måndag 26 maj 2014

Mycket mallande ger tråkigare sidor



Nu försvinner redigerare från dagstidningarna.
Senast Sydsvenskan som räknar med att göra sig av med hälften och bara ha 15 kvar.
Sidorna ska vara mallade efter fasta former.


Vice vd:n säger att det inte ”är något besparingsprojekt, utan att tanken är att använda de personella resurserna där de bäst behövs”.
Så kan en siffernisse säga som inte kan något om journalistiken.
För att göra en levande tidning krävs det redigerare som läser texterna, tittar på bilderna och utifrån det skapar sidorna.
Det kan vara den kvicka, rappa rubriken som sitter där.
Det kan var en bild som är värd att göras större eller få en viss placering.
Viktiga signaler som gör en sida levande.


Mallade sidor behöver inte vara fel. En hel del presenteras redan i dag i fasta former.
Men det måste finnas flera olika varianter av mallar, avbrytande från varandra - och de ska också användas.
Annars ser läsarna snabbt att allt är likadant alla dagar.


De få redigerare som är kvar tar en titt och gör lite behandling av sidorna. De kan skriva in rubriken om inte reportern redan gjort det. Sen är det är bara finputs och en blick som snabbt ska gå igenom många sidor. Någon personlig profil av sidan kommer inte med.
Innehållet är alltid avgörande, men det är mixen och profilen av sidan som fångar tidningsläsaren - eller får denne att bläddra vidare.


Sydsvenskan har i dag en tung profil, främst i de tjocka editionerna Näringsliv och Kultur/Nöjen varje lördag-söndag.
Stereotypt mallade sidor: på övre halvan av uppslagen ligger bilderna, på undre texten. Sida efter sida. Kompakt och fantasilöst. Ingenting får läsaren att rycka till. Risken är stor att ingen orkar med det.


Färre redigerare påverkar inte bara Sydsvenskans sidor, utan även Helsingborgs Dagblads. Tidningarna inleder ett samarbete som kommer att ge samma sidor i båda tidningarna. Två lokala nyhetsdelar kommer att skilja dem åt.

När
redigerarna - som säljer ut innehållet -  försvinner kommer tidningsläsande snabbt att minska. Det är det farliga med för mycket mallande.

På nätet är allt kort och stramt. Med tidningssidor är det annorlunda - där påverkar layouten läsintresset.

Bilderna här är samtliga uppslag ur Sydsvenskans tidningar lördag och söndag.
*Kommande inlägg:
tidning om öl - en annorlunda kommuntidning.

söndag 18 maj 2014

Ovanligt namn - men bra om böcker


Fyrahundrafemtio - lagom då att betala med en femhundrasedel.
Fyrahundra
femtio som titel på ett nytt magasin om böcker är lite ovanligt.
Titeln kan väcka nyfikenhet, men också missa sina läsare.
”Mer än böcker” står det över titeln
.

Den ovanliga titeln bygger på att papper brukar självantända vid 451 grader. Dessutom en liten koppling till romanen Fahrenheit 451.
Magasinet blir en liten utmanare till den ganska nya Books & Dreams.

Lite tungt med text.
Böcker är bokstäver och ord och även Fyrahundrafemtio är mest av det. Visst finns det bilder med, bra sådana också, diskret placerade. På ett fåtal ställen dras bilder upp på helsida eller ett uppslag.
Texten dominerar och ytligt sett kan det ge ett blekt och grått intryck. Tre smala spalter per sida är lätt för ögat, men helheten blir på flera ställen kompakt. Jag hade gärna sett lite blankrader här och där och en nystart med halvfeta inledningsord. På vissa ställen finns det, men borde varit lite flera.

Gustav och Lisa ser skillnad mellan män och kvinnor.
Texten är lätt att läsa, åtminstone i dagsljus. För vana bokläsare går det säkert bra. Som tidningsläsare skulle jag gärna se att storleken på bokstäverna är lite större. På flera ställen läggs kort text in i rött som ett avbrott. Det fungerar inte helt bra, framför allt inte när det läggs i svart bakgrund.
Korta artiklar i enkelspalt
Mixen är ett kortare artiklar på de inledande och avslutande sidorna. Många pigga analyser av böcker och korta intervjuer med författare. Stramt, men ändå lätt presenterat. Allt i smala spalter i en löpande läsning.
Inget drömjobb hos Amazon
I mittblocket läggs den längre läsningen. En insyn i bokhandeln Amazon med de billiga böckerna visar att arbetsmiljön inte är den bästa.
Det unga paret Gustav och Lisa i Gnesta gör en insyn i sig själva om skillnaden mellan män och kvinnors läsning.
På tio sidor kommer en intervju med Maggie O´Farrell. Här gillar jag inte riktigt övergången där text går från vit sida till att läggas in i bilden. Onödigt svårläst och bryter lite mot typografin.

Inte helt lättläst om Maggie 0´Farrell
näst sista sidan frågar redaktionen:
Gillar du det du sett?
Jodå. Med de små grafiska förändringar jag pekat på blir det mycket bättre.
Fyrahundrafemtio ger matig läsning på nittiotvå sidor.

måndag 12 maj 2014

Lättfångat när släkten blir spännande

Släkten är värst - och spännande!
När nyfikenheten om vad som finns längre bakåt i leden växer börjar släktforskningen.
Släkt

HISTORIA är en ny tidning som hakar på trenden.

Minnen dyker upp - ett vykort, en klocka, foto… - nyfikenheten kring dem väcker frågor: vem var den personen..? Vad hände då..?
Magasinets chefredaktör Magnus Bergsten rotade i sina egna gömmer och började själv forska i bakgrunder.
Så fungerar det för många.
När egna och anhörigas minnen sviker finns arkiv och kyrkböcker.

Kanske dyker det upp någon kändis, adel, bönder eller en kunglig ådra.
Eller kanske släkt med Greta Garbo. Hon finns med i magasinet. (Åhh, vad Greta är vacker på gamla bilder!) Garbos släktträd går  från bonderötter i Småland till adel och kändisar.
Dessa delar hittar en del längre bakåt i sina egna led.


Magasinet mixar en blandning av tips för den som vill börja till olika spännande livsöden.
Två bröder utvandrade till Kanada för att bli pälsjägare, en droskkusk sköt sin älskarinna, en gård som tillhört en familj i 400 år, statarnas hårda liv skildras och myterna kring vallonerna.
Människoöden och berättelser där tonen känns igen från nya tidningen Svenska öden och även Minnenas Journal och de vanliga familjetidningarna.

 
Nyttigast är magasinet många sidor med tips för den som vill börja söka eller hitta nya ledtrådar.
Sex sidor med Fråga experten ger många ledtrådar. I appar för smarta mobiler finns m ånga ledtrådar, med DNA-test kan ett salivprov leda till nya släktingar.

 
Layouten är ljus, fräsch och lättfångad för ögat. Texterna lätta att läsa.
Vissa bokstäver i en rubrikstil har fått lite snirklar och krusiduller, men på ett diskret sätt.
Magasinet har hittat en nisch. Släktforskning sker helt på datorn och det ger många en rutin i att skaffa uppgifter den vägen.
Därför blir det intressant att se om en papperstidning hittar sina läsare.

måndag 5 maj 2014

Lika som bär när lokaltidningar görs om


Tidningsfabriker tar över och samordnar fler och fler lokaltidningar.
I förra veckan var det dags för Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar att få ny kostym.
Lite annorlunda i utseendet, men mycket lika i innehållet.

GA:s insidor om färjetrafiken.
GT fick svartare rubrikstil och mer som kvällstidning, GA en klassisk morgontidning med ljusare och lite gammaldags rubrikstil.
Första dagen fick en olycklig krock; samma nyhet och bild dominerade. Premiären blev mycket ”lika som bär”.
Med färgplattorna i topp blev det mest logotyperna som skiljde tidningarna åt. GT:s gula logga är gammal och inte vacker. Den ger förstås profil, men borde gjorts om vid förnyelsen.

GT:s insidor om färjetrafiken.
Öns invånare har två bra lokaltidningar. Människor, verksamhet och livsstil lyfts fram. Bra bilder ges utrymme.
GT är den lite större i upplaga och ansedd som den bättre. GA har ryckt upp sig mycket senaste året.
Samarbetet har blivit tätare när redaktionerna sitter i samma lokal. En jämförelse sker nog med det dagliga innehållet så krockar inte ska uppstå.

Annonserna är samma i båda, ibland har de bytt plats på sidorna.
In- och utrikes i GT med en rubrikstil.
Flera sidor, som in- och utrikes - har exakt samma innehåll. Automatiskt bryts rubrikstilar ut mellan de olika tidningarna. Ett trolleri för ögat.
En enkät bland läsare visade att de gillade omgörningen av GA och GT.
Men kritiker finns också: slå ihop dem till en tidning!

Samma in- och utrikes i GA med annan rubrikstil.
Presstödet ger ön två tidningar. Ägaren, NTM-koncernen, ser fördelar med nästa steg i samordningen: redigeringen av alla tidningar flyttas till Norrköping.
Till Gotland, Norrland, Östergötland, Uppland och Småland ska då tidningar gå genom en mindre central grupp. Synergier kallas det med ett finare ord. I praktiken betyder det att 2-3 personer förlorar jobbet på Gotland.
Detta är en liten utmaning av presstödet. På Gotland är det mer ett jobbstöd än för mångfalden.
Snart en fabrik som sammanställer många tidningar.
Snart ser alla lokaltidningar i Sverige likadana ut i formen.
Färdigmallade sidor finns i några enkla varianter. Text och bilder klickas enkelt in, ofta av skribenten själv.
Borta är redigeraren som såg bilderna, texterna och skapade rubriker och sidor som kunde få läsaren att rycka till - ”det var som fan”!
Lilla Trelleborgs Allehanda gjorde för något år sen en egen profil med djärvare insidor. De vann också en del utmärkelser för det.


Samordning och likstyrning är en väg att klara sig när läsarna minskar. På orter eller närområden där två tidningar konkurrerar
Samma form som Gotlands Tidningar.
kan det krocka - som på Gotland. Likvärdigt innehåll får skiljas åt i olika grafiska profiler.
Gotlands Allehanda är lik Norrbottens
Kuriren, Gotlands Tidningar är som Västerviks
Tidningen. Områden som är geografiskt skilda från varandra så läsarna kan inte jämföra tidningarna.

FOTNOT: Ägaren, NTM-koncernen, har sex större tidningar - Norrbottens Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Norrköpings Tidningar, Corren (Östergötland), Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda, Västerviks Tidningen, Uppsala Nya Tidning. Basen är samma i alla: In- och utrikes, feature, mat och resor, ekonomi, radio-tv. Lokala sidor kompletterar.

torsdag 1 maj 2014

Tredje försöket - minst blev bäst

Tredje experimentet i format för facktidningen Journalisten.
Det blev absolut bäst!
Litet och behändigt, lätt att läsa.

Formatet - tidningens storlek - är viktigt för läsningen.
Ett tillfälligt nummer i överraskande format kan vara spännande och öka läsupplevelsen.
Regelbundet måste tidningen ha ett standardformat.

Journalisten har i tre experiment försökt hitta rätt.

Första provet var att återgå till det ”gamla klassiska” formatet: broadsheet.
Stor så den täcker hela köksbordet och armarna räcker knappt till för att hålla i den.
En del hyllade den för att det gav utrymmet för text och bilder och klassiska reportage.
Retro och återgång till något som hela branschen rensat ut är inte rätt väg.


Andra provet var kvällstidningsformat som klipptes av till hälften på bredden. Smalt och spännande - en form som inte provats förut.
Läsvänligt på flera sätt. Men tidningen föll lätt ur handen, greppet tappades. Vid postbefordran veks den på mitten och skapade ett irriterande veck.
Mera djärvt än bra.
 


Tredje provet är ett A4 som klippts av lite (bild överst), ungefär i Filters storlek men i vanligt tidningspapper.
Tredje gången gillt - klart bästa formatet!
Behändigt i handen. Pappret kan ge lite grådassigt och sladdrigt intryck.

Läsekretsen av branschfolk, bryr sig nog mindre om pappret och i stället mera om innehållet.


Texterna verkar ha blivit lite kortare i det mindre format. Det behövs! Här har förut funnits en tendens till onödigt långskrivande.
Layouten är samma som förut och den håller fortfarande.
Några mindre grafiska förnyelser och Journalisten är inne på rätt spår och format.