torsdag 30 december 2010

Nya kommer - några försvinner

Gott Nytt Tidningsår!
December - alla tidningarna fyller sidorna med årskrönikor och topplistor.
Därför låtar jag bli det.
I stället: en snabb blick i kristallkulan inför 2011.

Nya tidningar: ”Allt om”-tidningar blir fler. Allt om fyrhjulingar, Allt om dans, Allt om snöröjning, Allt om rådjur, Allt om alternativmedicin…
Försvinner: Tidningen S - Amelias misstag - läggs ner, går ihop eller återuppstår i ny form.

Kvällspressen: Fortsätter tappa i upplaga. Aftonbladet fortfarande störst - om inte Expressen hittar något nytt trolleriknep med siffrorna.
Kundtidningar: Kommer nya - bättre och mera journalistiska. Ett hot mot traditionella magasin.
Skvallertidningar: Väntar på Victorias baby.

Motortidningar: Flera sammanslagningar.
Heminredning: Några får minska utgivningen, lägga ner eller gå ihop.
Denna blogg: Återkommer 2 januari. Mejla tips! Adress i profilen.

Gott nytt år!
Bubbel i glaset!

måndag 27 december 2010

Finanstidningen som vågar vara matt

Snart är det dags för många att kolla hur fonder och sparande gått under året. För en del blev det kanske inte som förväntat.
I kundtidningar från fondförvaltare är det mest all time high.

Jag har fått en tidning som heter MM. Det står för Max Matthiessen, ett företag som ägnar sig åt förvaltning och råd om värdepapper.
Här verkar det mesta gå bra.

Kund- och personaltidningar har blivit intressanta och lyft sig. Oftast genom att proffs fått ta hand om tidningsskapandet. Men givetvis på uppdragsgivarens önskemål och krav.
MM är som man kan förvänta sig av en finanstidning: stram, korrekt och lite tråkig.

Texterna har inte journalistisk spänst. Olika rådgivare skriver.
Språket är stramt affärsmässigt med siffror och fackspråk som ”behavioral finance, employer branding, potentiella medarbetares associationer, tillgänglighetsslag, disciplinerad förvaltning.”

I en liten svårläst faktaruta förklaras det i finstilt: ”…innehållet baseras på källor som MM bedömer tillförlitliga… tar inte ansvar för den skada som kan uppkomma… kunden svarar själv för risken…”
Här är det som skeptikern själv tänker: ska jag försnilla mina pengar själv eller ska jag ta hjälp av en rådgivare att göra det?

Hos MM går det förstås bra! En kvinna fick hjälp med löneväxling i en ”tiotaggarlösning” och kunde sluta vid 62 med samma pension som lönen. Hade hon fortsatt till 65 hade hon fått mera än vad lönen skulle vara! (bild t h).
Här ges råd om bodelning, fonder och psykologi på börsen. Ett företag fick hjälp att nästan halvera sjukfrånvaron. Tjänstemän som var aktiva och valde pensionsfond på känsla blev vinnare.

En sak gillar jag: pappret! Vitt, matt och mycket lättläst. Inget blankt som bländar ögat. En ovanlig kontrast där man kanske väntar sig lite glassighet i finansvärlden.
Inte ens bilderna försämras här. Nu är förstås inte bildjournalistiken något att visa upp. Män i slips och kostym, kvinnor i kavaj, porträtt.
De flesta tidningar vill ha blankt papper för det anses lite finare och det matta som billigare och enklare.

Vad MM saknar är något roligt, lättsamt och underhållande. Det borde en kundtidning bjuda på.
På slutet kommer något helt obegripligt. Två sidor tabeller som verkar vara en guide över hur olika fonder gått. Totalt oläsligt för blotta ögat!

onsdag 22 december 2010

Blandade julpaket till tidningar


Julpaket - både hårda och mjuka - till några av de tidningar jag gått igenom under året.

Fiskejournalen: En Thore Skogmanskiva med Storfiskarvalsen.
Svensk Damtidning: Ett äkta citat från drottning Silvia.
Grip (Malmö Aviations kundtidning): En enkel biljett till layoutredaktionen. (långt bort.)

Minnenas Journal: En fladdermusfåtölj (passar vid 50-talsläsning).
Råd och Rön: En kamera + en skicklig fotograf.
Traktorvärlden: Ett värmande gotländskt fårskinn (till sätet).
Tidningen Vi:
En fotpall (till sköna lässtunder).

Kvällspressen: En barometer (för att spå väder).
Tidningen Väder: Några kvällstidningar (för att hämta inspiration).
Veteranen: Ett diplom (för årets bästa omgörning)
Journal Chocolat: Ett program som tar bort ordet choklad i alla rubriker.

Gran Turismo (lyxbilstidning): Ett reportage om Volkswagens bagge.
Speedway: En dunk med raketbränsle (så det blir lite fart i tidningen).
Tidningen S: En gammal tidningshylla (där de kan hämta skåpmat).
Skurk: Ett rött kort! (tidningen som inte behövs)

måndag 20 december 2010

Rakt, öppet och svårläst om "skurkar" och brott

En ekonomisk brottsling, en trippelmördare, en storrånare, en polischef, en kändisadvokat, Leif G W Persson och Cornelis Vreeswijk?
Vad kan det bli av det gänget? En samling skurkar, säger någon kanske.
Möjligen tänkte herrarna själva så när de startade en tidning.
SKURK heter också tidningen.

Chefredaktören medger att han snart ska få krypa in och sona sina ekonomiska brott. Han hävdar förstås att han är oskyldig.
Redaktionen
skryter själv lite med sin starka laguppställning. Den ser sig som en samling underdogs, som ärligt vill söka sanningen bakom det dolda.
Syftet ska vara att visa den andra sidan av myntet.
De vill ifrågasätta poliskällorna, lagarna och domstolarna.
Samtidigt vill tidningen ta klar ställning mot all kriminalitet.

de 84 sidorna lyckas de få fram mycket.
Men jag är tveksam till om de når sitt syfte och läsekrets.
Jag tror inte jag sett något magasin som är mera svårläst!
Texten är i så extremt liten grad att jag rekommenderar förstoringsglas.
Det är mycket svårt för ögonen som fort blir trötta. Det går inte att gripa raderna och hålla kvar blicken.
Dessutom läggs på vissa sidor all text i vitt på helsvart bakgrund. (bild ovan).
Synd att de skulle schabbla bort läsbarheten, för själva layouten har en egen profil.

Annars är här ingen anonymitet. Rakt och öppet skriver och presenterar de sig.
Sveriges tio ”framgångsrikaste” ekonomiska brottslingar i 100-miljonersklubben - bland annat tidningens chefredaktör! - visas med namn, bild och vad de gjorde. Slutsatsen dras att detta är mest lönande brottsligheten. (bild t h).

Sida efter sida med en bred skurkrepertoar: Jakten på vapen, rätten att döda i självförsvar, bortrövade barn, den grova organiserade brottsligheten, DNA-bevisen, en torped, de dödsdömda, vampyrmord och maffiafamiljer.
En försvarsadvokat undrar hur många gånger han och klienterna blivit lurade i ”fixade” rättegångar.
En polischef - den ende polis som kan skriva, ironiserar redaktionen - är krönikör.

Och förstås - ingen tidning i det här området utan Leif G W Persson . Här presenteras ”blandade citat från detta egensinniga snille”. (Bild t h)
Cornelis beskrivs som lika populär hos polisen och domstolarna som hos allmänheten.
Därför kunde han komma undan flera olika brott med att bara få skyddstillsyn.

Tidningen innehåller tio annonser, bl a en krog, resetidning, gym och en lyxbil.
Herrarna i redaktionen är eller har varit framgångsrika i sina olika nischer. Men när det gäller konsten att göra en lättläst tidning, så har de mycket kvar att lära.

lördag 18 december 2010

Weekendkrönika: När bild och rubrik ger fel signal

Bild och rubrik - två saker som hör ihop
Men inte alltid.
Titta på omslaget här bredvid - Aftonbladets söndagsmagasin förra söndagen.
Hur kopplar du det vid en första syn?
Troligen som att den leende kvinnan säljer sex och njuter av det.

Ansikten är en klassisk signal för att locka in läsaren/köparen.
Ett sätt att skapa kontakt. Personen är känd, aktuell eller intressant på något sätt.
De olika rubrikerna ska locka till de många inslag tidningen har.
Den stora rubriken kopplar läsaren ofta snabbt till ansiktet.

Ansiktet i det här omslaget tillhör skådespelerskan Eva Röse. Hon är kanske inte direkt superkänd så att läsaren direkt kände igen henne.
Den stora rubriken i det gula hör ihop med en annan kvinna. I liten bild visas baksidan av henne. En liten rubrik förklarar sambandet.
Rubriken som hör till Eva fanns i mindre grad till vänster uppe vid håret.

Den som köpte tidningen och läste upptäckte direkt att det inte var omslagets ansikte som sålde sex.
Läsaren blev kanske inte besviken över det.
Eva Röse blev dock våldsamt upprörd.
Aftonbladet erkände att det blev mindre lyckat. De erbjöd Eva en blombukett som tröst…

Kändisar och rubriker om dem säljer - om rubriken är sann och bilden kopplas ihop rätt.
I det här omslaget blev det totalt fel i signalerna.

I veckan hade jag en genomgång av två andra tidningar.
Jag hade synpunkter på deras omslag och vad som säljer.
Kronans droghandels kundtidning (bild t h) hade ett leende ansikte som strålade mot läsaren och under det i stor rubrik ordet SMITTA.
Det passar inte ihop, ansåg jag.

Ann Olrin som är chefredaktör, höll inte alls med om det.
I det här fallet var det inte så allvarligt för huvudpersonen.
Men signalen som sådan: ingen som råkat ut för någon smitta strålar väl inbjudande mot läsaren?
Jag hade här sett en kraftig rubrik i gult hämtad från ett citat av typ: Jag lever och är lycklig och någon underrad om cancer för att spegla bakgrunden

Jag hade också en genomgång av nya Råd & Rön (bild t h) och synpunkter på omslaget. Där var en extrem närbild av ett batteri som tidningen testat. Något som jag absolut inte kunde tända på.
Jag ville se en person eller ett ansikte som använder saken som testas. Samma gällde till reportagen på insidorna.

Carina Lundgren, chefredaktör, höll inte med. Hon tyckte mina synpunkter saknade grund.
Men min grundsynpunkt är: en bild med en människa lockar betydligt mer till läsning än en bild utan.
Människan i en miljö skapar känsla, närvaro och ibland dramatik.
Det är oftast alltid de bästa bilderna för att dra in läsaren.
Och läsaren måste direkt se att bild och rubrik hänger ihop - eller klart åtskiljes.

PÅ MÅNDAG: Skurkarna vill spegla den andra sidan i en egen tidning

torsdag 16 december 2010

Friska linjen från nytt apotek

Nya apotek dyker upp i snart sagt varje kvareter.
Profil och sortiment är detsamma.
Kronans droghandel heter en av dem.
Nu sticker de en ny tidning i händerna på sina kunder.
Kronans heter den förstås - en tidning för ett friskare liv.

En frisk fläkt är det också över tidningen.
Ljust, luftigt och färgstarkt.
Den grafiska formen känns igen från andra tidningar.
Pang på med första reportaget på sidorna 6-9. Ett strålande och friskt leende ansikte möter läsaren. En kvinna som besegrat cancern och nu säger sig vara frisk.

Däremot gillar jag inte riktigt missen på förstasidan. Den stora rubriken om smitta kopplar den ”vanlige” läsaren lätt till det leende ansiktet och då blir det fel.
Ovanför ligger visserligen rubriken till ansiktet och med en liten pil visande, men jag hade sett att det varit omkastat - stor rubrik som direkt signal till bilden.
Jag är heller inte förtjust i uppslaget med grön bakgrund (bild t h) till texten. Onödigt svårläst och risk att sidorna hoppas över.

Annars är tidningen lättläst, även om de liksom andra kundtidningar är förtjusta i typsnittet sans seriffer - den tunna ljusa textstilen som oftast känns blek och svårläst.
Fler sidor är med korta hälsotips. En kundtidning vill förstås tala om hur förträffliga just det egna apotekets varor har. Förklaringar ges och förpackningar visas i bild. I en del fall dyker det upp ”rätt” annonser på sidan bredvid.

Tonen är genomgående rådgivande - och hurtfrisk. Lite för mycket av det sista kanske. Träning genom att springa i trappor beskrivs som gratis, utmanande och roligt. Det sista kunde nog utgått…
Inte så överraskande dyker 5-barnsmamman Katerina Janouch upp som en hälsoprofil.
Förutom att ta hand om barn och familj, skriva artiklar och böcker och göra några utlandsresor, så hinner hon träna 2-4 gånger i veckan genom att springa och köra militärövningar.

Jag har tidigare gått igenom det ”ursprungliga” apotekets tidning Apoteket. I senaste numret (bild t h) är innehållet likvärdigt med Kronans.
I Apoteket är dock layouten stramare, men texten är lite lättare att läsa.

tisdag 14 december 2010

Bara Facebook och inget annat

Facebook - överallt! På fritiden, jobbet, mobilen, i Google…
Och nu också med en egen tidning!
Facebook för alla heter den.

Behövs den egentligen? När ”alla” nu gått med i Facebook alldeles själva och verkar veta hur det funkar.
Ja, sett till en hel del fummel är nog många lite osäkra.
Hela tidningen är en instruktionskurs i hur man kommer igång och går vidare.

Här radas allt upp - från inloggning och registrering till mera avancerad uppbyggnad fram till slutet då du kanske vill logga ut för alltid.
Att det handlar om Facebook behöver ingen tvivla om.
Överst på alla sidor står ”Facebook för alla” i en blå platta.
Och i nästan alla rubriker finns ordet Facebook.

Variationen är rubriker som börjar med ”Så…”.
”Så kommer du i gång… så skyddar… så skapar… så lätt… så trimmar… så bygger… så designar… så skräddarsyr…
Lite tjatigt på varje sida, men möjligen enkelt och pedagogiskt.
Irriterade är de små tipsrutorna där pytteliten text läggs i orange bakgrund. Extremt svårläst.

Skärmbilder visas på hur sidan ser ut och steg för steg visas hur man fyller i.
Viktigt är att lära sig om sekretessen, vad man ska lägga ut och inte i text och bilder och vad vänner eller alla ska få se.
Kunskaper som många inte lärt sig.

Ju mer jag bläddrar ju längre in i Facebookvärlden kommer jag. Hur jag startar en grupp, designar min beundrarsida, hur jag använder den i jobbet, fixar jobb och kunder, lägger in annonser, spel och tilläggsprogram och hur jag lägger in den i mobilen.

Helt riktigt kommer sen på slutet ett test: ”Har du blivit beroende av Facebook?”
Att alltid ha en flik som visar att du är inloggad eller att du har en känsla av att missa något om du inte loggar in, är varningssignaler.

Det är en bra instruktion för den som vill gå vidare och lära mer än att bara gå in och kolla vännerna och slänga en kommentar ibland.
Men som tidning tror jag inte det kommer fler nummer av den.

lördag 11 december 2010

Stjärnorna satt som väntat på Nobelfesten

Nobelfesten - pomp och ståt, glans och vånda.
Vackra klänningar i blickpunkten. Vånda och examensprov för kvinnorna - och för tidningsrecensenterna hur de ska skriva.

I fjor
fick en recensent i en morgontidning sparken sedan hon om undrat ”…om drottning Silvia hade en klänning på sig eller om hon bara svept in sig i Drottningholms gardiner…”.
Allt annat än fyra eller fem i betyg på kungligheternas klänningar är närmast tjänstefel. Festens vinnare var förstås drottning Silvia och kronprinsessan Victoria - och statsministerfrun Filippa Reinfeldt.

Så här tyckte Expressen och Aftonbladet i år.*Expressens Emma Danielsson ger de här betygen:
Om kronprinsessan Victoria (5): Vår stilsessa lever upp till alla förväntningar! Beige har varit årets stora trendfärg och Victorias varma och fina hudton gör att hon bär upp färgen perfekt. Hon bär ofta upp färgstarka klänningar annars så är det trevligt att se Victoria i en mer diskret färg som omväxling. Modellen påminner om den hon bar på fjolårets Nobelfest och även då var hon strålande vacker. Dessutom är klänningen väldigt vacker bak, med öppen rygg.
Om Drottning Silvia (4): Den här smaragdgröna färgen är fantastisk på Silvia! Hon har verkligen lassat på med mycket smycken, vilket gör henne extra glamourös och diademet är verkligen pampigt. Safirsmyckena i kombination med den maffiga klänningen i sidensatin ger en outfit som verkligen är värdig en drottning.

Om Filippa Reinfeldt (5): Äntligen! Det här är en stor förbättring från de föregående åren. Färgen, snittet och de fina detaljerna ger en smickrande helhet och med en så snygg kvinna vid sin sida har Fredrik har all anledning att sträcka på sig lite extra. (bild t h).
Om Mona Sahlin (1): Knallrosa går inte ihop med Monas färger och tyget får mig att tänka på gardiner. Dessutom ser den ut att sitta lite för tajt över midja och byst så tyvärr fick du inte godkänt den här gången, Mona.

Fem stjärnor fick också Hovets avgående informationschef Nina Eldh (…en gnistrande stjärnhimmel… enkel och vacker).
Lena Adelsohn Liljeroth fick två (…färgen är tyvärr inte smickrande… skjortmodell är inte särskilt snygg).
Göran Hägglunds fru Karin fick bara en stjärna och Leif Björklunds Anette, fick fyra stjärnor!* Aftonbladets Camilla Thulin ger de här betygen:

Om drottning Silvia (5): Drottningen bär en otroligt vackert sydd axelbandslös klänning med bolero. Materialet är helsidenduchesse i djupt smaragdgrön ton. Modellen är ett draperat liv som utmynnar i ”större” draperingar i fyra nivåer. Boleron ser ut att vara skuren i fyra bitar - det senaste snittet - pingvinärm, väldigt 50-tal och klädsam når man är så nätt som drottningen. Ett mästerligt hantverk. Verkligt kungligt och gala.

Om kronprinsessan Victoria (3): Klänningen känns väldigt sommaren 2010...vacker, fint hantverk empirinspirerad med den lilla holkärmen…skärningen är intressant, för den känns gravidbetonad, tajt under bysten och precis under bysten en spännande drapering som mynnar ut i en nästan rundskuren kjol. Midjan är dold, men man blir intresserad. Jag gillar dock inte ryggen, det ser alldeles för okvinnligt och tränat ut. Tyvärr är det inte riktigt drag i den, fin på privat frackfest ute i ett kungahus i Europa, men inte tillräckligt för Nobel.
Om Filippa Reinfeldt (5): Kvällens inofficiella drottning? Jag tycker att klänningen har allt: snyggt fall, fantastisk färg, en bar axel och plissering. Otroligt vacker. Dessutom snyggt matchat med en liten clutch. Den gråblå tonen känns väldigt trendriktigt och klär Filippa perfekt. Toppbetyg.

Nina Johansson gav övriga betyg i Aftonbladet:

Om Mona Sahlin (1): Inte många kvinnor skulle våga bära Barbierosa. Blommönstret på det känns antingen helt galet eller jättehärligt. Oavsett vad så blir man glad, men modebetyget? Nej. (bild t h)

Om Lena Adelsohn Liljeroth (4): Attans så snyggt! …jag fullkomligt älskar både färg och snitt. 50-talsvibbar är hett just nu, dessutom klär den hennes figur ypperligt. (bild t v).

PÅ TISDAG: Ny tidning om det alla ägnar sig åt nu.

torsdag 9 december 2010

Nya Råd & Rön behöver lite fler goda råd

”Äntligen!” brukar en medieprofil utropa.
Äntligen skulle jag också vilja utropa - nästan…
Konsumenttidningen Råd & Rön har kommit i ny form.
Ett kliv framåt blev det, men en bit är ännu kvar.

Formatet har blivit en drygt cm kortare och en halv cm bredare.
Logotypen, typsnittet på texten och rubrikstilen har blivit lite kraftfullare.
Pappret är mattare och allt är lite mera lättläst.
Det ser ögat direkt.

Öppningsuppslaget på sidorna 2-3 är också annorlunda, men när jag vänder till nästa uppslag blir det tvärstopp!
Här kommer läsarbreven, tre sidor, text rakt upp och ner i fyra spalter per sida med någon teckning infälld.
Läsarbrev är alltid viktiga och har högt läsvärde. Frågorna är intressanta med bra svar och det är ganska lättläst.

Men - en tidning måste ha en mjuk och lättsam öppning med nyheter eller småplock - eller pang på med ett starkt reportage.
Det går att göra läsarsidorna lättare och med en placering längre bak.
En miss är också en personlig krönika som göms fel längst ner på en sida med små nyhetstips.

Bilderna - eller avsaknaden av dem - är tidningen svaghet.
Var är människorna - konsumenterna som tidningen vänder sig till?
Jag får länge titta på sidan ett. Jag tänder - eller laddar - inte på en närbild av ett batteri!
Människor i bild är alltid en bättre signal till läsningen i de många testerna:
Någon som ligger i ett skumbad, en skidåkare med ryggskydd, en man som rakar sig med hyvel, ett barn som leker med leksaker.
Och gärna någon enkät om vad de tycker.

Detta är mina råd och rön till hur tidningen kan förbättras.
Testerna är tidningens styrka och här känns den igen.
De omfattande tabellerna finns kvar med mycket siffror och jämförelser. (bild till höger).
Jag noterar, att batterier och laddare, som jag brukar köpa i ett välkänt möbelvaruhus, är ett bra köp, men inte riktigt ”bäst i test”.

Helt rätt är många råd och tester kopplade till julen och klapparna: gps, kameror, tomtebloss, leksaker, fyrverkerier, gymkort.
Och alla smaker och dofter.
Lutfisk är inte min favorit och när jag ser att den behandlas i släckt kalk och kristallsoda, försvinner aptiten helt.

Saffran, som mest odlas i Iran, ska det vara i mina julbullar - eller kanel. En match med MFF blir mycket bättre med en kanelbulle till kaffet i halvtid. Det giftiga ämnet kumarin finns i kanel och kan ge leverskador. Men då måste man äta stora mängder. Riskfritt för mig för så dåligt spelar aldrig MFF.

Det är en nyttig tidning som konsumenter behöver. Men den bör läsas i bitar för att allt ska smälta in.
Och visst kan det väl presenteras lite roligare och lättsammare och ändå vara seriöst.

FOTNOT: Test av gamla numret finns längre ner.

tisdag 7 december 2010

Ännu ett tåg som inte kommit på rätt spår

Folk klagar på tåg som inte kommer och tider som inte hålls.
Vad är då mer passande än att kolla en tidning som heter Tåg.
Tyvärr hittar den inte heller in på rätt spår.

Tåg vänder sig inte direkt till passagerare, utan mer till intresserade nördar. Kanske till grabbarna som byggde modelljärnvägar och som nu blivit lite äldre män med intresset kvar.
Mest påminner den om en hobbytidning på lite finare papper.

Det börjar inte särskilt bra heller. Ett block med ”tågnytt” inleder och även här handlar det mycket om tåg i olyckor eller som spårat ur.
Text följer sen i hela tidningen rakt upp ner i tre spalter med lite bilder inskjutna här och där. Varken text, bilder eller layout har det rätta journalistiska stinget.

Ändå finns här en grund som kan presenteras lite bättre.
Gamla järnvägsstationer brukar alltid locka fram nostalgiska minnen bland alla som åkt tåg när de var små.
I det här numret hittade tidningen en sådan som presenterades med den upphetsande överskriften ”Besök i Böda”.

en järnvägsmässa visas framtidens motorvagnar. Mer slimmad design med djärv och tuff ”nos” kommer.
Det lutar åt att det blir mera likt flygplan på spår.
Ett passande namn på tidningen hade kanske varit Lok - eller motorvagn som det heter i dag. Särskilda tåg som drar vagnar är ovanligt i dag.

Av nära ett 80-tal bilder är mer än en tredjedel bara lok/motorvagnar. De flesta bilder är på två spalter, staplade ovanpå varandra. Ibland på sidornas tre spalter. Ingen ”dragare” som kan överraska - utom en. På mittuppslaget kommer ett skånskt pågatåg i grön miljö med Malmös Turning Torso i bakgrunden (bilden).

I Hässleholm har en fantastisk modelljärnväg byggts upp och visas i ett rum som är 25 meter långt. Allt är skapat efter verklig förebild av stationsområdet som omgivningen är, nu som Europas största station i skala 1:87.
Malmös citytunnel provåks, skånska pågatåg kommer i ny form och Sveriges första tågförbindelser med utlandet får en genomgång.

Jag skulle kunna suga åt mig allt. Felet är att tidningen inte presenterar det attraktivt. Men nu är jag heller inte medlem i Svenska järnvägsklubben. De 7 000 där som får tidningen är kanske nöjda.

Tåg lyckas inte som tidningar om bilar, motorcyklar eller traktorer, där även mindre intresserade kan ryckas med.
Tåg har en bra bit kvar för att komma in på rätt (tidnings)spår.

torsdag 2 december 2010

Med lite träning fungerar tidningsläsning på skärmen

iPad testas nu av alla som vill läsa tidningen på skärmen.
Det fungerar utmärkt kände jag i mitt test.
Jag väljer nu att prova tidningen som pdf i datorn och börjar vänja mig mera.


I iPad var det enkelt att läsa och bläddra. Ett tryck med fingret eller drag med tumme-pekfinger på skärmen och sidan förstoras. Ett nytt tryck och det vänder tillbaka till mindre storlek. Ett tryck och nästa sida kom fram.
Är tidningen speciellt anpassad till iPad format blir det ännu enklare.

Flera tidningar finns som pdf med olika teknik.
Att läsa den i datorn är lite annorlunda.
De jag testar kommer från Paperton, ett företag som hjälper många förlag att publicera sina tidningar digitalt och göra det enkelt för läsaren.
Här finns när 70 olika tidningar i de flesta områdena att välja mellan och utbudet växer hela tiden.

En pdf-tidning från Paperton är 40-60 procent billigare än pappersvarianten. Äldre nummer är ibland ännu billigare.
Där ligger en fördel med digital tidning. Den blir ett komplement med ett köp ibland och lite billigare.
- Att läsa tidningar på dator är ovant, även för mig, säger Rebecca Törmä (bilden) på Paperton. Många associerar läsning på dator till jobbet och väljer därför bort det på fritiden. Att läsa på läsplattor är däremot en helt annan sak.

Med lite träning vänjer jag mig att bläddra och läsa.
Ett siduppslag kommer upp på skärmen, med stora pilar till vänster och höger bläddrar jag framåt eller bakåt.
Ovanför finns en förstoringsknapp och ett reglage med vilket jag drar fram den storlek jag vill läsa.

Ett klick på sidan och den återgår till helformat, nytt klick och jag är tillbaka i den storlek jag vill läsa.
Drar jag pekaren sakta över sidan rullar jag den i upp och ner eller i sidled.
Längst ner finns en punktlinje och när jag rullar med pekaren kommer alla sidor fram i miniformat.

Paperton kommer snart med applikationer för iPad/iPhone och andra läsplattor/smartphones med Android.
- Det blir en helt annan upplevelse på läsplatta när sidorna är anpassade till storleken på skärmen, säger Rebecca Törmä. Interaktivitet i form av bildanimationer, bildspel, audio och textfunktioner gör digitala tidningar till något betydligt mer än bara tidningar.
- När man vant sig vid iPad uppskattar man alla funktioner, även om man är papperstidningsfantast, som jag.

Där kan jag hålla med Rebecca.
Känslan är ändå inte riktigt samma som att sitta med papperstidningen i handen.
Men det är bra när man vill ha några ströexemplar.