onsdag 12 augusti 2009

Fortfarande rörigt om Thailand


I augustimörkret bläddrar jag i Thailandmagasinet och tänker framåt mot höstens och vinterns resor.
Jag har tidigare gått igenom tidningen. Nu har den utlovat en bättre struktur och bredare bevakning av Asiens länder.
Thailand är stort för svenskar, en välbärgad målgrupp som också läser tidningar. Nyfikenheten väcks för övriga Asien.
Burma, Malaysia, Indien och Japan kommer med i första omgången. Indien får en inlevelsefull personlig skildring, men de övriga är mest en faktapresentation.

Omslaget ger fel signaler med en kvinnas nedre bikinidel och med simfötter i handen. Ingenting i tidningen handlar om bad och dykning.
Att stapla 13 rubriker ovanpå varandra på förstasidan är lite av tidningens profil.
Läsaren vill fånga in de bästa - med rätt bild som signal.

Thailand dominerar ännu innehållet och tidningen har många intressanta artiklar. Landets törstsläckare, ölet Shinga, hantverkstraditioner i Chiang Mai, en granskning kvaliteten i en kostym, skräddarsydd på 24 timmar, historien om hur Mekongfloden utforskades - med en usel karta! - landets sista kommunist och konsten att slå ihjäl tio timmar i ett flygplan. Hua Hin får stort utrymme med den trendiga stadsdelen Soho och svenskar som lyckats kring en golfsatsning.

Människor, livsstil, upplevelser, bakgrunder - saker som en turist gärna vill fördjupa sig i.
Som läsare grips jag inte, jag måste anstränga mig för att inte hoppa över och bläddra vidare.

Grafiskt finns det mycket som irriterar: breda spalter, mellanrubriker saknas och många textblock blir onödigt tunga. Det saknas indrag där nya rader börjar, vilket gör läsningen lättare. Slarv finns i korrekturläsningen.
Bilderna är inte heller tidningens styrka. Konstiga sneda beskärningar, märkliga närbilder växlade med små frimärken av översiktsbilder.

En grundtanke i tidningar är att inleda med lite lätta ingångssidor.
Thailandmagasinet gör tvärtom - börjar direkt med reportageblock ända fram till de arton sista sidorna - där kommer nöjen, småtips och diverse plock blandat med annonser.
Slutet blev bara plottrigt och rörigt. Mitt i röran höll jag på att bara bläddra förbi uppslaget med läckra drinkar. Lite vitt kring färgbilderna och en synlig rubrik hade fått läsaren att stanna upp. För vem kan inte vara sugen på en maitai? Det krävs en sådan för att smälta tidningen.

Thailandsmagasinet behöver en ordentlig genomgång; strukturen, layouten, rubrikerna, texterna, bilderna… Allt kan bli mycket bättre.
För tidningen ligger rätt: Asien, med Thailand, är intressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar