Starkt med historiskt om kvinnor - men säljer det?

Historietidningarna trängs i hyllorna. Alla med ungefär samma namn.

Nu kommer en till:

Historiskan med en diskret underrad: Sveriges första kvinnohistoriska tidning.

Kan den slå in sig i trängseln med typisk "gubbläsning" och locka kvinnliga köpare?

Jag är tveksam till det. Titeln Historiskan är inte den bästa för att fånga in kvinnor. Slutet med "skan" är kanske en feminin signal, men det räcker inte. Huvudrubriken Milicianas, om kvinnor i spanska inbördeskriget, är inte heller direkt säljande.

Köparna och läsarna är nog män. De lockas förmodligen av vad som förväntas i många historietidningar: vapen och krig.

Den delen är dock mindre i Historiskan. Åtta sidor handlar om kvinnor i spanska inbördeskriget och fyra sidor om Kinas järnkvinnor. Här är det kamp, vapen och krig.

Annars finns en mjukare ton där kvinnors insatser lett till förändringar. De artiklarna hade nog platsat i Amelia och Tara.

Redaktionens ambition - ett första steg mot en jämställd historieskrivning - plockar fram många starka kvinnor som skapat förändringar och blivit förebilder. Saker som inte tagits upp så mycket i skolböcker, för att det missats eller undanhållits.

”Vi hoppas och tror att det här bara är början och att de osynliggjorda och bortglömda kvinnorna får en självklar plats i vår historia”, skriver redaktörerna Jennie Lindholm och Eva Bonde.

Om det räcker till fler tidningar är mera osäkert.

Mixen i innehållet är brett. Från tjejer som varit banbrytande på brädor till Gustav Vasas fem döttrar och Englands Elisabet I.

Rock´n´roll är mycket män med gitarrer och 50-tal, men kvinnor var långt före med starka låtar.

”Singel i storstan” kunde vara en rubrik i vilken aktuell kvinnotidning som helst. I Historiskan handlar det om 1800-talet när hälften av storstädernas kvinnor var ogifta och försörjde sig själva.

Mobilen är i dag varenda ung tjejs främsta symbol. När telefonin växte fram var det kvinnliga växeltelefonister som kopplade ihop samtalen.

Pigornas slit och kampen för kvinnlig rösträtt är andra starka artiklar.

Allt om Historia ger ut tidningen och dragen i layouten känns igen. Många bilder, ofta små, men det blir inte plottrigt. Mycket matig läsning som känns lätt presenterat. Jag kan reagera på att några texter lagts på grön bakgrund och blir lite svårare att läsa.

Öppningsuppslagen som inleder reportagen är starka.

En lustig sak dyker upp redan på sidan 4 - en helsidesannons för - hemslöjdsresor! På sista sidan finns även en annons för Gudrun Sjödéns kläder.

Här kan jag nog direkt säga, att kvinnor som vill åka på hemslöjdsresor inte läser Historiskan.

Troligen blir det bara ett nummer. Försäljningen får avgöra om det blir en fortsättning. Annonserna räcker inte heller, bara fyra stycken på 84 sidor är för lite.