måndag 26 februari 2018

Tema i innehåll blev ett helt nytt tidningsnamn

Det är inte varje dag det kommer ut en ny tidning.
Men när ”Nya” dyker upp över logon foodies så fångas blicken.
Nu är det ingen ny titel, utan ett knep att sälja på ett tema.
Under logon står i små bokstäver Bagaren och Kocken.
Så heter tidningen, som nu också fått en uppdatering i formen.
Reklam för egna produkter

Detta kan vara en signal på att Bagaren och Kocken inte är en titel som fångar läsarna. I stället lyfts ett tema fram.
- Det är okonventionellt, men vi hoppas att det förtydligar vad vi vill förmedla, säger AD Helene Lissman. Det är fortfarande tidningen Bagaren och Kocken, men med lite mer läsning.
Namnet Bagaren och Kocken är inte bara en tidning, utan står för en hel verksamhet. Det är en av de större nätbutikerna för köksmaskiner och redskap till köket. Tidningen är en del i marknadsföringen.
Sambandet lyser tydligt i många egna annonser. En del utformade så det nästan kan uppfattas som ett reportage.

Foodies var en uppmärksammad svensk dokumentärfilm 2015 om matbloggare och självutnämnda gourmeter som reste världen runt och frossade i extrema matupplevelser. De kallades foodies och deras liv och upplevelser ifrågasattes.
Här kommer ett helt magasin på motsatsen med titeln ”Smart mat för foodies”.
Läckert, nyttigt, färgstarkt snyggt och paketerat på ett lättsamt sätt.

Största temat i tidningen är zero waste – ett ganska nytt och trendigt ord i matvärlden. Här handlar det om människor som gjort det till en livsstil att inte lämna något avfall efter sig.
Allt från vad de köper in, var de handlar, själva för-
pack-
ningen, hur det bärs hem och hur varorna konsumeras.
Mycket tänka på. 10 budord att kunna är en början, fyra grundpunkter för att bli matsmart är bra att plugga in och kan leda till noll svinn. Fyra matproffs ser tips om att bli klimatsmart. 101 tips som hjälper dig att ta tillvara maten är lite mastigare att ta till sig (ovan).
Detta är några av rubrikerna som ska visa vägen för läsarna.
Jag skrev om Bagaren och Kocken när den kom ut. Pigg och snygg redan då och den nu uppdaterade formen lyfter ännu mer. Starka färger i bilder, korta texter, tempofyllt presenterat. Mest är det matbilder, människor kom-
mer fram i mindre del.

Största personreportaget är om ett hembesök hos matbloggarna David och Luice (ovan). De bor, inte helt oväntat, trendigt på söder i Stockholm. Med tre barn lever de efter en grön linje, lagar helvegetariskt hemma med bland annat krämig ärt- och broccolisoppa, latmanslinser, blomkål- och linssallad eller allt på en plåt med medelhavsgrönsaker och halloumi…
Bilderna på rätterna är ganska små, men ser läckra ut. Text med intervju och recept dominerar de fem sidorna.

Matgeek, som egentligen heter Johan Hedberg, och är en liten guru i youtube, ger sina tips på att få maten att hålla längre. Här har blivit en miss i rubriken: Släng mindre med hälp av vakuum.
Det ska förstås vara hjälp… (ovan).
 
En mindre intervju finns med Marie Skogström (ovan), kändis i mat-tv, bland annat som Dessertmästaren och deltagare i Kockarnas kamp.
Krönikören Mattias Kristiansson berättar om hur han blev totalfrälst helvegan.
Resten är mat i text och bilder.

Den grafiska stilen är lekfull och klart ”tjejig”. Målgruppen läsare är också yngre kvinnor.
Rubrikstilarna är många olika och i lite ovanliga typsnitt, men är inte svårlästa. Flera stilar efterliknar handritat.
Texterna är mest recept i typsnittet seriffer, som jag oftast klagar på som svårläst – men inte här!
Här fungerar den bra med lite mera svärta och ibland i större grad och avstånd mellan raderna.
Texterna i reportagen har ett lite blekt typsnitt, men helt läsbart trots att de i flera fall ligger på svag bakgrund i färg.

Bilderna fångar och frestar. Läckra rätter på tallrikar. Mycket grönt och med lite rött. Riktigt frestande är de sju sidorna på temat Krispigt och Knaprigt (ovan). Godbitar som lätt smälter i munnen. Ingredienserna är inte alltför svåra att hitta och en nybörjare kan nog prova på med lyckat resultat. På bilderna ser det fint och hemgjort ut.
Visst är det reklam och marknadsföring för ett företag och deras produkter, lätt kamouflerat som en redaktionell tidning. Men de gör det på ett smart sätt.

Längst bak kommer en sida med en vink om vad nästa nummer innehåller: Årets bästa grillar, sommarens bästa grillviner, fixa sommarfesten, lyxiga drinkar med tilltugg…
Här känns det som om innehållet är en återgång till formulär 1 A.

måndag 19 februari 2018

Siffertips och vackra bilder med ett skimmer


Ljuset kommer, lite av våren och skymtar och sommar-
drömmar växer, kanske med en resa.
Vad är då mer frestande än att titta i en resetidning.
Vagabond lockar med de bästa resorna 2018.

Drömmar förstärks redan när magasinet ligger i handen. Formatet är lite större än vanliga magasin, pappret är matt och känns lite ”oljigt”. Över omslagsbilden - med blått vatten, vit strand och palmer - ligger ett konstgjort lyster.
Det känns direkt handen att det är ett elegant magasin. Bilderna griper ögat. Något är gjort med dem. Antingen i photoshop eller i trycket. En svag ”dimma” ligger över allt, färgerna är förstärkta och känns inte alltid naturliga.

Bilderna har en genomgående ton: blått hav, vit sand, blå himmel, berg och dalar, stark grönska. Natur och miljö, människor syns bara i smått. Vatten lockar, även när det gäller städer.
35 resmål - ”som du inte får missa” - lyfts fram. 5 till 8 tips på sol och bad, städer, äventyr, mat, bästa länder och för den som söker det ovanliga – 10 häpnadsväckande trädhotell.
Jag känner igen det här med ”siffertips”. En trend när resejournalistiken förändrats. Traditionella, genomarbetade guider finns sällan. Folk är resvana och åker bara iväg. En flygstol eller restresa mer än länge planerade resor.

För den som ännu är nyfiken och vill upptäcka något nytt finns överraskningar. Som bästa land utses Albanien med ”sköna stränder och maffiga naturupplevelser”. Andra vill nog koppla det gamla diktaturlandet till lite annan maffia.
Albaniens riviera i södra delarna till Medelhavet är ett alternativ till Grekland och Turkiet. Bergen i norr och huvudstaden Tirana är också intressant. Prisläget är förmånligt.
Botswana, Peru och Bhutan, är andra intressanta länder lite länge bort.

Skimret över bilderna förstärker känslan av att semestern ska vara vacker med lite drömmar. Det kan vara storstaden Tel Aviv med en fin strandpromenad (ovan), in i det vilda med Amazonasfloden i Brasilien, lugnet vid en havsvik i thailändska Koh Pha-Ngan. Stora upplevelser till lågpris finns i Vietnam, kanske med tåg och avhopp på olika platser. Spännande matresor kan göras till Georgien eller KalabrienSicilien.
Det mest fantastiska kan vara att övernatta i ett trädhotell, i Nya Zeeland, Peru, Rwanda eller närmare i Harads i norra Sverige eller i centrala Berlin.
Detta är lite av tonen i ett urval från de 35 bästa resorna i år.

Vackert och ytligt, men en resa kan också ha en allvarligare ton.
Andreas Kölling, 27, var i Nepal (ovan) för att avsluta ett examensarbete när jorden rämnade under hans fötter. Jordbävningen var en naturkatastrof som förstörde stora delar av landet och livet för människorna.
Ett år senare åkte Andreas tillbaka för att vara med att bygga upp landet. Ett tufft jobb där bara en liten del är att tillverka jordbävningståliga tegelstenar. På sex sidor berättas om arbetet med återuppbyggnaden.
En krönika på slutet är en annan verklighet. Krönikören trodde sig vara nära paradiset med turkosgrönt vatten, prunkande grönska och pastellfärgade hus utmed branterna.
Men det var i en del av Kongo, med mord, våldtäkter och skräck bara en bit bortom lyxhotellet.

Ett klassiskt reportage med utförlig guide finns i ett 14 sidor långt reportaget från på Vancouver Island i Kanada (ovan). Här finns äventyren; svartbjörnar vid stränderna och ibland inne i städerna, spaning efter gråvalar, späckhuggare och havsörnar. Surfing är suveränt. I närheten av ett lyxigt hotell brukar premiärminister Justin Trudeau hyra ett hus.
STP säger inte mycket, men står för det lilla landet Sâo Tomé & Principe, en liten ögrupp utanför Gabon i Afrika. Kanske mera känt som chokladöarna och en gång världens största producent av kakao (ovan t h). Men den storhetstiden tog slut vid självständigheten 1975.

Grafiskt är Vagabond ett snyggt magasin, fina bilder som kanske är lite för vackra och tekniskt överarbetade. Texterna är i korta block och lättlästa. Alla tips på länder och resmål är i typsnittet Sans seriffer, som jag sällan är förtjust i. Men här är det i korta stycken och då fungerar det.
Bara den lilla textsnutten i bilduppslaget från Balis risterasser är lite svårläst. Att lägga en grön ruta med svag vit text i grön miljö, är inte den smartaste lösningen (ovan).

måndag 12 februari 2018

Fina linjen från antikt och auktion

Kallt och ingen vår i sikte. I den antika världen dock skymtar lite av den.
Magasinet Antik och Auktion lockar med inspiration till våren: 65 sidor tips för veranda och uterum.
Dock inte på 65 sidor och inte 65 tips heller. På de fyra sidorna hittar jag 29 tips.
Andra tips måste vara från övriga sidorna.

Vårens tips har lite antik fläkt över sig - inget modernt eller i plast. En enkel träsoffor av ribbor från Bukowskis för 1 800 kr, tvättkar, räfsor i trä, gamla järnstolar, kandelaber, klädhängare, skottkärra... allt i gammal stil. Eller en antik stol från Bukowskis för 10 000.
Jag hittar dock en kvast av rishalm för 110 kr och en trädgårdsspade för 198 kr, exkl frakt från England.
Jag stör mig lite på att hänvisningar från bildtext till bilder ligger i svagt grön platta med vit siffra. Onödigt svårläst.

 
Jag tittade i Antik och Auktion för två år sedan och inte mycket har förändrats. Stil och form är samma och inget behöver heller förnyas på så kort tid.
Layouten är inte särskilt stram eller exklusiv. På de större reportagen får bilder ofta en hel eller halv sida. Men här finns också inkopieringar, bilder på snedden, många frilagda, ramar och stora siffror. Knep som många tidningar använder för att göra det lätt att fånga in, men kan också uppfattas som rörigt.

Innehållet är gammal charm, exklusivt och lite dyrt. En bra bit från folkliga auktioner.
Allt är noga utvalt och värderat. Inte som Antikrundan med Anne Lundberg där folk kommer med något hemifrån som de tror är dyrt. Annes experter kan dock hitta dyra fynd.

Allt från auktioner är på en finare och högre prisnivå. För London kommer tips en en antikrunda (ovan). Här finns många fler än den folkliga och trånga Portobello road. Inga fynd eller prisnivåer räknas upp.

en stadsauktion kan göras fynd och Antik och Auktion har kollat in lite på auktionshusen i Göteborg, Dalarna, Skåne, Helsingborg. Billigast var en ishink för 625 kr och dyrast en grupp på fyra stolar från norska Vatne för 7 000 kr (ovan).
Läsarna får också sända in sina saker och försöka få dem sålda. Mest glas och porslin och mindre grejer men begärda priser är för den skull inte små.

Mycket kunskap ges om möbler och tillverkarna. Danska kvinnor har formgivit många klassiker (ovan).
Intarsia är en gammal metod att göra fina ytbeläggningar i möbler. Nu är hantverket tillbaka och yngre lär sig tekniken. Här krävs mycket precision för att fånga träets ådring och struktur och att limma ihop på rätt sätt.
På åtta sidor speglas konstnären Isaac Grünewald och hans färgstarka motiv.

En tupplur på dagbädden skulle nog många vilja ta ibland. Men här är det långt ifrån Kronbloms klassiska sofflock.
Möblerna är från exklusiva salonger i olika länder. Och så heter de förstås inte sofflock. Dagbädd kan gå an, men riktigt fint blir det med exklusivare namn, som duchesse brisée, en förlängd fåtölj i två eller tre delar.
Om detta lite ”svårare” ord och flera andra, lär Peder Lamm ut i en krönika på slutet.
Kan behövas efter 100 sidor finare saker och möbler.
















torsdag 1 februari 2018

Näringslivets flaggskepp kom med världsscoop

Först med ett världsscoop.
Drömmen för varenda tidning.
En svensk lyckades i söndags – Dagens industri.
Nyheten om Ingvar Kamprads död kom från Dagens industri vid 11-tiden.
Snabbt spreds den och drog igång extra insatser och sändningar i alla medier.

För just Dagens industri, som står för näringslivet och entreprenörer, var det en extra fjäder att nyheten handlade om Sveriges – och en av världens – största entreprenörer.
Ingen annan har som Ingvar Kamprad symboliserat ett framgångsrikt koncept.


Med sex nummer i veckan bevakar Di företagen både i Sverige och utomlands.
Di:s papper är svagt rosa, kanske hämtat från den italienska sporttidningen Gazetta dello sport, men också en signal för kvinnligt.
Här finns ingen sport och inte heller någon kvinnlig dominans.
Kvinnor finns förstås, både i reportagen och bland medarbetarna.


Män dominerar, både i bild och text, och oftast i framgångsrika rapporter om order, utmaningar och vinster.
Det är pang på direkt i nyhetsblocket från sidan 4. Spotify utmanar jättar, Stororder för Kockums, Skanskas nye vd reder ut problemen, SAS ligger högt på säljlistan.
I blocket Rapporter är det också offensivt: Autoliv har lagt in en extra växel, Alfa Laval har medvind.


Rubrikerna är rappa och kortfattade. En kraftig övre rad och en undre som förtydligar.
Klart bättre än en kvällstidning som ofta kör med två rubriker med ofta samma ord och budskap.
Layouten har inget nyskapande över sig, utan håller en lite traditionell och gammaldags stil.
Bilder är mest porträtt av män i vit skjorta, slips och kavaj, bara en visar sig stående.

Visst finns kvinnor med. I topp på omslaget finns chefen för amerikanska centralbanken, Janet Yellen, och AMF:s kapitalförvaltningschef Javiera Ragnartz.
Båda ligger inne i tidningen under blocket Dimension. Här tycker jag de kunde lekt lite med ordet och haft Di med tidningens logo.
Yellen byts snart ut mot en man, Jay Powell, och han står inför utmaningar (ovan).
Ragnartz får rejält utrymme i en tre sidor intervju och med en stor bild på hel sida (nedan).

Grafik används för att förstärka hur affärerna går. På åtta sidor i bakvagnen kommer alla siffror i tabeller från börser, fonder och råvaror.
Sist kommer fyra sidor med entreprenörer som satsat hårt och lyckats. Mäklaren Alvhem hittade sin egen nisch (nedan) och Locker Room Talk kämpar mot den negativa jargongen i idrottsomklädningsrum.
Fyra leende entreprenörer som speglar tonen i Di.
Med utgivning sex dagar i veckan är det, enligt egna reklamen, Nordens största affärstidning med 328 000 läsare.