måndag 24 april 2017

Populär arkeologi gräver fram nyheter

Pappers-
tidningar är på utdöende men skriftspråket lever. Arkeologer har i grottmålningar hittat förtecken till vårt moderna skriftspråk – och dessutom förebilder till digitala symboler!
Populär arkeologi har grävt fram detta ur en rapport av en paleoantropolog – var ska det annars hittas.

Magasinet kallar sig för NYA! Populär arkeologi. Jag har inte sett den ”gamla”, men den nya känns fräscht uppdaterad.
Formen är ljus och luftig. Text med ojämn radutgång och bredd mellan spalterna gör den lättläst. Vissa korta texter som lagts i svag blå eller röd ton kan vara svåra att läsa om det inte är dagsljus.
Även huvudrubriken på omslaget är svårläst precis som i artikeln på insidan. Dessutom är det långt mellan orden som inte underlättar sammanhanget.

Reportaget handlar om vad som kommer fram när glaciärer och fjäll smälter i den globala uppvärmningen. Eftersom det handlar om is och snö förstår jag kopplingen i valet av vitt i rubriken, men att lägga vitt i vitt är det smartaste för ögat.
Luftigheten kommer fram i rubrikerna där det lämnas gott om utrymme mellan raderna.
Några kortare artiklar inleder innan det tyngre tar över – utan att direkt vara tungt. Det mesta är skrivet i en populär form, även om inte alla skribenter är journalister. Flera skribenter är arkeologer och forskare eller kopplade till universitet eller museer.

Åtta sidor ägnas åt vad som kommer fram när glaciärer smälter. Genvägen till Sveriges stenålder får sex sidor och vad som upptäckts på Björke, före Birka, upptar fyra sidor. Övrigt hålls nere på ett uppslag, lätt att greppa.
Alla artiklar hamnar under någon vinjett: Upptäckten, Maten, Arkegenetik, Mina gräv, Böcker och Landet runt.
Grafik och bilder kan vara svårt när det handlar om arkeologi. Men magasinet lyckas bra med mixen av nytagna bilder och äldre föremål och viss grafik.

Kartan över var Birka låg kunde varit överskådligare. En bredare allmänhet kan nog inte med enkelhet peka ut var i Sverige Birka låg, men för arkeologer är det förstås självklart.
Några bilder har lagts ihop kant i kant. Det hade varit tydligare för ögat om det separerats åt.

Och hur var det nu med grottmålningar och moderna grafiska tecken? Jo, vid studier av grottmålningar upptäcktes olika tecken som ständigt återkom. En av dem är den som liknar dagens ”hashtagg”: #. Redan för 40 000 år sedan kunde alltså folk ”tagga” olika saker.
Populäraste tecken på den tiden var den enkel linje samt punkt. Det används också mycket som grafisk symbol i Populär arkeologi. På flera ställes dras en tunn linje som avslutas med en punkt, från något i texten och vidare till en bild eller symbol. Och alla artiklar avslutas också med en större svart punkt, dock fyrkantig.

Populär arkeologi måste ha trogna prenumeranter. Bara två sidor annonser i det här numret ger inget större tillskott i kassan.

tisdag 18 april 2017

Blues - för medlemmar och nördar

Blues kan vara sköna ljud för öronen och för ögonen finns sköna ord för de som vill läsa in mera om vad de lyssnar på.
Jefferson heter tidningen för de intresserade – eller nördarna. För här är det faktaspäckat med allt om artisterna, konserterna och skivorna. Både från Sverige och USA.

Världens äldsta bluestidningkallar sig Jefferson. Nästa år fyller den 50 år och jubileet får en ny chefredaktör genomföra. Den nuvarande, Ola Claesson, avgick i och med årets första nummer.
Mest är väl Jefferson en medlemstidning för Swedish Blues Association SBA. Men tidningen finns även i affärer för 75 kr per nummer. Fyra nummer per år kommer ut.

Formen är rak och enkel. Två textspalter, infällda bilder i spaltbredd och hel- och halvsidor. Lättläst för ögat, men jag tycker nog att spaltbredder och layouter på något ställe kunde varieras för mer omväxlande form.
Men läsarna vill väl veta mera om musiken och artisterna och se mindre av vad som kan vara vackert för ögonen.

vissa sidor är texten lagt på svagt brun bakgrund (ovan) och gör det onödigt svårläst, främst om det inte är i dagsljus.
Men fakta får läsarna på matiga sidor. Många artiklar är intervjuer med artisterna och väldigt många texter går i raka citat där artister får berätta om sin karriär och sig själv.

I första halvdelen av tidningen finns Joanna Connor, Bröderna Delmore , Bror Gunnar Jansson (sista bilden), Grady Champion – översatt från amerikansk tidning - och Guitar Shorty.
I ett mittblock kommer recensioner av olika konserter  (ovan). Ett block efter är längre intervjuer med Nils Lönnsjö som ordnar Åmål Blues och Memphis Gold som uppträdde där. Sven Zetterberg som som avled i höstas får fyra sidor hyllning.

slutet kommer tio sidor med skivrecensioner (ovan). Texten är i gammaldags skrivmaskinstil – typwriter. Den räknas som ovanlig i dag och känns här lite svårläst. Det tar tid för ögonen att vänja sig, särskilt i längre spalter. Jefferson hade nog vunnit på att välja en annan stil, gärna avbrytande mot övriga text
Allt på 64 sidor med initierad läsning för insatta, men knappast som populärtidning för allmänt musikintresserade.

måndag 10 april 2017

Politiskt magasin försvinner från arenan

Tidningar försvinner från arenan.
Nu har en till kommit ut med sista numret – arena.
Sista numret går röd ton - både i färg på sidorna och i rubriker - vilket är helt logiskt. Magasin arena har vänster-
inriktning, men är inte bundet till något parti.

Omslaget strålar både lystert och dystert. Lyster i rött och med rubriken Gör rött! Dyster är huvudpersonen själv, Göran Therborn, en marxistisk sociolog som är flitigt citerad med sina ideologier.
Therborn ger inte så mycket inspiration till läsning med sin dystra uppsyn. Med tio sidor bilder och text får han utrymme för sina visioner.
Öppningsuppslaget (ovan) är starkt i helrött och handskriven rubrik ” Gör rätt gör rött”. Lite fyndig koppling.
I intervjun säger Olle Svenning, före detta ledarskribent i Aftonbladet:
- Man kan säga mycket om Göran, men någon humor har han inte.
Alla insidor har tema: Ledare, Naturvetenskap, Rapporter, Kultur, Juridik, Kritik och några till.
Reportagesidorna fortsätter i den röda linjen med att söka sossarnas nya väg. Tolv sidor där olika profiler försöker bena ut en linje. Flera är inne på vad som sagts från flera håll: rädda landsbygden och gör något åt miljonprogrammet.
Göran Greider tror förstås att rörelsen är allt för att nå målet.
Sandro Scocco kräver lite djärvare politik, men säger att partiet är försiktigt för att inte förlora röster.


Intressant är att se vad två yngre säger om arbete.
Nina Björk uppmanar s att ”sluta krama entreprenörsandan: ”Kom ihåg att arbete är grunden till allt vi behöver”.
Roland Paulsen vill förkorta arbetsdagen: ”För de allra flesta är arbetet ett ekonomiskt tvång som man tvingas till för att få lön. Med förkortning av arbetsdagen skulle det tvånget reduceras”.
David Jonstad är en annan som vill ge folk tid, inte pengar: ”Sänk arbetstid och inför basinkomst. Ge mer utrymme umgänge med familj och vänner”.


Layouten i magasinet är annars stram, precis som det brukar vara i motsvarande internationella magasin.
Genomgående ligger alla texter i två spalter med en bred spalt emellan där mindre rubriker och bilder läggs in. Rubrikerna är små och ligger alltid i vänsterkant.
En miss ligger på omslaget där mycket små rubrikrader staplats ovanpå varandra. Förutom att det är svårläst, så har det ingen läslockande effekt.


En miss är också uppslaget (ovan) där vikarierande chefredaktören Björn Werner gör en analys av science fiction romanen-Dune. Tung rubrik - ”Profetisk ökenlitania” - och tung text i svart lagt på en brun bakgrund. Att det handlar om boken framgår inte klart då den lilla bilden av boken och titeln i rött helt försvinner.
Allt blev närapå oläsligt.
Med bara två annonser går det att ana att arena även haft det tungt ekonomiskt.

måndag 3 april 2017

Snyggt från Värmland - rakare hos SvD


Papperstidningar hänger med – traditionellt och förnyade.
I förra veckan kom Nya Wermlandstidningen kom med ett klassiskt grepp och Svenska Dagbladet en förnyelse.

När Sven-Erik Magnusson gick bort fick hela Värmland sorg – och stora delar av Sverige.
Sven-Erik var älskad för långt fler än dansbandsälskare.
NWT gjorde en minnesbilaga – 48 sidor tjock, snyggt förpackad.
En uppvisning i att även en landsortstidning kan göra fina tidningar.

Egentligen är det ett nytryck av bilagan från februari i fjor om Sven-Ingvars 60-årsjubileum. Några nya artiklar tillkom - bara två sidor med minnesröster – men allt lästes nog en gång till, sida för sida.
Sven-Erik Magnusson får förstås själv största utrymmet med sex sidor, men Ingvar Karlsson får fem sidor.
Alla bandmedlemmar genom åren presenteras (t h), likaså personerna bakom låtarna. På det sista kan jag sakna helt kompletta texter från några låtar – men det behövs kanske inte. Allt sitter där i huvudet på alla lyssnare.

Det här är en snygg tidning, genomarbetad och genomtänkt. En lätt och konsekvent layout.
Två eller tre spalter på sidorna, bra luft mellan spalterna och ofta luft i utkanterna. I botten på flera sidor ligger små notiser med gul eller svart bakgrund.
Kortare texter i en bra mix med bilderna. En fin balas.

Vad jag kan kritisera är att öppningsuppslaget har en röd bakgrund med liten svart text inlagd (ovan). Onödigt svårläst.
Ett annat uppslag med nu-
varande med-
lemmar fick lite för mycket rött över sig.
Längre bak kommer en hel röd sida med vit text, inte heller helt lätt för ögat (ovan).
Sista sidan skulle nog ändats lite. ”...och vad händer nu?” med planer på nytt album och utsålda turnéer. En del gjordes i fjor – men mer blir det inte utan Sven-Erik.

Men minnestidningen kommer nog att sparas av NWT:s läsare.

*    *    *
Svenska Dagbladet förnyar sig lite i vårsolen.
Fler artiklar och faktarutor, raka nyheter där analyser som hör till skiljs åt tydligare. Mer personligt skrivna artiklar ska också markeras. Åsikter och kolumner ska minskas.
Allt förpackat på ett attraktivt och tillgängligt sätt, som det heter i programförklaringen.

Allt på enkelsidor - inget går över på nästa sida
Visst blir det en matig och innehållsrik tidning, men formen skiljer sig inte mycket åt från andra dagstidningar. Mycket är mallat i raka block, rubriker hålls nere i storlek. Inga artiklar är långa, på helsidor finns flera kortare notiser.
Alla artiklar läggs på enkelsidor. Bara två reportage går över på andra sidan – ett nyhetsuppslag i rosa delen och ett sportuppslag.

Text som fortsätter på nästa sida
Formen är också gjord för att anpassas så att tidningssidorna ska kunna läsas digitalt med samma utseende som pappret.
En rätt linje. När fler väljer att säga upp papperstidningen för att i stället läsa den digitalt - främst i iPad - kan det var viktigt att läsarna känner igen tidningen som de är vana vid.
Det här betyder också att det inte blir några stora bilder, dragna över mittvecket. Många andra tidningar väljer ännu den vägen med att ge tyngd åt vissa uppslag genom att dra upp bilden i storlek.
Nu brukar väl inte SvD briljera med bildjournalistik. De två och trespaltiga bilder som finns är personbilder, oftast män i kostym och slips. Kvinnor finns ibland, då i typisk affärsdress.
Inte heller med sporten brukar SvD briljera. Fyra sidor per dag med det största sporterna och viktigaste händelserna brukar räcka. Nu är sport inget SvD:s läsare prioriterar särskilt högt, enligt en undersökning tidningen gjort.

Annons över helt uppslag
Annonser verkar det vara hyfsat gott om i den torsdagstidning jag kollade – och då var det annat än vinannonser som kvällstidningar är nedlusade med.
Två annonser gick över helt uppslag.
En stram linje, fler nyheter på sidorna och en stil anpassad för dator gör kanske att SvD hänger med en tid till.
Börs och affärer - som vanligt på rosa papper