Likadant - varje år

Bruce Springsteen är i Sverige igen.
Kvällstidningarnas sidor blir som förut - igen.
Det är som Kalle Anka i tv på julafton.
Vi har sett det ”hundra gånger” förr.

132 000 åskådare på två dagar i fullsatta Ullevi i Göteborg säger att Springsteen är stor.
Läsintresset finns. Kvällspressen bör sälja på det.
Men hur kan sidorna i både kvällstidningarna se likadana varje år?



Stor dragarbild över uppslaget. Fem getingar eller stjärnor infällda i bilden. Rubrikord som ”Lysande… magiskt… strålande…”
Recension av varje låt med getingar/stjärnor.
Krönikörerna faller i extas - aldrig har Bruce varit så bra.

Varje minut bevakas Bruce.
”Bossen på stan… Bossen på gym… Bossen fikar… Bossen mötte fansen… Bossen: Jag älskar er… Bossen åker hem… Bossen kommer tillbaka…”
Han kommer förstås tillbaka nästa år. Och alla bilder, rubriker och sidor blir som vid besöken förut.



Varför tänker ingen annorlunda?
”Så här gjorde vi ju i fjor och alla andra år - kan vi inte hitta på något nytt i år?”
En sportkrönikör som skriver från OS ger besked om hur det går till.
Cheferna på hemmaplan drar upp allt i förväg och behandlar fotografer och reportrar på plats som marionetter.
Lämna bilderna och texten, sidorna är redan mallade och rubrikerna klara.



En planering måste finnas. Flera sidor ska göras, stressen är stor och tiden kort.
Men det ska inte bli så förutsägbart och likadant varje år.
Förr pratade redaktionen med de utsända på plats, fångade in signalerna. Text och bilder gicks igenom på redaktionen, entusiasm fanns hos redigerarna som slog samman allt med egna vinklingar och form.
Det ska fortfarande gå att göra så.

I dag har allt tappats bort. Cheferna har dragit upp allt i förväg. Snitsarna på Indesign (redigeringsprogrammet) och reportrarna får inget göra och datorn verkar ha spottat fram passande rubrikord.
Det är sådana här dagar man inte förvånas över att kvällspressen rasar i upplaga.