måndag 30 september 2013

Skillnad på nyheter från världen och värden

Vem vill läsa en tidning med världsnyheter när alla undersökningar säger att det är lokalt som går hem.
Snabbt fick jag en liten vink: det är inte världsnyheter - det är VÄRDSNYHETER!
Jag hade missat att bokstaven L inte var med.

Grafik med siffror och kort text
Värdsnyheter är en fyndig ordlek. Tidningen är från Familjebostäder som är värd för många hyresgäster.
Dessutom är den lokal och gäller i Göteborg.
När jag tittar på titeln ser jag en finess till. Bokstaven V i Värdsnyheter är ett N som fått ena benet avklippt.

Olika sätt i badrummet.
En lättsam början som följer med in i tidningen. Tjockt, lite kartongaktigt papper, gnistrande vitt och matt. Fina bilder på glada hyresgäster. Texterna är korta och varje artikel ligger på en sida. En mix av info och människor på bara 20 sidor.
Trivsel i tvättstugan.

Det mesta är förstås ljust och positivt hos Familjebostäder. Konflikter i tvättstugan undviks med lite vänliga ord och att lära känna sina grannar. Badrum kan användas till mycket: brygga öl, tvätta hunden eller plaska med barnen. Några hyresgäster lyfts fram med stor bild och kort text.
Glänsande återvinning.
Info kan vara svårt att illustrera och lätt bli tråkigt. Här löses det med bra teckningar och bilder blandat med text i korta punkter. Ibland blir det riktigt gnistrande som när återvinning fick guldfärg på burkar och förpackningar.

Värdsnyheter är nominerad till Publishingpriset i kategorin Kundtidningar. Absolut en stark vinnarkandidat. Tony Henschel har gjort formen.
Familjebostäder kanske tar ut bra hyra, men hyresgäster får då en bonus med en snygg och lättläst tidning.


I VECKAN: En kandidat till för Publishingpriset.

måndag 23 september 2013

En frisk fläkt bland guideböcker

 New York är staden som aldrig sover och där saker snabbt förändras.
En guidebok om stan blir därför fort inaktuell.
En som är mycket annorlunda kom ut i fjor:
Guide NEW YORK från AWXT4-gruppen sticker ut.

 
A4, som är den ursprungliga delen av företaget, designar många olika tidningar. Därför ger de oregelbundet ut en tidning för sina kunder. Varje nytt nummer är annorlunda. New York-guiden är en av dem.
Pocketformat, 13x22 cm, färgstark, tempofylld, många bilder, lekfull layout.

 
Inledning och slutet handlar om gruppens verksamhet och dess medarbetare. De har förstås varit i New York, både i jobb och privat. Styrelseordföranden Pelle Andersson har bott i stan i flera år. Det är också han som ligger bakom de flesta tipsen.
Allt listas i siffergrupper - 1,2,3... Konsekvent presenterat, sida efter sida. Krogar, böcker, tidningar, museer, broar, parker, musiken, filmer…
Krogar påverkas snabbt av trender, de femton som lyfts fram - lyx, medelklass och Brooklyn - är inte alltid lika heta för besökare som kommer senare.

 
Helt okänsligt för trender och måsten för turister är de vackra broarna, att titta på eller gå över, som den charmiga Brooklyn Bridge. Skyskraporna i stans vackra skyline, de fina parkerna som är flera än Central Park. Och förstås de berömda museerna.
Kanske sånt som inte behövs i en guidebok, för ingen turist kan undvika det.

 
Ovanligare tips är att hyra en cykel och trampa runt i stan eller att hitta några mindre kända affärer för shopping, för den som vill ha något annat än Macy´s.
Med en guidebok ger man sig på något svårt som lätt kan kännas gammalt. Här är det formen som är det ovanliga och överraskande.
Guideboken är nominerad i både Svenska Publishingpriset och Svenska designpriset som avgörs i höst.
Guide New York kammar nog hem något pris.

torsdag 19 september 2013

Fräscht i svartvitt kan vinna Designpris

Kartongtjockt papper, gnistrande vitt och mycket svartvitt.
Vem vågar satsa på en ny sådan tidning? Och dessutom ha chansen att få pris som en av årets snyggaste tidningar.
Ja, om den heter TS/MAGASINET så sammanfaller det.

Inte ens namnet klargör så mycket.
TS är TidningsStatistik, branschorganisation som granskar upplagor och distribution för tidningar.
Ett magasin för fackfolk behöver inte tänka så mycket på det kommersiella.
De gör mycket som är bra där andra kan hämta inspiration.


Omslaget sticker ut och både känns och ser annorlunda ut.
Ett material har limmats ovanpå och gett en annorlunda yta.
Kaschering kallas det. Ytan blir lätt räfflad, både blank och matt, känns som sträv sammet eller hur det ska uttryckas.
Den lite annorlunda starten följs upp på insidorna.

Inte alltid lätt att illustrera.
De flesta bilder är svartvita. Inga färger i rubriker eller plattor. Bara svart på gnistrande vitt.
Allt blir lätt för ögat och i läsningen.
Två breda spalter för text, linjer emellan och en kant luft ytterst.
I texten går alla namn på personer och tidningar i VERSAL stil. Första gången namnet nämns är det ok, men när jag 23 gånger ser KAROLINA i en lång intervju med Karolina Roslund blir det mycket. Gemen stil hade känts smidigare.


Lite tunga texter utan blankrader som lättar upp.
Stora anfanger finns i textblocken. Kanske borde det varit några blankrader här och var för att bryta av i de längsta texterna. Vissa spalter blev lite kompakta.
Texterna är liten grad, men helt ok att läsa.
Givetvis hittade jag en plump och mitt vanliga klagomål: små faktarutor i pytteliten grad i typsnittet sans-serifer. Onödigt smått, blekt och svårläst.


 
Läsningen är intressant för fackfolket. Expressens satsning på bilagor, LRF-bossen Karolina Roslund (bild ovan), mycket om tidningars möjligheter att stärka sig som varumärke, produktutveckling och betalväggar.
Allt är inte helt lätt att illustrera, men Magasinet lyckas bra.
TS/Magasinet är en stark kandidat att få en utmärkelse i Svenska Designpriset.

 
Om jag säger som så, att för organisationer som mest ger ut tidningar genom att trycka lite text på  A4-papper, så är TS/Magasinet en lysande förebild på hur det kan växa till en proffsig tidning. Det mesta i klassiskt svartvitt.
Magasinet har gjorts av FeatureFamiljen, ett contentbyrå som gjort flera snygga tidningar. 

FOTNOT: TS/Magasinet är en av nominerade tidningar som kan få pris i Svenska Designpriset som avgörs i höst.
Flera tidningar i den tävlingen kommer jag att titta i framöver.

måndag 16 september 2013

Sista numret med glänsande bildrömmar


 Gamla drömbilar rullar ut från tidningshyllorna.
Vintage försvinner snart.
Automobil i samma nisch gick i graven för en tid sen.
Flera motortidningar har det tufft.

Vintage står för något slitet och väl använt, med patina.
Här syns inte ett spår av rost eller matt lack.
Elegansen lyser: dragen, linjerna - och färgerna. Mycket är rött. En sportbil ska vara röd och den rödaste av alla efter Ferrari är Alfa som får ett dominerande tema.


Saab smyger sig in med en silverglänsande 900 CD, direktörernas limousine. Den överglänses av en Mercedes 1000 SEL.
Annars är det bara sportigt och drömmar som grabbarna fick titta på och längta efter.


Vintage är en njutningstidning för ögonen. Bilderna dominerar, stora, nära. Kameran lågt nere vid vägen och nära nosen, för att ge ett maffigt intryck. Feta däck, svulstiga fälgar. Kurvig väg och suddig bakgrund framhäver farten.
 
Kraften kommer också i rubrikernas storlek. Jag har aldrig sett en tidning med bokstäver 7-11 cm höga.
Texterna är korta och smygs in i bitar på sidorna med fakta som entusiasten behöver veta om sin drömbil.
Mesta läsningen handlar om racerlegenden James Hunt.



Nedläggningen är kanske inte så överraskande.
Fem sidor annonser är i minsta laget i en tidning på 92 sidor.
Beslutet måste ha kommit snabbt.
I senaste numret finns annons om att prenumerera; sex nummer för ett specialpris.

 
Nostalgiker som älskar gamla bilar är inte helt övergivna. Ännu finns några tidningar kvar. Annars får de vänja sig vid att titta i  datorn - men njutningen är inte densamma som att bläddra glansiga papperssidor.

*I VECKAN ska jag förekomma juryn som väljer några av årets bästa tidningar.

söndag 8 september 2013

Kanarieöarna som vi läst och sett det förut

Kanarieöarna. Något mera turistiskt finns väl inte.
En charterfavorit i decennier.
Nu dyker det upp ett magasin: Kanarieöarna.
Tyvärr känns det som om den kommer flera decennier för sent.

Det är som att läsa en fläkt från 80- och 90-talet.
Kanarieöarna har kanske inte förändrats så mycket.
Lasse Åberg gav också öarna en stämpel med filmen Sällskapsresan.
Det mesta av proffsighet och fingertoppskänsla saknas i texter, bilder och layout.

 
Chefredaktören Anders Niléhn har startat magasinet ”för att även den som varit där flera gånger, har mycket mer att uppleva”.
Då borde magasinet ha gett lite av de nya upplevelserna.
Ett stort reportage om att en ny motorväg öppnats till orten Mogan är förstås en nyhet, eftersom den invigdes i maj i år.
Men resten är formulär 1 A som lästs massor av gånger.

 
Golf, en rundtur med bil, köpa hus/lägenhet, timeshare, mat på några restauranger, en dagsutflykt i en natur- och vattenpark, sommar på Gran Canaria, olika flygalternativ.
Den som inte läst detta har inte varit på Kanarieöarna och det är väl inte många semestersugna som inte varit. Nu ökar intresset igen för öarna och det kan finnas nya resenärer som vill veta lite.

 
Sammanlagt finns nio artiklar på de 68 sidorna.  Eftersom bara fem sidor är annonser får de breda ut ordentligt för att fylla upp. Och det gör de med bilder - massor av bilder!
De flesta är av typ semesterkort som vem som helt knäpper.
Om de valt en 5-6 bilder i varje reportage kunde det varit ok - men 14-22 stycken blir för mycket, de flesta dessutom lika varandra.

Texterna saknar tempo och blir bitvis lite av skoluppsats: ”Vi går sakta… vi besöker… vi tar en tur… vi svänger vänster… vi stannar till… när vi kör neråt…”
Dessutom vimlar det av ”man” i var och varannan mening.
Nihlén har själv skrivit alla artiklar utom två. Han driver ett förlag som ger ut en tekniktidning kring lantbruk och en inom entreprenadbranschen för bygg, park och anläggningar. Nu breddas det med magasinet om Kanarieöarna. De hyr också ut lägenheter på öarna.

 
Det tar emot lite att vara kritisk mot entusiaster som vågar starta en ny tidning i dagens tuffa medieklimat.
Men de borde tagit in lite rådgivning från olika håll.
Nu känns det som om magasinet om Kanarieöarna inte får någon längre fortsättning.

måndag 2 september 2013

Värme och jobb kring livet på landet

För farlig för fängelser - men något mindre farligt och våldsamt finns knappast. 
Åtminstone inte än tidningen Land.
En intagen i fängelse fick i ett första skede inte lov att ha tidningen till cellen.

Jag har skrivit om Land förut. Mycket är sig likt i dag, men jag ser förändringar. De starka röda och gula färgerna har tonats ner.
Allt är nu ljusare och luftigare.
Rött i rubriker är det på insidor, men mera diskret och blandat med ljust grönt, blått i både mörkt och ljust, rosa, orange. Även svart kan finnas i rubriker, men det inte ofta. Landsbygden är färgstark och mera än grön.
 
Här får drömmen om livet på landet en rejäl kick!
Allt som behövs för att skapa trivsel finns med på sidorna. Omvänt kan det sägas att här går inte att sitta och rulla tummarna. Ta tag i saker och ge händerna lite valkar:
Skapa din ljuvlig trädgård med färgstarka blommor, bygg din egen lilla drömstuga, fixa till gamla fönster i ditt hus, fint hemma med nya tapeter, baka med mormors klassiska receptskatt,  gör ditt hus energisnålt, fixa hemsidan...
Entreprenörer berättar hur de kommit igång, goda råd ges om hur människor får kraften tillbaka och styrka genom gemenskap.
 
Kändisen på omslaget finns kvar, i detta nummer ler Marie Serneholt ljuvt åt läsarna. I förra numret var det Kalle Moraeus som gick på älgjäkt.
Hela tidningen strålar av värme, omtänksamhet och sammanhållning. Den bör kunna få vilken "buse" som helst att tänka om.
Inte ens reportaget där en reporter tar sommarvikariat för en dag som polis, (bild ovan) kan skrämma. Det blev mest de lättsamma och roligare delarna av polisjobbet.
 
Annonssidorna på slutet är som vanligt en härlig fyndblandning! Var kan jag annars hitta  rejälva vedspisar i gjutjärn, kakelugnspannor, finessrik färgborttagare, solfångare, vedklyvar, spröjs till fönster, moppedelar, hundar, katter, flodkräftor...
Ett tiotal astrologer kan spå min framtid.
Skogsskifte där älgjaakt ingår säljes (något för Zlatan?).
Hemhjälp sökes till Östermalm - men den märkligaste annonsen är från signaturen "höstman": kvinnor, ni behöver inte åka till Danmark utan kontakta mig istället.

En helt underbar tidning som ger livet på landet en blandning av romantik och skaparkraft.