onsdag 27 maj 2009

Golf - när det är en njutning

Grönt, grönt så det nästan gör ont i ögonen.
Maffiga klubbor som glänser.
Och rutiga kläder förstås - i annonserna.

Golf Digest är en golftidning som lätt förstärker en förutfattad mening.
Det är en amerikansk tidning som översatts och försvenskats med en del eget material.
Bland golfare anses den bäst. Svensk Golf är större i upplagan, men det är en medlemstidning och den kan lätt uppfattas som husbondens röst, säger en golfare.
För en misslyckad golfare, som sett alla enkelt och ledigt slå iväg härliga långa utslag, men själv tagit i med all kraft på och bara fått iväg ett halvhögt fjuttslag på 75 meter, borde en sån här tidning förstärka frustration.

Därför är det skönt att läsa andra berättelser från golfens galna värld. Spelare har slängt iväg klubbor, slagit sönder dem mot bilddäck, träffat sig själv i ögat med bollen och totalt missförstått instruktören.
Rubriken ”Gör mig bättre” bör därför vara lockande. Stora bilder visar grepptekniken och rörelserna. Men instruktionerna gör det inte lätt: ”...accelerera, din release, träffpositionen, wedgens loft, sätta handleden i baksvingen, träffytan square mot målet...”
Inget som direkt förklarar för en nybörjar som bara slår fel.

Golfare är livsnjutare som vill unna sig det lilla extra. För detta finns 50 tips på lämpliga weekends vid slott, herrgårdar och hotell, med pösiga sängar, pooler, spa, härliga middagar och golfbanor alldeles bredvid. Folkligare alternativ finns med boende i enkla stugor där grillarna plockas fram på kvällarna.
Bilderna utstrålar vältränade personer i rätta välsittande kläder och koordination i varje rörelse som utförs.
Banorna kan inte vara grönare och vackrare i verkligheten.
Några lättsamma krönikor avväpnar allvaret lite.
Lite mera svenska reportage kunde det gärna vara.

Och kläderna då? Nej, inte rutigt. Golfare på banan och i tidningen verkar föredra enfärgat i svart, vitt, grått och lite djärvare tröjor i rött, blått och grönt.

måndag 25 maj 2009

Mycket ytligt i MAN:s värld

En man behöver en snygg överkropp, träna regelbundet, ha häftiga solglasögon och cykel, få en rätt stekt köttbit, klä sig snyggt.
Åtminstone är det några signaler som magasinet MAN vill ge som ”din guide till ett bättre liv”.
En spikmatta behöver mannen för att slappna av, han behöver köra skiten ur sig genom att trampa mountainbike utför Åres sluttningar eller ge sig ut på terränglöpning i våtmarker. Det sista blev mest produktreklam för ett klädesmärke.
Mycket i tidningen ger det intrycket - produktinfo.

Det är en snygg första sida med klara signaler. Roland Nilsson, fotbollstränaren i Malmö FF, poserar som mansprofilen. Rolle är vältränad och en bra symbol, men med sina 46 år känns han nästan överårig jämfört med tidningens andra män, som mest verkar ligga kring 30. Intervjun med Rolle om ledarskap, gav tidningen lite tyngd.

De första 50 sidorna är mest annonser och småplock med prylar mannen anses behöva; klockor, skor, krämer, elektronik och inskjutet några korta tips om ledarskap, träning och kostråd.
Mode var avslappnade kläder, mest i sängmiljö.
Konsten att slappna av med yoga, borde fått större bilder än de små frimärkena.

Är det här något som fångar män?
Den tunna stilen på texten och det blanka pappret gör den inte helt lättläst.
Någon av de många träningstidningarna är klart bättre och modetidningar för män också.

MAN ges ut av några som varit med om tidningen Slitz.
Men nakna tjejer finns inte med - inte i de här männens värld.
De förväntas vara mognare och behöver relationstips - med lösningar och ”säg aldrig”.
Annars verkar det vara mest ytliga saker som gäller.
Män i MAN verkar frusta av potens och behov av prylar.
Notisen ”Allt du behöver veta om Viagra” var det konstigaste av allt. På 18 korta rader sammanfattas att Viagra kom 1998 och är det mest sålda hjälpmedlet när den slakar.
Tidningen känns lika slak och behöver lite Viagra.

måndag 18 maj 2009

Tara och Amelia i ett lyft - lika som bär

Damtidningarna hakar på trenden att göra ett lyft i vårsolen: Mer, bättre, smartare, sundare, snyggare och ny, ny, ny...
Det gäller mest tidningarnas form. Lite tajtare, mera ljus och luft, men inte alltid lättare att läsa.
Och ibland undrar man under bläddringen: är det här Tara eller Amelia, gamla eller nya...
De verkar ha bytt lite med varandra, lånat, delat samma, gjort likadant.
Det blir mycket lika som bär.

Målgrupperna skiljer sig inte så mycket - Amelia vill nå kvinnor kring 30, Tara de kring 40.
Tara har bytt rubrikstil och annan stil på texten som blivit mindre. Det har blivit mera kompakt, mer läsning och mer levande layout.
Gamla modellen var mera stram, men också lättläst med större textgrad.
Amelia känns igen med sina signaler: citaten, handskrivna rubriker, rutor, ramar, pilar och den runda plattan med text/rubriker.

Vad är då olikheterna i innehållet?
Träning: Amelia tipsar om olika 10-min pass, Tara kör på att det ska vara träningspass varje dag. Och platt mage ska det förstås vara. Finns det någon tidning i år vår inte kört temat ”platt mage”?
Mode: blocken i mitten är som en fortsättning av varandra. Samma form.
Bilder: sida efter sida, reklam eller reportage: kvinnor strålar, leende, med styrka och självförtroende.
Män - Tara har bara en sida, Amelia har sex, men temat är gemensamt - män försoffas lätt.
Resor: Tara har tre kvinnor som gör 12-15 resor per år och dessutom hinner med karriären. De ger sina tips om tre städer. Tara har fyra sidor om Färöarna, mest med fakta för naturälskaren.
Skönhet: samma typ av produktinfo.

Amelia buntar ihop mycket till på weekenden, nästan med prestationsångest: laga mat, lyssna på musik och se på video, gå på film och teater, fixa i hemmet. Tara splittrar det lite mera över sidorna.
Det är färgstarkt, entusiastiskt och styrka på 156 och 164 sidor. Men det är också sidor som är mycket lika varandra.

torsdag 14 maj 2009

Leilas varma ögon räcker inte

Varma bruna ögon möter läsaren på omslaget. Och ett fat med bruna bakelser.
Leila Lindblom heter hon som ler. De bruna bakelserna är några av hennes favoriter.
Det är Leilas tidning i eget namn - Leilas country living.

Trenden att sälja på sitt eget namn känns igen från Amelia, Kattis, Tove... Tidningen är också en koppling till Leilas tv-program i TV4+
Men vad vill Leila med tidningen? En snabb titt på rubrikerna på omslaget ger intryck att det är en engelsk lanttidning: Let´s go to bed, Spice up your life, For a desperate housewife... och så: Belissimo! Grillat på italienska.

Leila ler varmt från många bilder. Hon och några kolleger tipsar om vad de tycker om: italiensk mat, krogar i New York, biodling, kryddträdgård, heminredning, sovrum, emaljprylar...
Mamma är också med. Hon skriver att hon är en riktig hönsmamma. Hon har skaffat fem höns och två tuppar.

Men det mesta verkar reklam och produktinfo. Vackra bilder med texter som talar om vad det är, heter, kostar och finns att köpa. Och att Leila kanske tycker om det. Och får betalt för att skriva om det... Den tanken ligger på lut.
Bilderna ger ett varmt intryck. Men tidningen är ljus och känns blek, saknar kraft. Texten har dålig svärta och är inte helt lättläst. Rubrikstilarna varierar och flera är handskrivna.

Det är svårt att ta till sig Leilas tidning, trots hennes egen värme.
I dagarna har nummer två kommit ut. Den har lite mer rubriker på svenska.
Om det kommer fler nummer är oklart. Leila kan få svårt att ta sin plats i tidskriftshyllan.

onsdag 13 maj 2009

Agi - för dem som trycker tidningar

Jag fick en ny tidning i min hand - Agi.
Agi - Aktuell grafisk information - en facktidning för grafiska branschen.
Det undras vad jag tycker om den.
Det är inte rättvist att jämföra facktidningar med mera kommersiella.
Men den som tror på papperstidningarnas snara död väcks här till liv.

Tidningen visar muskler och självförtroende.
Fantastiska maskiner som trycker på papper eller i storbild, skär till, häftar ihop, plastar in, beräknar...
Allt med några enkla knapptryckningar verkar det som. Och dessutom tar maskinerna inget skrymmande utrymme.
Texterna och språket är för branschfolket med kunskap. Det är som titeln säger - information.
Tekniskt kunnande brukar inte vara den starkaste sidan hos redaktörer som gör tidningar.

Anna-Mi Wendel är redaktör för Agi, en av kvinnorna i redaktionen.
- Vi är Sveriges största tidning för den grafiska branschen. I princip varenda tryckeri, pappersbruk, bokbindare har tidningen. Och de får snällt prenumerera , vilket de gör också.
- Det är väldigt roligt att vara ute på företagsbesök, eftersom tidningen har ett gott rykte.

Företag finns det gott om i tidningen. Bilderna är inte direkt nyskapande. Är det inte maskiner så är det män i porträtt; välkammade, ofta kostym, skjorta, slips, leende.
Agi har, som andra så här års, fräschat upp sig lite - gjort en redesign och fått delvis nytt utseende.

Förstasidan ger inga direkta signaler. Formen är lite konstnärlig, lite åt Konstfack till.
Kalkylsystem är detta nummers tema.
Den nya formen innebär ny rubrikstil, lite stramare sidor. Korta texter, raka block, luftigt.
Sidorna är uppbyggda på ett lättläst sätt - för den som är i branschen och kan språket.
Ett större block med korta branschnyheter har den tunna, smala stilen som är vanlig på sådana sidor - men alltid jobbig att läsa när det blir mycket text.

Den gamla formen hade mera text i färgplattor, lite inkopieringar av text och rubriker i bild. Det var lite rörigare.
Förändringen är ingen direkt aha-upplevelse.
Hela tidningen genomsyras av teknik och duktighet.
Branschen behöver nog lite synpunkter utifrån och inte bara intern beundran.
Reportage från tidningar och redaktioner som använder tekniken. Intervjuer med läsare och konsumenter. Lite djärvare bilder än bara porträtt.
Lite avbrott som kan göra tidningen lättare och roligare.

Tidningen byter tryckeri och papper med jämna mellanrum, testar olika nya tekniker.
För den som jobbar med mera kommersiella tidningar måste Agi vara en dröm: tjockare papper i lysande vitt som inte speglar sig och ett omslag med styvt papper.
Grunden för en riktigt glassig tidning.

måndag 11 maj 2009

Residence - blädder för inspiration

Residence - ”vackraste hemmen och bästa läsningen”.
Titeln säger vad den här tidningen handlar om.
En bläddertidning för inspiration - eller en produktkatalog.
Det kan gälla att välja sin inställning.
Man får stanna upp ibland - var det här ett reportage, produktinfo eller annons?
Ofta svårt att skilja på. Allt verkas sammanfalla.
Det är lite rörigt i layouten.
Ett drygt halvdussin större reportage, resten är ofta enkelsidor. Sammanlagt 164 sidor.

Det är mycket arkitekternas, formgivarnas och inredarnas tidning. Deras egna varumärken kommer fram i texterna och de är själva huvudpersonerna.
De bör förstås kunna ge tips.
Hus, inredning, möbler, lampor - till och med muggarna koncentreras till en designers syn.
Stramt och elegant, människor syns sällan på bilderna.
Människor stör kanske designen. Att man inte ska leva i miljön, utan bara visa upp den.
Men i texterna kommer de fram. De njuter av vad de skapat.
”Jag såg lägenheten som en juvel...” ”Jag älskar formen och den schysta slitningen..”. ”När folk kommer hit för att titta på huset blir de överraskade av hur hemtrevligt det faktiskt är...”

Arkitekter gillar trä, det är tema eller trend i det här numret. Fyrkantiga lådor, i Norrland, Göteborg och Stockholm.
Rå eller svartlaserad fasad.
Stram inredning. En soffa. Ett bord. En lampa. Inte mycket mera.
Under mode visas romantiska klänningar. Litteratur är trädgårdsböcker. Teknik var något rörigt som inte gick att få grepp om. ”Måste ha” var en batteridriven trädgårdslampa för 3600 kronor.

Det är inte bara elegans i tidningen. Eller för att framhäva det mera, så presenteras en grupp som skapar det fulaste i Sverige.
På slutet kommer några fastighetsannonser.
Surahammars herrgård är till salu.
Släng upp 18 miljoner eller mera och den är din.

torsdag 7 maj 2009

Lantliv lyckas fånga in drömmarna

Lantligt liv i hus och trädgård - men modernt. Det verkar locka många.
Tidningen Lantliv har lyckats fånga den trenden.
Läsintresset är stort. Upplageökning med 8 900 exemplar eller 19.8 procent i fjor är strålande siffror när andra minskar i upplaga.

I tidningen lyser det lantliga signaler i bilderna: pärlspont i väggar, gamla järnspisar, tegelgolv och tegelväggar, spröjsade fönster, målade trägolv, pelargoner, rustika avskavda möbler, vackra dukningar, någon katt eller hund skymtar... - och vitt, vitt, vitt i interiörer.
Inget är överdrivet sirligt, utan har den rätta balansen i lättläst och stram layout.
Hus, trädgård, mat, mode, resor - allt lyckas fångas i lantlig stil.
Inget slit och släp, bara det sköna slutresultatet, förverkligandet.
Omslaget har lite svårlästa rubriker och titeln Lantliv lyser inte direkt i en svag rosa ton.

Men insidorna gnistar - grönt, rött och vitt.
Gunnel Carlson, från tv:s nedlagd Gröna rum, öppnar tidningen med sin grönskande trädgård som får vem som helst att sukta av längtan eller stånka över massor av jobb.
Drömmarna slog in för familjerna som hittade en skånsk bondgård, en stuga i Blekinge med snickarglädje eller en liten röd gård vid en sjö i Dalarna. Lusten och skaparglädjen fick utlopp.

Sommaren med sköna uterum och växthus ger frodiga och krispiga grönsaker, fräschare än naturen självt.
Även mode går att fånga i lantlig ton; ”..odla vårkänslorna i sköna plagg i tunna lager på lager...”. Så särskilt lämpligt för trädgårdsjobb är väl inte vita plagg och blommiga klänningar, men fotomiljön är trädgård och uterum och sommaren har ljuva trädgårdsfester.

Provance är lantdrömmar för många och för svenskarna som hittade sitt hus kommer allt fram med rustika stenväggar, tegelgolv, stadiga trämöbler, järnstolar, öppna spisar
Resor lockar med en liten fiskeby i lantlig miljö på Kreta. Gummor och gubbar som pustar ut på flätade stolar, taverna, retsina och olivlundar. Badstranden som finns skymtar bara i en liten bild.

På slutet kommer ett kul annonsblock från småbutiker. Bara butiksnamnen lockar fram leende: Fridas gård, Elsas hem, Hedda Gretas, Systrarna Sockervadd, Smultrongården, Syster lycklig, Tildas Mamma, Miss Greta, Drängstugan...

tisdag 5 maj 2009

Skärgårdsliv missar målet

Skärgårdsliv - titeln doftar hav och sommar.
Något att längta efter hela året.
En livsstil och boendemiljö många drömmer om.
Men tidningen Skärgårdsliv doftar inte hav och sjö.

Utan att förfalla för mycket åt tv-nostalgi som Skärgårdsdoktorn, Saltkråkan, Saltön, ljugarbänkar och fiskegubbar, så motsvarar inte tidningen förväntningarna.
Omslaget är en reklambild från en kökstillverkare! Där skymtar förstås en altan med stolar och lite hav. Rubriker speglar tre teman: kökstrender, badrum, bygga pool. Huvudrubrik är ”Härliga hem - unikt boende vid kusten”.
Kök, badrum och pool, var mest en form av produkt- och reklaminfo.
Samma med två artiklar om hotellet vid Hovs hallar och Kastellet/Badholmen utanför Vaxholm. Där skymtade dock vatten på bilderna.

Det unika boendet vid kusten var två olika hus, ett om inredningen, det andra mest trädgården.
Ett inredningsproffs som valt att bosätta sig på en ö nära stan, visades med några bilder på intredningsdetaljer, men inget om det lilla gula huset som nås på slingrande vägar. Inte en bild med vattenglimt eller med skymt av staden som ska ligga i närheten.
Det här påminner om andra heminredningstidningar och hus som ligger var som helst i landet.

Skärgårdsliv måste hitta till vad titeln säger, det måste vara annorlunda än livet i stan eller på landet och högen av andra heminredningstidningar.
Annonsmarknaden verkar vara god och den speglar mera vatten och skärgårdsliv.
Ett nummer av en tidning ger inte hel rättvisa.
Skärgårdsliv har förut haft problem, men rest sig.

Tidningen behöver mycket mer för att hitta sin nisch - hav, människor, miljö, livsstil.
Därför annonserar den också efter fler medarbetare, för ”ett av de vanligaste önskemålen vi får från våra läsare är att de vill se artiklar från hela vår avlånga kust”.
Bra att redaktionen kommit på det också.
Här bör finnas gott om jobb för skribenter och fotografer!

söndag 3 maj 2009

Attityd - kvinnlig fägring kring fotboll

När kvinnor visar attityd blir det färgstarkt, rörigt och lätt förvirrande.
Attityd heter en ny tidning.
Format som en kvällstidning, blankt papper och färgstarkt.
Den följde gratis med morgontidningen Sydsvenskan.
Förvirringen uppstod i vem som gav ut den, att den var prismärkt med 35 kronor och att alla sidor var märkt med ”hela denna bilaga är en annons”.

Det är kvinnliga fotbollslaget LdB FC i Malmö som ger ut den.
Men fotboll handlar den inte så mycket om - jämfört med manliga fotbollstidningar.
”Vi hoppas att du blir glad och fylld av energi när du bläddrar bland inspirerande reportage om hälsa, mode, skönhet, inredning, kultur och mat”, är programförklaringen.

Kvinnor lyfts fram med allt annat än fotboll. Strålande leenden, gnistrande ögon, vackra kroppar.
Det är en rak kontrast till grabbarnas fotbollstidningar som andas svett, kamp och macho.
Leila Lindholm, som inte spelar fotboll men har eget program i TV4+, inleder och Renata da Costa, brasilianska storstjärnan i LdB FC intervjuas på ett uppslag som domineras av svart. Det är det närmaste en ”riktig tidning”.
Två spelartjejers tips om att komma igång med träning blev lite lätt ytligt.
Resten av de 24 sidorna blir mest en annonstidning.
Matchprogrammet, som väl ska locka publik, försvinner helt.

Spelare och tränare finns i en spalt där de kommenterar kommande säsong.
Mat, kläder, boktips, trädgårdsgrejer och bildreportage från upptaktsmöten fyller övriga sidor.
Det är mycket bilder, färg och stark lyster.

”Som en stor påse godis, ser så gott ut men efter några bitar blir det för mycket av det söta”, kommenterar en kvinnlig läsare.