söndag 1 november 2009

En antydan till tidning som bara kan bli bättre


Släkten är värst!
Och släktforskningen växer i landet.
I spåren har det kommit en ny tidning - Antyda - om släkt, folkliv och hembygd.

Det är mera ett försök till tidning.
Några glada entusiaster verkar ha suttit hemma vid köksbordet med datorn och ett enkelt ordbehandlingsprogram och totat ihop tidningen.
Enkelt gjort och tryckt på blankt fint papper.

Av redaktörens krönika och några läsarbrev verkar tidningen vara uppskattad.
Om man tänker att släktforskare älskar att rota i gamla dammiga handlingar så vill de inte heller ha någon glassig tidning.
Här doftar det 50-tal och hemkört.
Förstasidans rubriker är en uppvisning i hur många olika typsnitt det finns. Inte två rader är lika varandra.

Rubrikerna är inte de vassaste:
Bak hängbjörkens slöja, Från Alebäcken till Över Finnfallet, Högförräderi och ragnarök, Dahlströmska gården, Kolbullar och hembakt bröd, Krutrök och tapto…
Väcks nyfikenheten och läslusten?

Bilderna är mest naturmiljöer och ofta nära detaljer. Bildtexter saknas ofta, läsaren får gissa sig fram.
Texterna är i stor grad och tydliga - men i några fall långa: 160 cm lång spalt, två mellanrubriker och börjar med ny rad på bara nio ställen. Ett uthållighetstest!
15 sidor handlar om krig och militärhistoria.

Större delen handlar om gamla torp; jakten på rester av torp med hjälp av GPS, den sista bofasta i ett sommartorp spåras, i en pampig gård som nu är privatbostad och bed and breakfast letas den ursprunglige ägaren fram, experter från Antikrundan i tv granskar mormors farmors gamla byrå.
Kul och intressanta ämnen. Men när tidningen misslyckas med presentationen försvinner allt.

Får jag antyda en sak, så bör Antyda forska efter någon som kan få form på tidningen. För här finns en bra grund, de har hittat en nisch och läsekretsen bör kunna bli större.

1 kommentar:

  1. Som gammal släktforskare så blev jag besviken på denna tidning. Den var rörig och ostrukturerad. Många typsnitt som gjorde att det blev ännu rörigare. Verkar vara något som gjorts av "klubben för inbördes beundran" utan en tanke på att andra ska läsa den. Insändarna är enbart positiva. Dessutom var doften av själva tidningen helt förfärlig. Fick mej att minnas skoltiden då man fick stenciler med blått tryck som gav en huvudvärk vid första anblicken.

    SvaraRadera