söndag 29 juli 2012

Likadant - varje år

Bruce Springsteen är i Sverige igen.
Kvällstidningarnas sidor blir som förut - igen.
Det är som Kalle Anka i tv på julafton.
Vi har sett det ”hundra gånger” förr.

132 000
åskådare på två dagar i fullsatta Ullevi i Göteborg säger att Springsteen är stor.
Läsintresset finns. Kvällspressen bör sälja på det.
Men hur kan sidorna i både kvällstidningarna se likadana varje år?



Stor
dragarbild över uppslaget. Fem getingar eller stjärnor infällda i bilden. Rubrikord som ”Lysande… magiskt… strålande…”
Recension av varje låt med getingar/stjärnor.
Krönikörerna faller i extas - aldrig har Bruce varit så bra.

Varje minut bevakas Bruce.
Bossen på stan… Bossen på gym… Bossen fikar… Bossen mötte fansen… Bossen: Jag älskar er… Bossen åker hem… Bossen kommer tillbaka…”
Han kommer förstås tillbaka nästa år. Och alla bilder, rubriker och sidor blir som vid besöken förut.



Varför
tänker ingen annorlunda?
”Så här gjorde vi ju i fjor och alla andra år - kan vi inte hitta på något nytt i år?”
En sportkrönikör som skriver från OS ger besked om hur det går till.
Cheferna på hemmaplan drar upp allt i förväg och behandlar fotografer och reportrar på plats som marionetter.
Lämna bilderna och texten, sidorna är redan mallade och rubrikerna klara.



En
planering måste finnas. Flera sidor ska göras, stressen är stor och tiden kort.
Men det ska inte bli så förutsägbart och likadant varje år.
Förr pratade redaktionen med de utsända på plats, fångade in signalerna. Text och bilder gicks igenom på redaktionen, entusiasm fanns hos redigerarna som slog samman allt med egna vinklingar och form.
Det ska fortfarande gå att göra så.

I dag har allt tappats bort. Cheferna har dragit upp allt i förväg. Snitsarna på Indesign (redigeringsprogrammet) och reportrarna får inget göra och datorn verkar ha spottat fram passande rubrikord.
Det är sådana här dagar man inte förvånas över att kvällspressen rasar i upplaga.




måndag 23 juli 2012

Sommarbläddring: Gör det själv som ska hålla länge

Semester och högsäsong för hemmasnickraren. Fixartidningar med tips och Ernst i tv pressar på och kan se till att ingen dag blir det slappande i hängmattan.
En mer okänd fixartidning är Gård & Torp.
Jag gick igenom den för två år sedan. Den är sig lik och kan sägas vara som sitt innehåll - den vårdar en form.
Nu har den ett tillägg: För dig som älskar gamla hus.

Nu tycker jag den kan passa lika bra för de som har modernare stugor och hus.
Här är inget flashigt och trendigt. Det är rejäla grejer och jobb som ska hålla länge.
Chefredaktören Gunilla von Platen har gjort sin läxa och är självrisk. Sitt eget 1800-tals torp rustade hon, eller byggaren, upp på modernt sätt innan de ens förstod ordet byggnadsvård.
Man byter inte ut gammalt tegeltak mot betongpannor, sätter inte in stora glaspartier eller klär in huset i ett stort trädäck.

mycket lättsam tittglädje är det inte. Jag hittar bara två artiklar som med bilder som ger inblick i gamla hus.
Annars är det bilder på detaljer som passar in i den gamla stilen: tak, dörrar, inredning, utemöbler.
Mest är det text. Beskrivningar på hur man gör och frågor från läsarna med svar. Ord som kräver eftertanke innan man går till handling.

Här ges råden som gör att något ska hålla länge: golv, fönster, fasader, trappor, bastun.
Största temat är tak, allt från handkluvna spån och halm till plåt och tegel.
Man behöver förstås inte överdriva i att göra allt som det gjordes förr. Det går utmärkt att fräscha upp ett gammalt papptak med tjära från burk och ändå behålla den gamla stilen.
Annars finns receptet på att göra egen tjärpapp:
Köp standardpapp med vikten 500 g/kvm, finns på byggvaruhus. Värm stenkolstjära i ett stort kar, doppa pappen i tjäran eller stryk på den med en pensel. Trava våderna på varandra och vänd var fjärde dag. Efter 14 dagar är pappen mättat, torr och klar för användning…

Roligast och lättsammast är annonsmarknaden. Här hittar jag alla fina gamla detaljer från mindre kända butiker och dessutom listor på traditionella hantverkare.
Jag kan skaffa mig en kakelugn i delar eller en gammal lada 9x26 meter för nedmontering och bortforsling.
Sätter jag inte i gång med att göra något kan jag åka på byggnadsvårdsläger för att lära mig göra jordkällare eller jobba med timmer.

Ernst i tv eller nyare fixartidning - jag tycker Gård & Torp känns både rolig och pålitlig. Jobb får jag också.

söndag 15 juli 2012

Lite fler människor hade gett mera liv

Sommarlivet är lätt och ledigt, även om det varit dåligt med det i år.
Alla tidningar kommer med tips om hur det ska bli bättre.
Livelife är bara en av dem. Det är en kundtidning från en hälsokostkedja.
Sveriges största säger den sig vara med en upplaga på 400 000 ex.

Kundtidningar är ”farliga” för veckotidningar och olika magasin.
De är gratis och kan stjäla läsare och även annonsörer.

Tidningen görs av Spoon, ett förlag som specialiserat sig på kundtidningar. Där brukar de göra ett bra jobb. Så också med livelife när det gäller själva formen.
Ljust, lättläst och korta texter. Inte ens typsnittet sanseriffer klagar jag på där det finns med här. En liten onödig plump och svårläst är det dock med vit text på ljusblå platta.

En tidning bör innehålla människor som berättar eller varit med om något.
Bara på ett ställe hittar jag en person som träder fram och säger lite om sitt liv. Det är en kvinna som själv skriver om hur hon hittat sitt flow genom att börja springa (bild).
Jag tycker det är så här reportagen ska presenteras för att gripa tag i läsaren. Någon som gör något och kan inspirera andra.

Förra löparen Malin Ewerlöf ger tips på övningar som stärker kroppen. Det är hämtat ur hennes bok och blir därmed lite reklam. Även andra texter är kopplade till olika böcker.
Visst kommer andra personer fram i texterna, men då är det olika forskare, läkare och experter som uttalar sig. Det blir mest fakta, lätt akademiskt och lite ”torrt”.

Bärande ämnen är solskydd, jord och odlingar och förälskelser.
Inte minst kär och galen (bild) kunde gjorts lite roligare om några par varit med och berättat hur det hände och kändes.
Vecko- och månadstidningar har samma typer av artiklar men säljer in det bättre.
Mellan artiklarna finns annonser för hälsokostkedjans produkter, en del redaktionellt utformat.

Bilderna är mest allmänna illustrationer utan förklarande texter och hämtade från bildbyråer.
Just att det personliga saknas gör att tidningen inte riktigt griper tag.
Därför är livelife ännu inte ett direkt hot mot betaltidningar, tycker jag. Den kan göras ”farligare”.

måndag 9 juli 2012

Sommarbläddring: Alltid hållbart i alla år

Lätt och ledigt i mesta semester-
månaden.
I hängmattan, korgstolen eller i egna tankar i det gamla utedasset.
Heminrednings-
tidningens sommarnummer finns där alltid.
Senaste numret, från förra året eller ännu äldre.
Allt är sig likt.
En jag hittade heter Lantliv.

Här fångas alla drömmar.
Vitt, vitt, i kläder och inredning.
Vitmålad pärlspont på väggarna och plankorna på golvet.
Virkade sängöverkast, vita pläder över soffor eller något avbrytande färgstarkt.
Blommigt och randigt. Udda kaffekoppar, lyktor, oljelampor.
Tvätt på tork på lina utomhus.

Trasmattor, enkla pinnstolar, lite avskavt här och där.
Grånade altangolv, skor, blomkrukor, vattenkannor, sittkuddar och trädgårdsredskap så där lite nonchalant placerat.
Stålrörsmöbler med dynor som sittplatser.

I djungellik grönska skymtar trädgårdsmöbler lite övergivna, men placerade så det ser rätt ut och säkert har de överlevt vintern på samma plats.
Den gamla slitna mormorscykeln finns där.
En halvrisig sommarbil vid ladan eller på grusvägen.

Väldigt många sidor är tips på prylar och detaljer som behövs för att skapa det där mysiga somriga hemmet. Lite produktreklam med både tillverkare och priser angivet.

Svenska sommaridyller som är lika varandra kan ibland bli för mycket.
Då plockas lite danskt in.
Jag hittar två danska hem.
Skillnaden är att danskar inte gör så mycket åt trädgården. Här får ljung och gräs växa vilt. Och hemmet är ofta åretruntboende.

De flesta som lever i dessa sommarmiljöer är arkitekter, formgivare eller designers.
De har köpt eller ärvt sin dröm, pysslar och vårdar, älskar varje detalj.

Ibland tycker jag att ett sånt här nummer skulle sitta väldigt bra mitt i kalla vintern. När längtan efter värme och sommar är som störst.
Men det känns också som det vanligaste att bläddra i på semestern.

Trängseln är stor i hyllan med tidningar om hem och trädgård.
Lite för trångt. Till hösten och årsskiftet får vi räkna med utrensningar eller sammanslagningar.
Lantliv är nog en som hänger kvar.
Den är sig lik nästa sommar också.

måndag 2 juli 2012

Upp på hojen - här finns utmaningar!

Cykelhjulen rullar för fullt.
Motionsloppen lockar rekordmånga.
Och alla cykelställ är överfulla.
Cykelvågen öppnar för en ny tidning - Cycling Plus.

Cycling Plus är en svensk översättning av den engelska originaltidningen.
Det märks tydligt.
Några svenska artiklar smygs in: ett om cyklister i Lammhult, en träningsresa till Italien, motionslopp, tempospecialisten Johan Lindh och om att pendla med hojen till jobbet.
Det räcker inte riktigt för att skapa identifikation. Men nu är det första numret och det blir nog mera svenskt i kommande nummer.

Det här är inget för vardagscyklisten, knappast ens för den vanlige motionären. Det är nördarnas tidning. På 124 sidor lämnas inget åt slumpen för dem som vill ta steget fullt ut och ha järnkoll på allt:
cykeln och alla detaljer, träningen, loppen, pulsen, mjölksyran, musklerna, massagen, ryggen, fötterna, maten, vilan, återhämtningen - och vardagspusslet i allt detta.

När allt är översatt blir texterna tyvärr opersonliga. Inte ens en rolig krönika eller kåseri hittar jag.
Jag hittar inte heller några namn på de som skrivit artiklarna eller tagit bilderna - detta som oftast är det viktigaste i alla tidningar.
Det tar också lite tid att vänja ögonen vid läsningen. Typsnittet i texten är lite blekt och känns ovanligt.

Entusiasterna har fått en ordentlig guide och bibel: kompakt, faktaspäckat och mycket läsning. Mer än 500 tips har tidningen själv räknat ut.

En riktig utmaning och signal om vad som gäller är reportaget om att träna inför ett långlopp och använda semestern för ett lopp i Alperna.
Det räcker med tre månaders träning. Sen kan det vara dags att ställa upp. Men var förnuftig, varnar tidningen. Så Tour de France gäller väl inte, även om träningen känns så. Ett 5- eller 10-millopp räcker.

Jag nöjer mig med att lugnt trampa vidare på min gamla mormorscykel. Och jag ska njuta av att titta på Tour de France i tv-rutan.