torsdag 30 december 2010

Nya kommer - några försvinner

Gott Nytt Tidningsår!
December - alla tidningarna fyller sidorna med årskrönikor och topplistor.
Därför låtar jag bli det.
I stället: en snabb blick i kristallkulan inför 2011.

Nya tidningar: ”Allt om”-tidningar blir fler. Allt om fyrhjulingar, Allt om dans, Allt om snöröjning, Allt om rådjur, Allt om alternativmedicin…
Försvinner: Tidningen S - Amelias misstag - läggs ner, går ihop eller återuppstår i ny form.

Kvällspressen: Fortsätter tappa i upplaga. Aftonbladet fortfarande störst - om inte Expressen hittar något nytt trolleriknep med siffrorna.
Kundtidningar: Kommer nya - bättre och mera journalistiska. Ett hot mot traditionella magasin.
Skvallertidningar: Väntar på Victorias baby.

Motortidningar: Flera sammanslagningar.
Heminredning: Några får minska utgivningen, lägga ner eller gå ihop.
Denna blogg: Återkommer 2 januari. Mejla tips! Adress i profilen.

Gott nytt år!
Bubbel i glaset!

måndag 27 december 2010

Finanstidningen som vågar vara matt

Snart är det dags för många att kolla hur fonder och sparande gått under året. För en del blev det kanske inte som förväntat.
I kundtidningar från fondförvaltare är det mest all time high.

Jag har fått en tidning som heter MM. Det står för Max Matthiessen, ett företag som ägnar sig åt förvaltning och råd om värdepapper.
Här verkar det mesta gå bra.

Kund- och personaltidningar har blivit intressanta och lyft sig. Oftast genom att proffs fått ta hand om tidningsskapandet. Men givetvis på uppdragsgivarens önskemål och krav.
MM är som man kan förvänta sig av en finanstidning: stram, korrekt och lite tråkig.

Texterna har inte journalistisk spänst. Olika rådgivare skriver.
Språket är stramt affärsmässigt med siffror och fackspråk som ”behavioral finance, employer branding, potentiella medarbetares associationer, tillgänglighetsslag, disciplinerad förvaltning.”

I en liten svårläst faktaruta förklaras det i finstilt: ”…innehållet baseras på källor som MM bedömer tillförlitliga… tar inte ansvar för den skada som kan uppkomma… kunden svarar själv för risken…”
Här är det som skeptikern själv tänker: ska jag försnilla mina pengar själv eller ska jag ta hjälp av en rådgivare att göra det?

Hos MM går det förstås bra! En kvinna fick hjälp med löneväxling i en ”tiotaggarlösning” och kunde sluta vid 62 med samma pension som lönen. Hade hon fortsatt till 65 hade hon fått mera än vad lönen skulle vara! (bild t h).
Här ges råd om bodelning, fonder och psykologi på börsen. Ett företag fick hjälp att nästan halvera sjukfrånvaron. Tjänstemän som var aktiva och valde pensionsfond på känsla blev vinnare.

En sak gillar jag: pappret! Vitt, matt och mycket lättläst. Inget blankt som bländar ögat. En ovanlig kontrast där man kanske väntar sig lite glassighet i finansvärlden.
Inte ens bilderna försämras här. Nu är förstås inte bildjournalistiken något att visa upp. Män i slips och kostym, kvinnor i kavaj, porträtt.
De flesta tidningar vill ha blankt papper för det anses lite finare och det matta som billigare och enklare.

Vad MM saknar är något roligt, lättsamt och underhållande. Det borde en kundtidning bjuda på.
På slutet kommer något helt obegripligt. Två sidor tabeller som verkar vara en guide över hur olika fonder gått. Totalt oläsligt för blotta ögat!

onsdag 22 december 2010

Blandade julpaket till tidningar


Julpaket - både hårda och mjuka - till några av de tidningar jag gått igenom under året.

Fiskejournalen: En Thore Skogmanskiva med Storfiskarvalsen.
Svensk Damtidning: Ett äkta citat från drottning Silvia.
Grip (Malmö Aviations kundtidning): En enkel biljett till layoutredaktionen. (långt bort.)

Minnenas Journal: En fladdermusfåtölj (passar vid 50-talsläsning).
Råd och Rön: En kamera + en skicklig fotograf.
Traktorvärlden: Ett värmande gotländskt fårskinn (till sätet).
Tidningen Vi:
En fotpall (till sköna lässtunder).

Kvällspressen: En barometer (för att spå väder).
Tidningen Väder: Några kvällstidningar (för att hämta inspiration).
Veteranen: Ett diplom (för årets bästa omgörning)
Journal Chocolat: Ett program som tar bort ordet choklad i alla rubriker.

Gran Turismo (lyxbilstidning): Ett reportage om Volkswagens bagge.
Speedway: En dunk med raketbränsle (så det blir lite fart i tidningen).
Tidningen S: En gammal tidningshylla (där de kan hämta skåpmat).
Skurk: Ett rött kort! (tidningen som inte behövs)

måndag 20 december 2010

Rakt, öppet och svårläst om "skurkar" och brott

En ekonomisk brottsling, en trippelmördare, en storrånare, en polischef, en kändisadvokat, Leif G W Persson och Cornelis Vreeswijk?
Vad kan det bli av det gänget? En samling skurkar, säger någon kanske.
Möjligen tänkte herrarna själva så när de startade en tidning.
SKURK heter också tidningen.

Chefredaktören medger att han snart ska få krypa in och sona sina ekonomiska brott. Han hävdar förstås att han är oskyldig.
Redaktionen
skryter själv lite med sin starka laguppställning. Den ser sig som en samling underdogs, som ärligt vill söka sanningen bakom det dolda.
Syftet ska vara att visa den andra sidan av myntet.
De vill ifrågasätta poliskällorna, lagarna och domstolarna.
Samtidigt vill tidningen ta klar ställning mot all kriminalitet.

de 84 sidorna lyckas de få fram mycket.
Men jag är tveksam till om de når sitt syfte och läsekrets.
Jag tror inte jag sett något magasin som är mera svårläst!
Texten är i så extremt liten grad att jag rekommenderar förstoringsglas.
Det är mycket svårt för ögonen som fort blir trötta. Det går inte att gripa raderna och hålla kvar blicken.
Dessutom läggs på vissa sidor all text i vitt på helsvart bakgrund. (bild ovan).
Synd att de skulle schabbla bort läsbarheten, för själva layouten har en egen profil.

Annars är här ingen anonymitet. Rakt och öppet skriver och presenterar de sig.
Sveriges tio ”framgångsrikaste” ekonomiska brottslingar i 100-miljonersklubben - bland annat tidningens chefredaktör! - visas med namn, bild och vad de gjorde. Slutsatsen dras att detta är mest lönande brottsligheten. (bild t h).

Sida efter sida med en bred skurkrepertoar: Jakten på vapen, rätten att döda i självförsvar, bortrövade barn, den grova organiserade brottsligheten, DNA-bevisen, en torped, de dödsdömda, vampyrmord och maffiafamiljer.
En försvarsadvokat undrar hur många gånger han och klienterna blivit lurade i ”fixade” rättegångar.
En polischef - den ende polis som kan skriva, ironiserar redaktionen - är krönikör.

Och förstås - ingen tidning i det här området utan Leif G W Persson . Här presenteras ”blandade citat från detta egensinniga snille”. (Bild t h)
Cornelis beskrivs som lika populär hos polisen och domstolarna som hos allmänheten.
Därför kunde han komma undan flera olika brott med att bara få skyddstillsyn.

Tidningen innehåller tio annonser, bl a en krog, resetidning, gym och en lyxbil.
Herrarna i redaktionen är eller har varit framgångsrika i sina olika nischer. Men när det gäller konsten att göra en lättläst tidning, så har de mycket kvar att lära.

lördag 18 december 2010

Weekendkrönika: När bild och rubrik ger fel signal

Bild och rubrik - två saker som hör ihop
Men inte alltid.
Titta på omslaget här bredvid - Aftonbladets söndagsmagasin förra söndagen.
Hur kopplar du det vid en första syn?
Troligen som att den leende kvinnan säljer sex och njuter av det.

Ansikten är en klassisk signal för att locka in läsaren/köparen.
Ett sätt att skapa kontakt. Personen är känd, aktuell eller intressant på något sätt.
De olika rubrikerna ska locka till de många inslag tidningen har.
Den stora rubriken kopplar läsaren ofta snabbt till ansiktet.

Ansiktet i det här omslaget tillhör skådespelerskan Eva Röse. Hon är kanske inte direkt superkänd så att läsaren direkt kände igen henne.
Den stora rubriken i det gula hör ihop med en annan kvinna. I liten bild visas baksidan av henne. En liten rubrik förklarar sambandet.
Rubriken som hör till Eva fanns i mindre grad till vänster uppe vid håret.

Den som köpte tidningen och läste upptäckte direkt att det inte var omslagets ansikte som sålde sex.
Läsaren blev kanske inte besviken över det.
Eva Röse blev dock våldsamt upprörd.
Aftonbladet erkände att det blev mindre lyckat. De erbjöd Eva en blombukett som tröst…

Kändisar och rubriker om dem säljer - om rubriken är sann och bilden kopplas ihop rätt.
I det här omslaget blev det totalt fel i signalerna.

I veckan hade jag en genomgång av två andra tidningar.
Jag hade synpunkter på deras omslag och vad som säljer.
Kronans droghandels kundtidning (bild t h) hade ett leende ansikte som strålade mot läsaren och under det i stor rubrik ordet SMITTA.
Det passar inte ihop, ansåg jag.

Ann Olrin som är chefredaktör, höll inte alls med om det.
I det här fallet var det inte så allvarligt för huvudpersonen.
Men signalen som sådan: ingen som råkat ut för någon smitta strålar väl inbjudande mot läsaren?
Jag hade här sett en kraftig rubrik i gult hämtad från ett citat av typ: Jag lever och är lycklig och någon underrad om cancer för att spegla bakgrunden

Jag hade också en genomgång av nya Råd & Rön (bild t h) och synpunkter på omslaget. Där var en extrem närbild av ett batteri som tidningen testat. Något som jag absolut inte kunde tända på.
Jag ville se en person eller ett ansikte som använder saken som testas. Samma gällde till reportagen på insidorna.

Carina Lundgren, chefredaktör, höll inte med. Hon tyckte mina synpunkter saknade grund.
Men min grundsynpunkt är: en bild med en människa lockar betydligt mer till läsning än en bild utan.
Människan i en miljö skapar känsla, närvaro och ibland dramatik.
Det är oftast alltid de bästa bilderna för att dra in läsaren.
Och läsaren måste direkt se att bild och rubrik hänger ihop - eller klart åtskiljes.

PÅ MÅNDAG: Skurkarna vill spegla den andra sidan i en egen tidning

torsdag 16 december 2010

Friska linjen från nytt apotek

Nya apotek dyker upp i snart sagt varje kvareter.
Profil och sortiment är detsamma.
Kronans droghandel heter en av dem.
Nu sticker de en ny tidning i händerna på sina kunder.
Kronans heter den förstås - en tidning för ett friskare liv.

En frisk fläkt är det också över tidningen.
Ljust, luftigt och färgstarkt.
Den grafiska formen känns igen från andra tidningar.
Pang på med första reportaget på sidorna 6-9. Ett strålande och friskt leende ansikte möter läsaren. En kvinna som besegrat cancern och nu säger sig vara frisk.

Däremot gillar jag inte riktigt missen på förstasidan. Den stora rubriken om smitta kopplar den ”vanlige” läsaren lätt till det leende ansiktet och då blir det fel.
Ovanför ligger visserligen rubriken till ansiktet och med en liten pil visande, men jag hade sett att det varit omkastat - stor rubrik som direkt signal till bilden.
Jag är heller inte förtjust i uppslaget med grön bakgrund (bild t h) till texten. Onödigt svårläst och risk att sidorna hoppas över.

Annars är tidningen lättläst, även om de liksom andra kundtidningar är förtjusta i typsnittet sans seriffer - den tunna ljusa textstilen som oftast känns blek och svårläst.
Fler sidor är med korta hälsotips. En kundtidning vill förstås tala om hur förträffliga just det egna apotekets varor har. Förklaringar ges och förpackningar visas i bild. I en del fall dyker det upp ”rätt” annonser på sidan bredvid.

Tonen är genomgående rådgivande - och hurtfrisk. Lite för mycket av det sista kanske. Träning genom att springa i trappor beskrivs som gratis, utmanande och roligt. Det sista kunde nog utgått…
Inte så överraskande dyker 5-barnsmamman Katerina Janouch upp som en hälsoprofil.
Förutom att ta hand om barn och familj, skriva artiklar och böcker och göra några utlandsresor, så hinner hon träna 2-4 gånger i veckan genom att springa och köra militärövningar.

Jag har tidigare gått igenom det ”ursprungliga” apotekets tidning Apoteket. I senaste numret (bild t h) är innehållet likvärdigt med Kronans.
I Apoteket är dock layouten stramare, men texten är lite lättare att läsa.

tisdag 14 december 2010

Bara Facebook och inget annat

Facebook - överallt! På fritiden, jobbet, mobilen, i Google…
Och nu också med en egen tidning!
Facebook för alla heter den.

Behövs den egentligen? När ”alla” nu gått med i Facebook alldeles själva och verkar veta hur det funkar.
Ja, sett till en hel del fummel är nog många lite osäkra.
Hela tidningen är en instruktionskurs i hur man kommer igång och går vidare.

Här radas allt upp - från inloggning och registrering till mera avancerad uppbyggnad fram till slutet då du kanske vill logga ut för alltid.
Att det handlar om Facebook behöver ingen tvivla om.
Överst på alla sidor står ”Facebook för alla” i en blå platta.
Och i nästan alla rubriker finns ordet Facebook.

Variationen är rubriker som börjar med ”Så…”.
”Så kommer du i gång… så skyddar… så skapar… så lätt… så trimmar… så bygger… så designar… så skräddarsyr…
Lite tjatigt på varje sida, men möjligen enkelt och pedagogiskt.
Irriterade är de små tipsrutorna där pytteliten text läggs i orange bakgrund. Extremt svårläst.

Skärmbilder visas på hur sidan ser ut och steg för steg visas hur man fyller i.
Viktigt är att lära sig om sekretessen, vad man ska lägga ut och inte i text och bilder och vad vänner eller alla ska få se.
Kunskaper som många inte lärt sig.

Ju mer jag bläddrar ju längre in i Facebookvärlden kommer jag. Hur jag startar en grupp, designar min beundrarsida, hur jag använder den i jobbet, fixar jobb och kunder, lägger in annonser, spel och tilläggsprogram och hur jag lägger in den i mobilen.

Helt riktigt kommer sen på slutet ett test: ”Har du blivit beroende av Facebook?”
Att alltid ha en flik som visar att du är inloggad eller att du har en känsla av att missa något om du inte loggar in, är varningssignaler.

Det är en bra instruktion för den som vill gå vidare och lära mer än att bara gå in och kolla vännerna och slänga en kommentar ibland.
Men som tidning tror jag inte det kommer fler nummer av den.

lördag 11 december 2010

Stjärnorna satt som väntat på Nobelfesten

Nobelfesten - pomp och ståt, glans och vånda.
Vackra klänningar i blickpunkten. Vånda och examensprov för kvinnorna - och för tidningsrecensenterna hur de ska skriva.

I fjor
fick en recensent i en morgontidning sparken sedan hon om undrat ”…om drottning Silvia hade en klänning på sig eller om hon bara svept in sig i Drottningholms gardiner…”.
Allt annat än fyra eller fem i betyg på kungligheternas klänningar är närmast tjänstefel. Festens vinnare var förstås drottning Silvia och kronprinsessan Victoria - och statsministerfrun Filippa Reinfeldt.

Så här tyckte Expressen och Aftonbladet i år.*Expressens Emma Danielsson ger de här betygen:
Om kronprinsessan Victoria (5): Vår stilsessa lever upp till alla förväntningar! Beige har varit årets stora trendfärg och Victorias varma och fina hudton gör att hon bär upp färgen perfekt. Hon bär ofta upp färgstarka klänningar annars så är det trevligt att se Victoria i en mer diskret färg som omväxling. Modellen påminner om den hon bar på fjolårets Nobelfest och även då var hon strålande vacker. Dessutom är klänningen väldigt vacker bak, med öppen rygg.
Om Drottning Silvia (4): Den här smaragdgröna färgen är fantastisk på Silvia! Hon har verkligen lassat på med mycket smycken, vilket gör henne extra glamourös och diademet är verkligen pampigt. Safirsmyckena i kombination med den maffiga klänningen i sidensatin ger en outfit som verkligen är värdig en drottning.

Om Filippa Reinfeldt (5): Äntligen! Det här är en stor förbättring från de föregående åren. Färgen, snittet och de fina detaljerna ger en smickrande helhet och med en så snygg kvinna vid sin sida har Fredrik har all anledning att sträcka på sig lite extra. (bild t h).
Om Mona Sahlin (1): Knallrosa går inte ihop med Monas färger och tyget får mig att tänka på gardiner. Dessutom ser den ut att sitta lite för tajt över midja och byst så tyvärr fick du inte godkänt den här gången, Mona.

Fem stjärnor fick också Hovets avgående informationschef Nina Eldh (…en gnistrande stjärnhimmel… enkel och vacker).
Lena Adelsohn Liljeroth fick två (…färgen är tyvärr inte smickrande… skjortmodell är inte särskilt snygg).
Göran Hägglunds fru Karin fick bara en stjärna och Leif Björklunds Anette, fick fyra stjärnor!* Aftonbladets Camilla Thulin ger de här betygen:

Om drottning Silvia (5): Drottningen bär en otroligt vackert sydd axelbandslös klänning med bolero. Materialet är helsidenduchesse i djupt smaragdgrön ton. Modellen är ett draperat liv som utmynnar i ”större” draperingar i fyra nivåer. Boleron ser ut att vara skuren i fyra bitar - det senaste snittet - pingvinärm, väldigt 50-tal och klädsam når man är så nätt som drottningen. Ett mästerligt hantverk. Verkligt kungligt och gala.

Om kronprinsessan Victoria (3): Klänningen känns väldigt sommaren 2010...vacker, fint hantverk empirinspirerad med den lilla holkärmen…skärningen är intressant, för den känns gravidbetonad, tajt under bysten och precis under bysten en spännande drapering som mynnar ut i en nästan rundskuren kjol. Midjan är dold, men man blir intresserad. Jag gillar dock inte ryggen, det ser alldeles för okvinnligt och tränat ut. Tyvärr är det inte riktigt drag i den, fin på privat frackfest ute i ett kungahus i Europa, men inte tillräckligt för Nobel.
Om Filippa Reinfeldt (5): Kvällens inofficiella drottning? Jag tycker att klänningen har allt: snyggt fall, fantastisk färg, en bar axel och plissering. Otroligt vacker. Dessutom snyggt matchat med en liten clutch. Den gråblå tonen känns väldigt trendriktigt och klär Filippa perfekt. Toppbetyg.

Nina Johansson gav övriga betyg i Aftonbladet:

Om Mona Sahlin (1): Inte många kvinnor skulle våga bära Barbierosa. Blommönstret på det känns antingen helt galet eller jättehärligt. Oavsett vad så blir man glad, men modebetyget? Nej. (bild t h)

Om Lena Adelsohn Liljeroth (4): Attans så snyggt! …jag fullkomligt älskar både färg och snitt. 50-talsvibbar är hett just nu, dessutom klär den hennes figur ypperligt. (bild t v).

PÅ TISDAG: Ny tidning om det alla ägnar sig åt nu.

torsdag 9 december 2010

Nya Råd & Rön behöver lite fler goda råd

”Äntligen!” brukar en medieprofil utropa.
Äntligen skulle jag också vilja utropa - nästan…
Konsumenttidningen Råd & Rön har kommit i ny form.
Ett kliv framåt blev det, men en bit är ännu kvar.

Formatet har blivit en drygt cm kortare och en halv cm bredare.
Logotypen, typsnittet på texten och rubrikstilen har blivit lite kraftfullare.
Pappret är mattare och allt är lite mera lättläst.
Det ser ögat direkt.

Öppningsuppslaget på sidorna 2-3 är också annorlunda, men när jag vänder till nästa uppslag blir det tvärstopp!
Här kommer läsarbreven, tre sidor, text rakt upp och ner i fyra spalter per sida med någon teckning infälld.
Läsarbrev är alltid viktiga och har högt läsvärde. Frågorna är intressanta med bra svar och det är ganska lättläst.

Men - en tidning måste ha en mjuk och lättsam öppning med nyheter eller småplock - eller pang på med ett starkt reportage.
Det går att göra läsarsidorna lättare och med en placering längre bak.
En miss är också en personlig krönika som göms fel längst ner på en sida med små nyhetstips.

Bilderna - eller avsaknaden av dem - är tidningen svaghet.
Var är människorna - konsumenterna som tidningen vänder sig till?
Jag får länge titta på sidan ett. Jag tänder - eller laddar - inte på en närbild av ett batteri!
Människor i bild är alltid en bättre signal till läsningen i de många testerna:
Någon som ligger i ett skumbad, en skidåkare med ryggskydd, en man som rakar sig med hyvel, ett barn som leker med leksaker.
Och gärna någon enkät om vad de tycker.

Detta är mina råd och rön till hur tidningen kan förbättras.
Testerna är tidningens styrka och här känns den igen.
De omfattande tabellerna finns kvar med mycket siffror och jämförelser. (bild till höger).
Jag noterar, att batterier och laddare, som jag brukar köpa i ett välkänt möbelvaruhus, är ett bra köp, men inte riktigt ”bäst i test”.

Helt rätt är många råd och tester kopplade till julen och klapparna: gps, kameror, tomtebloss, leksaker, fyrverkerier, gymkort.
Och alla smaker och dofter.
Lutfisk är inte min favorit och när jag ser att den behandlas i släckt kalk och kristallsoda, försvinner aptiten helt.

Saffran, som mest odlas i Iran, ska det vara i mina julbullar - eller kanel. En match med MFF blir mycket bättre med en kanelbulle till kaffet i halvtid. Det giftiga ämnet kumarin finns i kanel och kan ge leverskador. Men då måste man äta stora mängder. Riskfritt för mig för så dåligt spelar aldrig MFF.

Det är en nyttig tidning som konsumenter behöver. Men den bör läsas i bitar för att allt ska smälta in.
Och visst kan det väl presenteras lite roligare och lättsammare och ändå vara seriöst.

FOTNOT: Test av gamla numret finns längre ner.

tisdag 7 december 2010

Ännu ett tåg som inte kommit på rätt spår

Folk klagar på tåg som inte kommer och tider som inte hålls.
Vad är då mer passande än att kolla en tidning som heter Tåg.
Tyvärr hittar den inte heller in på rätt spår.

Tåg vänder sig inte direkt till passagerare, utan mer till intresserade nördar. Kanske till grabbarna som byggde modelljärnvägar och som nu blivit lite äldre män med intresset kvar.
Mest påminner den om en hobbytidning på lite finare papper.

Det börjar inte särskilt bra heller. Ett block med ”tågnytt” inleder och även här handlar det mycket om tåg i olyckor eller som spårat ur.
Text följer sen i hela tidningen rakt upp ner i tre spalter med lite bilder inskjutna här och där. Varken text, bilder eller layout har det rätta journalistiska stinget.

Ändå finns här en grund som kan presenteras lite bättre.
Gamla järnvägsstationer brukar alltid locka fram nostalgiska minnen bland alla som åkt tåg när de var små.
I det här numret hittade tidningen en sådan som presenterades med den upphetsande överskriften ”Besök i Böda”.

en järnvägsmässa visas framtidens motorvagnar. Mer slimmad design med djärv och tuff ”nos” kommer.
Det lutar åt att det blir mera likt flygplan på spår.
Ett passande namn på tidningen hade kanske varit Lok - eller motorvagn som det heter i dag. Särskilda tåg som drar vagnar är ovanligt i dag.

Av nära ett 80-tal bilder är mer än en tredjedel bara lok/motorvagnar. De flesta bilder är på två spalter, staplade ovanpå varandra. Ibland på sidornas tre spalter. Ingen ”dragare” som kan överraska - utom en. På mittuppslaget kommer ett skånskt pågatåg i grön miljö med Malmös Turning Torso i bakgrunden (bilden).

I Hässleholm har en fantastisk modelljärnväg byggts upp och visas i ett rum som är 25 meter långt. Allt är skapat efter verklig förebild av stationsområdet som omgivningen är, nu som Europas största station i skala 1:87.
Malmös citytunnel provåks, skånska pågatåg kommer i ny form och Sveriges första tågförbindelser med utlandet får en genomgång.

Jag skulle kunna suga åt mig allt. Felet är att tidningen inte presenterar det attraktivt. Men nu är jag heller inte medlem i Svenska järnvägsklubben. De 7 000 där som får tidningen är kanske nöjda.

Tåg lyckas inte som tidningar om bilar, motorcyklar eller traktorer, där även mindre intresserade kan ryckas med.
Tåg har en bra bit kvar för att komma in på rätt (tidnings)spår.

torsdag 2 december 2010

Med lite träning fungerar tidningsläsning på skärmen

iPad testas nu av alla som vill läsa tidningen på skärmen.
Det fungerar utmärkt kände jag i mitt test.
Jag väljer nu att prova tidningen som pdf i datorn och börjar vänja mig mera.


I iPad var det enkelt att läsa och bläddra. Ett tryck med fingret eller drag med tumme-pekfinger på skärmen och sidan förstoras. Ett nytt tryck och det vänder tillbaka till mindre storlek. Ett tryck och nästa sida kom fram.
Är tidningen speciellt anpassad till iPad format blir det ännu enklare.

Flera tidningar finns som pdf med olika teknik.
Att läsa den i datorn är lite annorlunda.
De jag testar kommer från Paperton, ett företag som hjälper många förlag att publicera sina tidningar digitalt och göra det enkelt för läsaren.
Här finns när 70 olika tidningar i de flesta områdena att välja mellan och utbudet växer hela tiden.

En pdf-tidning från Paperton är 40-60 procent billigare än pappersvarianten. Äldre nummer är ibland ännu billigare.
Där ligger en fördel med digital tidning. Den blir ett komplement med ett köp ibland och lite billigare.
- Att läsa tidningar på dator är ovant, även för mig, säger Rebecca Törmä (bilden) på Paperton. Många associerar läsning på dator till jobbet och väljer därför bort det på fritiden. Att läsa på läsplattor är däremot en helt annan sak.

Med lite träning vänjer jag mig att bläddra och läsa.
Ett siduppslag kommer upp på skärmen, med stora pilar till vänster och höger bläddrar jag framåt eller bakåt.
Ovanför finns en förstoringsknapp och ett reglage med vilket jag drar fram den storlek jag vill läsa.

Ett klick på sidan och den återgår till helformat, nytt klick och jag är tillbaka i den storlek jag vill läsa.
Drar jag pekaren sakta över sidan rullar jag den i upp och ner eller i sidled.
Längst ner finns en punktlinje och när jag rullar med pekaren kommer alla sidor fram i miniformat.

Paperton kommer snart med applikationer för iPad/iPhone och andra läsplattor/smartphones med Android.
- Det blir en helt annan upplevelse på läsplatta när sidorna är anpassade till storleken på skärmen, säger Rebecca Törmä. Interaktivitet i form av bildanimationer, bildspel, audio och textfunktioner gör digitala tidningar till något betydligt mer än bara tidningar.
- När man vant sig vid iPad uppskattar man alla funktioner, även om man är papperstidningsfantast, som jag.

Där kan jag hålla med Rebecca.
Känslan är ändå inte riktigt samma som att sitta med papperstidningen i handen.
Men det är bra när man vill ha några ströexemplar.

tisdag 30 november 2010

Titta - iPad öppnar upp tidningen

Peka, tryck och titta!
iPad - den nya läsplattan - öppnar en helt ny värld i att läsa tidningen på skärm.
Jag fick en demonstration och mycket av min tveksamhet försvann.
Det var Expressen/Kvällspostens variant jag tittade på. Tekniken blir den samma för alla tidningar som kommer på läsplattan.
Efter att ha trixat och irriterat mig lite på tidningar i pdf-format på min loptopskärm, upptäckte jag nu möjligheterna.
Suverän skärpa, tidningen i två varianter - en för iPad och en med hela tidningssidorna. Ett klick på dem och jag växlar emellan i vilken jag vill se.

Med lätta tryck på skärmen navigerade jag mig framåt. Ett tryck eller en öppning utåt med pekfingret-tummen och sidan förstorades, tryck eller kläm ihop tumme-finger och det förminskas.
Ett tryck i kanten och nästa siduppslag visades, som att bläddra i en papperstidning. Läs på skärmens höjd eller vrid och bilden följer med i bredden. Snabbt var jag inne i det.

iPadvarianten uppdateras med senaste nytt. En bred spalt med bilder, anpassad till skärmytan. Lätt att läsa utan förstoring. Här går det också att klicka och få det live - om det finns filmat.
Massor av andra ”appar” finns med spel och underhållning.
Att läsa böcker på skärmen kändes väldigt lätt.

Samma teknik finns i iPhone och andra smarta telefoner. Men där är skärmytan mindre.
”Padden” är större och får inte direkt plats i kavajfickan. Det gör det lite opraktiskt att släpa med sig.
Men på köksbordet, arbetsbordet eller i knä blir den ett suverän manick.

Jag frågar medieanalytikern Olle Lidbom (bilden) på Vassa Eggen vad han tror om läsplattan.

* Var finns läsargruppen som köper tidningen som en app?
- Just nu? 35-årig stockholmare ”som jobbar med medier”.
* På nätet finns tidningarnas hemsidor där läsarna får allt gratis. För appen får de betala. Hur ska tidningarna skilja på detta?
- I dagsläget är dessutom apparna sämre än tidningar, inte uppdaterade t ex. Det innebär att endast vi maniska överkonsumenter av media kommer att betala - men bara en gång, för att testa.
* Hur många köpare/läsare av appen kan tidningarna tänkas vinna utan att tappa pappersläsare?
- Tror inte apparna kommer att betyda så mycket för pappersupplagan, däremot kan de fånga upp de läsare som lämnar papperstidningen eller aldrig köper den. Men det mesta är oknådad materia och det finns ju knappast användare som har beteenden ännu…

Natten till i dag, tisdag, kom en första signal om iPadanvändarnas beteenden. Ett teknikvaruhus började sälja.
Jag ställer mig ännu inte i kön. Det dröjer till minst variant två finns - och priset sjunkit några tusenlappar.

söndag 28 november 2010

Weekendkrönika: inte lätt få napp med en app

iPad och app.
Veckans två ord i medierna.
iPad är den nya läsplattan som redan utsetts till årets julklapp.
App är programmet där läsningen finns att ladda ner.
Men ännu finns inte iPad att köpa i Sverige!
Flera tidningar var snabba med att komma på läsplattan, bland annat Expressen.
Superlativen visste inga gränser (bilderna intill).
”Lätt, roligt, suveränt, snabb, oerhört bra, fin skärpa, i toppen direkt…”
Mest är det mediemänniskor som testat läsplattan - och de som sprider hyllningsorden.

Är då läsplattan räddningen och hjälpen för papperstidningen - och den nya sköna världen för läsarna?
Tidningar på skärmen finns redan, då i pdf-format.
Jag har tittat på några sådana.

Hela tidningssidor dyker upp på skärmen.
Det blir mycket rullande och förstorande.
På den vanligaste laptopskärmen, 15.6 tum, funkar det hyfsat.
På den lilla 10-tums, ungefär samma som nya läsplattan, blir det mycket rullande och lätt irriterande.

För en papperstidningsnörd är det lite förvirrande. Jag klickar fel, tappar bort mig, rullar för fort, sidan försvinner helt, får klicka mig tillbaka.
Nybörjarfummel. Men det är ändå inte samma som att bläddra i en papperstidning.

När jag vant mig, vet var jag ska klicka och gör det lugnare, så kanske tidningen på skärmen eller i läsplattan blir utmärkt. Sitta med den i knät eller lägga den på bordet, lugnt bläddra igenom sidorna. För yngre läsare blir det naturligt, de äldre vill fortfarande ha sin tidning tryckt på papper.

Kanske ska det på skärmen inte vara den exakta papperstidningssidan. Det blir bättre med en anpassad version för nätet. En eller två spalter rakt upp och ner med någon bild. Lättare att läsa.
Som ett komplement kan pdf-tidningen fungera bra; för en snabb koll eller leta efter den i arkivet. Det är inte som en tidning som kastas och är borta.

I VECKAN ska jag få titta på nya iPad. Rapport kommer.

torsdag 25 november 2010

Bäst på tester - men tråkigast att läsa

Nyttig och välbehövlig.
Tråkig och anonym.
Råd och Rön är tidningen som inte har det lätt att nå läsarna.
Efter genomgång av senaste numret ser jag att det bästa kommer på sista sidan!

Namnet Råd och Rön är inte särskilt spännande i tidningshyllan.
Men titeln säger vad tidningen handlar om - goda råd och rön och prylar som vi så lätt köper.
Det behöver vi som lättlurade konsumenter. Tv-apparater, skidor, termosar, mobiler, bredband, jeans, däck…

Snabba köp vi faller för i butikerna. Men vilket är bäst i prisvärde och användning?
Råd och rön gör tester och jämförelser som ingen annan har tid och möjlighet att göra.
Ofta hämtar dagspressen bra tester från tidningen och presenterar det slagkraftigt.
I Råd och Rön är allt präktigt och tråkigt.

Bilderna är allmänna och hämtade från bildbyråer. Testade produkter visas i pyttesmå bilder. Ingen människa finns med som kan fånga i läsintresset. Se vid test av slalomskidor, sportbehå eller blåjeans, som får den rätta slitningen med farlig sandblästring: här borde någon användare lyfts fram i namn och bild för att suga in läsarna.

Utom bilder måste det in lite grafik som piggar upp.
Texterna kommer nu rakt upp och ner på sidorna i tre eller fyra spalter.
Nyttig läsning, men tråkigt.
Här behövs större variationer, mer bör brytas ut i korta rutor och block.

Tabeller är aldrig särskilt roliga. Finns det tretton produkter som granskas i 27 olika punkter så blir det pekfingervals över två sidor för att följa med i raderna. Ändå blir man inte riktigt klok på vad som är bäst - det blir lätt förvirrande. ”Bäst i test” markeras dock med en liten vinjett.

”Sämst i test” skulle jag vilja ge Råd och Rön i en tidningsgenomgång.
Och det bästa på sista sidan?
Ja, där säger tidningen att den ska komma i ny form i nästa nummer!
Det blir en intressant genomgång i nästa vecka.

tisdag 23 november 2010

En bit kvar för att hitta rätt spår

Jag fick andra numret av tidningen Influens.
Jag var inte helt förtjust i det första (tidigare inlägg).
Nummer två känns bättre, men inte riktigt bra.
En ny tidning, eller en omgjord, behöver två-tre nummer på sig för att ”sätta sig” hos läsaren.

- Hoppas du tycker bättre om den här, säger Mathias Lindow, projektledare för tidningen som ges ut av Svenska Teknik- och Designföretagen.
Kanske flirtar han lite för att mycket handlar om Skåne. Helsingborg bygger ut och Malmö kan få spårvagnar. Det känner vi till, men möjligen inte övriga Sverige.

Tidningen ska påverka politiker och beslutsfattare till smartare samhällsbyggande. De får en hel del tips från Sverige och världen, om de nu inte följer med i andra medier.
Tåg och spårbunden trafik är det stora temat med fin grafik till.

Bilderna är oftast skapade i datorer eftersom det handlar om visioner i samhällsbyggandet. Fler av dem kunde varit lite större. Ögonen vill mer se hur det kommer att bli.
Kul är att läsa om kommuners olika hurtfriska slogans, som ”Fagersta - här får du livstid”.

Tidningen
är fortfarande lite blek. Texten behöver mer svärta eller en större grad, det blir inte läsinspirerande när det är så ljust. Och jag ser gärna lite högre tempo i texterna och fler feta ingångsord i de längre artiklarna, där läsningen lätt stannar upp.

Till nummer tre har jag väl vant mig vid det. Politiker och beslutsfattare kanske läser på annat sätt än ”vanliga” läsare.

lördag 20 november 2010

Weekendkrönika: Kunglig pratglädje och skojeri

Kungligheter säljer tidningar - på olika sätt.
En tidning lyckas bra - en lurar läsarna.

En miljon läsare fick i fredags gratis Di Weekend, en bilaga till Dagens industri. Prinsessan Madeleine i New York var dragplåstret.
Tidningen vill få fler läsare att upptäcka hur bra den är.

Några hundratusen köpte Aftonbladet i torsdags för att läsa om drottning Silvia som talar ut efter ”skandalboken” - den om kungens affärer.
Vad Aftonbladet ville få läsarna att upptäcka är obegripligt. Löpsedeln visade sig vara en bluff.

Silvia var i Bryssel som inbjuden till en konferens om barn som rymmer hemifrån.
I Aftonbladet blev det:
SILVIA BRYTER TYSTNADEN
Så mår hon efter skandalboken

Silvia sa tre ord i artikeln:
- Jag mår bra.
Det räckte till en löpsedel, förstasida och fyra insidor.
Tre ord! För säkerhetsskull upprepades det två gånger.
Dessutom tillade hon, om sitt uppdrag:
- Det här är intressant.
Summa sju ord när drottningen ”talade ut”.
Men inget av det kopplades till ”skandalboken”. Och ingenting mera om uppdraget i Bryssel.

Madeleine är i New York i sitt uppdrag för World Childhood Foundation, en organisation som startats av drottning Silvia för att bland annat hjälpa gatubarn i världen.
I Di Weekend är hon mycket pratsam om sitt uppdrag. Öppet berättar om det oavlönade uppdraget, livet i New York, senast tiden i Sverige och framtiden.
Det räcker till fem sidor med fina bilder till.

Di Weekend vann säkert många nya läsare på sin artikel. De fick valuta för vad som lovades i rubrikerna.
Aftonbladet tappar troligen flera tusen köpare på sina rubriker och "reportage".
Läsarna blev lurade i en parodi på spetsad kvällstidningsjournalistik.

onsdag 17 november 2010

Nya Affärer får själv visa om den satsat rätt


Ska jobben fixas behövs nya företag och fart på affärerna.
Nya Affärer heter en ny tidning som vill vara en hjälp på vägen.
Signalerna är raka: succé, vinnare, smartare, satsa, så gör du, välj rätt…

Att starta ett företag är inte helt lätt. Förutom byråkrati blir det mera en livsstil där jobb, hobby och fritid flyter samman.
Ska företagaren också hänga med i tidningen så tar det mycket tid även om den är lättläst och artiklarna korta.
Nya Affärer är både webb, jippon (events) och en papperstidning.

Här finns gott om frågor och svar, experters bästa tips, kassaapparater, säljknep, skatteråd, varning för skojare och givetvis att vara med på Facebook. Vägen till att lyckas där avslutas med ett bra råd: klarar du det inte själv - be någon om hjälp!

Vad finns det då för smarta tips för den som vill dra igång något?
Två tjejer tog över en handelsträdgård, två bankkvinnor startade vinimport och inspiration ges till att starta ett kafé - en nisch som närmast måste ses som överetablerad.
En udda väg kan vara att satsa på en travhäst.

Bästa tipset är nog till dem som vill satsa på 40-talisterna. Nu är de köpstarka med olika intressen och längre fram vill de ha vård och service - som de får betala själva!
Charlie Söderberg, som är en av tre som tar över Plus i tv efter Sverker Olofsson, berättar om sin väg till framgång. Han tar 20 000 kronor för en kurs som ska inspirera andra.

Jag tycker inte Nya Affärer kommer med så mycket nytt som kan fånga in målgruppen.
Tidningen får närmast själv visa om den satsat rätt.
Det mest känns igen från konkurrenter som Du & Co och Driva eget.
Tidningen är ett stickspår från Veckans affärer och Privata affärer där redan många läsare finns.

söndag 14 november 2010

Den sista riktiga nöjesreportern

Det blir tomt att komma upp på Kvällspostens redaktion nu.
Tony Kaplan finns inte där längre.
Det blir också tomt på nöjes- och nyhetssidorna i tidningen.
Där dominerade ofta Tony - först och bäst med det läsarna ville veta.

Tony var nöjes- och nyhetsjägaren som inte kunde trappa ner.
De 1.5 åren jag hade arbetsplatsen bredvid honom på redaktionen kunde jag komma klockan åtta på morgonen, så satt Tony redan på sin plats med telefonluren fast mellan axel och huvudet och händerna på tangentbordet.
Alltid på jakt efter nyheter.

Han visade också uppskattning när jag gjorde ut jobb i tidningen, särskilt då hans egna, som oftast var större nöjesguider.
"Toppen" och "Bravo" var hans kortfattade kommentarer.

Tony ville ha ”riktig” nöjesjournalistik. TV-såpor och ”15-minutersstjärnor” var inget han gillade.
Hans otroliga kontakter gav honom ofta exklusiva nyheter som konkurrenterna inte hade.
Men även medarbetarna på redaktionen fick glädje av Tonys kontaktnät.

En dag fick han Göran Persson, då statsminister, att komma på studiebesök på Kvällsposten.
Och när jag och ytterligare några kolleger slutade på tidningen var det Tony som ordnade med artister som Lasse Brandeby och CC & Lee vid festen i Malmö Arena.

Jag brukade skoja med honom och säga, att ”du kommer att dö över tangentbordet om du fortsätter i det här tempot.”
Och så blev det nästan också.
De sista krönikorna orkade han inte själv skriva ner på tangentbordet.
Men han dikterade för sin sjuksköterska som fick skriva ner och mejla in till tidningen.

Intervju med Tony Kaplan finns tidigare i min blogg. Här:
http://tidningstankar.blogspot.com/2009/01/tony-vill-nnu-vara-frst-med-nyheter.html

onsdag 10 november 2010

Traktorn - en trivselmaskin i jobbet

Traktorer är en egen värld. Entusiasterna har flera tidningar.
Och nu kommer en till: TraktorVärlden.
Här sätts människan i centrum. Tidningen vill ta läsaren på allvar med att både roa och informera.

Och de lyckas bra med det. Massor av färg, fyndiga rubriker och omväxlande texter och en layout utan onödig utsmyckning.
Människor är glada och leende. De njuter av livet i och kring sina traktorer - dessa är både trivselmaskiner och arbetsredskap. Det ges en inblick i hur den används.

Sveriges nordligaste potatisodlare uppe vid Polcirkeln leder det mesta av jobbet inifrån hytten.
En man driver samma gård som farfar och där traktorer varit en viktig del.
SM i plöjning har både skönhet och dramatik och en plats i VM i potten. Det körs rafflande racing.
Livet i en silo för spannmål - med kul rubrik: En god början på en öl - kräver traktorer för transporter.

ett helt uppslag fläker Sveriges största tröska upp sig. (bilden). Den är en turistattraktion i sig. Folk som kör förbi i bilar stannar och fotograferar underverket.
På ett gymnasium finns traktor på schemat. Tjejer och killar lyssnar och tittar på allt som beskrivs.

De riktiga nördarna blir också tillfredsställda.
Traktorer glänser - röda, gröna blåa. Inte ett spår av lera syns, även de räfflade däcken verkar nyputsade. Närbilder på motorer och detaljer.
Ibland en form av traktorporr. Och visst - när jag slår upp mittuppslaget slår det emot direkt: den skönaste tänkbara Volvotraktor - som inte finns! (bilden).
En tecknare har fått fria händer att visa hur en klassisk Volvo kan bli om den får utvecklas.
Men snart finns den nog på marknaden. När bilnördar drömmer om en Ferrari så kan väl traktornördar längta efter en läcker Volvo.

Bilbranschen håller sig med tekniska benämningar och fíkontermer som ingen vanlig bilägare begriper något av. Och traktorer är inte sämre. Titta på den här - New Holland T7070, AutoCommand, Blue Power med Maseratiblå metallicklack och skinnstolar.
Den har sexcylindrig dieselmotor av common rail-typ, 710 mm breda däck, terraglide framaxelfjädring om man inte väljer Super Steer för 28 000 kronor extra.
Den kan ha nio dubbelverkande yttre hydrauluttag, två av dem manövreras med en knapp på körspaken, fyra vippar i armstödet och tre med joystick. Monitorn kan fungera som gårdskontor…

Jag tror de har hittat luckan bland alla traktornördar.
Återväxten av läsare verkar också tryggas. Två juniorsidor finns med teckningar och ordlekar. Och samma förlag ger ut en barnbok om gårdens maskiner och traktorer - ”allt som låter och rullar”.

måndag 8 november 2010

Gulddagen när allt glänste lika

Guld och Fest.
Kamp om vem som är bäst.
Kvällspressen frossar i extra bilagor kring allsvenskans avslutning.
Resultat: Malmövinst.

Det här är dagen då orden inte finns, bilderna är desamma, texterna likadant uppbyggda.
Mycket blir lika som bär. Eller ”vi har sett det förut”.
Här finns inte leklusten från engelsk eller dansk press med något överraskande i bild och ord.

redaktionerna är det en kamp mot tiden och att mixa det på förhand tänkta med det överraskande.
mycket utrymme ges inte för något nytt, men det är glädje och entusiasm under tidspress. En läsare ska inte klaga under dessa förhållanden.

Jag tittade i de två kvällstidningarna, det finns bara två. Den ena hette Kvällsposten, men är bara namnet på Expressens variant i en sydsvensk editionen.
Noterar dock att det mesta i Kvällsposten verkar vara gjort i och av Stockholm. Den krympande redaktionen i Malmö hade förstärkts, som det så vackert heter.
Jag ger den sydsvenska varianten av kvällstidning en knapp målvinst.

Omslaget: Kvällsposten bäst . Fångade arenan uppifrån när publiken stormat in för att hylla. Aftonbladet valde en välkänd variant: spelaren (Daniel Andersson) sprayades i guld, sprutande champagne och med en cigarr i munnen.

Målbild: Kvällsposten bäst. Målskytten Agon Mehmeti fångades av fotografen bakom målet med planen och förloppet i infälld grafik. En mäktig bild. Aftonbladet valde när Agon fångades in i publikhavet. Glädje, men inte riktigt samma kraft.

Guld: Kvällsposten fick in ordet åtta gånger i rubrikerna. Aftonbladet sex gånger. Ju färre desto bättre. Alla läsare vet vad det handlar om.

Festen: Lika som bär. Men Kvällsposten fick en av spelarna att ta bilderna.

Orden: Guld, fest, glädje, vrålet, europa, vilda, firande, hyllningen, galna… Svenska språket räcker inte till en dag som denna. Synonymerna finns inte.