Gulddagen när allt glänste lika

Guld och Fest.
Kamp om vem som är bäst.
Kvällspressen frossar i extra bilagor kring allsvenskans avslutning.
Resultat: Malmövinst.

Det här är dagen då orden inte finns, bilderna är desamma, texterna likadant uppbyggda.
Mycket blir lika som bär. Eller ”vi har sett det förut”.
Här finns inte leklusten från engelsk eller dansk press med något överraskande i bild och ord.

På redaktionerna är det en kamp mot tiden och att mixa det på förhand tänkta med det överraskande.
Så mycket utrymme ges inte för något nytt, men det är glädje och entusiasm under tidspress. En läsare ska inte klaga under dessa förhållanden.

Jag tittade i de två kvällstidningarna, det finns bara två. Den ena hette Kvällsposten, men är bara namnet på Expressens variant i en sydsvensk editionen.
Noterar dock att det mesta i Kvällsposten verkar vara gjort i och av Stockholm. Den krympande redaktionen i Malmö hade förstärkts, som det så vackert heter.
Jag ger den sydsvenska varianten av kvällstidning en knapp målvinst.

Omslaget: Kvällsposten bäst . Fångade arenan uppifrån när publiken stormat in för att hylla. Aftonbladet valde en välkänd variant: spelaren (Daniel Andersson) sprayades i guld, sprutande champagne och med en cigarr i munnen.

Målbild: Kvällsposten bäst. Målskytten Agon Mehmeti fångades av fotografen bakom målet med planen och förloppet i infälld grafik. En mäktig bild. Aftonbladet valde när Agon fångades in i publikhavet. Glädje, men inte riktigt samma kraft.

Guld: Kvällsposten fick in ordet åtta gånger i rubrikerna. Aftonbladet sex gånger. Ju färre desto bättre. Alla läsare vet vad det handlar om.

Festen: Lika som bär. Men Kvällsposten fick en av spelarna att ta bilderna.

Orden: Guld, fest, glädje, vrålet, europa, vilda, firande, hyllningen, galna… Svenska språket räcker inte till en dag som denna. Synonymerna finns inte.