måndag 27 april 2015

Läsning för fler än skogsfolk



Mycket skog går åt för att göra papperstidningar.

SKOGEN heter en tidning som kanske suger åt sig lite extra.
En snygg tidning med påkostat papper och ett lättläst innehåll.
Detta är skogsfolkets oberoende tidning. Fler än skogsägare hittar intressant läsning. Mycket kring skogen berör nästan alla.
Tidningen har nyligen fått ny form. Jag inte sett den förra, men formen är rak och enkel och med det vita pappret och korta artiklar är det läsvänligt. En fräsch profil där tanken inte bara verkar vara riktad till fackfolk.
Strukturen i innehållet är lagd i block med små vinjetter: Aktuellt med korta notiser, nyfiken på, virkesmarknaden, teknik, jobben, skogen testar.
I den här mixen finns i de korta notiserna flera allmänintressanta ämnen som skulle platsa i nyhetstidningar – eller om de är hämtat därifrån:
Kravet för ”körkort” för motorsåg skapar förvirring, hårdare tag ska tas mot förfallna hus ute i skogstrakterna, knepet med att bli av med snö på taken är enkelt – skotta bara taknocken, vid töväder börjar resten glida ner.
En skogsägare har uppfunnit en fällriktare som ska göra det säkrare att träd faller rätt vid fällning. Säkert en efterlängtat sak. Träd som faller fel brukar vara en tittarsuccé när filmsnuttar dyker upp på Youtube.
Tuff konkurrens råder om bränsleflis som används vid uppvärmning. Kutter och flis har slagit ut groten – fackspråk för spillet med grenar och toppar som uppstår vid avverkningen. Dessutom kommer sopor mer och mer.
Testet av underställ som håller värmen intresserar inte bara skogsfolk utan även friluftsfolk.
Och om någon undrar var den avverkade svenska skogen hamnar så går det mesta till Egypten – det näst största exportlandet. Här är befolkningen ung och behöver bostäder.
Bara några exempel på allmänintressanta artiklar.
För folk som har tungt jobb i skogen har redaktionen gjort det bra med att presentera läsningen på ett lätt sätt. Enkelt och rakt. Bara en tabell över virkespriserna var lite knepig. Ett typsnitt som var alldeles för litet och blekt gjorde det svårt att följa de många raderna.
Största reportaget handlar om jobb – och de finns i skogen. Här kunde rubrikerna varit lite vassare. ”Framtiden? Absolut” står det på omslaget. Absolut är ett av de vanligaste vardagsorden och med en bild på en ung kille med motorsåg går signalen fram. På insidorna står ”Här finns framtiden”.
Nu vänder sig inte tidningen till en bredare allmänhet men rubrikerna kunde varit rappare. Med en ung kille, motorsåg, träd och jobb direkt efter gymnasiet, så fanns förutsättningar. 
Det är inte bara i skogen framtidsjobb kan finnas.
Även tidningen SKOGEN verkar ha det. Två lediga tjänster utlyses i detta nummer. En positiv signal när det sägs att papperstidningar är starkt nedåtgående.
Tydligen går det bra för SKOGEN. Upplagan är 14300 ex (2013).
Chefredaktören heter Bengt Ek och redaktören för grafisk form heter Peter Björck. Träffande namn för en skogstidning.
Men varken Lind, Lönn, Book, Rönn, Ahl, Asp, Ask, Gran, Hassel eller Hägg finns med i redaktionsrutan. Någon kanske dyker upp när de nya jobben tillsätts.

måndag 20 april 2015

Starkt med historiskt om kvinnor - men säljer det?



Historietidningarna trängs i hyllorna. Alla med ungefär samma namn.
Nu kommer en till:
Historiskan med en diskret underrad: Sveriges första kvinnohistoriska tidning.
Kan den slå in sig i trängseln med typisk "gubbläsning" och locka kvinnliga köpare?
Jag är tveksam till det. Titeln Historiskan är inte den bästa för att fånga in kvinnor. Slutet med "skan" är kanske en feminin signal, men det räcker inte. Huvudrubriken Milicianas, om kvinnor i spanska inbördeskriget, är inte heller direkt säljande.
Köparna och läsarna är nog män. De lockas förmodligen av vad som förväntas i många historietidningar: vapen och krig.
Den delen är dock mindre i Historiskan. Åtta sidor handlar om kvinnor i spanska inbördeskriget och fyra sidor om Kinas järnkvinnor. Här är det kamp, vapen och krig.
Annars finns en mjukare ton där kvinnors insatser lett till förändringar. De artiklarna hade nog platsat i Amelia och Tara.
Redaktionens ambition - ett första steg mot en jämställd historieskrivning - plockar fram många starka kvinnor som skapat förändringar och blivit förebilder. Saker som inte tagits upp så mycket i skolböcker, för att det missats eller undanhållits.
”Vi hoppas och tror att det här bara är början och att de osynliggjorda och bortglömda kvinnorna får en självklar plats i vår historia”, skriver redaktörerna Jennie Lindholm och Eva Bonde.
Om det räcker till fler tidningar är mera osäkert.
Mixen i innehållet är brett. Från tjejer som varit banbrytande på brädor till Gustav Vasas fem döttrar och Englands Elisabet I.
Rock´n´roll är mycket män med gitarrer och 50-tal, men kvinnor var långt före med starka låtar.
”Singel i storstan” kunde vara en rubrik i vilken aktuell kvinnotidning som helst. I Historiskan handlar det om 1800-talet när hälften av storstädernas kvinnor var ogifta och försörjde sig själva.
Mobilen är i dag varenda ung tjejs främsta symbol. När telefonin växte fram var det kvinnliga växeltelefonister som kopplade ihop samtalen.
Pigornas slit och kampen för kvinnlig rösträtt är andra starka artiklar.

Allt om Historia ger ut tidningen och dragen i layouten känns igen. Många bilder, ofta små, men det blir inte plottrigt. Mycket matig läsning som känns lätt presenterat. Jag kan reagera på att några texter lagts på grön bakgrund och blir lite svårare att läsa.
Öppningsuppslagen som inleder reportagen är starka.
En lustig sak dyker upp redan på sidan 4 - en helsidesannons för - hemslöjdsresor! På sista sidan finns även en annons för Gudrun Sjödéns kläder.
Här kan jag nog direkt säga, att kvinnor som vill åka på hemslöjdsresor inte läser Historiskan.
Troligen blir det bara ett nummer. Försäljningen får avgöra om det blir en fortsättning. Annonserna räcker inte heller, bara fyra stycken på 84 sidor är för lite.

måndag 13 april 2015

Ett både roligt och tungt äventyr fick sitt slut

 
Trikoloren på halv stång.

Den lilla pigga tidningen för frankofiler - tête â tête - har efter tre år kommit ut med sista och femtonde numret.
Slutet kan ändå sägas ske med flaggan i topp.
- Det sista numret tycker vi själva är det bästa vi gjort, säger Christina Gourlaouen som varit med och startat tidningen. Vi tog upp allt spännande som finns under Paris jord.

Beslutet att lägga ner var inte helt lätt. I sista numret finns en puff om nästa nummer som var tänkt i april.
- Vi har tvekat mycket och länge, det slutgiltiga beslutet togs just när nummer 15 kom ut, säger Christina.

Christina Gourlaouen
Paris och kärleken till Frankrike var drivkraften till att tidningen startades.
- Min inspiration är tidningen Filter, för dess format, dess innehåll och journalistik.

Trots ett brett område, entusiastiska medarbetare och flera samarbetspartners höll det inte.
Upplagan räckte inte till för att fånga in tillräckligt med annonsörer.

*Vad hade krävts för att ni skulle fortsätta?
- Vi vägrar trots rådet från många, att trycka tiotusentals fler nummer bara för att kunna ge en glädjesiffra till annonsörer. I stort sett alla våra nummer har kommit ut till läsare, på ett eller annat sätt - och ligger inte och skräpar i ett garage eller på tippen. Det känns rätt både moraliskt och ekologiskt för naturens skull. Vår tidning har verkligen blivit läst. Vi har så många gånger hört kommentarer från läsare i stil med "jag läser varenda sida i tidningen". "Vet inte vad som är bäst, för jag jag slukar precis allt i hela tidningen!"

*Vilka erfarenheter har du fått under tiden?
- Möten och kontakten med våra läsare har varit roligt. Vi har fått otroligt många positiva reaktioner, och så många ledsna mejl från läsare, nu när vi stänger.
- Att ha många olika roller var på många sätt det som var roligt med det hela - för min del att göra layout, skapa och underhålla hemsidan, marknadsföra oss genom Facebook och nyhetsbrev per mejl, att lägga upp och sköta databasen med alla prenumeranter och annonsörer/kontakter, distributionen, lägga i kuvert, klistra frimärken, åka till posten och se alla tidningarna åka iväg.
- Men samtidigt var det otroligt tungt. Vi var två personer som gjorde precis allt - utom de artiklar som skrevs av utomstående journalister, samt annonsförsäljning - även om vi ibland ryckte in där också - och trycket av tidningen. 
- För min del innebar det att jag inte hade tid över att göra den där "drömlayouten" jag hade velat.

*Påverkar internet  till att ni lägger ner?
- Internet är inte orsaken till att vi lägger ner. Det redaktionella i tidningen finner man inte samlat på nätet, som man kan vara fallet med andra tidningar - nyheter och ämnen som gärna behandlas av bloggare. Våra läsare är litterära människor som gillar papperstidningar.

*Du flyttar nu till Göteborg. Påverkar det nedläggningen?
- Nej, tvärtom. Vi hade visserligen en tyngd i vårt innehåll genom att finnas på plats i Frankrike - vi visste vad vi pratade om då vi båda var på plats i Frankrike. Men å andra sidan, då den absoluta majoriteten av våra prenumeranter fanns i Sverige var det ganska opraktiskt att befinna oss 150 mil därifrån. Vi fick t ex ofta förfrågningar att medverka på frankofila events som skulle ha kunnat marknadsföra vår tidning på ett effektivt sätt, men kunde sällan eller inte så ofta som vi skulle behövt, medverka då vi inte fanns på plats.
- Dessutom kunde vi inte räkna med något av alla bidrag som tidningar kan få, som ägs av ett svenskt företag i Sverige. Vi är ett franskregistrerat företag.
*Vilka råd vill du ge om någon vill starta en tidning i dag? 
- Att försöka starta tidningen med människor som har olika kompetenser och olika tänk - det hjälpte oss.

tisdag 7 april 2015

Färgstarkt på utsidan - blek text på insidor.


Chefen får inte vara en slätstruken person.
En tidning för och om chefer bör då vara kraftfull.
Nya chefstidningen från Akademiker-
förbundet är färgstark och annorlunda på omslaget.
Men texten på insidorna ger ett lite blekt intryck.
Jag skrev om tidningen i september. Då var den en av nominerade till pris i en klass i Publishingpriset. Den nådde inte prispallen, men bara att vara nominerad pekar på att den var bra.
Ändå har den fått helt ny form nu.
A4 har fått uppdraget att göra om den. De tycker om att göra tidningar och hitta annorlunda lösningar i både form och format.
Chefstidningen är ännu en uppvisning.
Formatet är A4 klippt lite på bredden och förlängt på höjden. Med färgad ram runt första sidan - grönt i första numret, orange i andra - fångar den direkt blicken.
Pappret är matt och tjockare, lite kartongstyvt. Känns direkt lite annorlunda, både för ögat och i handen.
Konkurrenten.
Jag brukar gilla den här formen när en tidning vill ha egen profil.

Tre saker kan jag reagera på: 
* Logon är snarlik ledarskapstidningen Chef. Den sätter punkt efter titeln. En klar signal på att det är bossens tidning. Därmed punkt.
Men innehåll skiljer sig lite åt. Chefstidningen har en kvinnlig och mjukare ton. Den ger vägledning i situationer chefen ställs inför.
Likheterna i logotyperna är dock lite onödig.
* Vid en första genombläddringen ger tidningen intrycket att vara blek. Det är inte bra om läsaren tänker att "det här ser för tråkigt ut".
Typsnittet är ok och det är luft mellan raderna. Mer svärta eller lite högre grad hade gjort det lättare. Ögonen kan liksom inte gripa tag i texten. Mellanrubriker, blankrader och halvfeta ingångsord saknas. Allt flyter ihop. Ännu svårare blir det när texten är det bleka typsnittet seriffer. Intrycket förstärks när tidningen är smalare och läsningen blir på "höjden".

* På några ställen har text lagts in i bilder eller mot färgad bakgrund. Det kräver ofta mer svärta i texten, men här används det vanliga typsnittet som redan på vit bakgrund är svagt.
Precis som i tidningens förra form används annorlunda grafik som illustrationer till artiklarna. Jag hittar uppsträckta händer, en hund, en fisk, kaffekoppar, ballonger, pennor, nålar, träd, hantlar...
Chefen som kan känna sig ensam illustreras med en utskuren bit i en rund kaka.
Fyndiga illustrationer till artiklar där personer inte är i huvudrollen.


Personbilderna är inte så många. Två män och två kvinnor jämlikt fördelat i de största reportagen. Båda med bestämd blick riktat mot läsaren. Annars är det traditionella porträtt eller halvfigur i litet format.
Mixen är bra på sidorna med bilder, grafik och vita utrymmen, men läsningen är lite svår.
Mer svärta i texten, blankrader och halvfeta ingångsord är små förändringar som kan ge ett stort lyft och kraft i en tidning som annars sticker ut och är annorlunda.