Kvinnor i rött är lite bleka

Gnistrande rött - och blekt vitt.

Kvinnor i rött är ovanligt bleka när de ger ut en tidning i kampen för kvinnors hälsa.

Bleka på så vis att texten i tidningen är i minsta laget. Lite större grad och mera svärta hade varit lättare att läsa och gett mer kraft åt budskapet på det lysande vita pappret.

Själva budskapet är det inget fel på: kampen är för hälsa och livskvalité för kvinnor i alla åldrar.

För det finns 1.5 miljonerklubben, främst för kvinnor över 45 år och 2.6 miljonerklubben för kvinnor i åldern mellan 18 och 45 år.

Gemensamt är budskapet och det röda hjärtat - Women in red.

Alexandra Charles, före detta "nattklubbsdrottning", har startat klubben. Som vd och ordförande skriver hon också ledaren och poserar även på omslaget. I hennes kamp ingår inte bara hälsan utan även den åldersdiskriminering som råder mot kvinnor över 45 år. Hälsokampen riktar hon mycket mot benskörhet, den stora folksjukdomen som drabbar äldre kvinnor.

I de stora reportagen lyfts starka kvinnor fram: Malin, som separerat, hittade starkt stöd hos grannen, Anastasia, som kämpat mot det svenska vårdsystemet, vill öppna äldreboende för kvinnor, Magdalena, som lyckats slå sig fram som kvinnlig komiker, Susanne som föreläser om äldres psykiska ohälsa, Marie, som nästan samtidigt fick kraftigt försämrad hörsel och en muskelsjukdom som gjorde henne rullstolsburen och Nanne Grönvall som vill hjälpa utsatta barn.

Starka artiklar, men jag saknar en sak: vilka har skrivit artiklarna och tagit bilderna? Ingenstans hittar jag det. Byline brukar vara det viktigaste för alla i medier, men här har det konsekvent tagits bort. På de andra sidorna är det många kortare artiklar om psykologi och fysiologi och där anges källa efter varje.

Men bleka blir sidorna med den lilla texten. På flera ställen används också det tunna typsnittet seriffer, i bland i färgplattor.

På många sidor är det bara texter med små bilder i ytterkanterna.

Bilderna utstrålar värme och glädje: bara kvinnor som ler, i de flesta fall porträtt. Två män finns med – en doktor från Kongo och komikern David Batra, men han är med bara för att hans senaste bok lottas ut.

Bildtexterna är i pytteliten grad och svårlästa, i bland saknas de helt.

Tidningen har ett starkt innehåll till en stor läsekrets, men större textstil och mer svärta skulle ge tidningen ett lyft.