onsdag 2 mars 2011

Vasaloppsåkarna får bra draghjälp

Ur spår! Det är Vasaloppstider.
Vasalöparen heter tidningen för alla som åker.
Den behöver inte ropa ”ur spår” till konkurrenttidningarna. Den har inga.
Det finns bara ett Vasalopp och då behövs bara en tidning.

Med fyra nummer om året får entusiasterna allt som behövs inför kraftansträngningen.
Här handlar det om seriös förberedelse och inte för vadslagningssnackare om att ”det är för fan ingen grej att åka Vasaloppet”.

Årets första nummer och uppladdningen inför loppet är ambitiöst och svettigt bara det.
Träning med intervall och distans, uppladdning med havregrynsgröt och kolhydrater, rätt klädsel, pjäxorna, bindningen, slipningen, vallning…
Många tidigare vinnare berättar och ger sina tips.

Förre storåkaren Sven-Åke Lundbäck (bilden) gjorde både sitt första och sista lopp 1981.
Höjdhopparen Stefan Holm gör i år kanske samma: ”Det handlar om att överleva.”
Skidkungen på Visingsö kan få ihop ett spår som tar fem minuter att åka. Där kan han dra runt i fyra timmar…
Tre varianter av entusiaster som ger sig på utmaningen första söndagen i mars.

När jag gått igenom numret undrar jag hur det går att variera i fyra nummer.
Men det gör det. Vasaloppet ger avknoppningar för resten av året.
På sommaren finns VasaStafetten (löpning), StavgångsVasan och CykelVasan.
Och formen under försommaren kan hållas vid liv med på ett träningsläger på cykel på Mallorca.

Vasalöparen har fått ett lyft och ett bättre glid med en ny redaktion.
Vad kan en skidåkare bättre behöva än glid?
Fråga åkarna i årets VM i Norge.
Tjock - 102 sidor - och med rak limmad rygg ger tidningen ett tungt magasinintryck.
Dessutom mycket annonstätt, långt mer än bara blåbärssoppa. Vasaloppet måste vara lönsamt.

Layouten är lite speciell då artiklar har rubriker i en spalt på vänstersidan. Nu funkar det bra i övergången till högersidan. Stora dragarbilder eller småbilder binder ihop.
Några små faktarutor är lite svårlästa.
Tidningen håller kvar klassiska mellanrubriker och har inte följt trenden med halvfeta ingångsord.

En Vasaloppsåkare måste tänka på mycket.
Men jag är inte med spåret.
Jag nöjer mig med att en gång ha trampat på spinningcykel och följt hela loppet på storbildsskärm.
En lika kul utmaning det också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar