fredag 28 december 2012

Medieprofiler spår om nästa år

Året har varit tungt för många tidningar.
Minskning i upplaga och annonsinkomster.
Nätet tar mer i en strukturomvandling.
Vad väntar då nästa år? 
Vilka tidningar riskerar att läggas ner?
Finns marknad för nya?
Hur går det för familjetidningarna och kvällspressen?  

Detta är något som flera medieprofiler spår om inför 2013.
Start 2 januari!  Här!

torsdag 20 december 2012

ObeGRiPligt att det ska vara så svårläst

Jag vill inte förstöra julen för någon.
Men en tidning förstörde lite av min jul.
I går kom Grip - Malmö Aviations kundtidning.
Det är en extremt svårläst tidning! Bitvis på gränsen till oläslig.

Jag tror inte det är fel på mina ögon. Jag går igenom många tidningar och brukar inte ha problem. Små undantag kan finnas här och där.
Men Grip… det är obeGRIPligt att de kan sända ut en så svårläst tidning!

Jag har kritiserat den förut. Då gjordes den av ett annat förlag.
När jag med ansträngning kollar redaktionsrutan nu så är det Res Travel Magazine AB som gör den. Den uppgiften lagd med extremt liten stil på en grå platta.
Jag kan ana att de inte vill skymta så mycket med namnet.

Malmö Aviations egna infosidor.
Större delen av texten i Grip är satt med en Sans Seriff typsnitt i mycket liten grad, skulle gissa på 8 punkter.
Den går att läsa - men det är mycket ansträngande!
I flera fall är spalterna också mycket breda, vilket försvårar också.

Reportagedelen är lättare att läsa.
Mest är det notiser och reklamtexter.
En reportagedel finns också med artiklar om en tidningsmakare, om Mauro Scocco, en radioröst och livet på öar.
Här är det vanlig textstil, lättare att läsa om än lite blek och bitvis för breda spalter.
Bildtexter saknas. Men så kollar jag närmare och hittar  pyttesmå texter, gissningsvis 6 punkter inlagda i bilderna. I versal stil!


I jämförelse framstår det kritiserade finstilta om villkor och garantier som brukar finnas när vissa varor säljes, som föredömliga.
Hur har redaktionen tänkt med läsbarheten?

Alldeles för svårt att läsa!
Här och var finns färgplattor i rött, grönt, orange eller gult och där är inlagd en mager vit text.
Riktigt irriterad blir jag på kulturuppslaget. All text i blekt svart eller vitt, inlagt i lila plattor.
På vissa ställen är texten lagd ovanpå bilder, lika svårläst.

När läsaren måste anstränga sig, riktigt koncentrera ögonen för att se texten och fånga raderna, då är det något fel!
Jag ger upp, hoppar vidare i läsningen, men blir bara mera irriterad.
En tidning får inte vara svårläst!
Inte i dag när papperstidningar kämpar för sin överlevnad.


Jag har även försökt läsa den här tidningen i flygplansstolen. Den ligger i stolsfickan där. Men där är det ännu svårare i dåligt ljusförhållande och trångt i sätet.
Ett utdrag ur Res egen tidning
slutet kommer utdrag ur Res egna tidning. Den är lättare att ta till sig, även om jag störs av notiser i liten textil och vissa färgplattor.

Malmö Aviations styrelseordförande Knut A Solberg skriver att han ser fram emot de nya flygplanen som kommer under 2013.
Och ger ett nyårslöfte: att leverera Sveriges bästa och pålitligaste flygresor.
Det brukar vara bra att resa med Malmö Aviation redan idag.
Som kund skulle jag önska att de även levererar en mer lättläst tidning!

Det är en hård bedömning jag gör. Jag tar också till det stridsrop som kan ljuda på en tidningsredaktion:
Gör om! Gör om! Gör om!

måndag 17 december 2012

Moppekul för män som alltid är 15 år

Moppeglädje!
30 knyck!
Roligare kan det inte bli för en nostalgiker.
Moped Klassiker är nya tidningen som ska fånga in läsarna.


Marknaden verkar nästan ha väntat på en sån här tidning.
Egentligen borde den inte vara något

Drömmer för mogna pojkar.
för mig som aldrig haft en moppe.
Men nischen av entusiaster och läsare bör vara stor.
Moppe var tidningsidén jag hade för något år sedan vid värsta EU-moppevågen!

Den kom aldrig.

Moped Klassiker
vänder sig till män, ofta mogna familjefäder, som i sinnet fortfarande är 15 och minns glädjen med den första moppen.

Gammal reklam i nytryck
Här finns förstås Puch. Stilikonen, originalet. Lika självklar som Grålle i en traktortidning och Amazon i en biltidning.
Puch är så efterlängtad att de riktiga nördarna vill få tillbaka den gamla tidningen Puchjournalen.
Reklamen var kanske också roligare förr. De hittar en broschyr från slutet av 70-talet för ett visst märke och kan inte låta bli att göra ett nytryck av den.


Moppe och mode.
En gammal moppe kan vara en förälskelse.
Nyputsad  och glänsande i originalskick, för njutning och riktig finåkning. Fyra killar visar sina garage med varsin klenod. Ömt vårdade och älskade så man nästan kan tro att de har dem med sig i sängen.
Mogna män med sina klenoder
Men det är inte bara en orgie i olika moppar.
Glädjen att köra sätts in i olika sammanhang.
Tre mogna män ger sig ut på en långsamtur som når Marvikens kraftverk. 

Racing.
Ett stort gäng samlas i en liten ort och kör tufft racing så att jord och gräs sprutar om hjulen.
En annan moppar iväg ut i naturen på jakt efter gamla bilvrak och skrot.
Ett avbrytande reportage är sidorna med mode med fina bilder där mopparna nästan kommer fram som bäst.

Redaktionen har mixat ihop ett bra innehåll.

Lite för många småbilder.
Tittvänligt och inspirerande. De fyra sidorna med massor av småbilder, där gubbar stannade på en bestämt punkt och blev fotograferade, kom kanske inte fram. Alla bilder såg likadana ut.

En liten miss ser jag:
Texten kunde fått en större grad och blivit lättare att läsa. Nu är det smått och ger ett för kompakt intryck.

Moped Klassiker
ska komma ut med fyra nummer per år.
Läsarna finns där. Men bara fyra sidor annonser på 76 sidor gör att det nog kan bli tufft ekonomiskt.

tisdag 11 december 2012

Kunglig elegans med ordens briljans

Årets absoluta fest!
Vem var vackrast och bäst?
Nobelfesten.
Dagen efter är det kvällstidningarnas kamp.
Aftonbladet hade sex sidor, varav två om kläderna.
Expressen åtta sidor, fyra om kläder och frisyrer.
Här blev det lika som bär.
Roligast är att jämföra hur de fördelar getingar och plus på samma kläder.
Båda var bara överens om en och samma fullpoängare - en icke kunglig!

Expressens första uppslag
Madeleine fick 5 getingar i Expressen:
”…pampigt, en brudklänning, klär henne, ståtlig, fin frisyr, glamorös…”
Den andre recensenten reserverade sig:
”Klänningen är tyvärr grå och intetsägande.”
Dessutom östes det beröm för frisyren:
”feminin och sexig, pondus, modern, passar som brunett.”
Victoria fick nöja sig men 4 getingar:
bryter av med en stark färg, härlig smokingklänning”.
Silvia fick nöja sig med 3 getingar: ”tyvärr lite blek”.
Carl Philip knep 5 getingar för sin frisyr:
”ultramodern och maskulin, skägg till frack - full pott, wetlook."


Expressens andra uppslag

Vassaste kommentaren fick Eva Swartz Grimaldi för sin gröna klänning:
”snygg för att den ser så gammal ut eller är gammal och att en så rik kvinna bär gammalt.”

Aftonbladets uppslag

Aftonbladet gav bara 2 plus till Madeleine:
”…blekt och tråkigt, har gett upp mot syrran, floret ser ut som papperslappar som fastnat i vinden.”
Får dock beröm för håret: ”otroligt vacker, enkelt och snyggt.”
Här var Victoria fullpoängaren:

”urfin, enkelt, stilrent, smickrande, smycken och diamanter fullbordar mästerverket.”
5 plus för Lena
Silvia fick nöja sig med en 3:a: ”vackert men onödigt blekt."


Guldglans skiljer sig åt. Lena Adelsohn Liljeroth fick 5 plus för ”konststycket att klä sig helt i guld”, medan Marianne Bernadotte fick ett plus för en ”överprålig guldchock.”
Här var Eva Schwartz Grimaldi ”elegant, tjusig, uppiggande, supersnygg.”

Annars hittar  jag ingen riktigt vass och ironisk formulering när kläderna beskrivs.
Det kan gälla att vara försiktig.
Häromåret var det en som undrade om drottning Silvia hade klänning på sig eller om hon bara svept in sig i Drottningholms gardiner…
Den skribenten blev visst av med sitt uppdrag.

Ylva - full poäng
En klänning var båda två överens om som fullpoängare:Ylva Westerberg, gift med talmannen Per.
Expressen: ”en pangfigur, snyggt, Hollywood har kommit till Nobelfesten.”
Aftonbladet: ”jag brukar inte kommentera ”vanliga
människor” om ni förstår vad jag menar, men jag kan inte låta bli att hylla riksdagens talmans fru Ylwa - urfin, bling, snygg clutch.”

Till sist: vinjettbilden på Expressens egen hovpoet! (bild t h)
Står han och ber om förlåtelse för allt han skriver?
En stylist efterlyses!
Eller åtminstone ödmjukheten att låta bli att själv synas på bilder.

måndag 10 december 2012

Ett fönster på hur det ska presenteras


Omslag med oläslig huvudrubrik
Glassig, okänd och prisbelönad.
Fönstret är tidningen som inte många känner till.
Jag sprang på den i somras. En bunt låg vid utgången i ett bibliotek.

Redan där blänkte den till med sitt omslag och blanka papper.
Det visade sig vara en tidning från ABF och speglar deras verksamhet.
Fackpress- och organisationstidningar brukar inte var alltför stimulerande. Fönstret är här en stor överraskning.

Senaste numret.

I förra månaden fick den Tidskriftpriset i kategorin bästa fackpress.
Juryns motivering var kanske inte så medryckande:
”100-åringens tidning som öppnar fönster och ger oss perspektiv utåt och inåt.”
Fönstret är värd sitt pris! Ett föredöme på hur en tidning förpackas.
Lättläst rakt igenom. Korta texter, fina bilder. Omväxlande i ett bra tempo.

Nu fyller ABF 100 år och vill visa upp sin bästa sida.

Orientalisk mat

Fönstret har också fått en ansiktslyftning det här året.
Jag hittar inget jag stör mig på i den grafiska formen. Möjligen lite att de lägger in små rubriker mitt i textblock. Det kan lätt förvirra om i vilken spalt läsning fortsätter.
En miss är förstås att den största rubriken på omslaget är i guldfärg - och den går inte att läsa!

Piggt om människor som inspirerar.
Kändisar är ett litet lockbete.
Flera i Sveriges artistelit har börjat sin karriär inom ABF:
Peter Wahlbeck, Lasse Åberg, Orup, Görel Crona och Bengt Palmers lyfts fram.
Även ”vanliga” personer lyfts fram och som inspirerats av något inom ABF - fotografera, måla eller skapa i textil.

 
Tyngsta reportaget handlar om att rädda Indiens barn från sexslaveri (bild ovan).
Orientalisk mat med frestande bilder får sju sidor.
Här finns ett block om ledarskap och ett om kultur med böcker, film och musik.

Allt kommer i en lättsam och omväxlande mix. Jag har sett många tidningar som gjort liknade på ett tråkigt sätt.
Fönstret är ett lysande fönster på hur det ska presenteras.

torsdag 6 december 2012

Fantastiskt i trä för mer en branschfolk

Nya trä! till höger
Trä är ett skönt material. Massivt!
När det mesta är folieklädda spånskivor eller mdf då längtar man efter det äkta. 

trä! är en tidning som hyllar materialet.
Bakom ligger Svenskt trä som vill lyfta fram all form av arkitektur som materialet kan ge.

Finsk träkyrka.

Nu har tidningen fått en ansiktslyftning. Tre personer har varit inblandade.
Ändå har det har skett på ungefär samma sätt som när trä kan behöva en uppfräschning. Lite putsning, slipning och kanske lack och färg och det är som nytt igen.
För ögonen är den grafiska förändringen inte stor.
Lite större bilder, en ny rubrikstil, text som är lite lättare för ögat och vit luft som kontrast.

Små nyheter med stora bilder och svårlästa rubriker
När jag bläddrar bland de första sidorna med småplock är skillnaden inte så stor mellan den nya och den gamla stilen.
Jag retar mig mest på två försämringar:
* Rubrikstilarna i smånotiserna är för tunna och bleka.
* Krönikor som knappt går att läsa. Man lägger inte ett blekt typsnitt på en grå bakgrund!

Cykelpaviljong i Kina
Största förändringen kommer längre fram. Stora bilder på fantastiska byggnader i trä. Det är inte vilka träkåkar som helst.
En kyrka i Finland, en universitetsbyggnad i Australien, en tilltänkt cykelpaviljong i Kina, ett naturrum med fågeltorn vid Tåkern och ett skärgårdshus helt i plywood.
Trä lyser, ljus och rymd, runt, rakt, spetsigt, djärva vinklar.

Skärgårdshus helt i plywood
Människor syns sällan på bilderna. Det beror väl mest på att det är arkitekturen som ska lyftas fram. Tidningen vill nå just den gruppen av läsare.
Men mycket här skulle kunna lyftas fram i populärpress, som hus och hem och upplevelser. Fotografer skulle kunna ge byggnaderna andra vinklar och texter locka besökare.
Nu håller Trä! det här mest för branschfolket.


sista textsidan kommer plock med ”Läsvärt” med tips på böcker och kommande händelser. Tyvärr är det inte läsvärt - eller möjligt att läsa. Åter är det blek text i liten grad lagd på grå bakgrund.

måndag 3 december 2012

Lättläst om företagare som har det tufft

Företagare har det tufft i dag.
Sparpaket och lågkonjunktur.
Att då ge ut en ny tidning just för företagare kan bli en riktig utmaning.

Företagaren, som tidningen heter, är inte riktigt ny. Men nu satsar de på att sälja den i tidnings-kioskerna också. Även det en tuff utmaning. Där försvinner många tidningar i mängden.
Men jag hittade den!
Det var en runda röda plattan Ny tidning som fångade min blick.

Förstasidan är viktig för att fånga in läsaren. Många tidningar gör felet att de har för många signaler som läsaren aldrig tar till sig. Även Företagaren gör en miss där.
Fem små korta och svårlästa puffar försvinner helt för ögat. Även den stora huvudrubriken har en undre rad med många ord som inte direkt går rakt hem.

Korta texter ger lättlästa uppslag.
Annars känns tidningen bra för två saker: det lite mindre formatet, ett A4 som klippts, och det bleka, matta och vita pappret.
Tidningar riktade till företagare brukar ofta vara mest annonskataloger med torra texter.
Nu görs Företagaren av Spoon, ett kundtidningsföretag som brukar lyckas bra med sina uppdrag. Det gör de här också.

Texterna är korta, spalterna ofta smala och högerkanten är ojämn. Ganska lätt att läsa. Jag hade gärna sett några halvfeta ingångsord här och där.

Så här oläsligt får det inte vara!
En irriterande sak dök upp i en längre text om hur företagarna hittar pengar. Mitt i ett avdelat ord slutar texten med en pil om fortsättning, men på de tre följande sidorna kommer andra artiklar. Först på fjärde sidan hittar jag fortsättningen.
En stor miss ”sparades” till tredje sida sidan. Den korta intervjun med Stefan Löfven i ”På fika med vd” blev totalt oläslig (bild).

Vad intresserar då mindre företagare?

Ja, pengar förstås. Oftast sådana som inte finns. Först ska de fram för att få igång verksamheten. Tyngsta reportagebiten handlar om just den jakten.
Sen klagar småföretagarna på att de stora håller inne med slantarna när de ska betala. Det jäser i leden och nu mobiliseras en motkampanj.
Snyggt ska det vara kring företaget.
Annars handlar det om framgångsrika personer som har lite att lära ut. En flyttfirma gör allt på ett miljövänligt sätt, en möbeltillverkare har en kvinnlig vd som går emot strömmen, en underleverantör hittade ett sätt att växa.
Och en tipsar om att allt måste vara snyggt kring företaget: kläderna, firmabilarna, logon och en fin hemsida.

Bilderna är som de brukar vara i sådana här tidningar. Företagaren som intervjuas poserar leende och med
Fina illustrationer.
självförtroende. Tycker dock bilderna fungerar bra.
Illustrationer som används när det inte finns bilder, är ovanliga och fångar därför blicken.