måndag 30 mars 2015

Cafébläddring utan någon annonskris

Det är mycket Måns nu.Vinnare i Mello och snart i finalen och omslagspojke i tidningar.
Måns Zelmerlöv har flyt.
I senaste Café visar han upp "månster-

kroppen"
och hur han fick den.

Vägen dit kan sägas vara lång.
Det tog 133 sidor med mest reklam innan reportaget om Måns dök upp.
Café är en extremt fet annonstidning och mer som en modekatalog. Här kan det inte vara någon annonskris.
Av 196 sidor totalt är 82 sidor reklam och 44 sidor får anses som redaktionell reklam.
Kvar är 70 sidor till reportage.


17 sidor med glassig reklam inleder innan en enkelsida med ledaren dyker upp. Sen tar det ytterligare 51 sidor innan första reportaget kommer om hårdrockaren Johan "Shellback" Schuster.
Reportagen som sen följer har en lite överraskande tyngd i en ytlig mode- och annonstidning.
Fotografen Niclas Hammarström får 13 sidor med starka bilder från länder med krig och katastrofer. Döda kroppar syns i en osminkad verklighet (bild nedan).



Mer tyngd följer sen i ett reportage om tjuvar som bryter sig in i museer och hos privata samlare och stjäl noshörningshorn. Dyrgripar som anses dyrare än guld och kokain.
Efter 133 sidor, kommer träningsspecialen med Måns Zelmerlöv.
Men först blir det förstås reklam - modebilder som visar hur man svettas snyggare i rätt kläder.


Måns kämpade hårt i fem månader för att få fram den
muskulösa och trimmade kroppen. Stram kost med bland annat kvarg och regelbunden träning. "Alla kan få sexpack" säger Måns i rubriken på omslaget. Träningsmetoden verkar inte vara så revolutionerande. Många sit ups, mycket med rollerhjulet, göra plankan ofta - Måns klarar 3.5 till 4 minuter - hänga i stång och lyfta upp benen så det suger i magmusklerna (bild t h).

Två reportage till, ett om en familj som satsade på ett hotell på den kenyanska guldkusten och ett om polisen som löste en egen kris med att springa maraton.
Men resten av "artiklarna" kallar jag för reklam och produktinfo. Jeans, hudvård, skor, köksprylar, vårjackor... allt med fina bilder, tillverkare och priser.

Blankt papper, glassigt, stylade bilder -- visst kan det här ses mer som en annonskatalog än tidning. Lönsam bör den vara om de får full betalning för alla annonser.
Texterna har ett lättläst typsnitt, ojämn högerkant och klassiska linjer mellan spalterna. En del bildtexter och andra texter i färgplattor kan vara lite svårare för ögat.


Café som tidning är som ett vanligt caféliv med sipprande på latte och lätt prat - men här blir det mer lättsam bläddring bland tjusiga modebilder. Mycket av läsningen gav dock tyngd.

måndag 23 mars 2015

Mest reklam i ny trädgårdstidning

Vår i luften och vår för träd-
gårdstidningar.
En ny tidning dök upp i hyllorna:
Design &
Trädgård.

Jag vill inte riktigt kalla det tidning, utan mera en produkt- och reklamkatalog.
Bakom den ligger en webb- och reklambyrå. De har tidigare bara haft materialet på webbsida, men kompletterar nu med en tidning.

I handen känns den bra, fint papper, limmad rygg, tyngd.
Omslaget ger inte så mycket trädgårdssignaler mer än en blomkruka.
Några namn är dragplåster för innehållet: Linda Lomelino, Lulu Carter och Micael Bindefeld.
Mest reklam.
Precis som de flesta tidningar inleder de med korta notiser. Jag ser det dock mest som reklamnotiser  för olika saker som hör till trädgården med priser och var det kan köpas.

Lulu Carter ligger och poserar på en stenbänk och på sidorna visas prylar hon tycker om och var de finns att köpa.
Mycket grönt hos Bindefeld.
Micael Bindefelds trädgård får 10 sidor. Bilderna säger att han har mycket grönska och blommor, särskilt pelargoner. Detta är det enda renodlade reportaget, men här kommer också reklamkopplingen. Bindefelds nya bok får mycket beröm och på annan plats finns annons om att boken ingår som present för den som prenumererar på fyra nummer av tidningen.
Brunt i brunt - svårt att urskilja.
Linda Lomelino är ett namn som jag inte direkt känner igen. Fotograf och bloggare som skriver om tårtor och läckra desserter. Det gör hon här också med bilder och recept på browniecookies, chokladmousse och chokladglasspinnar.
Jag reagerar direkt på öppningsbilden. Vad visar den? Något brunt och lite vitt. På nästa sida visar det sig vara browniecookies. Jag tycker en fotograf skulle använt annan bakgrund så de bruna kakorna kom fram. Samma gäller på de andra bilderna - det mesta försvann i något brunt.
Infälld text går inte att läsa.
Sen följer flera sidor med presentation av växter och blommor: selleri, tulpaner, oregano, chili och häck. Bild på hela vänstra sidan, presentation i text på den högra. Knappast något nytt eller inspirerande.
Åtta sidor om vårlökar blev en liten flopp. Stora närbilder över hela uppslaget med kort infälld text som knappt gick att läsa.
Jag tänder inte heller på "Trädgårdstrender 2015" som mest var bilder på tulpaner och pelargoner. Några möbler som var utplacerade signalerar kanske trenderna.
Samma gäller på de följande sidorna om "sagosommar, hotellkänsla och tropikerna”. Stora bilder på växter men inga bildtexter som förklarar vad som visas. Sidor med ”Fixa stilen” har hakats ska väl visa var utsmyckningen finns att köpa.
Växter utan förklarande bildtexter.
Däremot ska jag ge beröm för typsnittet i texterna. Allt är seriffer som jag alltid kritiserar som svårläst. Men här har de valt en större grad och mera svärta och allt är rakt igenom lättläst.

Visst är trädgårdsbilderna och blommorna vackra, men jag ser det inte som någon inspiration direkt. Andra trädgårdstidningar gör det här bättre.
Därför tror jag inte tidningen blir särskilt långlivad. Det ska dock gå att prenumerera på fyra nummer.
Att det är en reklamprodukt framgår också av att det på de 82 sidorna bara finns tre renodlade annonser, alla kring omslaget.

måndag 16 mars 2015

Kvinnor i rött är lite bleka

Gnistrande rött - och blekt vitt.
Kvinnor i rött är ovanligt bleka när de ger ut en tidning i kampen för kvinnors hälsa.
Bleka på så vis att texten i tidningen är i minsta laget. Lite större grad och mera svärta hade varit lättare att läsa och gett mer kraft åt budskapet på det lysande vita pappret.

Själva budskapet är det inget fel på: kampen är för hälsa och livskvalité för kvinnor i alla åldrar.
För det finns 1.5 miljonerklubben, främst för kvinnor över 45 år och 2.6 miljonerklubben för kvinnor i åldern mellan 18 och 45 år.
Gemensamt är budskapet och det röda hjärtat - Women in red.

Alexandra Charles, före detta "nattklubbsdrottning", har startat klubben. Som vd och ordförande skriver hon också ledaren och poserar även på omslaget. I hennes kamp ingår inte bara hälsan utan även den åldersdiskriminering som råder mot kvinnor över 45 år. Hälsokampen riktar hon mycket mot benskörhet, den stora folksjukdomen som drabbar äldre kvinnor.
I de stora reportagen lyfts starka kvinnor fram: Malin, som separerat, hittade starkt stöd hos grannen, Anastasia, som kämpat mot det svenska vårdsystemet, vill öppna äldreboende för kvinnor, Magdalena, som lyckats slå sig fram som kvinnlig komiker, Susanne som föreläser om äldres psykiska ohälsa, Marie, som nästan samtidigt fick kraftigt försämrad hörsel och en muskelsjukdom som gjorde henne rullstolsburen och Nanne Grönvall som vill hjälpa utsatta barn.
Starka artiklar, men jag saknar en sak: vilka har skrivit artiklarna och tagit bilderna? Ingenstans hittar jag det. Byline brukar vara det viktigaste för alla i medier, men här har det konsekvent tagits bort. På de andra sidorna är det många kortare artiklar om psykologi och fysiologi och där anges källa efter varje.
Men bleka blir sidorna med den lilla texten. På flera ställen används också det tunna typsnittet seriffer, i bland i färgplattor.
På många sidor är det bara texter med små bilder i ytterkanterna.

Bilderna utstrålar värme och glädje: bara kvinnor som ler, i de flesta fall porträtt. Två män finns med – en doktor från Kongo och komikern David Batra, men han är med bara för att hans senaste bok lottas ut.
Bildtexterna är i pytteliten grad och svårlästa, i bland saknas de helt.
Tidningen har ett starkt innehåll till en stor läsekrets, men större textstil och mer svärta skulle ge tidningen ett lyft.

måndag 9 mars 2015

Dans - utan fart oc glädje

Dans - helt rätt när Let´s dance har dragit igång i TV4 och engagerar tittarna.
DANS - tidningen för rörlig scenkonst - har knappast någon koppling till rörelserna i tv-rutan.

Dans på scen är ofta tempofyllt och färgstarkt för ögat.
Tidningen är tvärtom: ingen upplevelse för ögat, långa tunga artiklar på mellan 2 till 4 sidor där texten helt dominerar och tränger undan små bilder.
Texten är liten och blir tråkig och tröttsam för ögonen. På sidan 2 behövde jag nästan ta fram förstoringsglaset för att kolla redaktionsrutan och några bildtexter. 
Omväxlande är texten på tre eller fyra spalter per sida. Vid smala fyra spalter kan det vara en decimeter långa stycken utan att börja på ny rad.

Layouten är stram. Små rubriker ligger konsekvent överst på vänster sida, ibland bara en rad.
Tungt, tungt.
Bilderna är helt från scenerna, fina och färgstarka i sig. Några av bilderna borde dragits upp större och gett mera kraft åt sidorna och balans mellan alla texter.
Som någon kompensation för de många små plottriga bilderna ägnas hela mittuppslaget åt tre färgstarka bilder när ett gäng cirkusartister gjorde en megaföreställning med mycket pyroteknik utomhus på Grönland.
Cirkuskvinnor.
De flesta tidningar brukar inleda de första sidorna med plock och korta notiser. Dans gör tvärtom. Plocket hamnar nästan sist. I stället inleds det med fyra och ett halvt sidor reportage om skickliga cirkuskvinnor. Många bilder gjorde det inte alltför tungt.
Färgstarkt från Grönland.
Resten blir tungt kring intressanta ämnen:
Som en koppling till terrorattacken i Paris mot satirtidningen Charlie Hebdo beskrivs om hur bild och dans skapar parodi, karikatyrer och satir som ger lite eftertanke.
Ett svenskt Julia och Romeo uppförs i Paris, en kvinnlig dansare berättar om sitt jobb, Göteborgsoperan satsar på en kontroversiell koreografi i ett uppförande i vår. En magnifik utomhusföreställning på spelades upp på Grönland. Fatta är en kampanj för att ta upp sextrakasserier inom dans.
Intressanta artiklar, men tunga. Alla texterna borde varit kortare och rappare och bilderna bättre utnyttjade.
Bland det lättlästa: en dansares liv
Övningar vid värk
En artikel kanske Stenmark och de andra i Let´s dance kan ha nytta av. Värk i huvudet och armarna är något som kan uppstå när armarna ska hållas stilla i en position. En cirkelövning med sträckta armar kan lösa det. Stå med höftavstånd mellan benen, slappna av, sträck ut armarna åt sidan, andas djupt in genom näsan, håll andan, andas ut långsamt med sssss-andning och gör åtta cirklar framåt på en utandning. Gör uppemot 30 repetitioner, alltså 240 cirklar...

I Let´s dance ger juryn betyg med nummerskyltar från 1 och 10.
Jag lyfter för tidningen Dans upp skylten 1 och säger: ”För tungt och svårläst. Lyft fram glädjen och färgen i dansen”.
Hur läsarna reagerar kan vara annorlunda.

måndag 2 mars 2015

Frisk satsning på Hav & Vatten


Pappers-
tidningar har fortfarande flyt!
Hav &
Vatten heter en ny tidning som kom i dagarna.
En överraskande frisk tidning när man ser var den kommer från:
Havs- och vatten-
myndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten är en ny ung statlig myndighet. Från myndigheter kan det levereras en hel del både tungt och tråkigt. Med en ung fräsch ton bryter Hav & Vatten den linjen. Tidningen speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter, står det i redaktionsrutan.

Ett piggt format – lite kortare och bredare än A4 - gnistrande vitt papper, inte för långa artiklar i en snygg layout. Allt har fått ett journalistiskt stuk, långt från torrt myndighetsbruk. Bara 36 sidor utan några annonser. Här har de fått in mycket nytt på lätt sätt.
Fräsch öppning på sidorna 2-3
Redaktionen verkar se faran i vad de gett sig på.
”Va? En gratis papperstidning? Då måste det vara reklam. Jag tar med den ner till återvinningen”, skriver ansvarige utgivaren Maud Larsen, med ironi.
Någon brist på självförtroende ska de inte ha! Det här är en ”riktig” tidning, som bör locka många intresserade läsare, långt fler än de utvalda som får första numret: de om vet en del om vatten, fattar livsviktiga beslut för kommuner, konsulter och andra som har det i sina jobb.
En nyhet presenteras redan på sidan 4 med rubriken: Hönsskit renar avloppsvatten.
Lite kvällstidningsstil – men inte en ens kvällstidning hade använd ordet ”hönsskit” i rubriken.
Raka och klara till artiklar med aktuella ämnen hakar på:
Nylonpåse skonar laxar vid odling, båtägare ska övertygas om att byta ut skadlig bottenfärg som förstör vattenmiljön, finsk teknik räddar sur jord, vårt rena dricksvatten blir dyra droppar i framtiden.
Varning för höjt vattenstånd.
Största reportaget är varningen inför framtiden att havsvattnet kan komma att stiga med en meter. Kommuner förbereder med åtgärder.
(Jag bor bara ett stenkast från Öresund. Där har en skyddsvall fått byggas inför hotande vattenhöjning. Någon sådan syns dock inte. Snarare tvärtom – det är lågt vatten. Det märks vid försommarens dopp vid bryggan. Vattnet når knappt över anklarna. Först i augusti stiger höjden lite. Beror det på säsongbundna havsströmmar – eller helt enkelt att danskarna snor vattnet?
Kanske ett ämne för Hav & Vatten att reda ut i en kommande artikel.)
Enda personintervjun är med miljöpartiets Åsa Romson, klimat- och miljöminister i regeringen och vice statsminister. Romson ”... både låter som en politiker – hon kan prata, mycket – och inte” står det i texten.
Intervjun är kring hennes ämnesområde, men på sista raderna kommer något personligt:
"Jag har kustskepparexamen, men jag är fortfarande dålig på att fickparkera”.

Myndigheten redogör i HaVNYTT
Längst bak kommer blocket HaVNYTT på blå sidor – havsblå, en ljus sommarfärg - med korta nyheter. Detta är myndighetens officiella linje.
”Här talar myndigheten” skriver generaldirektören.
Språket är betydligt torrare, notiserna korta i en tät förpackning.
Flera inlägg bör vara tips till kommande reportage och få lite piggare presentation.

Hav & Vatten är en fräsch tidning, lite som porlande friskt vatten.
En tidning i dag måste vara nischad mot en grupp läsare som har ett specialintresse. Här bör finnas många fler än de ”utvalda” – alla som bor nära havet liksom båtägare bör gå att fånga in.
Tidningen finns också att läsa digitalt, för den som vill avstå pappret.
Rent vatten - dyrt i framtiden.
Offside press har svarat för det redaktionella, både text och layout, och de har gjort ett bara jobb! Några grafiska signaler kan jag känna igen från andra av deras tidningar, men det är inget som ”vanliga” läsare noterar, troligen inte heller kommunala och statliga tjänstemän.

"Är det då någon som vill läsa vår tidning?", undrar kommunikationschefen Maud Larsen.
Absolut! Det bör det vara! Inte bara de som jobbar inom området, utan många fler.
Snyggt och lättläst, gratis, fyra gånger om året.