söndag 14 november 2010

Den sista riktiga nöjesreportern

Det blir tomt att komma upp på Kvällspostens redaktion nu.
Tony Kaplan finns inte där längre.
Det blir också tomt på nöjes- och nyhetssidorna i tidningen.
Där dominerade ofta Tony - först och bäst med det läsarna ville veta.

Tony var nöjes- och nyhetsjägaren som inte kunde trappa ner.
De 1.5 åren jag hade arbetsplatsen bredvid honom på redaktionen kunde jag komma klockan åtta på morgonen, så satt Tony redan på sin plats med telefonluren fast mellan axel och huvudet och händerna på tangentbordet.
Alltid på jakt efter nyheter.

Han visade också uppskattning när jag gjorde ut jobb i tidningen, särskilt då hans egna, som oftast var större nöjesguider.
"Toppen" och "Bravo" var hans kortfattade kommentarer.

Tony ville ha ”riktig” nöjesjournalistik. TV-såpor och ”15-minutersstjärnor” var inget han gillade.
Hans otroliga kontakter gav honom ofta exklusiva nyheter som konkurrenterna inte hade.
Men även medarbetarna på redaktionen fick glädje av Tonys kontaktnät.

En dag fick han Göran Persson, då statsminister, att komma på studiebesök på Kvällsposten.
Och när jag och ytterligare några kolleger slutade på tidningen var det Tony som ordnade med artister som Lasse Brandeby och CC & Lee vid festen i Malmö Arena.

Jag brukade skoja med honom och säga, att ”du kommer att dö över tangentbordet om du fortsätter i det här tempot.”
Och så blev det nästan också.
De sista krönikorna orkade han inte själv skriva ner på tangentbordet.
Men han dikterade för sin sjuksköterska som fick skriva ner och mejla in till tidningen.

Intervju med Tony Kaplan finns tidigare i min blogg. Här:
http://tidningstankar.blogspot.com/2009/01/tony-vill-nnu-vara-frst-med-nyheter.html

1 kommentar:

  1. Urmärkt!
    Jag lärde känna Tony 1971. Han var inte alla gånger så kul mot oss ungtuppar.

    SvaraRadera