En tidning i tågkupén måste vara lätt att läsa!

Det är roligt att åka tåg.
I kupén får man också en gratis tidning.
Den heter förstås Kupé.
Det hade varit roligt om den var lätt att läsa.

Tåg skakar lite. Ljus från fönstret växlar, ibland sol, ibland moln, buskar och träd skuggar, tunnlar. Belysningen i kupén är inte den bästa.
Då gäller det att en tidning är lätt att läsa.
Det är inte Kupé!

Nästan halva tidningen är oläslig eller i alla fall mycket svår för ögat.
Inte är det mycket lättare för ögat hemma i läsfåtöljen.
Tyvärr älskar tidningsskaparna sans seriffer - det tunna, ljusa och svårlästa typsnittet. Det här är ett sådant typsnitt. Lägger de dessutom texten på en platta i grått eller färg så försvåras det ännu mera.

Chefredaktören Claes Salomonsson inleder med en spalt som är en pärs för ögat. Totalt oläsligt!
Sen följer 24 sidor med annonser växlat med små notiser, sådana som ska vara lätta att läsa och en mjukstart i tidningen.
Först på sidan 25 dyker en ”vanlig” textstil upp.
På sidan 30 ligger Ola Salo och fläker upp sig på ett piano och på sidorna som följer går det att läsa texten. Låt vara att även det typsnittet är lite magert och att det saknas mellanrubriker i textblocken.

Därefter följer ett intressant block som fångar in stora delar av Sverige: den nya gröna vågen, skånska njutningar med krogar och mat, annorlunda sommarkurser (tyvärr med den svårlästa texten), konsten att lära sig rutinjogga och tips om bra skor, om vårprimörer som färskpotatis och sparris, att ekofixa till lantstället. Sist en intervju med förre såpaskådisen Matti Berenett som hoppade av och blev coach för Handbollsakademin.

Layouten är snygg - det är hela tidningen - bilderna är diskreta och skapar en bra balans. Det är ljust och luftigt. Men texterna måste gå att läsa!
Nordiska Tidningsbolaget i Stockholm har, i skarp konkurrens med flera andra, fått uppdraget att förnya tidningen. De talar om en erfaren redaktion och en modern tidningsidé, som fällde avgörandet.

SJ:s tidskriftansvarige, Claes Salomonsson, (bilden) säger sig också vara nöjd.
Har Salomonsson själv försökt läsa tidningen? I en tågkupé?

Slutet i tidningen med 25 sidor är lika svårläst som framvagnen.
Nej, SJ och Tidningsbolaget - ni kan inte vara nöjda med Kupè.
Inte om den är tänkt att vara läsvänlig i kupén!