tisdag 29 mars 2016

Rakt och enkelt om situationen i Stockholm

Grönt som våren i finaste explosion.
Men det handlar om asfalt och betong och lite av livets baksida.
Omslaget på marsnumret av SITUATION  S T H L M kan lätt förvirra ögonen.
Tidningen säljs av hemlösa och ger dem lite värdighet.
För sin inriktning, innehåll och form fick tidningen i fjor Sveriges Tidskrifters stora pris.
Vägen dit har varit lång och målmedveten. Tidningen startades 1995 och marsnumret har nummer 223. Nära 34 000 köper varje månad.


Vad jag kan reagera mot är rubrikerna - eller saknaden av dem.
På omslaget är det mest namn som läsaren förutsätts känna igen men ändå bli nyfikna på.
Insidornas öppningsuppslag har bara korta slagord utan någon större kraft:
Inbillningssjuk. Privatteatrar. Framtiden för sig. Färgad av staden. Tillbaka från livet. Min plats.


Jag hade gärna sett mer än namn eller ord som drog till sig läsarens intresse och inte bara talade om själva ämnet. Nisse Hallberg (bild ovan) läste jag först som Hellberg, en skånsk musiker. Men här handlar det om en komiker i Stockholm.
Kanske räcker bild och kort ingress för att väcka läsaren. För det är inga ointres-
santa artiklar tidningen innehåller.
Det gröna på omslaget är bakgrunden i bilden på Liv Strömquist - (bild ) ovan) huvudperson i innehållet. Hon får även fler rubrikord på omslaget och på insidan är rubriken fyndigt kopplad: Livs bildning.
På åtta sidor berättar hon om sin kulturgärning som som ofta handlar om utstötta.
Liv har blivit hyllad för sin pjäs på Dramaten nu aktuell i tv ihop med Horace Engdahl.


Grundstuket känns igen i varje nummer: lokal miljö, gatuvandring, tidningssäljare får berätta om sina liv och drömmar. Någon som kommit bort från gatumiljön får berätta. Andra personer som finns med är ofta kulturmänniskor. Omslagspersonen dominerar alltid med sju-åtta sidor.
Gatuvandringen blev en aktuell koppling: Marsgatan i Märsta. Annat Kenneth, som bodde i en källarskrubb i 14 år (bild ovan), har funnit sittär  hem i Hälsingland. Magnus hittar alltid lugnet vid barndomens badsjö.

Östbergahöjden (bild t h nedan) har hamnat lite i utkanten, men ska nu få ett lyft. Privatteatrar presenteras (bild ovan) och en konstnär skapar färgklickar i olika miljöer i stan (bild sist).
Recen-
sioner finns av böcker och musik, på Mina egna ord finns många inlägg från läsare och flera andra mindre artiklar finns om Stockholm.
Lite ovanligt är det med lokal journalistik i magasinformat.


Layouten är rak och enkel utan onödigt "smäcker". Stora och små bilder, ofta poserande personer, bryter av. Tre spalter text med mycket tydligt och lättläst typsnitt. Färgklickar är röda plattor med korta faktatexter i vitt. Rakt och enkelt som kan sägas "gå hem på gatan".

Öppningssidorna och ett stort block på slutet använder typsnittet sans seriffer - mitt "tjatämne" (bild t h). Det går att läsa, men ger ett ljust och blekt intryck för ögonen. Lite större grad eller mer svärta som gör det lika lättläst som övrig text kan ge magasinet ett stort lyft.
Sammanlagt kan jag säga att Situation Sthlm är en gatusmart tidning.

måndag 21 mars 2016

Inte alltid lätt för ögat i tågkupén

I kupén på tåget. Delar av Sverige susar förbi utanför. Flippande på mobilen, jobb på dator eller platta. Och någon läser en tidning.
SJ håller sina resenärer med en egen tidning.
KUPÉ - ett ganska givet namn.
I ny form möter den sina läsare.


En leende kvinna möter på omslaget, precis som på alla andra magasin. Nour El Refai får också det största utrymmet på insidorna - åtta sidor (bild ovan). Bilderna är stora, men bara olika poseringsbilder. Riktigt vad hon vill visa var svårt att få grepp om eftersom de små bildtexterna var inlagda i bilden och nästan omöjliga att upptäcka eller läsa. Samma problem fanns på flera andra bilder.
Det här måste de göra något åt. Är det inte självklart vad bilden visar måste en bildtext vägleda - och fotografen som tagit bilden vill gärna ha sitt namn klart synligt.


Andra stora artiklar är vad som kan finnas utmed SJ:s spår.
I Högbo bruk utanför Gävle går det att trampa tuff terrängcykling och koppla av med god mat på brukshotellet.
I Stockholm kan veganer njuta på ett dussin olika krogar  (bild nedan).
Och Jönköping - Smålands Jerusalem - rycker upp sig med nya kvarter och flera krogar och butiker.
Långläsning finns på sex sidor om fiskelycka för den som söker vattendrag där det nappar bra.


Annars är det mest korta artiklar på enkelsidor, växelvis med annons på motsvarande sida.
Ett större block är en stor studiespecial. Tre unga personer berättar om sina drömyrken: agronom, programmerare och civilingenjör.
SJ får några egna sidor. Två kvinnliga lokförare berättar. En vill köra lok i hela livet (bild t h) och en annan svarar på frågor om bland annat hur tågrädsla botas.
Mycket om fiske.
Kupé har ingen brist på annonser. 40 sidor annons på 108 sidor är mycket.
Mixen är bra och layouten är snygg.
Visst är det lättsam läsning som kan vara avkoppling i kupén - eller om tidningen tas med hem.

Kunde varit lättare att läsa.
Men jag har ändå lite synpunkter på läsbarheten.

Jag recenserade Kupé för drygt fem år sedan. Jag hade stark kritik mot att den var svårläst i en tågkupé som ofta är lite skakig och har dålig belysning. Jag gillade inte det bleka typsnittet seriffer i grotesk.
Jag har delvis samma kritik mot nya numret. Seriffer finns i alla texter som inte är större reportage. Dels i korta notiser, men också på flera helsidor och ibland i färgplattor. Svårfångat för ögonen.

Seriffer är ett typsnitt som måste användas med omdöme. Det är blekt och "griper" inte tag i ögonen. Läsaren tröttnar och ger upp. Seriffer kräver ofta minst en grad mer i storlek och helst lite mera svärta än vad motsvarande annat typsnitt kräver. Att välja 8 p grad och tunnaste varianten är att göra tidningen svårläst.
Jag ser gärna att redaktionen av Kupé gör ett lästest i en tågkupé som inte strålar i direkt dagsljus.

måndag 14 mars 2016

Hembakat som hämtat från egna ugnen


Doften av hembakat skapar värme och trivsel. Fråga mäklare som gärna använder nygräddade kanelbullar när de har visningar.
Tidningen Hembakat har ingen doft kring sig, men den ger en fin känsla i handen och lyster för ögonen.
Formatet är lite större än A4 på både bredd och höjd. Det ger tyngd och kvalité.
Omslagsbilden av en "ljuvlig tårta" kan vara ögongodis för många, men skapar lite oro i min mage utan ett smakprov.
Det är tufft i medierna i segmentet mat. Alla tv-kanaler har matprogram, flera tidningar står bredvid varandra i hyllorna och de fyra familjetidningarna har mat och bakning på omslaget varje vecka. Specialtidningar dyker upp. BAKA är en konkurrent.
Hembakat står sig bra. Enligt en färsk undersökning är Hembakat en av få tidningar som lockar till sig flera nya läsare.
För cirka 15 år sedan hade jag själv en tanke på att det borde finnas en tidning om bakning, gärna ihop med Hembakningsrådet. Min tanke stannade just vid en tanke. Mycket visade sig vara rätt.
När jag bläddrar bland sidorna stärks intrycket av att det är hembakat. Det mesta kan vara hämtat från plåten i den egna ugnen. Få saker är överarbetade, bilderna känns inte preparerade eller tillgjorda som i en del andra tidningar. Signalen är att det här är något läsaren klarar själv.
En lättnad är också att titta i recepten. Här ingår mest bara de basingredienser som finns i det egna skafferiet. Det är inte som i mattidningar, där massor av ingredienser är speciella, som sällan används och som ofta får sökas i specialaffärer.
Vill jag ge mig på en överkurs så finns den ”ljuvliga tårtan” från omslaget. Påsktårtan kräver också lite träning och mumsmums med hallon och lakrits är sånt som lätt sjunker ihop.
Annars kittlar det att börja baka själv. Härliga knäckebröd på en stång, läckra bullar, fint i form, våfflor, varianter av kladdkakor, paj eller cookies med lakrits och flera olika typer av kakor. Godis med lime, marsipan och choklad eller marmeladbitar med jordgubbssmak känns inte heller som överkurs.
Allt är rakt och enkelt presenterat. En stor bild på varje sida med tillhörande recept. Lätt att ta till sig, inget kör ihop med att det kan bli lite för mycket blandat. Allt på vitt papper utan onödiga färger än det bakade. Även de recept som ligger på få färgplattor eller inlagda i bild, är fullt läsbara.
Vad jag kan reagera på är att det kunde varit lite mer variation mellan recept och reportage. Jag hade gärna läst om en vanlig hemmabakare som berättade om sina erfarenheter. Tre avbrytande artiklar finns: Kokboksförfattaren som växte upp med en kavel i handen (bild ovan) är ändå inte särskilt ”vanlig”. Ett par driver en ostbutik och en artikel är om trender i köksinredning (bild nedan), men här är allt hämtat ut olika tillverkares kataloger.
Med nio nummer per år krävs det lite variation i innehåll och presentation. Annars kan det bli lite mycket tårta på tårta. Men ännu känns Hembakat som färsk och nybakad.

måndag 7 mars 2016

Golf håller på den eleganta stilen

Golf har sin dresskod.
Viss snits och stil på klädseln.
När golf-
spelare vill läsa om sin hobby kan samma gälla.
Golf Digest är ett magasin som möter våren i ny form och har "förpackat allt i en välskräddad ny kostym".
Kanske också ett sätt att möta 30-årskrisen. Tidningen fyller 30 år i år och förebilden är den amerikanska utgåvan.
Nu ska det bli mera svenskt, mer läsning och högre kvalité.
I premiärnumret går de hårt ut i slagorden:
*Roligare. *Nördigare. *Stiligare.
Jag ska granska punkterna.
*Stiligare: Elegansen känns och syns redan på omslaget. Ett tjockt, kartonglikt papper i matt ton. Den ligger glatt i handen och känns nästan lite oljig. Logon Golf Digest blänker i vitt. Limmad rygg, tyngden finns. Det ligger klass över allt.
När jag öppnar insidorna följer känslan med. Matt papper, blekt och lite tjockare. En form jag hyllat andra tidningar för och som flera tagit efter nu.
Sen blir öppningssidorna ganska röriga. Stora annonser växlar med korta notiser om saker redaktionen gillar (bild ovan). På sidan 18 kommer första ordentliga bilden, en översikt av en golfbana i USA. Ytterligare några sidor med korta notiser och så en tung sida: svart text lagd i blå bild, kompakt och utan några mellanrubriker. Svårläst  (bild   t h).
Först på sidan 32 kommer första riktiga reportaget.


Nej, det var ingen bra öppning. Plocksidorna bör hänga ihop bättre och skiljas mer från annonssidorna.
Annars är det stiligt rakt igenom. Snygg layout, kraftfulla öppningsuppslag, smala textspalter med ojämn högerkant, spaltlinjer, vitt och luft balanserar.
Svårläst text i det svarta.
*Nördigare: Absolut! Golfspelare måste vara klubbnördar.
Jakten på drömklubborna heter en guide på 17 sidor för att hitta rätta drivern. Stora bilder av maffiga klubbhuvuden. För ett otränat öga är alla likadana. Men i det svarta skymtar olika färger, mönster och bokstäver. Golfspelarna lägger i snitt 7 700 kr per år på klubbor. Jag gissar att klubbans märke och form är lika viktig som att den ska ge rätt utslag.
*Roligare. Det roliga ligger kanske i magasinets snygga form och de många råd golfarna får. Reportage från olika banor, fina bilder – alla banor är böljande och gröna med någon sandgrop här och där – och många guider med bilder om hur spelarna förbättrar sina slag och teknik. Rolig text är nog det om spelkamrater de flesta vill glömma, allt från sölkorven till besserwissern.
*Svenskt: Tv-profilen Ola Wenström får tio sidor på sig (bild ovan) för att berätta om njutningen av säsongpremiären på en bana invid Öresund. Sveriges hetaste golftränare, Viktor Gustavsson skildras på sex sidor (bild nedan). Ett svenskt golfhotell och två svenska golfbanor presenteras. Sen är det amerikanskt, även om flera artikelskribenter är svenskar.


*Texten: Här kommer min kritik. Kvalitén på texterna är det inget fel på, men storleken på bokstäverna är i minsta laget. I alla reportage kan storleken vara ok, men jag tycker att det känns grått och blekt. På sidan 46 finns en spalt om att skruva fast drivern och där är texten lite större. Så borde det vara i hela tidningen!

Roligt om olika golftyper.
Mer svårläst är det i korta notiser med typsnittet seriffer, som jag i de flesta fall ogillar. I testet av klubb0r blev spalterna jobbiga för ögonen och då bedömer jag att det är normal syn som gäller. Där fanns också sidor i svart med en del text som inte gick att läsa. Och: man bör aldrig ha text i rött eller vitt i en pytteliten 7 punkters grad.
Om Golf Digest ökar med en grad i alla texter så ökar läsvärdet med flera grader!