torsdag 26 april 2012

Guld och glans om kungligheter

Förtroendet för kungahuset är lågt hos svenska folket. 
I nya tidningen Kungliga Magasinet är det högt. 
Det glänser och blänker på omslaget. 
Silvia ler, rubriker i guld i upphöjda bokstäver. 

Skapare och av tidningen är Roger Lundgren, kallad Royal Roger
Kanske borde magasinet också heta Royal Roger. 
Han har själv skrivit alla artiklar utom två! Det blir mycket på 160 sidor. 

Annonser inleder med några fastigheter för upp till 45 miljoner kr. På andra ges priset vid diskret förfrågan. Därmed är tonen angiven - exklusivt. 
Med Silvia speglas den tänkta målgruppen läsare - äldre damer. 

Lundgren fascinerades av kungligheter när han som tioåring såg en Nobelfest i tv tillsammans med farmor. Drottning Silvia gled fram i en kycklinggul klänning. Då sa det klick för både farmor och Lundgren.

Skribenten Lundgren sökte upp Silvia för en ”exklusiv intervju”. (bild ovan). 
Han inleder med att fråga Ers Majestät om den vackra folkdräkten… 
De fortsatta frågorna är lika inställsamma. 
Drottningen berättar sitt engagemang för De Gamlas Dag. Exklusivare blir det inte. 
Silvia ser märkligt konstgjord ut på bilden. Lite överarbetat photoshop. 

Två stora personporträtt finns om Prins Bertil (bild ovan) och greve Carl Johan Bernadotte
En tung historisk bakgrund ges om statskuppen 1809 när kung Gustav IV Adolf skickades i landsflykt. 
Bakgrunden till ståt och elegans ges i flera artiklar: juvelerna, livrustkammaren, ordnar, hovleverantörer. 
En större inblick ges i Gripsholms slott (bild nederst)

Intressant är förstås när kungen bjuder in till supé! (bild ovan) Det gör han några gånger om året för människor som gjort en insats för Sverige. 
Ståtlig dukning i Karl XI:e galleri för 160 personer. Frack och vackra galaklänningar. Etikett och sober konversation. 
Avslutningen efter middagen sker när gästerna och kungligheterna dricker kaffe. När detta är över lämnar de kungliga middagen och då vet alla att det är dags att åka hem. 
Ingenting om ”kaffeflickor”… 
Stil och klass. 

Grafiskt är magasinet stramt. Text i två spalter, mycket bilder. Många bilder ger inblick i slott och miljöer som få har sett. Textspalterna är dock lite tunga där allt skrivs i 10-15 cm långa block utan att någon gång börja på ny rad! Texterna kunde också filats på lite här och där för att höja tempot. 

Annonsmarknaden är fet och exklusiv. Märkligt är då när det i bakvagnen dyker upp en annons för en sierska som dygnet runt på telefon svarar på frågor om livets alla problem! Känns som en präktig plump i det här sammanhanget. 

PÅ ONSDAG: Ännu en ny tidning om mat.

måndag 23 april 2012

För svårtuggat - här saknas bett

Dina tänder säger vad det handlar om.
Tidningen med bett!, kallar den sig.
Det beror på hur det tolkas.
Däremot har jag en hel del bett i mina synpunkter om den.

Chefredaktören Patrik Jönsson är starkt kritisk till medier som han tycker ger falska bilder av verkligheten.
Det kan gälla sjukdomar, ekonomi eller kriminalitet.
För att sälja skrämmer de bara upp folk.
Där kan han ha lite rätt.
Jönsson tycker att medier behöver skärpa sig för nu har det gått för långt.

Och hur sköter sig då Dina tänder?
Tja, det där om vem som ska skärpa sig kan slå tillbaka…
Starten är annars hurtfrisk med rubriker om ”Ett leende nytt år 2012”, ”Starkare tänder hos barn” och ”10 steg till smart mat”.

Flera goda råd följer:
Aktiv pendling till jobbet - cykla eller gå.
Sköt om fötterna med fotbad eller gå till en specialist.
”Satsa på aktivt på ett mera aktivt fredagsmys” är en annan intressant rubrik.
Och vad är då det? Ja, för barnen är det rörelseaktiva spelet Kinect för xbox 360 hälsosammare och förbränner fyra gånger mer energi än när de vilar.

Texterna är korta, men saknar helt spänst.
Språket är torrt och tungt med långa meningar.
Forskare har gjort någon undersökning och kommit fram till en slutsats, landsting ger en rapport, opinionsinstitut har intervjuat och presenterar resultatet, en doktorsavhandling vid ett universitet, flera tandläkare uttalar sig som specialister.
Allt blir som sammanställningar från myndigheter.

Inga människor finns i bild utom på omslaget. Inte heller nämns människor i text, om det inte är tandläkare eller forskare som ger en kommentar.
Budskapet kommer inte fram på ett attraktivt sätt.
Papperstypen, det blekta och matta, har jag berömt i andra fall, men här är det för tjockt.
Nu är det en reklambyrå som ger ut tidningen och då brukar det aldrig bli bra tidning.

slutet bränner det till.
Tandläkaren och krönikören Calle Hagman går till skarp attack mot kvällspressen (bilden):
”Jag tror inte att artiklar av typen ´Här hittar du billigaste och bästa tandläkaren´ stärker mediernas roll som konsumentupplysare. Media borde fokusera på vad konsumenterna verkligen får för sina pengar”.

Calle menar att det är skillnader i olika tandläkares fortbildning och kompetensutveckling.
Skillnader finns också på porslinskronor beroende på vilken teknik som används och vilken världsdel de kommer ifrån.

Men hallå, Calle!
Jag har själv nyligen fått en rotfyllning för 4000 kr!
Då har man som konsument anledning och undra om det finns billigare och lika bra behandling att få!

”Ta med hem” står det på tidningens förstasida.
Nej, det gör nog ingen.
Och inte heller tror jag någon bryr sig om den i väntrummen.

I VECKAN: Nya Kungliga magasinet synas

måndag 16 april 2012

OM - att göra en annonskatalog till tidning

”Det är svårt att starta en ny tidning”.
Citatet är hämtat från en chefredaktör som försöker.
Hon heter Anna Nordbeck och tidningen heter OM.
Om det är en tidning är jag tveksam till.

Medarbetarna i redaktionen är dock entusiastiska.
”…mycket av allt, både yta och innehåll”.
”…finns inte någon liknande, modern och bred tidning”.
”…dess unika karaktär, vågar ta upp ämnen som inte andra vågar”.

OM ska vara ett nytt livsstilsmagasin som riktar sig till en bred publik av både kvinnor och män, skriver Anna Nordbeck.
För män också...?
Ett par sidor med produktinfo om kläder och någon hudkräm är allt som kan kopplas till män.

Allt i OM ska vara inspirerande, vackert att titta på, kul att läsa och roligt att få reda på, enligt programförklaringen.
Mycket att titta på är det. Gnistrande inför ögonen. Rörigt också. Kläder och sminkgrejer. Annons på ena sidan, info om produkter på den andra. På allt anges märkes och priser. Bara ett tränat öga kan skilja det från annonser.Kul att läsa också?
Jag hittar sju artiklar som kan räknas till reportage och journalistik:
Frågor till Adam Tensta, om Nathalie Rykiel, dj-duon Rebecca och Fiona, (bild ovan) designern Ulrika Lundgren, Lady Gaga, filmsida och en krönika.
Summa 22 sidor, men hälften var bilder.
Fem sidor var en reseguide till San Francisco, (bild nedan) dock bara tips om barer, restauranger, kaféer, shopping och se och göra.
Det är alldeles för magert för att kallas livsstilstidning!Redaktionen måste ändå få en beundran. Att av 148 sidor få in annonser och produktinfo på cirka 115 sidor är starkt.
Det känns dock fel att kalla det för tidning.
Men vad kan man begära för 29 kronor?

tisdag 10 april 2012

Två svenskor vill ge lite mera om Frankrike


Det är tätt mellan tidningarna i hyllan.
Nu vill en ny liten smyga sig in.
têteàtête
heter den.

Bakom tidningen ligger Christina Gourlaouen och Britta Röstlund, två svenskor som varit bosatta i Frankrike i 20 respektive 11 år och som gärna vill dela med sig av erfarenheter. Christina gör layouten och Britta är chefredaktör.
- Idén att starta en tidning har vuxit fram, säger Christina i ett mejl. Vi vill göra en tidning med lite mer ingående artiklar och undvika mingelbilder, korsord, suduko och artiklar om bridge och golf.

Några sponsorer har de inte bakom sig.
- Vi är två privatpersoner som tror starkt på att vi kan göra en riktigt bra tidning, säger Christina.
- Vi tror det finns en stor grupp Frankrikeintresserade personer i Sverige, många som har hus på Rivieran, semestrar i Paris, intresserade av den franska kulturen, som vin, mat och språket.

Tidningar om länder finns och har funnits på svenska marknaden. Thailands
Magasinet
försvann och det gjorde även en om Asien. Men SpanienMagasinet lever och den nya Solo Italia är en uppstickare.

Hur klarar sig då têteàtête?
Det lilla formatet gillar jag, mittemellan A4 och A5. Limmad rygg och lätt i handen. Första numret är på 60 sidor.
Logon - têteàtête - är snygg, men anonym. Den säger inget om vad tidningen handlar om! Jag saknar en vinjett eller rubrik om att det är Frankrike. En viktig signal om läsare ska fångas in.

Formatet ger inget större utrymme för flyhänt layout, även om det går. Têteàtête har valt två textspalter och bilder följer ofta samma format.
Enkelt och lättläst.
Några fler feta ingångsord eller mellanrubriker hade lättat upp här och var. Textspalter kan bli gråa och tunga för ögonen utan små avbrott.

Vatten och vin är ett tema. Fransmän tillhör de som dricker mest mineralvatten i världen. Evian är ett känt märke och staden med samma namn presenteras som en sagostad (bild ovan).
Konsten att dricka vin är något som fransmän också kan och tidningen ger en grundkurs i vinkunskap.En kvinnlig ton finns. Alice Petrén, Sveriges Radios korrespondent, skriver om sitt Frankrike (bild ovan). Eva Stattin är en svenska som är personal organizer och hjälper personer komma till rätta i vardagen. Britt Karlsson, som driver en vinagentur berättar om sig själv och om viner. Presidentkandidaten Eva Joly presenteras.

En del texter kunde varit rappare och ha högre tempo. Berättelsen om prinsessan Estelle och kungahuset blev för släpigt.
Och en del rubriker och presentation av vissa sidor hade mått bra av att göras mera läslockande.
Ett premiärnummer brukar alltid ha lite som kan filas på.

têteàtête säljs i vissa affärer i Paris och snart i svenska Pressbyrån och genom Tidningskungen.

måndag 2 april 2012

Från svartvit text till gnistrande bilder för kvinnor

Tidningar förändras!
Jag trodde Femina var sig lik; klassiskt typsnitt i rubrikerna, modebilder och mycket läsning för kvinnor.
Det var fel.
Femina är sig inte alls lik.
Inte med 30 års skillnad.

Nu ingår inte Femina i min regelbundna koll, men då och då har jag bläddrat i den. Alltid tyckte jag den är sig lik.
Med 30 års skillnad är Femina en härlig nostalgi som nästan är glömd.
Text, text, text och mycket svartvitt. De svartvita sidorna påminner om gamla fotostatkopior.Det svartvita öppnar på 38 sidor med plock, notiser, folk, kåseri, novell, innehåll i översta byrålådan, sömnlära och spalten Fråga Fru Femina. (bild ovan)
Texterna är tydliga och lättlästa.
Härligast var reklamen i färg för knäckebröd! (bild nedan)
Mitt i kommer blocket med mode, mat och heminredning.
På resesidorna har dock inte mycket hänt. Form och presentation är ungefär som i dag, bara lite uppdateringar kan behövas.
I Femina 2012 gnistrar färgerna. 196 sidor sprängfyllt av bilder, bilder, bilder. Knappt någon text alls.
Och finns text är den inte iögonfallande utan diskret inlagd.
Jag hade en uppfattning att Femina mycket var en lästidning för kvinnor som var intresserade av olika ämnen.

I innehållsförteckningen under rubriken Läsning hittar jag bara tre som jag klassar som läsning: ett porträtt av Katti Hoflin, Gwynet Paltrow om sina nya kläder och en relationsartikel om mamma-dotter. Varje artikel på max två sidor med text.
Sex sidor med korta tips på böcker hör också till läsningen.
Kvinnors läsintresse i Femina har tydligen gått över till lättsam förstörelse i att titta på bilder.

Från första till sista sidan är det en gnistrande kavalkad av mode, mat, hem-
inredning och massor av svala leende kvinnor.
Lite skillnad är det i hur mode presen-
teras med 30 års skillnad (bilder; 2012 överst)
Jag kan knappt skilja på vad som är redak-
tionellt och reklam.
Mixen är sådan att det mesta kan ses som reklam eller produktinfo för ofta finns både märke och priser angivna.

Typsnittet som används i rubrikerna är elegant och tidlöst och så har det nog sett ut mycket länge. Kanske där jag fått tanken att Femina alltid är sig lik i formen

förstasidorna syns diskret att tiden förändrats:
Nr 21 i maj 1972 hade ett skönt pris: 1:95 moms inräknad.
Nr 4 april 2012 kostar 55 kronor.