måndag 26 augusti 2013

Torrt kursprogram fick lyster i egen tidning

Hösten är här och kurskatalogerna dimper ner.
Alla likadana som förr om åren.
Medborgar-

skolan tar ett nytt grepp:
En egen tidning med kursprogrammet ibladat i mitten.

MAGASIN står det på omslaget och som största rubrik ”Expedition: vildmark”.
Jag kopplar det inte direkt till studier och Medborgarskolan även om deras logotyp finns diskret inlagt. Överst i hörnet syns också ”Höstens kursprogram”.
Här ser jag en direkt brist: Magasinet borde fått ett namn! Magasin är allmängiltigt och kan stå för varenda tidning.

Vit text i svart går att läsa.
När mottagarna väl fått grepp om vad det handlar om så fungerar tidningen bra med sitt syfte: att inspirera och skapa nyfikenhet på nya saker.
Att gå på kvällskurs och sitta och drömma sig bort i vildmarken - hur går det ihop?
Tankarna kan vara att gå en kurs och skaffa kunskaper om naturen - ta jägarexamen, överleva på naturens villkor,
lära om naturens skafferi - eller varför inte slå till ordentligt: ta motorsågskörkort.
Gabriel Forss frestar med körsång.
De andra artikelsignalerna går fram lite rakare. Körledaren Gabriel Forss lockar med att alla kan sjunga gospel, en kurs i yoga gav en kvinna en ny vändning i livet, ett gäng damer lärde sig akrylmålning och hittade en helt ny passion.
En musikgrupp som leder en studiecirkel kommer snart med sin andra egna platta.
Effekter som inte direkt lyser i ett torrt kursprogram.


Allt är snyggt förpackat i en proffsig layout, bra storlek och svärta i typsnittet gör texten lättläst i de större reportagen.
De kortare notiserna är många. Typsnittet är seriffer, ofta kritiserat av mig. Här går det direkt till ögonen med rätt storlek och avstånd mellan raderna.

En läsutmaning finns: fyra av de dominerande artiklarna har
Många kortare texter.
vit text inkopierat i bilder. Det kan lätt misslyckas. Tack vare att texten är halvfet blir det inga problem här. I fyra artiklar blev det kanske ändå i mesta laget.
Till nästa nummer måste tidningen få ett namn, för bara Magasin kan den inte heta.

torsdag 22 augusti 2013

Gör ett lyft och få fler att läsa om Österlen!

En tidning med ett omslag som bromsar direkt är ingen bra start.
En grön gräsmatta och ordet GRÖNT.
Överst syns i rött - inte helt klart - Österlen 360

Så heter magasinet.
Det handlar inte om gräsmattor!


Österlen i mediebilden brukar vara konstnärer, äppelodlingar, gula rapsfält och stockholmare som lockats att öppna en krog eller B&B.
Och kända kulturprofiler som ofta ”bråkar”.



Bara  konstnärer finns med i det här numret. Lite mindre kända för en bred allmänhet.
Karin Bengtsson skapar i stilleben och Ida Adler låter ljuset lyfta fram målningarna. Bilder visar deras verk.

Stram och enkel presentation.
Omslaget med grönt motiveras med att det är ett temanummer som välkomnar våren och sommaren.
Trädgårdsarkitekten Madeleine Tunbjer får mycket text och bilder om hur hon vill ha det.
Stadsodling i Nörrebro i Köpenhamn granskas och ett större tema om ”bladens färgring” där bilder dominerar.


Bildtexter behövs.
Mat finns också med.
Somriga sallader som Salade Nicoise, vad det nu har med Österlen att göra. En del grönsaker odlas förstås i landsändan.
Jag hade gärna sett ett reportage från en lokal krögare. Österlen är känt för krögare som hyllar lokalt och närodlat.


Tunga textblock behöver lite avbrott.

Bakom tidningen står Anna Gunnert och Sophia Callmer.
De verkar göra allt: skriva, ta bilder, göra layout, ragga annonser.
Det blir inte helt lyckat.
Presentationen har många brister.
Bildtexter saknas helt. Läsaren blir ofta frågande.
Rubrikerna, om man nu kan säga så, är mest överskrifter som säger vad det handlar om.
Textspalterna går rakt upp och ner. Inga mellanrubriker, inledningsord eller blankrader. Långa stycken utan att börja på ny rad.
”Vi noterar” är korta notiser som bara staplas ovanpå varandra.
Allt blir oerhört kompakt för ögat, även om typsnittet lättläst.


Grönt för trädgårdstema.
Österlen 360 uppger sig ha 45 000 läsare.
Det är ett kulturmagasin och kultur är allmänt lite stramt och småtråkigt.
Jag tror magasinet kan få betydligt fler läsare om de satsar mer på redigering och ett grafiskt lyft.



Österlens största kulturmagasin, kallar den sig.
Konkurrensen är kanske inte så stor.
Konstnärer och skribenter har alltid lockats till Österlen.
Så underlag till innehåll och läsare bör vara stort.
Till allhelgonahelgen kommer nästa nummer.
Temat är träd och omslaget verkar bli gula löv i en grön bakgrund.

tisdag 20 augusti 2013

"Nya Upplagan ska inte finnas mer någonstans"

Lars Yngve och hustrun Maria har kämpat tillräckligt nu.
- Ja, det är över nu.
Lars Yngves besked till mig var kort på måndagen.
Mycket uppgivenhet.
Efter sju år är det slut med Nya Upplagan, kulturtidningen från Ystad som delats ut gratis, främst i Malmö och Skåne.
Lars Yngve och hustrun Maria orkar han inte längre.
Ett enormt ensamjobb och inget stöd, främst från Statens Kulturråd, gör att tidningen nu upphör.

Vad kände du den dagen du fattade beslutet?
- När jag väl bestämt mig: lättnad.
Vad var det från början som fick dig att starta Nya Upplagan?
- Drömmen om att ge ut en oberoende tidning med ett innehåll jag själv skulle vilja läsa. Jag har jobbat oerhört, men också haft med ALLA som jag velat/drömt om att ha med i Nya Upplagan.
Nya Upplagan, decembernummer

Kan du tänka dig att fortsätta med Nya Upplagan som en tidning på nätet?
- Nej. Nya Upplagan finns inte mer eftersom lusten att göra tidningen har försvunnit tack vare allt motstånd. Den ska inte finnas någon stans mer. Ett minne blott. Också en påminnelse om att man kan uträtta stora saker om man jobbar oerhört hårt, även om man bor på landsbygden.

Har du fått några erbjudanden från andra tidningar att jobba med dem?
- Nej.
Om någon intressent dyker upp och vill ge dig fortsatt stöd, men ändra på tidningens grafiska profil - vad säger du då?
- Nej. Eftersom lusten är borta.
Du har gett Statens kulturråd hård kritik förut. Vad vill du säga till dem nu när du gett upp?
- Ingenting. Jag gratulerar dem till deras kunskap, kompetens och goda omdöme, de har de ju dessutom betalt för.

Utom Statens kulturråd - från vilka håll fler har du mött särskilt motstånd?
- Jag vill inte peka ut någon. Utan du får själv försöka räkna ut vilken arbetsinsats och vilka förutsättningar jag arbetat utifrån, jämfört med koncernägda tidningar. 
Och från vilka håll har du fått stöd?
- All media som förstår vad vi lyckats med och som därmed uppmärksammar att vi ger upp.
Vad vill du helst göra nu?

-Har ingen aning. 

FOTNOT: Lars Yngve har tidigare varit med här i bloggen:

måndag 19 augusti 2013

Sköna Värmland med skönt magasin

Värmland utan Ernst.
Går det?
Ja, landskapet har lite mer att visa upp, en del nästan lika känt.
VÄRMLAND heter ett nytt magasin som vill visa styrkan.

Jag har aldrig satt min fot i Värmland, men känner igen det mesta som magasinet tar upp och som gjort landskapet känt:
Sagorna, Klarälven, skidåkning, Fröding, Stefan Holm
Att jag känner igen en del gör inte magasinet sämre på något sätt. Tvärtom - de presenterar allt väldigt snyggt.
Skidåkning finns i Värmland.
Visit Värmland, en förening för besöksnäringen, ligger bakom tidningen. De kallar Värmland för ”kontrasternas landskap”. Jag ogillar sådana där fraser, precis som hurtfriska kommunala slogans.

Tidningen Vi har gjort magasinet åt värmlänningarna. Jag har tidigare berömt Vi för att göra snygga tidningar, lättlästa och med utmärkta bilder.
Det kunnandet har de tagit med till Värmland.
Den limmade ryggen, det fina vita pappret, trycket - magasinet andas kvalité.
Lättsam mix.
Omslaget innehåller åtta rubrikpuffar. Alla lite små, men fullt läsbara om man koncentrerar sig. Rubrikpuffar på omslag diskuteras ofta. Hur många ska de vara? Hur kraftiga?
Värmland har kanske inte gjort helt rätt här.
Mat och cykling.

Magasinet  lockar inte direkt med tips till turister, även om jag ser något sådant som cykling och skidåkning.
I stället lyfts människor fram. De lever i landskapet och har därifrån gjort sig kända för något: Hanna Hellquist, Lars Lerin, Ulf Malmros, Inger Hallström Stinnerbom och alla som hämtar kreativitet i Fryksdalen.
Stefan Holms tips.
Stefan Holm, höjdhopparen ger tips om 24 timmar i Karlstad. Färgstarkt och ledigt presenterat - men inte helt lättläst! Gul text i vitt är svårt, precis som vit text i gula eller svagt blå plattor. Onödigt ansträngande för ögonen. Kräver perfekt dagsljus.
På några andra platser ser jag samma fel.

Annars är magasinet mjukt för ögonen. Tre textspalter, anfanger, ingångsord och blankrader lättar upp i läsningen. Fina bilder.
De korta notiserna har ett ovanligt typsnitt, men med bra svärta och lätt att läsa! Tack för det och att jag slapp reta mig på bleka seriffer!
Inte bara bakning - mat också.
Lite nytt hittar jag också, åtminstone för mig: Värmlandsmat kan vara helstekt Vänergös späckad med trattkantareller och tomater.
Och Harry-handel är norrmännens uttryck för gränshandel.

Och Ernst då? Ja, jag hittar honom i en liten notis. Han och hans filmteam har varit i ett pelargonmuseum. 
I nästa nummer av Värmland får han nog några sidor - med eller utan pelargoner.

PÅ TORSDAG: Österlen 360

tisdag 13 augusti 2013

"Tidningsdesign är driven till ruinens brant"

I går framförde jag en hel del kritik om svårlästa sidor i Malmöfestivalens programtidning. Vissa sidor bedömde jag som oläsliga och rent allmänt att typsnittet var i minsta laget.
Programtidningen är gjord av redaktionskollektivet Snask.


Fredrik Öst, kreativ ledare på Snask svarade då på min kritik.
Fredrik har flera andra intressant synpunkter på tidningar och dess form och innehåll:


"- När vi producerar tidningar, även Malmöfestivalens
Fredrik Öst
tidning, tänker vi på en hel del! Vilket innehåll intresserar läsaren?
Vilket innehåll behövs lyftas upp? Vilken formgivning balanserar läsbarhet med visuellt tilldragande typografi? Vilken mängd information gynnar kulturen och antal besök på festivalen utan att vara för lite?

- I en värld där kvällspressen spyr ut budskap utan eftertanke och de gamla drakarna krisar ur, en efter en, står vi gärna för en tidningsdesign som står ut. En tidning som vunnit priser och fått spridning över hela världen för sin formgivning. Det som du uppfattar som skriande känner vi är snarare en vässning av Guds nåde. Det som i dina ögon är helt ofattbart är för oss den diametrala motsatsen. Vi är inga och strävar inte efter att vara typografin och läsbarhetens rättshaverister.
Oläsligt i festivaltidningen? Extremt liten vit text.

- Det mediala kåteriet har drivit dagens tidnings-
design till ruinens brant. Det är i dags- såväl som kvällspressen som det sker grava typografiska och visuella fel. År 2013 ser de prominenta designskolorna hjälplöst på när deras elever tar examen med en Antidesign-estetik i ådrorna. En jävla dynga enligt vissa men en nödvändig provokation och naturlig händelse menar andra.
- Vi är inga despoter men vi står gärna på alla kajer och slår ett slag för estetik och typografi i modern tid. Devalveringen av ordet "oläslig" är för oss fullständig när den nämns om Malmöfestivalens tidning i år. Ordet betyder ingenting om man inte sätter det i relation till något.


- Vi uppskattar din uppriktighet och det är var och gemene mans förbannade rätt att få tycka till och kritisera. Där står vi på din sida som förfäktare av god formgivning inom tidningsbranschen."

söndag 11 augusti 2013

Festivaltidning utan en läsfest

Malmöfestivalen börjar på fredag.
Älskad och hatad av Malmöbor.
I förra veckan kom festivalens programtidning i alla stans brevlådor.
Där borde den inte hamnat.

Pappersåter-
vinningen hade varit mera rätt. För mycket makulatur.
Det är en hård kritik.


Tidningen är onödigt svårläst och vissa sidor totalt oläsliga.
Det krävs bra dagsljus för att ögonen ska fånga texterna, men är onödigt tungt.
Man lägger inte svag vit text i svart bakgrund där texten inte ens med ansträngning går att läsa.
Det är en kraftig felbedömning vid redigeringen.
Redan på skärmen och sedan på ett korravdrag på papper bör det gå att se att det inte är läsbart.
Det kan inte försvaras med en miss vid tryckningen


Snygg layout med totalt oläslig text.
Magasinet är gjord av redaktionskollektivet Snask.
Där svarar Fredrik Öst:
- När det gäller vit text i svart vet vi och håller med dig om att det inte är 100 % läsbart. Att kalla den för oläslig tycker vi är att gå för långt.
- Vi ser inte det själva som en felbedömning. Det vore otroligt slarvigt av oss. Tvärtom är allting helt och hållet godkänt av oss och bestämt.
- Vi aktiverar Hannes, 14 år, likväl som Anna, 93 år. Vi gör form som lockar och ger läslust.


Ansträngning för ögat för att läsa texten.

Även övriga sidor där texten ligger på svagt färgad bakgrund är det onödigt svårläst. Breda spalter och liten grad är tungt och hela texten i färg försvårar också.
Magasinet borde haft större grad i typsnittet och fler mellanrubriker/ingångsord som lättat upp i läsningen.
Festivalprogrammet dag för dag har också liten stil men så brukar det vara för att en ”tråkig” presentation inte ska ta för stort utrymme.
På detta svarar Fredrik Öst:
- Vilken formgivning balanserar läsbarhet med visuellt tilldragande typografi? Vilken mängd information gynnar kulturen och antal besök på festivalen utan att vara för lite?


Snyggt - men texten måste gå direkt till ögat.
Jag tycker dock att tidningen schabblats bort.
Själva layouten är snygg och bilderna är oftast bra. Särskilt på de sidor där texten är totalt oläslig kunde det blivit attraktivt - om det också varit lätt att läsa.
Skillnaden i min och Fredrik Östs syn kan vara att Snask arbetar på en annan marknad, där det ofta är mera ”snyggt och designat” än lätt att läsa.
En tidning jobbar annorlunda. Även där ges klara ramar om hur många tecken en text får ha. Men texter bearbetas och kortas ner för att passa och bli lätta att läsa.

Även en optiker hade dömt ut den här texten.

Fredrik Öst säger:
- Vi ansvarar för inte bara formgivning utan för tidningen ur helhets-

perspektiv. Vi får inte en text som vi bara lägger in. Vi bestämmer innehållet och längd och beställer texten från vald journalist. Valet är då att minska antalet tecken, med kanske 15 % (vild gissning), för att på så vis kunna öka storleken på texten för läsbarheten. Frågan då blir om det, ur ett helhetsperspektiv, hade blivit en bättre artikel. Och hade den artikeln bidragit till tidningens mål och syften?

Jag har med stor ansträngning gått igenom de svårast lästa sidorna och kan säga: Det går att ta bort 15 procent av texten utan att något väsentligt går förlorat eller att stilistiken förstörs.
 Alternativet är att utrymmet utökas.

Snask och Fredrik Öst är nöjda med

Malmöfestivalens tidning:
- Vi liknar denna tidning som när skönheten kom till byn. En katt bland hermelinerna. 

Jag är hårdare och säger:
Här är det massor av påfyllning i pappersåtervinningen av något som aldrig blivit läst.


I MORGON: Fredrik Öst ger sin syn på tidningars design och ett mera svar på min kritik ovan.

måndag 5 augusti 2013

Hemkärt och pålitligt i klassisk familjetidning


Mat och kryss.
Varje vecka. År ut och år in.
En klassisk familjetidning förnyar sig inte för mycket.
Hemmets veckotidning följer ett inkört spår.

Folkkärt kan vi kanske säga.
För det här är en tidning som tar ”vanligt folk” på allvar och ger dem vad de vill ha.
Inget trendigt, inte för mycket kändisar.
Innehållet är sånt där läsekretsen kan känna igen sig själv.

Gammal ton när följetonger presenteras.
Visst har formen fått ett lyft, men ändå tycks den kännas igen så som den alltid varit. En lite gammaldags ton ligger över sidorna.
Allra mest när följetongerna dyker upp. Med teckning och mycket text är det en fläkt av 50-talet.
Lyckliga slut.


Jag har länge för-
vånat mig över varför alla fem familje-
tidningarna ser likadana ut på omslaget.
Det är alltid mat och kryss.
Ingen vågar sticka ut och vara annorlunda.

”Av konkurrensskäl vill jag inte säga varför vi gör så”, sa en gång en chefredaktör till mig.
Jag skulle önska att en ”vanlig människa” från insidorna fick dominera på omslaget.


Reportage direkt på sidan 2.

För här finns alltid flera människoöden. Pang på redan på sidan 2. Inga inledande sidor med plock som alla andra tidningar.
Oftast människor som haft det svårt eller drabbats av motgångar, men som vänt på allt till lyckligt slut och framgång.
Har läsaren börjat med en sån artikel läses den till slutet. Det blir svår att bryta av.
Numera följer hela texten på 2-3 sidor till slutet. Inte fortsättning någonstans långt fram, som det ofta var förr. Ofta stör inte ens annonser.

Färgstarka sidor med mat, mode och trädgård bryter av.
Magdalena Graaf berättar.
Jag kan undra varför kvällstidningarnas söndagsbilagor inte tagit efter lite av konceptet, istället för att bara köra med kändisar och trender.
Kändisar finns också i HV, men i annan vinkling. Magdalena Graaf får berätta om sitt livsöde; ensamhet, fyra barn, föräldrarevolt, misshandel, lyxliv…
Samma Magdalena fanns i kvällspressen i förra vecka. Men där fick hon berätta om att hon gillar att supa skallen av sig och sova ut under en filt i bilen.

Läsarnas egna berättelser.
Man måste beundra redaktörerna som klarar samma material vecka efter vecka, främst att göra omslaget med mat och kryss.
En av redaktörerna, med dagspressmerit, sa till mig:
”…får en längtan tillbaka till nyhetspulsen…men nä…jag har det så bra bland recept, korsord och stickning…”
Damerna på redaktionen syns också trivas. Leende och välsminkade dyker de upp på sidorna och presenterar materialet.
En stor del av innehållet verkar göras av läsare och frilansande medarbetare.