresse.
Han började redan när han knappt lärt sig skriva. Banan-Tjuvar hette tidningen, åtta nummer om året till 20-tal prenumeranter.
För tio år sen började han på Kristdemokraten och var där fram till 2009. Sen blev det jobb med Alf Svensson i EU och senare som pressekreterare till dåvarande barn- och äldreminister Maria Larsson.
En trogen man av partiet som nu hoppas på ett lyft för tidningen.


sista sidan har tidningen en egen annons.
"Vad får du för 59 kronor?" frågar de läsarna: En femtedels klippning, hamburgare med tillhör eller tidningen Poletik?
Klippa sig måste de, om inte varje månad. Men hamburgare med pommes och läsk kan de nog avstå från. Om de väljer en prenumeration i stället syns snart. Just nu har tidningen cirka 3 100 prenumeranter.