Ett både roligt och tungt äventyr fick sitt slut

 
Trikoloren på halv stång.

Den lilla pigga tidningen för frankofiler - tête â tête - har efter tre år kommit ut med sista och femtonde numret.

Slutet kan ändå sägas ske med flaggan i topp.

- Det sista numret tycker vi själva är det bästa vi gjort, säger Christina Gourlaouen som varit med och startat tidningen. Vi tog upp allt spännande som finns under Paris jord.

Beslutet att lägga ner var inte helt lätt. I sista numret finns en puff om nästa nummer som var tänkt i april.
- Vi har tvekat mycket och länge, det slutgiltiga beslutet togs just när nummer 15 kom ut, säger Christina.

Christina Gourlaouen

Paris och kärleken till Frankrike var drivkraften till att tidningen startades.

- Min inspiration är tidningen Filter, för dess format, dess innehåll och journalistik.

Trots ett brett område, entusiastiska medarbetare och flera samarbetspartners höll det inte.

Upplagan räckte inte till för att fånga in tillräckligt med annonsörer.

*Vad hade krävts för att ni skulle fortsätta?

- Vi vägrar trots rådet från många, att trycka tiotusentals fler nummer bara för att kunna ge en glädjesiffra till annonsörer. I stort sett alla våra nummer har kommit ut till läsare, på ett eller annat sätt - och ligger inte och skräpar i ett garage eller på tippen. Det känns rätt både moraliskt och ekologiskt för naturens skull. Vår tidning har verkligen blivit läst. Vi har så många gånger hört kommentarer från läsare i stil med "jag läser varenda sida i tidningen". "Vet inte vad som är bäst, för jag jag slukar precis allt i hela tidningen!"

*Vilka erfarenheter har du fått under tiden?

- Möten och kontakten med våra läsare har varit roligt. Vi har fått otroligt många positiva reaktioner, och så många ledsna mejl från läsare, nu när vi stänger.

- Att ha många olika roller var på många sätt det som var roligt med det hela - för min del att göra layout, skapa och underhålla hemsidan, marknadsföra oss genom Facebook och nyhetsbrev per mejl, att lägga upp och sköta databasen med alla prenumeranter och annonsörer/kontakter, distributionen, lägga i kuvert, klistra frimärken, åka till posten och se alla tidningarna åka iväg.

- Men samtidigt var det otroligt tungt. Vi var två personer som gjorde precis allt - utom de artiklar som skrevs av utomstående journalister, samt annonsförsäljning - även om vi ibland ryckte in där också - och trycket av tidningen. 

- För min del innebar det att jag inte hade tid över att göra den där "drömlayouten" jag hade velat.

*Påverkar internet  till att ni lägger ner?

- Internet är inte orsaken till att vi lägger ner. Det redaktionella i tidningen finner man inte samlat på nätet, som man kan vara fallet med andra tidningar - nyheter och ämnen som gärna behandlas av bloggare. Våra läsare är litterära människor som gillar papperstidningar.

*Du flyttar nu till Göteborg. Påverkar det nedläggningen?

- Nej, tvärtom. Vi hade visserligen en tyngd i vårt innehåll genom att finnas på plats i Frankrike - vi visste vad vi pratade om då vi båda var på plats i Frankrike. Men å andra sidan, då den absoluta majoriteten av våra prenumeranter fanns i Sverige var det ganska opraktiskt att befinna oss 150 mil därifrån. Vi fick t ex ofta förfrågningar att medverka på frankofila events som skulle ha kunnat marknadsföra vår tidning på ett effektivt sätt, men kunde sällan eller inte så ofta som vi skulle behövt, medverka då vi inte fanns på plats.

- Dessutom kunde vi inte räkna med något av alla bidrag som tidningar kan få, som ägs av ett svenskt företag i Sverige. Vi är ett franskregistrerat företag.

*Vilka råd vill du ge om någon vill starta en tidning i dag? 

- Att försöka starta tidningen med människor som har olika kompetenser och olika tänk - det hjälpte oss.