måndag 31 oktober 2011

Bruno har hittat sin form - om form

BRUNO - hur kan en tidning heta så?
Bruno är ett nytt magasin för form, design, arkitektur, konst och mode.
Namnet Bruno kan stå för många i formvärlden - keramikern Anders Bruno Liljefors eller möbelskaparen Bruno Mathsson.

Kanske borde tidningen heta Staffan efter chefredaktören Staffan Bengtsson. Eller Jelena efter den andra redaktören - Jelena Zetterström.
De har skrivit det mesta i tidningen. Både kommer från tidningen Form som försvann i en sammanslagning.

Bruno är ingen säljare som fångar blicken i hyllan.
Det lilla formatet A5 gör att den lätt försvinner. Men det är ändå formatet som gör tidningen spännande. Andra har lyckats med det, som Filter, Modern Psykolog, Språktidningen.
Redaktionen vet att det finns en läsekrets med ett intresse och en nisch som kan fångas in.

Premiärnumret handlar om det ”ljuva, ljuva 90-talet” i en bra bredd:
Den bästa svenska formgivningen listas upp (bilden), sångaren Bo Sundström i Bo Kaspers berättar om sitt 90-tal, tunnelbanestationers design, modeskaparen Diana Orving, Dan Wolgers rififiutställning, möbeldesignens fräcka former och färger, ICA:s klassisk logga som ännu håller och ett större reportage om 90-åriga Herta Hilfon.

Jag kan hålla med i magasinets ledord när de säger adjö till tristess och välkomnar till Bruno. En blandning av former och människor som skapat, rubriker som kan locka och fina bilder.
Det lilla formatet gör att layouten blir enkel och lättläst.
Pappret är det matta råa med en fin vithet som jag tycker passar utmärkt för en tidning som vill ha en egen profil.
Bruno ger kulturtidningar ett lyft!

En del stör mig i läsningen. Ibland för svart, ibland för blekt:
Några halvfeta ingångsord och en blankrad då och då hade lättat upp i de längsta textspalterna.
I en del texter läggs intervjuarens frågor i mager kursiv stil. Rak halvfet är bättre för att ge ett avbrott.

flera ställen läggs tunn vit text på helsvart bakgrund och blir extremt svårläst. Inte blir det bättre när ena sidan är vit och fortsättningen följer på svart (bilden ovan).
Det irriterar redan i inledningen där chefredaktörens presentation av tidningen sker i en smal spalt på svart bakgrund och är nästan totalt oläslig. Bakläxa!
Kanske ligger här skillnaden mellan formvärlden och tidningar, att design inte alltid är det samma som läsbarhet.

Jag saknar också en del bildtexter. Ögonen vill ha en förklaring till vad som visas, en grundregel i en tidning. Men i konstvärlden är det kanske så att förklaringarna ligger hos betraktaren själv.

Nitton annonser, bland annat bilar, exklusiva möbler och kläder, på 116 sidor är kanske lite tunt. Bruno kan nog suga in lite fler.

måndag 24 oktober 2011

En skön väg med massor av bilnostalgi


Bilar, mackar, vackra vägmiljöer.
Vänstertrafik, tempot lite slow motion och inga europavägar.
Men Riksettan fanns - pulsådern mellan Stockholm och Hälsingborg. (Det stavades med ä på den tiden!).
Riksettan heter en skön tidning som fångar nostalgin när bilismen tog fart.

Att köra och åka på Riksettan var det finaste.
Eller att bara titta på den. Ett klassiskt pojknöje var att räkna bilar och skriva upp bilnummer. Jag minns det själv från en höjd bredvid vägen strax före slutet i Småland. Men vi gav fort upp. Det kom ju så många bilar.
Riksettan finns ännu, nu som en turistväg i Småland mellan Vaggeryd och Markaryd.

Magasinet hittar mer än den ursprungliga sträckan. Sidovägar, människor, händelser, miljöer.
Och mackar, massor av mackar. Jag räknar till närmare 40-talet mackbilder.
När macken ännu var mack och inte bara en automat och rullande korvar vid disken. Små stationer, pelare, utskjutande tak och alla härliga skyltar: Koppartrans gula K, Caltex röda stjärna, Gulfs runda orange/vita, BP:s gröna hjärta…

Vad är den här biltiden utan raggare? Helt riktigt dyker förre Expressen-reportern Sten Berglind upp, raggaren och Elvisälskaren som stannat kvar i 50-talet.
Efter ett deckarjobb hittade han raggarledaren Roffe som hade huvudrollen i filmen Raggare från 1959.

Riksettan svänger av från huvudstråket och hittar många klassiska sidovägar.
I det här numret är det mycket Skåne med väg 101 mellan Malmö och Ystad - lite uppdaterad Edvard Persson-nostalgi på 23 sidor!
Dessutom hittar de skånsk nyhetsdramatik när några fotografer och reportrar jagade de två beatlarna McCartney och Harrison i en Volvo Amazon hösten 1967. (bild nederst)

Mixen med nostalgi är bred: Polisbilar med sökarlykta på taket, flådiga skyltar och märkliga hus kring amerikanska vägar, östtyskarnas frihetsmaskin Trabant, bussturister på 50-talet och en jakt på allt som kan K-märkas.

Layouten är en av de snyggaste bland magasinen.
Skön i handen, lite större format och limmad rygg.
Texter i tre spalter och med tunn linje mellan spalterna (!) - som tidningar hade förr.
Mycket svartvita bilder och några lätt gulnade från tiden när färgfotot var lite nytt.
Allt titt- och läsvänligt.

Riksettan kommer ut med två nummer om året. Precis lagom med nostaligidoser. Med bara två nummer smälter man också priset, som är lite högre - 89 kronor.

onsdag 19 oktober 2011

Delat beröm för Publishingvinnare

Stora Publishing-priset har delats ut.
En prestigetävling för kund-, personal-, fack-, och medlemstidningar.
Bubbel, skål och jubel på vinnande redaktioner.
Många var nominerade, men bara en vann i varje klass.
Tre av vinnarna har jag gått igenom i den här bloggen.
Och vi tyckte - ungefär samma…:

* SJ:s tidning Kupé (bilden äldre omslag) vann kategorin kundtidningar till konsumenter med den här motiveringen:
”För en in i minsta detalj stilren layout och koncentrerad text som känns som seriös utan någonsin bli tråkig - en tidning som innehåller något för alla i den breda målgruppen.”

Tidningen måste förändrats på ett år. Jag var hård i min bedömning (maj -10):
”Det gäller att en tidning är lätt att läsa, det är inte Kupé. Nästan halva tidningen är svårläst och chefredaktörens spalt oläslig, framför allt i en tågkupé. De använder flitigt typsnittet sans seriffer, blekt och svårläst, ibland i färgplattor."
Men jag gav också lite beröm:
”Layouten är snygg, bilderna är diskreta och skapar en balans. Ljust och luftigt.”
Jag måste titta i Kupé igen och göra en ny bedömning. Har mina ögon vant sig vid sans seriffer?

* Bland medborgartidningar segrade Estrid från Täby kommun:
”För en glad och lättsam tidning med bra text, en illustrationsidé som blir en röd tråd och ett utmärkt, bläddervänligt papper.”
Jag hade samma ton (juni -11):
”Estrid är riktigt fräsch. Matt papper med fin vithet, korta texter, variation i bilderna där människor kommer fram.”'
* En djärv tidning vann i gruppen infomagasin: 152 från JG Comminication.
”För förmågan att fylla ut sin kostym med härliga uppslag, stilig typografi och passande färgdetaljer och en text med driv.”
Jag hade samma ton, (juni -11):
”Bilderna imponerar, stram layout, fin balans mellan text och bilder, fint papper och annorlunda format. Snygg och tittvänlig.”
Men jag hade också en reservation:
”Blir den läst? Snygga tidningar blir sällan lästa. Textblocken är lite kompakta.”

* Bland facktidningar segrade Mat & Vänner. (bild äldre omslag)
”…en superb produkt som får det att vattnas i munnen.”
Den har jag inte gått igenom, men står på listan över kommande.
Av övriga nominerade i samma grupp har jag berömt Resemagasinet Äventyr och SID, Pressbyråns tidning om tidningar.
Två fräscha tidningar som sticker ut i mängden.

* Stora Publishing-priset gick till Fotografisk tidskrift (bilden).
”För en allt igenom gedigen produkt som vinner på alla plan.”
Den har jag inte granskat. Men den kommer.!

söndag 16 oktober 2011

Drömmar om att bo i värmen när ruskvädret kommer hemma

Höst och rusk - vad är bättre för att drömma om att bo i värmen?
Rätt tajmat kommer då en tidning som heter Drömbo.
Här är det bara drömmar som blivit verklighet.

Leende familjer i sina nya hem. Poolside eller med glas i handen. Gott om interiörbilder, lite som att bläddra i en heminredningstidning. Mycket vatten och strand. Men också många utsikter över hustak och lägenhetskomplex.
Allt känns igen från andra tidningars reportage om familjer som flyttat utomlands.
Här är en hel tidning med bara sådana artiklar - 92 sidor.Thailand är den hetaste drömmen nu och öppningsreportaget är därifrån. (bild ovan).
Men bredd finns från andra miljöer.
Skådespelarskan Carin Lidbom föll för både lägenhet och hus i Bulgarien (bild nedan), en familj valde ”tusen och en natt-miljö" i Marocko, en annan cityliv i Palma på Mallorca (bild underst) och en hittade ett hus på en västindisk ö.

Lång tids tankar eller blixtförälskelse.
Vid båda förhållanden föll allt på sin plats.
Det här är vad de drömt och allt blev som tänkt.
”Dröm” är ett starkt ord som dyker upp i flera rubriker.
Entusiasmen för att göra slag i saken strålar över hela tidningen.

Bara leenden och många goda råd om köp, lån, advokathjälp, notarier och tips om hus i flera länder.
I läsningen tycker jag mycket sveps förbi ytligt: se upp, tungan rätt i munnen, tänk på, alla papper klara, många ska kontaktas, granska dokumenten…

Jag har gärna sett någon som berättade närmare om alla detaljer, det praktiska som uppstod, byråkrati och kulturkrockar, personer och myndigheter de måste kontakta, missarna, fallgroparna och hur de löste allt på bästa sätt.
Det hade säkert blivit rolig läsning som inte stört drömmarna.

Namnet och logon Drömbo signalerar starkt mot läsaren.
Allt är lättsamt förpackat. Bilderna dominerar med korta texter däremellan.
Drömbo känns som en blandning av i en heminrednings- eller resetidning.
Annonser är från mäklare och några flygbolag. Där finns väl ett gemensamt intresse.

visst kan tidningen locka många köpare.
Men jag ställer ändå en undan: hur många nummer orkar man läsa om sådana drömmar?
Antingen tröttnar man - eller slår till och flyttar.
Men jag har precis som chefredaktören blivit nyfiken på Uruguay.
Dock inte som drömboende - kanske mera drömsemester.

söndag 9 oktober 2011

Dags för gypsets - trendiga resenärer som tröttnat på charterstuket

Charter, sista minuten och all-inclusive vet de flesta i resesvängen vad det är.
Men gypsets - vad är det för resetyp?
Det är den nya typen av resenärer, lätt bohemiska som upptäcker världen genom att kosta på sig lite exklusivare resor.
Nu har de fått en egen tidning: Moderna resor.

Gypsets är skapat av amerikanskan Julia Chaplin (bild nedan) som skrivit en bok om fenomenet. Ordet ska vara en sammanslagning av gypsy (romer) och jetsets. De ska vara resenärer med stil.
Vad lockar då tidningen med för moderna resor med lite klass?

Det kan vara att upptäcka Brooklyn i New York (bild), de tjusiga delarna av israeliska Tel Aviv eller Moputo i Mocambique (bild nedan) som kan ge en tankeställare.
Malta har många besökt, men turkiska badorten Göcek är mera oupptäckt.
Ibiza är känd som en hippie- och nöjesö, men här söker sig tidningen ut till andra delar av ön och hittar helt nya människor och miljöer.

Det är resor med stil som tidningen ser det.
Texterna är välskrivna och det blir mycket människor och livsstil på platserna. Biarritz, som är med i alla väderrapporter, men som surfare mest har upptäckt, hade dock en text i kortaste laget.
Guiderna som avslutar reportagen är tradi-
tionella: ta sig dit, äta, bo, se, uppleva - men tydligen med lite gypsetsstuk.

Bilderna fångar in en hel del människor och miljöer, men jag ser också typiska turistbilder med stränder, byggnader och restauranger.
Flera av bilderna är utgjorda som en typ av vykort och här och där på sidorna finns olika stämplar som förstärker reseintrycket och ger lite profil åt layouten.
Jag saknar bildtexter till flera bilder. Ögonen ser, vill gärna veta lite mer.
Även kartor saknas. Var exakt i Turkiet ligger Göcek?

Rubrikstilarna tar en tid att vänja sig vid. Två olika typsnitt används i samma rubrik och dessutom färg i vissa ord.
Det hade blivit rakare och slagkraftigare med samma typsnitt.
Olika spaltbredder stör lite i läsningen. Ibland är det en bred, lite svårläst spalt, som går över i en smalare.
Var konsekvent och hålla samma spaltbredd!

Åtta sidor med kulturkoll om konst, litteratur och småtips, bryter av lite. Blev dock onödigt svårläst med grönfärgad ton över sidorna. (bild).

Tidningen är annonsfet! 48 sidor av 114 skulle många andra tidningar jubla över. Flera av annonserna är utanför resebranschen.
Om de nu får fullt betalt för dem..?
Förlaget bakom tidningen, som kallar sig framtidens förlag, driver även andra ”moderna” tidningar, bland annat om hem och hus. Kanske ”lånar” de annonser av varandra för att fylla ut?
Annonserna kommer mellan reportagen så det är inget som bryter av läsningen.

Titeln och logon, Moderna Resor, är inte den fyndigaste och sticker inte ut på något sätt, men säger förstås vad det handlar om. Det kan vara svårt att hitta en bra titel på en tidning.
Visst kan Moderna resor hittat sin nisch bland resetidningarna. Många köper i dag själv en flygbiljett och boende på nätet och vill upptäcka lite själv.
För den skull behöver de inte vara trendiga gypsets.

måndag 3 oktober 2011

Hemstilat gör hösten färgstark

Här väntar inga designmöbler eller stylade rum.
Allt är mera eget och personligt skapat.
Hemstilat heter en ny tidning som vill fånga lite av den trenden.

Hemstilat
är ett skönt namn som täcker in stilen - hemkört.
Det lyser färgstarkt om både möbler och väggar.
Rött, cherise, mintgrönt, pistage… blommigt och mönstrat.
Egna ideer, personlig profil. Långt från den strama vita linjen.



Höstens murrighet är som bortblåst i tidningen.
Här lyser mera färgsprakande vårglädje.
Väggarna har färgglädje, djärva mönster i tapeter eller en stark fondvägg.
Och detaljer, detaljer… det som ger stilen.
På lite fler ställen skulle jag vilja se några översiktsbilder med hela interiörer. Det hade också gett lite mera omväxling i layouten.

Mycket verkar fotograferat rakt av i olika hem, utan någon styling.
Tapeter, gamla lampor, små prydnadsgrejer, krukor, koppar, bokhyllor…
Flera möbler är i 50-talsstil, i original, målade eller omklädda.
Lite retrostil ligger över hela tidningen.

Grafiskt är Hemstilat blädder- och tittvänlig, texterna korta och bilderna många.
Typsnittet i rubrikstilen är lite speciellt - kanske också en variant i att göra det lite hemstilat.

Läsargruppen ligger nog bland tjejer i 25-årsåldern - om de sen behöver en tidning för att hämta inspiration.
De brukar själva skapa sin stil med enkla knep.
Och kanske väntar sig tidningen läsarhjälp! Hemstilare med idéer efterlyses.
Några bloggare som skriver om inredning får också visa sina favoritdetaljer.

Hus- och heminredningstidningar finns det många av. Några har det besvärligt.
Hemstilat verkar vara ett försöksnummer. Ännu går det inte att prenumerera på den.
Men visst kan Hemstilat ha hittat sin nisch.
Ungt, personligt och färgstarkt.
Om det räcker ska bli intressant att se.