måndag 28 februari 2011

ZickZack från Trelleborg gick raka vägen i VM

Lilla Trelleborgs Allehanda sticker ut i stora tidningsvärlden.
Nio priser i ”VM i tidningsdesign” som hölls i New York ordnat av organisationen Society för News design!
Ett silverpris för bilagan ZickZack och åtta andra utmärkelser till!
Och här handlar det om riktigt stora tidningar med stora resurser.

Lilla ZickZack har hittills bara trelleborgare fått upptäcka.
Formatet är lite mindre än kvällstidningens.
Bilderna ges stort utrymme, reportagen är lokala och presenteras i rak, slagkraftig layout.

Chefredaktören Rickard Frank (bilden), som själv varit med och skapat ZickZack, tycker det är ”coolt som tusan”.
* Du satt själv med i juryn och bedömde, dock inte den egna tidningen. Men tror du det påverkade de övriga att rösta på ZickZack?
- Nej, absolut inte. Det var fyra olika jurygrupper med fem i varje som bedömde knappt 11 000 bidrag. Det var tre väldigt långa dagar i extremt högt tempo där jurymedlemmarna inte fick prata om bidragen med varandra. Jag bedömde stora nyhetstidningar och grafik och hann knappt träffa de som bedömde feature och illustration. Men efteråt när, tävlingen summerades, blev många imponerade av att vi hade fått så många priser. Vi kom ju nästan in på topp tjugo i världen.

* Är de du och Jacob Nordström som gjort formen?
- Jag har gjort formen i samråd med redaktionen, men den bygger på grundtypografin från Sydsvenskan som jag och Jacob tog fram i redesignen av Sydsvenskan 2008.





* Ni satsar mycket på bilder och drar upp på helsida och uppslag. Därför kan det väl sägas att det är mycket fotograferna som ger formen.
- Precis. Fotograferna Tomas Nyberg och Tom Wall har fått fria händer att utveckla bildjournalistiken. Med deras fantastiska bilder blir det lätt att göra ett bra magasin.

* Du talar om mod hos tidningar. Varför vågar så få tidningar sticka ut? Alla ser nästan likadana ut.
- Många fyller mallar i stället för att göra tidning. Bra tidningsmakeri är bra berättelser presenterad med känsla för innehållet, då är planering och framförhållning avgörande. Det krävs många samtal och skisser mellan flera olika personer/roller, det är det tyvärr inte många på andra tidningar som ger sig tid till. Hos oss är alla inblandade från början och ingen blir överraskad under processens gång. Eftersom vi är så få försöker vi skapa så goda förutsättningar för varandra som möjligt. Det förhållningssättet ger resultat ganska snabbt.

* Sydsvenskan, Trelleborgs Allehanda, Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet delar mycket och sidor byts rakt av. Har ni resurser på varje tidning att göra om sidor till egen profil?
- Det är faktiskt helt fel, vi delar väldigt lite eftersom lokala nyheter inte går att dela. I Trelleborg har vi en variant av Sydsvenskans in- och utrikessidor (ett urval anpassat för Trelleborg), men det är allt. Vi kommer att ha gemensamma tv- och temasidor som Kristianstad och Ystad inom kort men det är ju byråmaterial så det känns ganska odramatiskt.

* Nämn några tidningar du tycker har bra form.
- Expresso och i (båda portugisiska tidningar med samma formgivare) är ju väldigt fina.

* …och några du inte gillar.
- Jag tycker att de stora tidningarna i Sverige borde få ut mer av sina resurser. Blir sällan överraskad.

FOTNOT: Av uppslagen ovan är Glassdirektören hämtad från ZickZack. Övriga är uppslag ur huvudtidningen som speglar TA:s bildjournalistik som även utnyttjas i ZickZack.

fredag 25 februari 2011

Gapet både ökar och minskar med sifferlek

Årets första roliga tidningsdag:
Kvällspressens upplageredovisning!
Alla/båda ökar!
Alla/båda minskar!
Alla/båda gapar mest och bäst!

Det är samma imponerade uppvisning av siffror och staplar.
För läsarna som jämför är allt bara förvirrande.
Först: är det två eller fyra kvällstidningar?
Aftonbladet är en tidning.
Och Expressen..?

Detta tvistas det om. Expressen är tre - Expressen, Kvällsposten, GT - som slagits ihop till en.
Aftonbladet vill inte godkänna det i redovisningen.
De vill redovisa upplagorna för varje tidning.
I dag visade de i siffror för första gången.

är gapet till Aftonbladets fördel - 142 700 ex.
När Expressen räknar samman blir gapet bara 33 700 ex.
Men båda två minskar i upplaga och Aftonbladet mest. Redan vid halvåret kan Expressen gått förbi.
Utvecklingen blir som i Norge. Där har Aftenposten blivit störst genom att minska mindre än konkurrenten VG.

Expressen anser sig vara en tidning i tre olika editioner.
Kvällsposten (bilden) kommer ut i Sydsverige och GT i Västsverige.
Dessa var förut två lokala tidningar med egen stark profil.
Tidningarna har egna redaktionsledningar, men det är bara på pappret och med en ilsket surrande geting över.
KvP:s och GT:s profil har försvunnit, bara namnen finns kvar. Allt för att framstå som en och samma tidning och komma närmare Aftonbladet

Sålda papperstidningar är det som brukar räknas.
Främst kioskförsäljningen i affärer och kiosker.
För annonsörer är den viktig att veta.
Här är Expressen störst på söndagar. Redovisningen är dock lite anonym. Det framgår inte vilken av tidningarna som ökar eller var försäljningen sker. Lite affärshemligheter.

I nya redovisningar blandas mer samman: läsarundersökningar och områden, nätet och snart läsplattor.
Bara en sak veta alla: den som minskar minst kommer att vara största papperstidningen.

torsdag 24 februari 2011

En blandad buffé som är gratis

En framdukad buffè.
Ja, tack - det är svårt att säga nej till.
Lite lätt plockmat, kanske en hel brunch eller ett smörgåsbord.
Buffé heter också ICA:s kundtidning.

Tidningen följer samma koncept på sidorna. Mycket mat och recept i en färgstark blandning.
Här bjuds det på tips om fondue, smårätter, veckomatsedel och testad rätt.
Människor blandas in i bilder och texter vilket gör det mera levande än att bara stapla in recept.

Recept och många bilder blandas friskt utan att det blir rörigt. Maten i bilderna verkar vara ”hemlagat” som inte förstärkts på konstgjort sätt för att se extra aptitligt ut som i en del andra mattidningar.
Det gick även lätt att läsa text lagd på grön bakgrund, något som flera tidningar misslyckas med.
Lite kritik har jag mot betygsrutor som finns längst ner på vissa sidor. Onödigt smått och svårläst!

Bara matrecept blir för tråkigt i en tidning. Två artiklar ”spär ut” maten. Glada Hudik-teatern, som även är stjärnor i ICA-reklamen, kommer nu som långfilm om sin verksamhet. Det är förstås lite reklam eftersom det går att köpa biljetter med bra rabatt till premiären.

Food trucks är en trend i USA (bilden). Stora bussar med komplett inredda kök rullar runt och ställer sig på olika platser och frestar med vällagade rätter till lunch.
Det är bara att hoppas att trenden sprider sig till Sverige. Har man fått nudlar, kycklingspett och jordnötssås hälld över i en enda joxröra, så måste det bli kö till ett riktigt gatukök.

När jag kommer till sista sidan finns en tävling om att vinna matcheckar.
”Bläddra och läs igenom Buffé lite extra noga den här gången så har du inga problem att svara rätt på frågorna.”
Det stämmer. Jag behövde bara bläddra tillbaka för att kontrollera svaret på en av de fem frågorna.
Om det är lite lätt att vinna en matcheck för 250 kr återstår att se.

måndag 21 februari 2011

Här hyllas tryggheten före trender i boendet

HSB står för präktigt och pålitligt boende.
Tonen går igenom i medlemmarnas egen tidning Hemma i HSB.
Hos HSB trivs folk.

När jag bläddrar i Hemma i HSB så påminnas jag om folkhemmets uppbyggnad.
Teakmöbler, mormorsfåtölj, stringbokhylla, transistorradio.
Spoltoalett och badrum.
Modernt kök med diskbänk, husmor i köket med förkläde…

I dag är äldre HSB-lägenheterna ofta eftertraktade med låga hyror, ordning och reda - men den gamla inredningen har slängts ut.
Väggar har slagits ut, lägenheter öppnats upp. Ljust och luftigt, vitt och fräscht.
Tidningen går dock inte så långt i den extrema inredningshysterin.

Stora delar av det här numret är retro - en hyllning till en tidsepok.
En trygghet och jag kan lätt få den uppfattningen att folk söker sig tillbaka till den tiden.
Ett helt uppslag finns med tips på loppisar och var man kan köpa begagnat på nätet för att med olika prylar skapa lite gammal stil.

Ett helt block finns med medlemsinfo om nya bostäder, tips och råd kring försäkringar, renovering, uthyrning. Många medlemsförmåner med rabatter finns.
Trivsel och sammanhållning frodas på andra sätt: bloggar, årets HSB-granne, bussresor.

Däremot är jag inte så förtjust i de olika egenannonserna om kyl, frys och köksprylar. Så många tusenlappar billigare än på öppna marknaden är grejerna inte.

I Hemma i HSB syns människorna i sin miljö. Vardagligt bland favoritmöblerna. Den hyllar mer den personliga hemtrevligheten.
Den matchar inte vanliga heminredningmagasinen, men de boende får många tips och inspiration.
Tidningen förstärker känslan för HSB. ”Magasinet före det goda boendet”, som den kallar sig.

onsdag 16 februari 2011

Mikrolokalt när gammal tidning gör en pigg nystart

En gammal tidning dyker upp på nytt efter 93 år.
Malmö-Bladet kom ut första gången 1918.
Nu gör ett ungt gäng en djärv nysatsning.
En daglig nätupplaga och gratis papperstidning var fjärde vecka.

Nya Malmöbladet har ett lite mindre format än kvällstidningen.
Premiärnumret tar fram en hel del nytt och piggt, men avslöjar också bristerna i förpackningen och layouten.

En byggnyhet av ett större projekt, flera intressanta personartiklar, några företagsnyheter och lite mindre känd sport lyfts fram.
Ungdomsredaktionen är ett gäng från mediegymnasiet som får två sidor.
En ny tecknare från Serieskolan släpps fram varje månad för att visa sin serie.
Texterna är pigga och mycket har inte skrivits om i de andra Malmötidningarna.

Bristen är layouten. Här lyser en hel del okunnighet.
Allt är bara inlagt med små rubriker i block och spalter rakt upp och ner.
Tar redaktionen snabbt tag i formgivningen och ger den en fräsch och ung ton, bör tidningen kunna etablera sig.
Annonsingången verkar hyfsad.

Mickie Semjaniv (bilden) är anställd som journalist och ansvarar för tidningen. Bakom satsningen ligger en entreprenör som stöttar ekonomiskt.
- Hela idén om Malmöbladet grundar sig på ett behov av en ren mikrolokal Malmötidning. De flesta andra tidningar har svävat i väg och blivit nationella och har tappat fokus på det som är nära oss. Det händer mycket i Malmö och Malmöborna läser gärna om sin stad.

*Är det inte djärvt att våga satsa på en gratis papperstidning?
- Gratis är nog det enda sättet att gå igenom tidningsbranschen i dag. Speciellt om man inte är en inarbeta tidning. Det gäller att ragga annonser helt enkelt.

* Hur lång tid är försöket säkrat?

- Försökstiden är inte satt på någon speciell tid. Vi hoppas så klart på att Malmöbladet är tillbaka för evigt!

* Hur har responsen varit efter premiären?

- Responsen har varit helt fantastisk. Läsare har både ringt och mejlat för att berätta vilken fantastisk tidning de fått i brevlådan. Det är så klart stort för oss redan efter första utgivningen.

* Vad önskar du mest för din tidning nu?
- Jag önskar mest av allt att hela Malmö får upp ögonen för vår tidning. Vi når snart 300 000 invånare i Malmö och det hade inte varit fel om lika många hade känt till Malmöbladet.

måndag 14 februari 2011

Villaägaren pumpas hårt med tips och reklam

Villaägarna pustar i en hård vinter med snöskottning och dyra elräkningar.
Och vad kan de då vänta av de gratis villatidningar som dimper ner i brevlådan?
Jo, mest reklam och då för kaminer och solfångare.

Vi i villa och Villaliv kanske bara får ett snabbt genombläddrade eller hamnar direkt i pappersåtervinningen.
Mest är det reklam i annonser och förtäckt reklam i olika tips.
Alla mest är det i Villaliv. På 60 sidor hittar jag bara fyra redaktionella artiklar; en trädgård i vintervitt, en om solfångare, ett litet bad rum på sju kvm och om Marie Serneholt som kopplar av på ett kafé - allt på nio sidor.

Marie är rätt tajmat - aktuell programledare i Melodifestivalen. Men hon bor i lägenhet! När hon kommer hem gillar hon att slänga sig i soffan och kolla in film. En bra bit från villalivets ”måsten”.
Nej, Villaliv hamnar fort i pappersåtervinningen - som ett reklamblad, ingen tidning.

I Vi i Villa bjuds det på läsning och tips och husägaren påminns om att det finns massor att fixa och förbättra och inte ligga på soffan och slappa.
Trädgårdens alla blommor, inreda med färger och tapeter, måla, bygga bastu, gör kontor i snickarboden och mycket annat.

Här korar de Sveriges vackraste hus - en dröm i trä, 400 kvm, målat i mättat gult med massor av snickarglädje i vitt och fotograferad i vackert vintervitt landskap. Familjen som köpte föll direkt när de såg den pampiga villan vid sjön i Norrbotten.
Jag vågar knappt tänka på vad kåken kostar att värma upp och allt skrapande och målande när det är dags.

Layouten i Vi i villa är lite ovanlig. Linjer mellan alla spalter, ofta fyra smala spalter per sida.
Många korta artiklar och småbilder. Det kan ge ett lätt rörigt intryck, men jag upptäcker att det blir lätt att ta till sig.
Texten är lite större och lättläst. Även typsnittet San Seriffer, som jag brukar klaga på, går fram bra här när graden är så hög.

Massor av tips och inspiration som kan vara svettigt för läsaren och påminner om att huset inte är någon avkoppling.
Visst är det mycket annonser och lite smygreklam också när det hänvisas till hemsidor eller var grejerna finns att köpa.
Men det är ett budskap läsaren får ta emot när tidningen är gratis.

fredag 11 februari 2011

Journalisternas egen tidning behöver nytt stuk

Texterna i tidningarna blir kortare.
Läsarna har mindre tid över för tidningen.
Internet ökar tempot med snabba, korta nyheter.
Men journalister är skrivglada - och vill kanske läsa mycket.

Särskilt syns det i facktidningen Journalisten.
Kära hjärtanes vad mycket text!
Chefredaktören heter Giertta.
Det var billig ordlek.

Även Journalisten har satsat på korta nyheter på nätet och mera fördjupning på pappret.
Djupt är det. Grått och tungt också. Tempot saknas.
En tredjedel av texten i de långa reportagen kan lätt strykas utan att något viktigt försvinner.
Vanligt tidningspapper och lite svagt typsnitt gör texten tung för ögonen.
Formatet, lite mindre än kvällstidningens, är dock behändigt
.
Nyhetsjournalister
måste i det längsta tro på vanligt tidningspapper.
De många platsannonserna i Journalisten kräver också snabb pressläggning.
Det här numret var späckat med lediga sommarvikariat.
Dessutom innehåller tidningen tio sidor med stående annonser med presskontakter i olika företag.

Annars önskar jag att Journalisten blev ett bredare mediemagasin på lite bättre papper.
Klart är att tidningen nu behöver en redesign. Den har sett likadan ut länge.
Nytt typsnitt. Mjukare och lättare början än tio texttunga sidor. En bättre mix och högre tempo bland de kortare artiklarna. Även de längre artiklarna behöver en tempohöjning. Med de här greppen kan också bilderna lyftas fram bättre.

Roligast är det på slutet. Där kommer klippen med alla grodor.
Konstigheter i rubriker och texter.
Som det här:
Ett dussin krökare vill driva restaurang på Hanö.
Villan brann ned i grunden.

Surplattan floppade som ”årets julklapp”.

Man blir choklad över våldet.

onsdag 9 februari 2011

Nya Upplagan utmanar "smarta stockholmare"

Nya Upplagan från Ystad - en av landets ovanligaste tidningar som vågar gå sin egen väg - satsar nu på att delas ut även i Stockholm.
I flera år har gratistidningen varit en uppstickare i Sydsverige.
Nu är det dags för en större spridning.


Hur känns det efter premiären, Lars Yngve, chefredaktör. Har du fått några signaler om hur det går?
- Det känns väldigt bra. Fler och fler ställen som vill ha Nya Upplagan kommer till nästan dagligen. Tidningen går åt. Men det krävs ju också att man lär känna tidningen i Stockholm.

Stockholmare är smartare än andra, påstås det. Hur utnyttjar de smartheten för att tycka om Nya Upplagan?
- Vet inte om smarthet hos människor har någonting med var man befinner sig rent geografiskt att göra, det finns ju ingen plats i Sverige som det bor så många lantisar på som i Stockholm. Jag anpassar inte Nya Upplagans innehåll till något speciell region utan jag vill att man ska kunna ta del av innehållet oavsett om man bor i Ö Hoby eller på Södermalm.

Och om nu inte stockholmarna skulle gilla Nya Upplagan, vad vill du då säga till dem?
- Det har jag inte tänkt på! Tänker inte i de banorna. Skulle jag oroa mig för att folk inte skulle gilla tidningen så hade det inte funnits någon idé med att göra det jag gör. Alla kan aldrig gilla Nya Upplagan, men Nya Upplagan är ett alternativ till mycket annat.

Satsningen äventyrar väl inte tidningen?
- Äventyrar tidningen, hur då? Nya Upplagan är ett äventyr, som sakta men säkert tuffar fram. Fler och fler upptäcker tidningen. Vi har ingen marknadsföringsbudget, vår marknadsföring består av att trycka upp 40 T-shirts och våra läsare är våra marknadsförare. Det tar längre tid men vi har inte brått, vi vet vart vi är på väg - framåt.

När är det dags för Göteborg?
- Har faktiskt fått en del frågor angående Göteborg… hm… vi får väl se. Nu tar vi, som vi gjort sedan starten: en sak i taget. Vi har ju precis kommit ut i Stockholm.

Nya upplagan fick inte ekonomiskt stöd av Statens kulturråd. Vad vill du säga till rådet?
- Jag är inte förbannad på Statens kulturråd, jag är snarare förvånad över kvalifikationerna på de som sitter där! När jag återigen nekades stöd så bad jag att få ut uppgifter på de som beviljats de senaste fem åren, samt kulturrådets cv:n och deras lön för sitt arbete i kulturrådet.
- Låt mig säga såhär: Det var ganska många som beviljas pengar varje år, och för detta arbete inkasserar de i kulturrådet 30.000/man. Det är pinsamt. Dessutom så borde det vara människor som sitter där som faktiskt ar gjort någonting av betydelse och som har förändrat/påverkat kulturlivet och som har förståelse för hur det är att slita hårt för sin vision.
- Låt mig säga såhär: ingen av de som sitter där har gjort några större kulturella avtryck i historien. Jag har ingenting att säga till kulturrådet över huvud taget alls, mer än att det är pinsamt. Jag har uttryckt min åsikt om detta och har lämnat det bakom mig. Jag har inte tid att tjafsa med folk, jag måste arbeta. '

Har du fått stöd eller sympatier från andra håll som du inte haft förut?
- Jag har fått en hel del samtal och mejl från folk ang detta, men det behåller jag för mig själv.

måndag 7 februari 2011

En vinnare - när juryn blundade lite...

Från blankt och blekt till svart och matt.
En ganska omskakande förändring med stor frihet
Frihet är tidningens namn. Det är logon som är skakig.
Förändringen är att tidningens nya kostym fått pris.

Logotypen får mig att gnugga ögonen och blinka flera gånger.
Är det tryckeriet som misslyckats?
Men det är medvetet. Kanske för att tidningen vill skaka om. Det är SSU:s tidning som vill röra om i politiken.

Logon på den gamla tidningen (lilla bilden) var tråkig och den nya är heller ingen som fångar ögat.
Förnyelsen ligger på insidorna. En blandning av ung enkelhet och proffsig ton. Bra bilder och stram layout. Lätt grafisk utsmyckning och teckningar.
”Mitt emellan ett politiskt magasin och ett källartillverkat fanzine”, tyckte juryn som gav tidningen pris som Årets förnyelse.

Pappret gillar jag. Det är få tidningar som vågar sig på det.
Matt och lite grått utstrålar det enkelhet och kanske ger ett billigt intryck.
Sidorna blänker inte - texterna är lättlästa - om det läggs på vita pappret.
Men så tar leklusten över när text kopieras in i bilder och det blir nästan helt oläsligt. (bild)

Tyngden är reportagen från utlandet, blandat med intervjuer. Texten kunde dock varierats i fler spalter än bara två breda.
Källarstuket kommer fram på sidorna med de korta bitarna blandat med småbilder och olika teckningar. De unga krönikörerna ger också profil.
Lite djärvt är också några sidor på rosa papper.

Många små textbitar är tyvärr svårlästa, på gränsen till att förstoringsglas behövs.
Graden är för liten, lagt i färgplatta gör det ännu mer svårläst.
Vad tänker tidningen? Att unga ögon läser det?
Jag tror det skrämmer dem också. Här verkar prisjuryn ha blundat!
Chefredaktör Becky Bergdahl, (teckning) bör nog ta upp saken med redaktionen.

torsdag 3 februari 2011

Serverat med beröm för restaurangvinnare


Mat på många sidor i veckotidningar och magasin. Inflation i matprogram i tv.
Vad ska då inte en branschtidning för restauranger innehålla?
Jo, bara ett enda matrecept! Men desto flera kockar och restaurangägare.

Tidningen heter rs. - ett märkligt namn.
Lite finstilt står det för Restauranger och Storkök - mat & dryck för proffs.
Mat har de nog tillräckligt med i jobbet och vill ha något annat i tidningen.
Något smörgåsbord eller gourmetmiddag är det inte direkt som tidning.
Mest är det hyllningar till branschfolk som vunnit utmärkelser.

Redan på omslaget ges signalen - uppklädda vinnare poserar med sina statyetter och diplom.
Samma bildstil fortsätter inne i tidningen. Även om de inte är vinnare av något pris, så står de rakt upp och ner framför kameran.
Jag hittar inte en enda godkänt reportagebild.

Förra höjdhopparen Kajsa Bergqvist inleder i en kort artikel. Nu är hon sommelier och satsar på ”höjdarviner” som importör. Henne hade jag gärna velat läsa mera om.
Större utrymme får branschprofilen Sven-Gunnar Svensson som lärt svenska kockar ta till sig det franska köket. Här fanns en miss: i en hyllningsartikel borde han fått en bra bild och inte bara ett dåligt porträtt.

En krog som gjort en lyckat nystart får fyra sidor, resten är en mix av små korta notiser med branschnytt.
Små tips dyker upp här och var: isterband med svartkål är på väg upp och chèvre pannacotta på väg ner. Tack för det, nu när husmanskost nästan är helt försvunnit.

Men glada pristagare från restauranggalan är det gott om. Femton vinnare av första pris äras med varsin egen sida med juryns smickrande motiveringar. Rakt och konsekvent lika presenterat för alla, de flesta ihop med sponsorannonser.

Detta var nog inte rätt nummer att titta i.
Reklamen för nästa nummer låter spännande - ”då kör vi disk och rengöring som tema”. Det går att göra tidningar om allt.
Förhoppningsvis har de då tvättat bort allt egenberöm och röjt undan överflödet av folk som poserar på bilder.
Betyget kan då bli bättre.
Nu får det bara bli ”två gafflar” som det kan heta i krogtester.